Behöver hjälp.

[marsve]

Finns här och snart är det jul. Ska fira med släkt även om jag egentligen inte känner för det men jag svek dem förra julen så i år får jag stå ut och klara det.
Nyår ska firas med annan släkt, känner inte för det heller, men det får gå.
Ska jobba alla dagar som inte är röda och det är nog tur det! Ansvarskänsla har jag så det räcker och blir över, så de dagarna är inget problem egentligen.
Jag kan inte tacka alla tillräckligt, både Bukefolk och sjukvårdspersonal! Egentligen vill jag inte sluta leva just nu men samtidigt kan jag känna att det hade varit så mycket lättare för mig om jag hade dött, och att alla i min omgivning hade fått sinnesro....

 

[monster1]

Finns här och snart är det jul. Ska fira med släkt även om jag egentligen inte känner för det men jag svek dem förra julen så i år får jag stå ut och klara det.
Nyår ska firas med annan släkt, känner inte för det heller, men det får gå.
Ska jobba alla dagar som inte är röda och det är nog tur det! Ansvarskänsla har jag så det räcker och blir över, så de dagarna är inget problem egentligen.
Jag kan inte tacka alla tillräckligt, både Bukefolk och sjukvårdspersonal! Egentligen vill jag inte sluta leva just nu men samtidigt kan jag känna att det hade varit så mycket lättare för mig om jag hade dött, och att alla i min omgivning hade fått sinnesro....

Det hade dom INTE! Det är fruktansvärt när en älskad tar livet av sig, både saknad, ilska och skuldkänslor. Det är verkligen inte någon man önskar någon. Att det skulle vara lättare är bara skitsnack, kolla alla forum för efterlevnade bara.

 

[monster1]

Finns här och snart är det jul. Ska fira med släkt även om jag egentligen inte känner för det men jag svek dem förra julen så i år får jag stå ut och klara det.
Nyår ska firas med annan släkt, känner inte för det heller, men det får gå.
Ska jobba alla dagar som inte är röda och det är nog tur det! Ansvarskänsla har jag så det räcker och blir över, så de dagarna är inget problem egentligen.
Jag kan inte tacka alla tillräckligt, både Bukefolk och sjukvårdspersonal! Egentligen vill jag inte sluta leva just nu men samtidigt kan jag känna att det hade varit så mycket lättare för mig om jag hade dött, och att alla i min omgivning hade fått sinnesro....

PS men det är bra att du kämpar på !

 

[marsve]

Tack! Har släktingar som har försökt och några som har lyckats ta sitt liv (inte samma personer förstås) och vet att det egentligen inte finns några bra argument. Har man flera barn och ändå tycker att de hade det bättre utan en... Så hur är det när man inte har några barn, inga närstående, inga alls...? Men just nu nu känner jag att jag har försökt att ta mitt liv, inte lyckats, så jag får försöka stå ut.
Tack för att du finns!

 

[Diabetikern]

Stor styrkekram till dig.

 

[Cattis_E]

Kram!
Jag jobbar alla juldagarna.
Men kommer antagligen ha lite tid över. Så behöver du skriva om något i jul så skriv. Så försöker jag (och säkert andra) svara så fort det finns möjlighet.

Kämpa på.

 

[marsve]

Tack snälla! Mår fortfarande dåligt, har varit in till sjukhuset en gång till utan att få hjälp, men jag vet att de finns där, det känns rätt bra.

 

[monster1]

Tack snälla! Mår fortfarande dåligt, har varit in till sjukhuset en gång till utan att få hjälp, men jag vet att de finns där, det känns rätt bra.

Vi finns här med.

 

[Rina]

Bra att du känner att de finns där! Tveka inte att söka igen, våga vara tydlig med om du har självmordsplaner. Våga fråga personalen om du kan få prata med någon om du blir inlaggd. Ibland väntar de in att patienten bjuder in till samtal. Om du känner att du inte får hjälp så ring eller skriv i tråden ... Du får även ringa mig om du vill. Jag skickar mitt nummer på PM jag har inte alltid telefonen hos mig och hör d men skicka ett meddelande så ringer jag upp.
Ta hand om dig du är värdefull.

 

[Rina]

Tack snälla! Mår fortfarande dåligt, har varit in till sjukhuset en gång till utan att få hjälp, men jag vet att de finns där, det känns rätt bra.

Söker du och blir inlagd igen så stanna, vill de att du ska stanna så stanna. Risken finns att om du skriver ut dig för många gånger så kan det bli svårare att bli inlagd igen. Fråga din kontaktperson eller någon som du tycker är lätt att prata med. Fråga om de har tid en stund. Undvik att sitta på rummet. Mänsklig närhet hjälper.

Det är så konstigt hur man tänker... men jag kan lova att din syster, vännerna du känner att du inte orkade umgås med, din familj. Alla skulle sakna dig så oerhört mycket. De vill ha dig kvar, jag lovar.

Något jag har lärt mig att göra är att ringa min mamma eller syster och säga att det är jobbigt just nu utan att gå in på detaljer. Sedan har jag ringt ibland bara för att prata några ord när det blir som svårast, det har hjälpt mig mycket. Det hjälper mig att tänka realistiskt, de skulle sakna mig. Att de vet på förhand att det är en svår period gör att jag slipper förklara när det är som tyngst. Vi pratar mest om vardagliga saker just för att avleda tills de ångestdämpande börjar få effekt.

 

[Texaz]

Reagerar på att du så ofta skriver om hur du svikit andra i din närhet.... Försök se det som så att du ju sviker dig själv om du inte gör vad du kan för att må bättre. Man måste inte alltid finnas och ställa upp för att andra vill, viktigast är att ta hand om sig själv
Däremot kan det ibland vara bra att umgås med andra även om det tar emot. Om inte annat får man annat att tänka på en stund.
Sköt om dig, du förtjänar det

 

[Solvarma jordgubbar]

Jag tror det är viktigt att du tar dina känslor på allvar.
Du skrev tidigare i ett inlägg att du skulle fira jul och nyår med släkt och vänner som du egentligen inte ville fira med.

Detta känner jag så väl igen,och uppmuntrar dig härmed att inte vifta bort dessa känslor.
Finns det något hos dessa människor du inte gillar/känner dig bekväm med?

Har själv brutit kontakten med min släkt och "vänner" som jag trodde jag mådde bra tillsammans med, men nu efter min utmattning och depression,har förstått att det var bra för mig att bryta med helt.

Nu lever jag helt ensam i livet och försöker få mig på fötter igen.
Det har varit mycket svårt många gånger,men nu när jag ser tillbaka,är jag glad att jag fortsatte att kämpa för mitt liv.

Du är värdefull. Du är värd att ha ett liv som du trivs med. Som "texaz" skriver,det allra viktigaste är att ta hand om sig själv,och inte bry sig om så mycket vad andra tycker.
Det är svårt och jobbigt att möta sina känslor på det sättet,och det tar tid,men det är alla gånger värt det