Sv: Behöver verkligen tipps nu asså!
Hästarna saknar uppenbarligen respekt för dig som ledare. Mitt sto försöker också äta när vi går i grimma till och från hagen, men jag kör konsekvent med ett skarpt "nej" och ett snärtigt ryck i grimskaftet. Det räcker på henne. Nu har ju jag fostrat henne från början så hon vet direkt att "nej" ÄR nej. Om jag hade en häst som liksom dina drar ner huvudet direkt och bara "sliter iväg" så skulle jag prova först med min vanliga metod (ovan). Om inte det funkar så blir det ett spö i handen och träns på hästen. När den försöker äta (helst när den är på väg ner med skallen) så skulle jag säga nej och ta tag i tygeln och om så krävdes även använda pisken om de inte lyssnar i det läget.
När hästarna är så olydiga att de springer iväg med dig släpandes efter så rekommenderar jag många ledarskapsövningar även i andra lägen. I stallet: Flytta hästarna för handen sidleds dit du vill. De ska gå undan för ditt tryck. I paddock: öva att promenera bredvid hästen och den ska stanna när du stannar och gå när du går (med röstkommandon och kroppspråk), svänga när du svänger, trava när du säger till osv.
I boxen: ingen ätning förrän du sagt "varsågod"! Jag och min mamma har lärt våra hästar (mamma är nog ännu mer konsekvent med det där än jag...) att absolut aldrig kasta ner mulen i hinken/krubban förrän jag lagt maten på plats /ställt ner hinken. Ett skarpt "Nej" när de försöker och sedan när man själv bestämmer säger man "varsågod" och lämnar hästen så att den får äta ifred. Samma sak går sen att tillämpa om man vill beta hästen i grimma.
När jag rider är det ingen diskussion - inget ätande när vi är ute och jobbar! Att de försöker (och ibland lyckas) är ju en sak, men jag skulle bli galen om min häst tvärstannade för att börja äta mitt i arbetspasset!
Hästarna saknar uppenbarligen respekt för dig som ledare. Mitt sto försöker också äta när vi går i grimma till och från hagen, men jag kör konsekvent med ett skarpt "nej" och ett snärtigt ryck i grimskaftet. Det räcker på henne. Nu har ju jag fostrat henne från början så hon vet direkt att "nej" ÄR nej. Om jag hade en häst som liksom dina drar ner huvudet direkt och bara "sliter iväg" så skulle jag prova först med min vanliga metod (ovan). Om inte det funkar så blir det ett spö i handen och träns på hästen. När den försöker äta (helst när den är på väg ner med skallen) så skulle jag säga nej och ta tag i tygeln och om så krävdes även använda pisken om de inte lyssnar i det läget.
När hästarna är så olydiga att de springer iväg med dig släpandes efter så rekommenderar jag många ledarskapsövningar även i andra lägen. I stallet: Flytta hästarna för handen sidleds dit du vill. De ska gå undan för ditt tryck. I paddock: öva att promenera bredvid hästen och den ska stanna när du stannar och gå när du går (med röstkommandon och kroppspråk), svänga när du svänger, trava när du säger till osv.
I boxen: ingen ätning förrän du sagt "varsågod"! Jag och min mamma har lärt våra hästar (mamma är nog ännu mer konsekvent med det där än jag...) att absolut aldrig kasta ner mulen i hinken/krubban förrän jag lagt maten på plats /ställt ner hinken. Ett skarpt "Nej" när de försöker och sedan när man själv bestämmer säger man "varsågod" och lämnar hästen så att den får äta ifred. Samma sak går sen att tillämpa om man vill beta hästen i grimma.
När jag rider är det ingen diskussion - inget ätande när vi är ute och jobbar! Att de försöker (och ibland lyckas) är ju en sak, men jag skulle bli galen om min häst tvärstannade för att börja äta mitt i arbetspasset!