Jag är inne på min tredje Mirena hormonspiral. De tidigare två har jag varit hur nöjd som helst med, men nu har det vänt.
De första två spiralerna gick jättebra. Jag slutade få mensblödningar och kände mig jämnare i humöret. Inga som helst biverkningar. I slutet av min andra spiral började jag få mer humörsvängningar, men jag bortförklarade det som att hormonet i spiralen kanske började ta slut och därför blev humöret som det blev. Så jag satte in en tredje spiral.
Jag har haft den tredje spiralen i nio månader nu och har fått en massa biverkningar (Jag tror åtminstone att de kommer av spiralen
).
Mina bröst är ömma och jättesvullna tre veckor av fyra. Jag trodde det var något annat först. För sex månader sedan var jag till läkare som kände igenom brösten då jag trodde det var bröstcancer (Man blir ju jätteorolig när brösten gör ont hela tiden.) och han sa att det bara var mina mjölkkörtlar som var svullna? Jag har tagit upp problemet med tre olika barnmorskor/gynekologer och två läkare. Alla viftar bort det och säger att det är heeeeelt normalt (Och lite bittert tänker jag att om det var en man som hade så ont att han inte kan krama sin partner under 75% av månaden så hade de aldrig sagt att det var normalt ). Jag har även känt igenom själv de få dagar som jag inte är öm och svullen och har då inte känt något onormalt.
Sedan är det humörsvängningarna. Tidigare visste jag att det var två dagar i månaden så jag hade PMS och som humöret svängde och kunde förbereda mig. Nu känns det som att det aldrig försvinner? Ena stunden känner jag mig som ett åskmoln och får verkligen bita mig i tungan för att inte vräka ur mig olämpliga ord till var och varannan människa. Andra stunden vill jag bara gråta för att allt känns skit, jag är värdelös, alla hatar mig o.s.v. o.s.v. Sedan kan jag bli glad nästa sekund och så fortsätter bergochdalbanan.
Två dagar i månaden kan jag stå ut, men nu vet jag inte ens när det börjar eller slutar? Det försvinner ju aldrig? Det har gått så långt så att min sambo sagt till mig att jag måste söka hjälp (Och då biter jag ihop och försöker att inte vräka ur mig åtminstone 98% av allt som egentligen vill komma ut.)
Jag blir nästan rädd för mig själv med humörsvängningarna? Jag har inte tidigare haft depressioner och har ett liv som jag egentligen är hur nöjd som helst med, men de här humörsvängningarna hittar minsta lilla fel och slår dem mot mitt huvud tills det är det enda som existerar. När jag får dessa humörsvängningarna vill jag bara skrika att DETTA ÄR INTE JAG.
Som sagt misstänker jag att detta är p.g.a. hormonspiralen, men hur gör man då med preventivmedel? Jag och sambon planerar barn inom 2-3 år så sterilisering är inte ett alternativ ännu
Jag vägrar sätta in en ny spiral (varken en med mindre hormon eller koppar) för senaste insättningen var så vidrig att jag vågar inte en gång till.
Jag är tveksam till andra p-piller och mini-piller (Av Yasmine fick jag cystor på äggstockarna och sedan har jag testat två till där jag inte kommer ihåg namn och även där fått humörsvängningar).
P-dator, avbrutet samlag och liknande litar jag inte på (vill verkligen inte bli gravid nu).
Kondom är svårt av olika anledningar, men har det kommit ut nya jättejättetunna på marknaden så är det bästa alternativet…
Just nu känns det som att alternativen är att antingen gå och ha ont och må dåligt i två-tre år och ha sex eller att inte kunna ha sex.
Kan det jag känner bero på hormonspiralen och vad finns egentligen för moderna preventivmedel?
(Och NÄR kommer andra preventivmedel än kondom för män!??!??!?!?!?!?)
De första två spiralerna gick jättebra. Jag slutade få mensblödningar och kände mig jämnare i humöret. Inga som helst biverkningar. I slutet av min andra spiral började jag få mer humörsvängningar, men jag bortförklarade det som att hormonet i spiralen kanske började ta slut och därför blev humöret som det blev. Så jag satte in en tredje spiral.
Jag har haft den tredje spiralen i nio månader nu och har fått en massa biverkningar (Jag tror åtminstone att de kommer av spiralen
). Mina bröst är ömma och jättesvullna tre veckor av fyra. Jag trodde det var något annat först. För sex månader sedan var jag till läkare som kände igenom brösten då jag trodde det var bröstcancer (Man blir ju jätteorolig när brösten gör ont hela tiden.) och han sa att det bara var mina mjölkkörtlar som var svullna? Jag har tagit upp problemet med tre olika barnmorskor/gynekologer och två läkare. Alla viftar bort det och säger att det är heeeeelt normalt (Och lite bittert tänker jag att om det var en man som hade så ont att han inte kan krama sin partner under 75% av månaden så hade de aldrig sagt att det var normalt
). Jag har även känt igenom själv de få dagar som jag inte är öm och svullen och har då inte känt något onormalt.Sedan är det humörsvängningarna. Tidigare visste jag att det var två dagar i månaden så jag hade PMS och som humöret svängde och kunde förbereda mig. Nu känns det som att det aldrig försvinner? Ena stunden känner jag mig som ett åskmoln och får verkligen bita mig i tungan för att inte vräka ur mig olämpliga ord till var och varannan människa. Andra stunden vill jag bara gråta för att allt känns skit, jag är värdelös, alla hatar mig o.s.v. o.s.v. Sedan kan jag bli glad nästa sekund och så fortsätter bergochdalbanan.
Två dagar i månaden kan jag stå ut, men nu vet jag inte ens när det börjar eller slutar? Det försvinner ju aldrig? Det har gått så långt så att min sambo sagt till mig att jag måste söka hjälp (Och då biter jag ihop och försöker att inte vräka ur mig åtminstone 98% av allt som egentligen vill komma ut.)
Jag blir nästan rädd för mig själv med humörsvängningarna? Jag har inte tidigare haft depressioner och har ett liv som jag egentligen är hur nöjd som helst med, men de här humörsvängningarna hittar minsta lilla fel och slår dem mot mitt huvud tills det är det enda som existerar. När jag får dessa humörsvängningarna vill jag bara skrika att DETTA ÄR INTE JAG.
Som sagt misstänker jag att detta är p.g.a. hormonspiralen, men hur gör man då med preventivmedel? Jag och sambon planerar barn inom 2-3 år så sterilisering är inte ett alternativ ännu
Jag vägrar sätta in en ny spiral (varken en med mindre hormon eller koppar) för senaste insättningen var så vidrig att jag vågar inte en gång till.
Jag är tveksam till andra p-piller och mini-piller (Av Yasmine fick jag cystor på äggstockarna och sedan har jag testat två till där jag inte kommer ihåg namn och även där fått humörsvängningar).
P-dator, avbrutet samlag och liknande litar jag inte på (vill verkligen inte bli gravid nu).
Kondom är svårt av olika anledningar, men har det kommit ut nya jättejättetunna på marknaden så är det bästa alternativet…
Just nu känns det som att alternativen är att antingen gå och ha ont och må dåligt i två-tre år och ha sex eller att inte kunna ha sex.
Kan det jag känner bero på hormonspiralen och vad finns egentligen för moderna preventivmedel?
(Och NÄR kommer andra preventivmedel än kondom för män!??!??!?!?!?!?)
