Behöver lite stöd

[Thaliaste]

Jag känner att jag ältar för att jag skall kunna fatta rätt beslut. För jag förstår honom inte alls.

Ser en person som är rädd att bli bunden, en person jag haft det fantastiskt med. Och där det enklaste för honom ju faktiskt att bara bryta allt. Om han är så rädd för allt gällande mig

Fast svaret är ju redan tydligt, relationen kommer att brytas förr eller senare. Det som kvarstår är hur lång tid det tar för dig att våga fatta beslutet.

Så länge ni kan vara FWB så har han ju ingen anledning till att bryta.

 

[Thaliaste]

Det är det.
Men jag hade helst velat slippa det. Han betyder mycket.

Om du räknar bort alternativet att han kommer att vilja bli mer med dig, är det då bättre att må såhär än att släppa taget om honom?

 

[Unhappy]

Som jag skrivit förrut, det är inget konstigt att de starka känslorna från början av relationen klingar av, och att man då landar i en annan typ av relation än den man kände den första tiden.

Jag tolkar honom som att han tycker att du driver på till mer prat/mess än vad han vill ha. Och att han genom att ta upp sin stresskänslighet försöker säga till dig att det inte funkar genom det klassiska "det är inte dig det är fel på, det är mig". Icke desto mindre är det uttrycket ett sätt att säga att relationen inte funkar för en.

Mycket möjligt. När det började såhär var det pga för mycket runt honom. Jag var väl en sak för mycket i all röra.

Han stänger ju ner när det blir för mycket och jag är då ett stressmoment pga tidigare diskussioner trots att vi bara hörts sporadiskt och då utan diskussioner om oss. Smärtfriast för honom hade ju varit att göra sig av med mig

 

[EmmaBovary]

Men sluta, jag jobbar inte med honom alls. Utan nämnde det ”detta är ju typ du och jag”… Han kollade och googlade sedan hemma. Hur det gick? Inte en aning

Jag menade inte riktigt så, mer att du analyserar och vrider och vänder och försöker hitta lösningar utifrån det. Men det är ju ensidigt, och det leder liksom ingen vart.

 

[Unhappy]

Fast svaret är ju redan tydligt, relationen kommer att brytas förr eller senare. Det som kvarstår är hur lång tid det tar för dig att våga fatta beslutet.

Så länge ni kan vara FWB så har han ju ingen anledning till att bryta.

Nej, och det har jag ju sagt nej till. Det räcker inte och det är inte det jag vill ha

 

[Unhappy]

Jag menade inte riktigt så, mer att du analyserar och vrider och vänder och försöker hitta lösningar utifrån det. Men det är ju ensidigt, och det leder liksom ingen vart.

I mitt huvud. Inte med honom. Men ja, jag har svårt att förstå honom, han ger luddiga svar… då blir det inte så märkligt att man tänker i de banorna

 

[Görel]

Jag känner att jag ältar för att jag skall kunna fatta rätt beslut. För jag förstår honom inte alls.

Ser en person som är rädd att bli bunden, en person jag haft det fantastiskt med. Och där det enklaste för honom ju faktiskt att bara bryta allt. Om han är så rädd för allt gällande mig

Jag tänker att där har du svaret. Du förstår honom inte för att ni är för olika. Därför är rätt beslut att släppa.

Ditt intresse och bekräftelse av honom ger kanske honom jättemycket, därför vill han inte bryta utan kunna kontakta dig lite då och då för bekräftelse. Det du ska tänka på är vad det ger dig och vad det gör med dig. Uppenbarligen påverkar det dig mycket mera negativt än positivt.

 

[Unhappy]

Jag tänker att där har du svaret. Du förstår honom inte för att ni är för olika. Därför är rätt beslut att släppa.

Ditt intresse och bekräftelse av honom ger kanske honom jättemycket, därför vill han inte bryta utan kunna kontakta dig lite då och då för bekräftelse. Det du ska tänka på är vad det ger dig och vad det gör med dig. Uppenbarligen påverkar det dig mycket mera negativt än positivt.

Ja, så enkelt kan det ju vara. Man mår ju ganska väl av att nån tycker om en och bekräftar en.

Ja, en sån relation vill jag ju inte ha. Jag har ett behov att veta var ungefär jag har människor. Det innebär inte att jag kontrollerar vänner och bekanta såsom en del sagt i tråden. Vissa hör man med ibland andra ofta man vet var han har varandra. Detta är för osäkert för mig. Nån som vill ibland när det passar honom och sen är rädd för mig/det ska bli för nära men ändå dyker upp men inte släpper ändå.

 

[Thaliaste]

Nej, och det har jag ju sagt nej till. Det räcker inte och det är inte det jag vill ha

Men det är där ni verkar vara, så då får du bryta relationen istället för att lägga den i hans händer och hoppas att han ska ordna till det.

 

[Unhappy]

Men det är där ni verkar vara, så då får du bryta relationen istället för att lägga den i hans händer och hoppas att han ska ordna till det.

Jag får nog det, men fy fan vad ont det gör. Men jag måste nog lyfta det iaf.
Det som är så svårt att lyfta det är att han varit så tydlig med att såna här diskussioner är jobbiga. Samtidigt har han ju själv dragit igång några och så har vi bestämt nåt och sen är det liksom inte bra ändå.

 

[Thaliaste]

Jag får nog det, men fy fan vad ont det gör. Men jag måste nog lyfta det iaf.
Det som är så svårt att lyfta det är att han varit så tydlig med att såna här diskussioner är jobbiga. Samtidigt har han ju själv dragit igång några och så har vi bestämt nåt och sen är det liksom inte bra ändå.

Har han inte redan sagt att det är FWB han vill vara?

Och du säger att du inte vill det, men bryter inte utan går med på det ändå. Du är ju minst lika otydlig som säger en sak men gör en annan.

Ni vill för olika helt enkelt.

 

[Unhappy]

Har han inte redan sagt att det är FWB han vill vara?

Och du säger att du inte vill det, men bryter inte utan går med på det ändå. Du är ju minst lika otydlig som säger en sak men gör en annan.

Ni vill för olika helt enkelt.

Han sa det, jag sa nej. Vi ska träffas osv.
Som du eller om det var Görel skrev, man säger saker osv och jag sitter faktiskt och bokstavstolkar. Men han blev sur när jag inte ville det. Men vill då ändå ses.

Men återigen, jag känner att jag måste lyfta detta när vi ses. Kanske är värt att han blir rädd. Jag vet att vi inte kan ha en klassisk relation och allt det där, jag vet att han inte är flyttbar. Men bara liggkompisar och sen knappt höras- jag vill inte, kan inte.

 

[miumiu]

Grejen med den här relationen är att det finns en maktobalans som är omöjlig att korrigera då den ena vill att relationen ska vara någonting annat än vad den är, medan den andra sätter alla premisser för relationen. Eftersom TS verkar rädd att förlora den här killen helt gör hon ständigt gränsförflyttningar där hon anpassar sig till killens vilja och önskemål. Eftersom hon gör det har hon visat för honom att hon är en sån som fogar sig efter hans vilja, och han kommer tyvärr aldrig att respektera hennes önskningar eller vilja då han kör sitt eget race.

Detta ger mig sinnessjuka flashbacks till min första ”relation” jag hade när jag var 17 år. Vi var ”ihop” i typ 3 månader och det tog mig goda 5 år att känslomässigt återhämta mig. Jag letade också efter svar, förklaringar, sätt att vinna honom tillbaka, sätt att ”sätta dit” honom. Sätt att få upprättelse. Men det går ju liksom inte om motparten inte har något investerat? Och du har en jävla massa investerat. Jag har också insett att det finns inga svar ibland. Saker är roliga i början och sen är dom inte roliga längre och då är det dags att gå vidare.

Nu vet jag ju inte vad det är för relation som TS söker i sitt liv, men för mig, idag, hade den här typen av beteende hos en vuxen man varit direkt avtändande. Okej om han varit en tonåring, men den här typen av självupptagenhet hos en vuxen man? No thanks.

 

[Otherside]

Grejen med den här relationen är att det finns en maktobalans som är omöjlig att korrigera då den ena vill att relationen ska vara någonting annat än vad den är, medan den andra sätter alla premisser för relationen. Eftersom TS verkar rädd att förlora den här killen helt gör hon ständigt gränsförflyttningar där hon anpassar sig till killens vilja och önskemål. Eftersom hon gör det har hon visat för honom att hon är en sån som fogar sig efter hans vilja, och han kommer tyvärr aldrig att respektera hennes önskningar eller vilja då han kör sitt eget race.

Detta ger mig sinnessjuka flashbacks till min första ”relation” jag hade när jag var 17 år. Vi var ”ihop” i typ 3 månader och det tog mig goda 5 år att känslomässigt återhämta mig. Jag letade också efter svar, förklaringar, sätt att vinna honom tillbaka, sätt att ”sätta dit” honom. Sätt att få upprättelse. Men det går ju liksom inte om motparten inte har något investerat? Och du har en jävla massa investerat. Jag har också insett att det finns inga svar ibland. Saker är roliga i början och sen är dom inte roliga längre och då är det dags att gå vidare.

Nu vet jag ju inte vad det är för relation som TS söker i sitt liv, men för mig, idag, hade den här typen av beteende hos en vuxen man varit direkt avtändande. Okej om han varit en tonåring, men den här typen av självupptagenhet hos en vuxen man? No thanks.

Självupptagen eller kanske snarare uppriktig med vad han vill i sitt liv? Han vill inte ha en fast relation. Han vill inte ge spikade besked om framtid och förhållanden. Han vill inte sitta fast. Jag tycker ändå han är ganska tydlig. Jag känner flera som vill leva sina liv så, och hade de läst en sån här tråd som handlade om dem, hade de flytt hals över huvud. Utan att för den skull vara självupptagna skitstövlar.

Människor är så olika. Det är synd att ts fastnat för en man med just den livsstilen. Hon hade behövt och förtjänat en annan. Att försöka ändra på en person med den här mannens frihetsbehov, är som att slänga en håv över en fågel och sätta den i bur.

 

[Thaliaste]

Han sa det, jag sa nej. Vi ska träffas osv.
Som du eller om det var Görel skrev, man säger saker osv och jag sitter faktiskt och bokstavstolkar. Men han blev sur när jag inte ville det. Men vill då ändå ses.

Men återigen, jag känner att jag måste lyfta detta när vi ses. Kanske är värt att han blir rädd. Jag vet att vi inte kan ha en klassisk relation och allt det där, jag vet att han inte är flyttbar. Men bara liggkompisar och sen knappt höras- jag vill inte, kan inte.

Men båda parter måste ju vilja ha relationen och om han inte vill vara mer än FWB så blir det märkligt av dig att pressa honom till mer.

Hans önskemål är inte att bryta helt, för hans önskemål är att vara FWB. FWB = att träffas. Inget ologiskt i det.

FWB är vad som är budet, och du har ju redan konstaterat att det inte är vad du vill ha med denna man (klokt!) så nu återstår bara att göra så också. För det är vad man gör som betyder något i praktiken.

 

[Cosinus]

Jag får nog det, men fy fan vad ont det gör. Men jag måste nog lyfta det iaf.
Det som är så svårt att lyfta det är att han varit så tydlig med att såna här diskussioner är jobbiga. Samtidigt har han ju själv dragit igång några och så har vi bestämt nåt och sen är det liksom inte bra ändå.

Har läst tråden men inte skrivit. Klart att det gör ont att bryta med någon som man har starka känslor för, men ni vill ju totalt olika saker. Det står explicit på i princip varenda sida i din tråd. Sannolikheten att ni kommer att kunna enas om något är i dagsläget minimal. Han kanske känner annorlunda i framtiden, men varför ska du stå och vänta på att det eventuellt ska ske?

Det är okej att tvivla på sitt beslut och du kanske behöver träffa honom en gång till för att försöka prata, men var medveten om att du med största säkerhet inte kommer att få ut något långsiktigt av det och att du kanske enbart blir ledsen igen. Känner du dig ok med det, träffa honom. Om inte, tacka för dig och gå vidare med ditt liv.

Du har ingen skyldighet gentemot honom. Ta hand om dig själv.

 

[Unhappy]

Grejen med den här relationen är att det finns en maktobalans som är omöjlig att korrigera då den ena vill att relationen ska vara någonting annat än vad den är, medan den andra sätter alla premisser för relationen. Eftersom TS verkar rädd att förlora den här killen helt gör hon ständigt gränsförflyttningar där hon anpassar sig till killens vilja och önskemål. Eftersom hon gör det har hon visat för honom att hon är en sån som fogar sig efter hans vilja, och han kommer tyvärr aldrig att respektera hennes önskningar eller vilja då han kör sitt eget race.

Detta ger mig sinnessjuka flashbacks till min första ”relation” jag hade när jag var 17 år. Vi var ”ihop” i typ 3 månader och det tog mig goda 5 år att känslomässigt återhämta mig. Jag letade också efter svar, förklaringar, sätt att vinna honom tillbaka, sätt att ”sätta dit” honom. Sätt att få upprättelse. Men det går ju liksom inte om motparten inte har något investerat? Och du har en jävla massa investerat. Jag har också insett att det finns inga svar ibland. Saker är roliga i början och sen är dom inte roliga längre och då är det dags att gå vidare.

Nu vet jag ju inte vad det är för relation som TS söker i sitt liv, men för mig, idag, hade den här typen av beteende hos en vuxen man varit direkt avtändande. Okej om han varit en tonåring, men den här typen av självupptagenhet hos en vuxen man? No thanks.

Tror ovanstående är precis så det är, medvetet eller omedvetet. Jag backar ju för att jag är rädd att förlora honom. Han har inte svårt att säga tack och hej. Jag har ju det, vilket han vet. Jag har ju gått från att vara superlycklig till att må som en potta skit. För det är det värdet han indirekt sätter på mig.

Jag hade velat ha den relation vi kom överens om. Ingen flytt då men ses när vi kan, att båda försöker ta sig tiden även han och prioritera det. För så är det inte idag. Hans jobb/båt först. Tror det är en mer ångestfylld person än jag först trodde.

Han är 40 plus. Kallar sig stark som går emot normer osv ”en man med åsikter”, det är lite hans signum. Men kanske bäst han är det ensam då, som han ju verkar vilja ha det

 

[miumiu]

Självupptagen eller kanske snarare uppriktig med vad han vill i sitt liv? Han vill inte ha en fast relation. Han vill inte ge spikade besked om framtid och förhållanden. Han vill inte sitta fast. Jag tycker ändå han är ganska tydlig. Jag känner flera som vill leva sina liv så, och hade de läst en sån här tråd som handlade om dem, hade de flytt hals över huvud. Utan att för den skull vara självupptagna skitstövlar.

Människor är så olika. Det är synd att ts fastnat för en man med just den livsstilen. Hon hade behövt och förtjänat en annan. Att försöka ändra på en person med den här mannens frihetsbehov, är som att slänga en håv över en fågel och sätta den i bur.

Ja, men jag tycker det framgår att TS ändå försökt kommunicera att hon har andra behov och då är det hennes behov som ska stå åt sidan. En mogen, ansvarsfull person som inte har för avsikt att såra andra hade avslutat den här relationen för länge sen, istället för att bara glida med och nyttja den när det passar.

 

[Hittarinte]

Smärtfriast för honom hade ju varit att göra sig av med mig

Alltså jag tror inte alls att han varken är rädd eller att det är smärtsamt för honom. Han är obrydd och vill kanske ses och ligga nån gång när det passar. Mår troligen inte dåligt av det alls och tänker kanske inte ens på det nämnvärt mellan gångerna.

Men det är ju bara min gissning, baserat på alla inlägg ovan.

 

[Unhappy]

Har läst tråden men inte skrivit. Klart att det gör ont att bryta med någon som man har starka känslor för, men ni vill ju totalt olika saker. Det står explicit på i princip varenda sida i din tråd. Sannolikheten att ni kommer att kunna enas om något är i dagsläget minimal. Han kanske känner annorlunda i framtiden, men varför ska du stå och vänta på att det eventuellt ska ske?

Det är okej att tvivla på sitt beslut och du kanske behöver träffa honom en gång till för att försöka prata, men var medveten om att du med största säkerhet inte kommer att få ut något långsiktigt av det och att du kanske enbart blir ledsen igen. Känner du dig ok med det, träffa honom. Om inte, tacka för dig och gå vidare med ditt liv.

Du har ingen skyldighet gentemot honom. Ta hand om dig själv.

Tror inte heller vi kommer att enas. Jag har backat så mycket jag kan liksom. Jag kan inte backa mer. Vill ju också att han skall göra det han vill, men större frihet än att prioritera en helg i månaden och sen jobba, segla eller vad han nu vill funkar inte.
Att behålla mig i sitt liv är lite ”äta och ha kakan kvar”…jag vill träffa honom, behlver nog se honom. Kanske också säga vad jag vill. Men han kommer inte att möta mig i det