Bekräftelse

[Wille]

Jag funderar på det här med att ge och få bekräftelse. Jag blir lite förvånad över när jag läser att man ska kunna kommunicera till en partner att man behöver bekräftelse och be om det. Eller be om kramar eller kärleksbetygelser. Sånt har verkligen aldrig funnits i mitt liv och det har inte funnits på kartan att be om det. Att man kan be om det var lite av ett aha-ögonblick för mig. Får smälta det tror jag.

När jag fått beröm på jobbet så har jag sett det som en trevlig bonus, men aldrig något jag förväntat mig.

När jag haft boendestödet här och boendestöd har dammsugit medan jag diskat och gjort rent vid diskbänken och spisen och sen kanske också skurat toan och handfatet så har jag kunnat utbrista hur fint det blev, men då har jag mest tänkt på boendestödets insats. Inte min egen.

Och när jag jobbade inom park förra sommaren så hände det ibland när vi var ute på jobb tillsammans att jag uttryckte att vi jobbat så bra och att det blivit så fint. Lite klapp på axeln för oss båda. Och en vilja att se positivt på arbetet. Folk som gick förbi sa också ofta att det blev så fint när vi jobbade. Min kollega tyckte det gick lite inflation i att få beröm och kände att det var lite "duktig du var nu lilla gumman". Jag berättad då att mitt ex, som ju var man, också jobbat inom trädgård och fick beröm av alla möjliga människor av olika kön och olika åldrar. Så hon borde nog ta åt sig av berömmet i stället.

Men om man nu av någon anledning inte får bekräftelse av andra, hur gör man då för att lyfta sig själv? För det är ofta i det läget jag själv befunnit mig. Kanske behöver jag också träna på att ge andra mer bekräftelse. Hur gör du själv med det här?

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här svamlet mer än prata om bekräftelsen vara och icke vara. Behöver vi verkligen bekräftelse? Och ger vi andra bekräftelse? Varför? Och varför inte?

 

[bettysmatte]

Behöver vi verkligen bekräftelse? Och ger vi andra bekräftelse? Varför? Och varför inte?

Ja, alla behöver höra att de har gjort något bra. Det är t.ex. jätteviktigt med en chef (och kollegor) som ser en och uppmärksammar ett bra jobb.

Ja, jag blir bättre och bättre på att ge kollegor bekräftelse, och jag tycker att det är jätteviktigt att inte bara ta andra människor och deras ansträngningar för givet!

 

[lil-sis]

Ja vi behöver bekräftelse.

Och jag tror att vi också behöver ge bekräftelse.

 

[Wille]

Vad händer med oss om vi inte får bekräftelse? Och vad gör vi när vi inte får det?

 

[tanten]

Vad händer med oss om vi inte får bekräftelse? Och vad gör vi när vi inte får det?

Det tror jag inte det går att svara generellt på.

 

[Amha]

Jag kan ibland tala om för mig själv att jag varit duktig om jag gjort något jag ser men ingen annan, typ stallsysslor eller liknande. Jag och en kollega skaffade oss också en vana att när vi efter en arbetsdag sa "bra jobbat!" till varandra. Det var faktiskt ganska trevligt

 

[hundtant]

Bekräftelse är relationsskapande. Bekräftar du någon känner hen sig sedd och uppskattad, som kan göra att hen får en varm känsla för dig och trivs i ditt sällskap.
Den som inte blir bekräftad kan känna sig ensam och udda. Att vara osedd är väldigt jobbigt för många människor.

Och bekräftelse behöver inte vara Vilken fin rabatt du gjort! Utan också enkla saker som Hur gick det med bilen, fick du den lagad? Där ligger bekräftelsen i att man lagt den andra personens berättelse om sin bil på minnet och visar intresse för om problemet är löst. Personen känner sig sedd. Och förresten, då är det inte fel att bekräfta tillbaka: Tack för att du frågar!

 

[Tonto]

Jag funderar på det här med att ge och få bekräftelse. Jag blir lite förvånad över när jag läser att man ska kunna kommunicera till en partner att man behöver bekräftelse och be om det. Eller be om kramar eller kärleksbetygelser. Sånt har verkligen aldrig funnits i mitt liv och det har inte funnits på kartan att be om det. Att man kan be om det var lite av ett aha-ögonblick för mig. Får smälta det tror jag.

När jag fått beröm på jobbet så har jag sett det som en trevlig bonus, men aldrig något jag förväntat mig.

När jag haft boendestödet här och boendestöd har dammsugit medan jag diskat och gjort rent vid diskbänken och spisen och sen kanske också skurat toan och handfatet så har jag kunnat utbrista hur fint det blev, men då har jag mest tänkt på boendestödets insats. Inte min egen.

Och när jag jobbade inom park förra sommaren så hände det ibland när vi var ute på jobb tillsammans att jag uttryckte att vi jobbat så bra och att det blivit så fint. Lite klapp på axeln för oss båda. Och en vilja att se positivt på arbetet. Folk som gick förbi sa också ofta att det blev så fint när vi jobbade. Min kollega tyckte det gick lite inflation i att få beröm och kände att det var lite "duktig du var nu lilla gumman". Jag berättad då att mitt ex, som ju var man, också jobbat inom trädgård och fick beröm av alla möjliga människor av olika kön och olika åldrar. Så hon borde nog ta åt sig av berömmet i stället.

Men om man nu av någon anledning inte får bekräftelse av andra, hur gör man då för att lyfta sig själv? För det är ofta i det läget jag själv befunnit mig. Kanske behöver jag också träna på att ge andra mer bekräftelse. Hur gör du själv med det här?

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här svamlet mer än prata om bekräftelsen vara och icke vara. Behöver vi verkligen bekräftelse? Och ger vi andra bekräftelse? Varför? Och varför inte?

Jag behöver bekräftelse men vill absolut inte vara i en relation med en person jag måste säga till om det. Känns helt meningslöst. Kan den inte uppskatta mig eller ge mig uppmärksamhet/bekräftelse utan att jag säger till så skulle jag aldrig i livet vara tillsammans med en sådan person.

 

[sjoberga]

Jag funderar på det här med att ge och få bekräftelse. Jag blir lite förvånad över när jag läser att man ska kunna kommunicera till en partner att man behöver bekräftelse och be om det. Eller be om kramar eller kärleksbetygelser. Sånt har verkligen aldrig funnits i mitt liv och det har inte funnits på kartan att be om det. Att man kan be om det var lite av ett aha-ögonblick för mig. Får smälta det tror jag.

När jag fått beröm på jobbet så har jag sett det som en trevlig bonus, men aldrig något jag förväntat mig.

När jag haft boendestödet här och boendestöd har dammsugit medan jag diskat och gjort rent vid diskbänken och spisen och sen kanske också skurat toan och handfatet så har jag kunnat utbrista hur fint det blev, men då har jag mest tänkt på boendestödets insats. Inte min egen.

Och när jag jobbade inom park förra sommaren så hände det ibland när vi var ute på jobb tillsammans att jag uttryckte att vi jobbat så bra och att det blivit så fint. Lite klapp på axeln för oss båda. Och en vilja att se positivt på arbetet. Folk som gick förbi sa också ofta att det blev så fint när vi jobbade. Min kollega tyckte det gick lite inflation i att få beröm och kände att det var lite "duktig du var nu lilla gumman". Jag berättad då att mitt ex, som ju var man, också jobbat inom trädgård och fick beröm av alla möjliga människor av olika kön och olika åldrar. Så hon borde nog ta åt sig av berömmet i stället.

Men om man nu av någon anledning inte får bekräftelse av andra, hur gör man då för att lyfta sig själv? För det är ofta i det läget jag själv befunnit mig. Kanske behöver jag också träna på att ge andra mer bekräftelse. Hur gör du själv med det här?

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här svamlet mer än prata om bekräftelsen vara och icke vara. Behöver vi verkligen bekräftelse? Och ger vi andra bekräftelse? Varför? Och varför inte?

Jag som har ett arbete som professionell där jag arbetar med att maximera resultatet för en grupp, kan intyga att bekräftelse har en enorm betydelse för hur det blir. Det är ett sätt att berätta vad som är riktigt bra.

Det får människor att må bra och det får den som bekräftar också att må bra. Jag tror att de flesta människor vill bli sedda i det de åstadkommer. Både på jobbet och privat, även om det såklart handlar om olika dimensioner.

Det handlar om att odla en kultur där alla bekräftar alla när bra saker åstadkoms. Inte lätt, men det är värt enormt mycket för att behålla personal och åstadkomma storverk.

 

[sjoberga]

Tillägger att det ofta kostar väldigt lite för den som bekräftar, och tänker man efter är det som åstadkommits av bra värde. Som små saker när någon tagit hand om disken, städat bilen, lagat dagens middag eller fixat kaffe på morgonen. Allt det där man ger till andra, är värt att bekräftas. Man kan inte förvänta sig att andra gör saker frivilligt för ens skull, även om man kan ställa förväntningar på att man hjälps åt på olika vis om man lever ihop. Fast det är ändå värt att bekräfta.

 

[Red_Chili]

Jag försöker bli bättre på att ge beröm osv till andra. Det är svårt. Men det går tydligt att träna sig på att bli bättre på det också. Intressant är också att om jag tex försöker komma ihåg att berömma kollegor när de gjort något bra, då börjar de också berömma mig eller så blir de rent allmänt mer positiva på jobbet. Det känns bra, så jag fortsätter.

 

[Görel]

Jag har jobbat under en chef som var väldigt dålig på att ge bekräftelse. Hela arbetsgruppen mådde dåligt av det, det var ett vanligt samtalsämne kollegor emellan. Man visste inte om man gjorde ett bra jobb eller ett mindre bra, man fick knappt någon feedback. Flera gick omkring och kände sig dåliga.

 

[Wille]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

 

[gammalek]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

Ja, det kan man. Tänka snällt om sig själv och det man gör. Uppmuntra. Ha förståelse för att man inte alltid orkar.

 

[Motacilla]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

Det är mycket viktigt att kunna bekräfta sig själv.

Lånar lite från en terapeuts blogg
:

"Avsaknad av inre bekräftelse leder till en jakt på yttre bekräftelse, en jakt som ofta slutar i utmattning. En hälsobefrämjande åtgärd är därför att minska jakten på yttre förståelse och i stället lägga kraft på att öka sin inre förståelse och att bekräfta sig själv. Man kan inte förlita sig på att man får den bekräftelse man behöver från sin omgivning. Därför behöver man lära sig att bekräfta sig själv, dvs. åstadkomma inre bekräftelse. Man behöver ta sig själv på allvar, uppmuntra och stötta sig själv i sina strävanden att skapa livsmening. Om man har förmågan att ta hand om och bekräfta sig själv ökar man sin förmåga att stå ut när livet är svårt."

https://grundler.se/lar-dig-bekrafta-dig-sjalv/

 

[Wille]

Ja, det kan man. Tänka snällt om sig själv och det man gör. Uppmuntra. Ha förståelse för att man inte alltid orkar.

Det är en konst jag inte bemästrar.

 

[Stefffie]

Jag behöver bekräftelse men vill absolut inte vara i en relation med en person jag måste säga till om det. Känns helt meningslöst. Kan den inte uppskatta mig eller ge mig uppmärksamhet/bekräftelse utan att jag säger till så skulle jag aldrig i livet vara tillsammans med en sådan person.

Tror det varier lite val - skillnad pa att saga "Kan du beratta att du tycker jag ar fin" och att typ saga "Jag kanner mig lite lag, jag behover en kram"

Absolut att man inte vill ha en partner utan eget initiativ och insikt, men samtidigt kan de ju inte vara tankelasare, och att kommunicera nar man har extra behov ar sunt tycker jag

 

[sjoberga]

Kan man ge sig själv bekräftelse? Om man inte har någon partner, inga vänner och inget jobb så är man ju rätt ensam.

Jag tänker att man kan och bör det, men att det är väldigt mänskligt att också vilja ha det från andra människor.

Men man kan få det i många olika slags sammanhang! Föreningar, online osv utöver det du nämner.

 

[Motacilla]

Alltså, för mig personligen så är det mer så att det är kul om nån gillar det jag gör, men det är inte hela världen om folk inte märker vad jag gjort. Jag har inte ett speciellt stort behov av bekräftelse från andra.

 

[gammalek]

Det är en konst jag inte bemästrar.

Man kan träna på det.