Det går att använda Suprelorin off label på tikar. På kattsidan är det inget ovanligt att kastrera avelshonor kemiskt med Suprelorin för att undvika p-piller och ändå ge dem en paus från löp och dräktighet.
Det är andra löpet som könsmogen. Före höglöpet har han inte varit särskilt brydd, och delar på dem innan höglöpet för att det inte ska blir för jobbigt. Sen har han ju en del separationsångest, så tror vi får vara lite mer frekventa på att dela på dem lite mer inför nästa löp för att inte det i sig ska bli en stressfaktor.Hur många löp har han varit med om?
Jag tycker att ofta tar några löp innan de fattar att det inte är något att bry sig om förutom just höglöpet.
Vi har fyra intakta hanar och två intakta tikar, och det är ingen som ylar eller matvägrar vid löp längre. Mina tre hanar har alla haft lite jobbigt vid löpet när de varit typ 2-2,5 år. Innan dess har de inte riktigt förstått vad det handlat om och efteråt är det som att de förstått att dom ändå inte får komma till
Upplever ju generellt att han mognat mycket under hösten, så förhoppningsvis faller lite fler polletter ner i vår med!
Det är inget preparat jag känner till alls. Film du utveckla lite vad det är, tycker det var lite svårgooglat
Det är andra löpet som könsmogen. Före höglöpet har han inte varit särskilt brydd, och delar på dem innan höglöpet för att det inte ska blir för jobbigt. Sen har han ju en del separationsångest, så tror vi får vara lite mer frekventa på att dela på dem lite mer inför nästa löp för att inte det i sig ska bli en stressfaktor.
Men skönt att du upplever att det blivit bättre när de är äldre, för han är 2 år nu, så nästnästa löp kanske det blir lättare
Skönt att höra, tack! Under början av löpet funkade det hur bra som helst, men ville inte skapa onödig stress genom att sära på dem för nära inpå höglöpet. Men kanske ska ha lite mer is i magen nästa gång, då han ju tycker det är jobbigt i sig att vara utan Humla.Då kan det säkert bli bättre framöver
Jag delar bara på mina vid höglöp, sedan får de vackert umgås under ordnade former. Försöker att alltid träna med mina träningskompisars tikar i löp osv, för att avdramatisera det för mina hanar. En tik som löper, men som så klart inte är i höglöp, är inte något som sticker ut mer än resten av ensemblen liksom.
Vet att många andra undviker löptikar med sina hanar, men jag tror att man skjuter sig själv lite i foten då.
Håller med. Jag tränar gärna tillsammans med löptikar. Löptikar finns i samhället, går inte att undvika så lika bra att avdramatisera att de finns. Viktor har inga problem att gå ut på plan direkt efter en löptik. Har passat kompisens tik när hon löpt, självklart håller jag koll när de är tillsammans och lämnar dem inte själva ihop vid löp.Då kan det säkert bli bättre framöver
Jag delar bara på mina vid höglöp, sedan får de vackert umgås under ordnade former. Försöker att alltid träna med mina träningskompisars tikar i löp osv, för att avdramatisera det för mina hanar. En tik som löper, men som så klart inte är i höglöp, är inte något som sticker ut mer än resten av ensemblen liksom.
Vet att många andra undviker löptikar med sina hanar, men jag tror att man skjuter sig själv lite i foten då.
Skönt att höra, tack! Under början av löpet funkade det hur bra som helst, men ville inte skapa onödig stress genom att sära på dem för nära inpå höglöpet. Men kanske ska ha lite mer is i magen nästa gång, då han ju tycker det är jobbigt i sig att vara utan Humla.
Bra att få nya insikter!
Med tanke på att det finns hundar som blir så påverkade att avlivning är det enda alternativet så är det mycket att chansa med när man gör det för "bekvämlighets skull". Skillnad om man står där med en PYO, klart att man kastrerar fort som attan då och provar.
Jag vet om att det finns hundar som blir påverkade, men att de skulle behöva avlivas har jag bara läst om på nätet. Så gissar att det är mycket ovanligt.
Hon var 6 eller 7 år gammal och haft en valpkull, så hon var nog så vuxen en hund kan bli. Kastrerades pga PYO. Och avlivades pga att hon mådde så pass dåligt mentalt efteråt. Det kom lite smygande. Ett år efter kastreringen var hon rädd för allt du kan tänka dig (och allt du inte kan tänka dig också gissar jag...). Jag försökte omplacera till någon som bodde på landet och aldrig behövde lämna henne ensam. Men de förstod inte vidden av hennes problem så jag tog tillbaka henne för att avliva henne.
Min tik blev mer aggressiv mot andra hundar. Pälsen blev katastrof och vikten blev väldigt svår att göra nått åt. Nästintill hopplöst. Samma en bekants hund.
En vän fick faktiskt avliva sin tik 3 år efter kastreringen. Dels blev hon totalt inkontinent och ingen medicinering funkade. Sen blev hon extremt aggressiv mot andra hundar. Det eskalerande så pass att öht åka till klubben och träna var omöjligt. Likaså att ha hundvakt, hundmöten var en ren fara och tiken började omrikta beteendet och hugga efter allt och alla vid hundmöten.
Senaste tiken som kastrerades här blev mer av allt men var inget som inte fanns hos henne sedan innan som poppade upp ur tomma intet.
Här är det typ omöjligt att säga eftersom typ sjuttio (eller mer? Min personliga uppskattning.) procent av alla hundar kastreras och ofta innan könsmognad, så om de har problem går det inte att säga om de skulle ha haft dem utan kastrering eller ej. Recues kastreras också så snart de kommer in och de har ju så gott som alltid någon typ av problem i bagaget oavsett.
