Behöver dressyren en ny förbundskapten? (Utbruten OS i Paris 2024 (dressyr))

[JohannaB]

Men var ska den rekryteringen börja? Ska talangjägare åka runt till typ ridskolor och på p&r för att leta talangfulla barn men vars föräldrar saknar resurserna och/eller kunskapen?

Det är givetvis bra om även ej superrika GP-ryttare får chansen. Men selekteringen på pengar börjar så tidigt.

Nej gud, vi vill ju inte bli som kina eller Ryssland och bestämma vilka som har talang och sätta dem i en fabrik
Såklart kommer denna sponsring bara tillfalla dem som har resurser att själv ta sig till GP. Men med tanke på hur vårt lag bestått av mångmiljardärers satsningar (alla har inte haft pengar själv, vissa har gift sig till dem och andra har arbetsgivare med resurserna) är det intressant att en av de saker de pekar ut är att skapa möjligheter för de lite mer vanliga miljonärerna Tycker jag.

 

[Fiorano]

Nej gud, vi vill ju inte bli som kina eller Ryssland och bestämma vilka som har talang och sätta dem i en fabrik
Såklart kommer denna sponsring bara tillfalla dem som har resurser att själv ta sig till GP. Men med tanke på hur vårt lag bestått av mångmiljardärers satsningar (alla har inte haft pengar själv, vissa har gift sig till dem och andra har arbetsgivare med resurserna) är det intressant att en av de saker de pekar ut är att skapa möjligheter för de lite mer vanliga miljonärerna Tycker jag.

Det är en rätt intressant diskussion det här. För en tänker att grunden ska läggas av juniorer och YR-men där i synnerhet styr pengarna nåt vansinnigt. Tycker det känns helt omöjligt att komma åt. Bara se vilka juniorer som kommer fram här i Sverige. Jag blir som lite provocerad när deras stall består av färdiga miljonhästar som kan allt.

 

[JohannaB]

Det är en rätt intressant diskussion det här. För en tänker att grunden ska läggas av juniorer och YR-men där i synnerhet styr pengarna nåt vansinnigt. Tycker det känns helt omöjligt att komma åt. Bara se vilka juniorer som kommer fram här i Sverige. Jag blir som lite provocerad när deras stall består av färdiga miljonhästar som kan allt.

Fast det är intressant om man börjar ta i det iaf.
Ska man ta exempel i riktiga personer (tycker lite illa ok att diskutera människor utan att de vet om det) så kan man ju ta SoMe-ryttarna Carl Hedin och Lina Dolk. Ingen av dem har ju saknat uppbackning, Lina ”fick” både gården och ridhuset och pensionerade GP hästar t ex. Men båda de karriärerna stoppas upp nu på senior nivå, CHs kanske delvis pga bristande motivation. Kanske finns det 5-10 liknande svenska ryttare?
Vad skulle hända om de ryttarna fick 120 kkr per år och fyra betalda utomlandsvistelser med tävling? Skulle någon av dem kunna bli A-lagsryttare?

Kollar man på A-lagsryttarna som vi haft sista typ 20 åren så är det Antonia AxJ pengar som betalat en av karriärerna och Bob Oatley den andra.
Systrarna Ramel har vi sett rubriker om hur satsningen finansierats.

Therése Nilshagen är ett av undantagen som haft en anställning som gett henne möjligheten.

Nu kan jag inte hur det ser ut i alla landslag (och britterna har ju vissa problem med sin image numera) men det känns som om t ex Storbritannien får fram ryttare som inte är mångmiljardärer utan ”vanliga” (välbärgade) ryttare som rider bra.

 

[MiniLi]

Men var ska den rekryteringen börja? Ska talangjägare åka runt till typ ridskolor och på p&r för att leta talangfulla barn men vars föräldrar saknar resurserna och/eller kunskapen?

Det är givetvis bra om även ej superrika GP-ryttare får chansen. Men selekteringen på pengar börjar så tidigt.

Tar för givet att det handlar om ryttarna som redan tagit sig till de ”lägre” landslagstrupperna. Kommer fortfarande bara vara vissa som tar sig dit, men ändå positivt om fler av dem får stöd att fortsätta och ta sig ännu längre.

 

[Stergo]

Tar för givet att det handlar om ryttarna som redan tagit sig till de ”lägre” landslagstrupperna. Kommer fortfarande bara vara vissa som tar sig dit, men ändå positivt om fler av dem får stöd att fortsätta och ta sig ännu längre.

Givetvis är det ju så de menar. Men ridsporten har ett fruktansvärt bortfall av talang i alla led pga pengarna. I teorin så kan man givetvis ta sig till i varje fall SM som YR med medelklassföräldrar. Men då kravs en del tur (tex hitta rätt häst som inte kostar en miljon och att den inte blir skadad).

 

[JohannaB]

Och såklart är mångmiljardärernas pengar bra för svensk ridsport!
Vi vill gärna ha dem kvar, och att de köper fina hästar och betalar utlandsvistelser för träning och tävling. Men det vore bra om de inte fullt så väl bemedlade också fick chansen. Högre intern konkurrens i landslaget vore också bra, så ryttarna inte blir bekväma med att vara uttagna oavsett beteenden och prestationer.

 

[Amanda_F]

Jag är bekant med två ryttare som är med i talangprogrammen (eller var) i dressyren och det är två vansinnigt ambitiösa tjejer som äger och har utbildat sina egna hästar. Men frågan är väl hur man det där steget från talang till topp tas. Jag har pratat med flera personer som varit och nosat på landslag i olika former och vissa (fler än en) har sagt att eliten inte varit någon extremt välkomnande miljö för de som inte varit i den inre kretsen. Det är bara att hoppas att det blir bättre nu.

 

[MiniLi]

Givetvis är det ju så de menar. Men ridsporten har ett fruktansvärt bortfall av talang i alla led pga pengarna. I teorin så kan man givetvis ta sig till i varje fall SM som YR med medelklassföräldrar. Men då kravs en del tur (tex hitta rätt häst som inte kostar en miljon och att den inte blir skadad).

Ja men den där delen är ju svår att lösa i en så dyr sport som ridsport är. Men även om juniorer och YR är viktiga att fånga upp för framtida landslag så finns det ju många andra som tar sig till GP senare i livet och som förhoppningsvis kan ta del av satsning med sponsorer. Även om det fortfarande inte är för alla att göra en sådan satsning så är det iaf öppet för fler.

 

[Fiorano]

Fast det är intressant om man börjar ta i det iaf.
Ska man ta exempel i riktiga personer (tycker lite illa ok att diskutera människor utan att de vet om det) så kan man ju ta SoMe-ryttarna Carl Hedin och Lina Dolk. Ingen av dem har ju saknat uppbackning, Lina ”fick” både gården och ridhuset och pensionerade GP hästar t ex. Men båda de karriärerna stoppas upp nu på senior nivå, CHs kanske delvis pga bristande motivation. Kanske finns det 5-10 liknande svenska ryttare?
Vad skulle hända om de ryttarna fick 120 kkr per år och fyra betalda utomlandsvistelser med tävling? Skulle någon av dem kunna bli A-lagsryttare?

Kollar man på A-lagsryttarna som vi haft sista typ 20 åren så är det Antonia AxJ pengar som betalat en av karriärerna och Bob Oatley den andra.
Systrarna Ramel har vi sett rubriker om hur satsningen finansierats.

Therése Nilshagen är ett av undantagen som haft en anställning som gett henne möjligheten.

Nu kan jag inte hur det ser ut i alla landslag (och britterna har ju vissa problem med sin image numera) men det känns som om t ex Storbritannien får fram ryttare som inte är mångmiljardärer utan ”vanliga” (välbärgade) ryttare som rider bra.

Carl Hedin red ändå WC-kval i början av 2024 och red även Friends i UH GPn. Så hans satsning går väl ändå rätt bra även om han "bara" har sina egna två (egenutbildade) GP-hästar. Lina må ha gården men hon måste arbeta röven av sig på kundhästar och när den enda svårklasshästen varit skadad och sen brunnit bort på tävling blir det svårt. Lina får nog räknas som en "vanlis" ändå, det är som ingen miljonsponsor i ryggen på henne.

 

[JohannaB]

Carl Hedin red ändå WC-kval i början av 2024 och red även Friends i UH GPn. Så hans satsning går väl ändå rätt bra även om han "bara" har sina egna två (egenutbildade) GP-hästar. Lina må ha gården men hon måste arbeta röven av sig på kundhästar och när den enda svårklasshästen varit skadad och sen brunnit bort på tävling blir det svårt. Lina får nog räknas som en "vanlis" ändå, det är som ingen miljonsponsor i ryggen på henne.

Absolut, men Carl har trots att han är med i B-truppen inte fått chansen att tävla internationellt (förutom på hemmatävlingen i Gbg där jag tror arrangören tog ut honom och inte förbundet). Hade man varit intresserad av att försöka utveckla nya ryttare borde man (kanske) ha satsat på att få ut B-lags ryttarna att testa på internationellt tävlande? Eller ännu hellre till tränare utomlands etc?
Tinne och Co tar med tränare och flyger till Florida och tränar på att tävla GP ett par månader liksom… klart att de får snabbt ett försprång både i procent i GP och rutin.

(och om Lina håller jag med, men att vi kallar henne ”vanlig” när det byggdes ett eget ridhus på gården till henne och hon hela tiden haft hästar för respektive ålderskategori och fått rida SM sen hon var typ 12 år gammal gör ju att riktigt vanliga människor som fick en ponny och sen började jobba för att kunna köpa sin första stora häst till något ovanligt Lina är jätteduktig och jobbar hårt, och det gör många av de som har bra förspänt med)

 

[JohannaB]

Apropå Lina förresten, jag känner henne inte och vet inte hur hon resonerar men hon har alltid innan hon blev senior satsat på att vara bäst i Sverige och kunna mäta sig internationellt. Absolut har hon behövt hjälp med hästmaterialet (främst som U25 ryttare) men hon har också lyckats med det.
Men sedan hon blev senior känns det ju som att drömmen är egenutbildad (och egenägd) GP-häst och inte längre OS…
…och när en så duktig och driven ryttare känner av ett ”glastak” att det kanske inte går att komma till OS (som svensk ryttare, där det räcker om man är topp-25 i världen ungefär) då är det en tråkig utveckling.
Så jag hoppas verkligen att det jag tycker Marianne pratar om i intervjun kan bli en sanning, att modernt ridande skickliga ryttare kan bli sponsrade och faktiskt slå sig in i A-laget i Sverige och rida stora mästerskap. Drömmen om att det är möjligt att göra det är otroligt viktig, även om det i slutändan bara är tre ryttare som tas ut så vill vi ha de där 7-8 som är tänkbara och minst lika många till som tror att nästa gång kommer jag kunna vara med. Annars blir det en väldigt liten ankdamm.

 

[MiniLi]

Apropå Lina förresten, jag känner henne inte och vet inte hur hon resonerar men hon har alltid innan hon blev senior satsat på att vara bäst i Sverige och kunna mäta sig internationellt. Absolut har hon behövt hjälp med hästmaterialet (främst som U25 ryttare) men hon har också lyckats med det.
Men sedan hon blev senior känns det ju som att drömmen är egenutbildad (och egenägd) GP-häst och inte längre OS…
…och när en så duktig och driven ryttare känner av ett ”glastak” att det kanske inte går att komma till OS (som svensk ryttare, där det räcker om man är topp-25 i världen ungefär) då är det en tråkig utveckling.
Så jag hoppas verkligen att det jag tycker Marianne pratar om i intervjun kan bli en sanning, att modernt ridande skickliga ryttare kan bli sponsrade och faktiskt slå sig in i A-laget i Sverige och rida stora mästerskap. Drömmen om att det är möjligt att göra det är otroligt viktig, även om det i slutändan bara är tre ryttare som tas ut så vill vi ha de där 7-8 som är tänkbara och minst lika många till som tror att nästa gång kommer jag kunna vara med. Annars blir det en väldigt liten ankdamm.

Är det inte mer att det är realistiskt att det faktiskt tar tid när man blir senior och framförallt att utbilda hästen? Jag har aldrig sett henne skriva att hon ändrat sina mål, men kanske missat något.