Behöver lite stöd

[Unhappy]

Men skärpning, givetvis har du ett val. Du kan välja mellan att älta denne man och hans beteende och kalla honom monster för att han inte vill ha samma kontakt som du önskar ha, eller så kan du faktiskt gå vidare i livet utan honom. Ditt val.

Fast inget av det är ju egentligen det jag vill. Ja, jag har gjort det till ett monster ett stort i mitt huvud. Jag har aldrig kallat honom monster… ge dig

 

[Unhappy]

Som jag skrev till dig förra veckan du kommer träffa honom och fortsätta med honom nu men du kommer fortsätta må dåligt för han är som han är.
Du vet vad du ger dig in på nu och jag hoppas den här också har bra egenskaper som väger upp trots allt

Han har enormt med fina egenskaper. Det är väl det som gör det svårt att släppa taget , att det vi haft varje så enormt bra. Det tycker han också. Jag skulle tro mer att han insett att det är orimligt att bara kasta sig iväg. Sen är ju förhållanden inget mål/fokus i hans liv. Det är ju han själv

 

[Thaliaste]

Jag inser ju att jag inte har nåt val.

Jo du har ett val.

A) Nu väljer du alternativet att fortsättningsvis sitta och vänta på att han hör av sig när han är på väg.

B) Eller så väljer du att inte låta plågan fortsätta längre utan konstatera att detta tyvärr inte var vad du trodde för några månader sedan, och att den typen av relation inte är det du vill ha. Sörjer det i den takt du behöver, och öppnar därigenom dörren för att du i framtiden kan hitta en relation som verkligen passar dig.

 

[Fruentimber]

Fast inget av det är ju egentligen det jag vill. Ja, jag har gjort det till ett monster ett stort i mitt huvud. Jag har aldrig kallat honom monster… ge dig

Men ge dig själv? 56 sidor ältande, för vad? Uppenbarligen får du ju någon form av näring av att befinna dig i sådant här drama och du vill egentligen inte lämna utan bara fortsätta vara i det istället för att jobba med dig själv och dina problem. Påstå då inte att du inte har något val, för det har du.

 

[Unhappy]

Jo du har ett val.

A) Nu väljer du alternativet att fortsättningsvis sitta och vänta på att han hör av sig när han är på väg.

B) Eller så väljer du att inte låta plågan fortsätta längre utan konstatera att detta tyvärr inte var vad du trodde för några månader sedan, och att den typen av relation inte är det du vill ha. Sörjer det i den takt du behöver, och öppnar därigenom dörren för att du i framtiden kan hitta en relation som verkligen passar dig.

Jag inser ju att jag mer lutat åt B. Nog för att det är jobbigt men den ångesten jag hade förrförra veckan, den stora sorgen osv har lagt sig lite. Jag gråter inte, skakar inte osv. Han är inte med i huvudet hela tiden men jobbigt är det.

 

[Unhappy]

Men ge dig själv? 56 sidor ältande, för vad? Uppenbarligen får du ju någon form av näring av att befinna dig i sådant här drama och du vill egentligen inte lämna utan bara fortsätta vara i det istället för att jobba med dig själv och dina problem. Påstå då inte att du inte har något val, för det har du.

På vilket vis jobbar jag inte med problemen?
Nej, jag får inte alls nån form av näring av detta, ganska elakt sagt.
Tror du jag mått såhär för att det är kul?
Men nu blev inte detta vad jag alls önskat, då tycker jag det är jobbigt.

Och återigen, jag har svarat på allas inlägg. Något jag velat så sluta kasta skit på mig över att tråden är lång. Det är liksom inte jag som suttit och skrivit långa inlägg för mig själv.

 

[Nota]

Men ge dig själv? 56 sidor ältande, för vad? Uppenbarligen får du ju någon form av näring av att befinna dig i sådant här drama och du vill egentligen inte lämna utan bara fortsätta vara i det istället för att jobba med dig själv och dina problem. Påstå då inte att du inte har något val, för det har du.

Jag tror inte ts gillar drama eller får näring av det här utan helt enkelt bara har fastnat i den här känslan och då blir det att man ältar.

Hade det varit så lätt att det bara var att välja bort olycklig kärlek då skulle nog hela världen sett helt annorlunda ut

 

[Thaliaste]

Jag inser ju att jag mer lutat åt B. Nog för att det är jobbigt men den ångesten jag hade förrförra veckan, den stora sorgen osv har lagt sig lite. Jag gråter inte, skakar inte osv. Han är inte med i huvudet hela tiden men jobbigt är det.

Du hade redan påbörjat sorgen, innan du vände tillbaka när han hörde av sig och du började famla efter halmstrån igen. Ska det bli ogjort nu?

Fine om du vill träffa honom igen. Om det får dig att lämna den här dysfunktionella relationen så är det bra. Men det är viktigt att du tänker på att det inte är honom du ska bedöma, han kommer kännas precis lika fantastiskt som vanligt, det kommer kännas underbart att bli bekräftad av honom.

Men det är RELATIONEN du ska bedöma efter det du tänkt de senaste dagarna. Och det är DITT val att fortsätta eller inte fortsätta du ska tänka på, inte vad du vill att han ska göra.

 

[Unhappy]

Du hade redan påbörjat sorgen, innan du vände tillbaka när han hörde av sig och du började famla efter halmstrån igen. Ska det bli ogjort nu?

Fine om du vill träffa honom igen. Om det får dig att lämna den här dysfunktionella relationen så är det bra. Men det är viktigt att du tänker på att det inte är honom du ska bedöma, han kommer kännas precis lika fantastiskt som vanligt, det kommer kännas underbart att bli bekräftad av honom.

Men det är RELATIONEN du ska bedöma efter det du tänkt de senaste dagarna. Och det är DITT väl att fortsätta eller inte fortsätta du ska tänka på, inte vad du vill att han ska göra.

Tack, för att du också ser det. Förvisso skakade jag nästan sönder när han öppnade och började skriva efter detta långa uppehåll. Visst är jag nervös inför att han kommer. Samtidigt så hände liksom inget mer. Jag rasade inte, kul att ses men inte så mycket ångest över det som det var förrförra veckan.

Jag känner ju att jag inte bara vill ha en ytlig kompisreslation där jag är sist på listan av allt liksom.

Det jag fastande för hos honom var hans djup, våra konversationer, has omtanke om mig, hans sätt att se på saker och hans humor. I det är att kanske höras nån gång i veckan ev ses när det passar honom kanske inte vad jag vill. Men det är vad han vill/kan erbjuda. I det har han kommit längre av vad jag kan se. För mig tar det tid, han kan mer bestämma sig att ”såhär gör vi” oavsett om det gör ont. Och vad jag känner är något han egentligen inte vill höra, kan mycket väl tänka mig att det är det som är stressmomentet.

Jag vet inte om jag gillar det alls faktiskt. Inte för att jag skall sitta och älta honom med honom. Men hela tiden har det ju varit hans prio och hans tankar/tycke i det. Jag tror inte ens han vill höra mina för det betyder ingenting jämfört med hans vilja/rädsla att bli fast i något. Att jag säger att jag är ledsen är något som skrämmer honom och då stoppar han huvudet i sanden ytterligare en gång stressmoment/jobbigt osv. Stoppa huvudet i sanden är kanske inte riktigt min grej.

 

[Thaliaste]

Tack, för att du också ser det. Förvisso skakade jag nästan sönder när han öppnade och började skriva efter detta långa uppehåll. Visst är jag nervös inför att han kommer. Samtidigt så hände liksom inget mer. Jag rasade inte, kul att ses men inte så mycket ångest över det som det var förrförra veckan.

Jag känner ju att jag inte bara vill ha en ytlig kompisreslation där jag är sist på listan av allt liksom.

Det jag fastande för hos honom var hans djup, våra konversationer, has omtanke om mig, hans sätt att se på saker och hans humor. I det är att kanske höras nån gång i veckan ev ses när det passar honom kanske inte vad jag vill. Men det är vad han vill/kan erbjuda. I det har han kommit längre av vad jag kan se. För mig tar det tid, han kan mer bestämma sig att ”såhär gör vi” oavsett om det gör ont. Och vad jag känner är något han egentligen inte vill höra, kan mycket väl tänka mig att det är det som är stressmomentet.

Jag vet inte om jag gillar det alls faktiskt. Inte för att jag skall sitta och älta honom med honom. Men hela tiden har det ju varit hans prio och hans tankar/tycke i det. Jag tror inte ens han vill höra mina för det betyder ingenting jämfört med hans vilja/rädsla att bli fast i något. Att jag säger att jag är ledsen är något som skrämmer honom och då stoppar han huvudet i sanden ytterligare en gång stressmoment/jobbigt osv. Stoppa huvudet i sanden är kanske inte riktigt min grej.

Det låter inte som att du gillar så som er relation ser ut idag, och det hade jag inte heller gjort. Men släpp tanken på att han kanske kommer att ändra sig om du berättar hur du vill ha det.

 

[Unhappy]

Det låter inte som att du gillar så som er relation ser ut idag, och det hade jag inte heller gjort. Men släpp tanken på att han kanske kommer att ändra sig om du berättar hur du vill ha det.

Ja, jag tror inget kommer att ändras. Det jag föll för med honom är ju liksom inget som finns kvar längre om relationen skall vara såhär.

Och jag vet inte ens vad som är sant i det han säger. Eller om jag utgår från mig själv så ser jag ingen logik

 

[Thaliaste]

Ja, jag tror inget kommer att ändras. Det jag föll för med honom är ju liksom inget som finns kvar längre om relationen skall vara såhär.

Och jag vet inte ens vad som är sant i det han säger. Eller om jag utgår från mig själv så ser jag ingen logik

Det känns som att du inte vill förstå eftersom insikten gör så ont, men om du verkligen inte kan se någon logik så får du lita på oss som gör det. Hans bakgrund i detalj spelar ingen roll, ni två är oavsett det alltför olika. Det som var charmigt i början av relationen har nu visat att den inte håller på längre sikt.

Om du vill ha ett rakt svar kan du helt enkelt fråga honom rakt: "vill du vara mer än vänner som träffas och har sex ibland?". Svarar han inte ett tydligt ja på det, så vet du.

 

[cassina]

Om du skulle beskriva din ideala man är detta mannen du ser framför dig? Med den vetskap du nu har.

 

[Unhappy]

Det känns som att du inte vill förstå eftersom insikten gör så ont, men om du verkligen inte kan se någon logik så får du lita på oss som gör det. Hans bakgrund i detalj spelar ingen roll, ni två är oavsett det alltför olika. Det som var charmigt i början av relationen har nu visat att den inte håller på längre sikt.

Om du vill ha ett rakt svar kan du helt enkelt fråga honom rakt: "vill du vara mer än vänner som träffas och har sex ibland?". Svarar han inte ett tydligt ja på det, så vet du.

Jodå, jag har inga problem att förstå det. Men för mig blir det inte tydligt.

Vi har haft 6 månader där vi hörts, setts och haft starka känslor för varandra. Sen blev det stress och för mycket jobb/båt. Jag var kvar i det där och han prioriterade annat som han inte ville släppa för mig- också sant. Jag försökte att ge honom den friheten…kontakten mattades ut. Sen kom det där att jag inte skulle förvänta mig nåt mer än det vi hade- väldigt lite kontakt. Men jag har gjort allt för att inte vara en stoppkloss. Nu är han iväg och allt i hans liv lugnar sig väl lite. Han har insett att ett förhållande eller nån form av relation ställer nån form av krav, och det vill han inte ha. Men vi ska ses och ha det mysigt liksom? En ytlig relation när det passar honom.

Jag, får nog fråga honom det. Rakt ut för då har jag ett rakt svar sen. Jag tror hans för mig otydlighet gör det jobbigare.
Och då menar jag inte ha ett förhållande eller inte utan detta med att han inte hör av sig, vi pratar genom nåt som känns bra, sen är det inte bra ändå utan ett stressmoment osv…men bryter relationen gör han inte heller. Kanske bara skall fråga rakt ut

 

[Unhappy]

Om du skulle beskriva din ideala man är detta mannen du ser framför dig? Med den vetskap du nu har.

Absolut ingen ideal man.
Ses när det passar honom, ha sex/trevligt och sen ska han försvinna i veckor. Och har div märkliga skäl för det.

För mig blir det destruktivt.
För andra kanske en bra grej. Men för mig som är känslomässigt involverad så funkar det inte med en person man stod så himla nära förr.

 

[Görel]

Ja, jag tror inget kommer att ändras. Det jag föll för med honom är ju liksom inget som finns kvar längre om relationen skall vara såhär.

Och jag vet inte ens vad som är sant i det han säger. Eller om jag utgår från mig själv så ser jag ingen logik

Jag tänker att man inte ska lägga fokus på vad människor säger utan vad de gör. Många av oss slänger ur oss saker som kanske inte är så genomtänkta. Man får också ändra sig.

Man ska inte heller utgå från att det som är logiskt för en själv är lika logiskt för någon annan. Alla har sin historia och sin verklighetsuppfattning som skapar vår logik.

För din egen sinnesfrids skull tycker jag att du ska försöka släppa ältandet om vad han har sagt och att saker säger emot varandra. Så är det nog många gånger för de flesta av oss, i stort och smått, men många gånger är det ingen som tänker på det för det är inte så viktigt för någon annan.

 

[Unhappy]

Jag tänker att man inte ska lägga fokus på vad människor säger utan vad de gör. Många av oss slänger ur oss saker som kanske inte är så genomtänkta. Man får också ändra sig.

Man ska inte heller utgå från att det som är logiskt för en själv är lika logiskt för någon annan. Alla har sin historia och sin verklighetsuppfattning som skapar vår logik.

För din egen sinnesfrids skull tycker jag att du ska försöka släppa ältandet om vad han har sagt och att saker säger emot varandra. Så är det nog många gånger för de flesta av oss, i stort och smått, men många gånger är det ingen som tänker på det för det är inte så viktigt för någon annan.

Jag känner att jag ältar för att jag skall kunna fatta rätt beslut. För jag förstår honom inte alls.

Ser en person som är rädd att bli bunden, en person jag haft det fantastiskt med. Och där det enklaste för honom ju faktiskt att bara bryta allt. Om han är så rädd för allt gällande mig

 

[Hazel]

Jag känner att jag ältar för att jag skall kunna fatta rätt beslut. För jag förstår honom inte alls.

Ser en person som är rädd att bli bunden, en person jag haft det fantastiskt med. Och där det enklaste för honom ju faktiskt att bara bryta allt. Om han är så rädd för allt gällande mig

Enklast för DIG är ju faktiskt att bara bryta

 

[Thaliaste]

Jodå, jag har inga problem att förstå det. Men för mig blir det inte tydligt.

Vi har haft 6 månader där vi hörts, setts och haft starka känslor för varandra. Sen blev det stress och för mycket jobb/båt. Jag var kvar i det där och han prioriterade annat som han inte ville släppa för mig- också sant. Jag försökte att ge honom den friheten…kontakten mattades ut. Sen kom det där att jag inte skulle förvänta mig nåt mer än det vi hade- väldigt lite kontakt. Men jag har gjort allt för att inte vara en stoppkloss. Nu är han iväg och allt i hans liv lugnar sig väl lite. Han har insett att ett förhållande eller nån form av relation ställer nån form av krav, och det vill han inte ha. Men vi ska ses och ha det mysigt liksom? En ytlig relation när det passar honom.

Jag, får nog fråga honom det. Rakt ut för då har jag ett rakt svar sen. Jag tror hans för mig otydlighet gör det jobbigare.
Och då menar jag inte ha ett förhållande eller inte utan detta med att han inte hör av sig, vi pratar genom nåt som känns bra, sen är det inte bra ändå utan ett stressmoment osv…men bryter relationen gör han inte heller. Kanske bara skall fråga rakt ut

Som jag skrivit förrut, det är inget konstigt att de starka känslorna från början av relationen klingar av, och att man då landar i en annan typ av relation än den man kände den första tiden.

Jag tolkar honom som att han tycker att du driver på till mer prat/mess än vad han vill ha. Och att han genom att ta upp sin stresskänslighet försöker säga till dig att det inte funkar genom det klassiska "det är inte dig det är fel på, det är mig". Icke desto mindre är det uttrycket ett sätt att säga att relationen inte funkar för en.

 

[Unhappy]

Enklast för DIG är ju faktiskt att bara bryta

Det är det.
Men jag hade helst velat slippa det. Han betyder mycket.