Jobbar på café. Fördelen är att jag ofta jobbar kväll=kan göra sådana utflykter även på jobbdagar.Vad jobbar du med?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jobbar på café. Fördelen är att jag ofta jobbar kväll=kan göra sådana utflykter även på jobbdagar.Vad jobbar du med?
Idag fick jag kämpa på ridningen, fick en häst som är svår då hon inte kan så mycket ännu (hon jag ramlade av på hoppningen). Gick sådär, men jag red henne iaf. När jag såg att jag skulle rida henne ville jag sätta mig ner i ett hörn och gråta (att en avramling kan ta så hårt?!) men jag tog tag i mig själv och hoppade upp!
Du har helt rätt, jag ska försöka ta åt mig av det jag läst och fundera på vad jag kan förändra. Det är så sjukt svårt bara. Var ska man börja liksom? Du skriver att du äter för lite, har du någon tanke på hur du ska kunna få i dig mer mat? Eller vill du inte det?
Vad tror du är lättast? Är det är lättast att lägga på lite till varje måltid eller om man ska lägga in ett mellanmål till eller öka på något enstaka mål i taget? Vet liksom inte var jag skulle våga göra en förändring, det känns så stort. Min sjukgymnast pratar om att börja med näringsdryckerna igen men jag är så rädd för dom.
@Qelina, Jag blev så arg när jag läste om din hästs uppfödare. Det är ju din häst, vad har hen ens med saken att göra, hen har ju för sjutton sålt hästen?! Om du dessutom har ägt hästen i elva år så är det ju rätt länge sen hästen var i hens ägo, såvida du ens köpte av uppfödaren, annars är det ju ännu längre tillbaka!
Min gammelponny var femton år redan när jag fick henne, tävlade hoppning fram tills hon var 20, hade med lätthet klarat av ett par år till efter det men det var jag som blev för gammal, och var en riktig kruttant som reds fyra gånger i veckan helt "normalt" på våren som 26-åring. Hon blev sen sjuk under sommaren och togs bort på hösten det året. 21 år behöver inte betyda att hästen måste pensioneras, är de pigga och vill ridas finns det inga hinder för att inte låta dem göra det! Ärligt talat var det mer krut i 26-åringen den våren än vad det var i min dåvarande treåring som nyss blivit inriden, hon var lite som tjuren Ferdinand redan från början.
Ska verkligen försöka att inte bry mig, men det gör ont när det gäller dem man verkligen älskar. Och jag älskar ju min lilla häst. Skulle ge mycket för att kunna ha henne själv men det går ju liksom inte som jag skrev innan, då får man hitta näst bästa alternativet. Skönt att din hund har det bra nu och att du kan se att du gjorde rätt!@Qelina
Jag kommer säga något klyschigt. Bry dig inte! Det är väl din häst? Hon har inte ett dugg med att göra vad du gör med hästen. Och du känner väl din häst bäst? Människor alltså! Många 21-åriga hästar som är friska och pigga rids faktiskt, vissa till och med tävlas i den åldern.
Men jag vet precis hur det känns när människor ska lägga sig i för mycket. Jag har själv fått mig en rejäl utskällning när jag gav bort min hund till en kompis på grund av att jag var sjuk och för att min sambo är allergisk. Jag mådde riktigt dåligt då men hunden har det jätte bra idag så mitt beslut att ge bort henne var det bästa beslutet jag någonsin gjort.
Jag använder Shock Absorber och har aldrig varit med om att bröstvårtorna syns igenom? Den jag har tror jag heter Multi Sports.
Aha, det låter komplicerat. Vet du varför du är så kräsen? Har du alltid varit så? Hur är dina syskon? Är det konsistensen på maten? Lukten,smaken du inte gullar? Har du lärt dig att äta saker nu som du inte kunde tidigare? Hur klarar du dig om du är på resa eller med kompisar? Får du göra som mig och ta med egen mat? Har du svårt att hålla vikten och inte gå ner i vikt eller klarar du att få i dig det du behöver?Jag ska försöka förklara, men mitt förhållande till mat har alltid varit "onormalt", så det kanske inte blir så lättförståeligt. Jag har aldrig ätit mycket, redan som barn åt jag typ hälften av det andra åt, och jag har aldrig ätit i skolmatsalen. Alltså på riktigt, jag har aldrig gjort det. I första klass försökte min lärare tvinga mig att äta genom att jag fick sitta kvar och alla andra fick gå ut och ha rast (hej pedagogiskt tänkande), det slutade med att jag spydde. Min mamma var hemma och var mammaledig med min lillebror då, och vi slutade skolan redan vid tolv (började åtta), så skolan kom överens med mina föräldrar om att inte tvinga mig i och med att jag fick lunch när jag kom hem mitt på dagen. När jag blev äldre och skoldagarna blev längre fick jag ha egen mat med mig.
Nu äter jag faktiskt frukost, lunch och middag varje dag. Inför det nya året hade jag som mål att inte fuska med lunchen, och det har jag faktiskt inte gjort. Jag har ätit lunch varje dag sen 1 januari. Middagen var ett annat mål, att inte äta flingor eller ett kokt ägg istället för det resten av familjen äter. I början gick det inte så bra, men frånsett en dag när vi åt flingor och ägg till middag allihop (för att alla kom hem från olika aktiviteter så sent att ingen orkade/hann laga mat) så har jag inte fuskat med det heller sen sista veckan i mars, och det ser jag som ett enormt framsteg. Jag får nog nästan pausa där, och fortsätta på den här banan istället för att försöka utöka det med att lägga till mellanmål som jag sen inte kommer kunna hålla.
Men. Om det är något jag gillar så äter jag. I mitt fall handlar det ungefär 20 % om vikt och 80 % om att jag är fruktansvärt kräsen. Problemet är då att jag istället överäter om det är något jag gillar, och att kakor, godis, glass och chips "tyvärr" är sånt som faller inom kategorin "sånt jag gillar".