Jag vet inte hur retreats går till? Jag har nog trott att det är mer "flum" eller vad man ska säga, men så kanske det inte är. Jag vill att de som jobbar där har professionell utbildning, för även om det handlar om det psykologiska så finns det ju mycket riktig kunskap. Vill inte ha några kristaller, dricka hälsojuicer för att rensa ut gifter och andas i åttor, eller liknande.
Betala själv får jag räkna med, det är ju många missbrukare som gör också. Och när jag inte kunde prioriteras under den tid jag faktiskt var på väg att ta livet av mig så kommer jag knappast att prioriteras nu när jag är på andra sidan. Så jag har inget hopp om att vården ska kunna eller vilja hjälpa mig, även om jag tycker att det egentligen är lite synd att det är så att så länge man håller ihop så är man inte tillräcklig för att kunna få hjälp, trots att det kan vara då man är mottaglig. När jag verkligen är nere i det gråsvarta så tror jag ju att hjälp är meningslöst, att jag är för långt gången och att inget kan hjälpa. Det är nu det finns ett fönster där jag kan stärka mig så att jag kan klara av nästa gång. För nästa gång jag faller djupt, så djupt att jag inte klarar av att hålla ihop vardagen, så kommer jag nog inte att överleva. Då är det slut, och det går fortare när man inte behöver gå igenom någon process, när allt redan är klart och genomgånget. Då finns ingen tid att söka den hjälp man då ändå inte tror på. Men det är ju så i vården, att man måste krascha sin vardag för att vara berättigad till vård.
Min avsikt med tråden var framförallt att ta reda på vad som finns? Jag har aldrig hört eller läst om något annat än behandlingshem för missbrukare och när jag googlar så får jag mest fram träffar som vänder sig till personer som är inne i en depression, eller har neuropsykiatriska diagnoser. Jag är dels ute efter något som fokuserar på att stärka, läka, förlåta, våga osv. Jag är rädd för att hamna tillsammans med sjuka personer, om det skulle kunna dra ner mig. Eller självskadande personer, det skulle kunna trigga när jag är i en situation där jag känner mig orolig, vilket jag förväntar mig att göra om jag faktiskt skulle hitta ett behandlingshem och åka. Troligtvis kommer jag varken våga eller ha råd, men ett litet frö till att det kolla upp om det överhuvudtaget finns något väcktes när jag såg programmet. Och handlar det bara om pengar, så kan det ju vara möjligt att spara ihop och testa, om alternativet är att jag ändå inte behöver pengarna alls.