Sv: Beach 2013, del X
Om det är så du äter borde du ju vara viktstabil när du bara äter när du är hungrig men låter bli när du bara är sugen. Att du trots allt går upp i vikt betyder kanske att du inte följer kroppens signaler helt, känn efter noggrannt ett tag och se hur det går
Det går att vara viktstabil (men normala svängningar), det gäller bara att hitta vanorna
Det är tur att ni hjälper mig att reda ut vad jag menar. Jag tycks inte ha varit riktigt bra på att förmedla(eller veta...) det själv.
Oki, ledsen för långa utsvävningar, men here we go:
Det jag funderar på är alltså om det går att vara viktstabil på en vikt som är lägre än kroppens egen trivselvikt(om det nu finns någon sådan). Jag kan vara viktstabil på en viss vikt, men då ligger jag definitivt i överkanten för vad jag är bekväm med. Det jag vill kunna göra är ligga kvar på en lägre vikt utan att starta ett tredje världskrig mot min kropp. Går det att vinna? Går det att lära kroppen att vara mindre utan att för den delen rasa i vikt och svälta?
För att vara konkret ligger jag nu kring 56 kg och tycker nog att jag är lite för tunn, eller åtminstone att jag inte bör gå ner mer. Som mest har jag vägt uppåt 65 kg och det är den vikt min kropp tycks trivas på och snabbt går upp till om jag ökar på maten. När jag ligger där uppe kan jag äta lite som jag känner för utan att det på sikt påverkar vikten, så länge jag inte börjar slarva med måltider och glömmer att äta.
Jag har alltid ätit en kost baserad på grönsaker, rotfrukter, magert protein främst från växtriket, måttligt med mejeriprodukter och fullkornsspannmål, så det handlar inte om excesser och flottdrypande middagar till vardags. Vid den högre vikten tillåter jag mig goda frukostmackor om jag känner för det, tackar inte nödvändigtvis nej till en kaka när någon bjuder och äter godis någon gång ibland. Jag äter mig mätt och ibland, vid festliga tillfällen, blir det utsvävningar. Jag äter som jag känner för och det känns som att hur jag äter inte påverkar vikten nämnvärt. Kroppen reglerar själv, så om jag äter en stor middag ena dagen är jag mindre hungrig till nästa måltid, som då blir mindre, antar jag.
Så, kan jag lära mig att vara viktstabil på en lägre vikt eller kommer det vara en ständig kamp mot hunger och sug eftersom min kropp tycker att lite mer hull är himla bra att ha(man vet ju aldrig när det blir missväxtår, liksom
)?