Bästa gårdshunden?

[Sel]

Även hos dalmatiner ska man vara medveten och försiktig med mentaliteten upplever jag. De kan vara både brötiga och ibland riktigt otrevliga.
En bra dalamatiner är säkert en rätt lagom hund dock.

 

[dumletomten]

Även hos dalmatiner ska man vara medveten och försiktig med mentaliteten upplever jag. De kan vara både brötiga och ibland riktigt otrevliga.
En bra dalamatiner är säkert en rätt lagom hund dock.

Det är alltid något verkar det som hehe. Men på vilket sätt upplever du dom som otrevliga? Är det som att de har lite integritet, att man inte kan dyka upp i ansiktet på dem och vara jobbig? Eller på nåt annat sätt? Brötiga tolkar jag som motsatsen till försiktiga? Egentligen kanske man skulle satsa på en vuxen hund så man vet vad man får

 

[Acto]

Det är alltid något verkar det som hehe. Men på vilket sätt upplever du dom som otrevliga? Är det som att de har lite integritet, att man inte kan dyka upp i ansiktet på dem och vara jobbig? Eller på nåt annat sätt? Brötiga tolkar jag som motsatsen till försiktiga? Egentligen kanske man skulle satsa på en vuxen hund så man vet vad man får

Såsom jag har förstått det så kan hanar vara brötiga mot andra hanar, dvs svårt att gå ihop med andra hanar etc. Även i övrigt bör man ha koll på mentaliteten. Men @Maniac123 tror jag har dalmatiner så hen kan nog ge en mer korrekt bild

 

[Sel]

Det är alltid något verkar det som hehe. Men på vilket sätt upplever du dom som otrevliga? Är det som att de har lite integritet, att man inte kan dyka upp i ansiktet på dem och vara jobbig? Eller på nåt annat sätt? Brötiga tolkar jag som motsatsen till försiktiga? Egentligen kanske man skulle satsa på en vuxen hund så man vet vad man får

Med brötiga menar jag sådär fysiskt gåpåiga och rätt okänsliga, både i lek med andra hundar och i hantering. Sedan har jag haft en del rätt otäcka upplevelser både med dalmatiner som gårdshundar som vaktat gården och jagat besökare och förbipasserande, och som osäkra sällskapshundar. Flera har varit Väldigt duktiga mattjuvar också, fast det håller jag inte emot dem.
Jag har inte ägt någon själv eller haft någon i familjen, men min personliga statistik bland de jag mött och umgåtts med är rätt tråkig.

Som du säger är det alltid något, förstås. Det finns alltid någon som haft en otrevlig upplevelse eller sett något de inte gillar.

 

[Sonnenschein]

Vi hade en norsk buhund när jag var liten. Ingen kom in på gården obemärkt i alla fall.

 

[Maniac123]

Har bara skummat igenom tråden lite snabbt eftersom jag blev taggad, så med reservation för det så kan jag svara lite gällande dalmatiner.

Jag har haft ett gäng.. Har tre stycken just nu och har haft 3 st andra innan dessa. Har rört mig/rör mig mycket i dalmatiner-kretsar, har många vänner med rasen och har varit lite aktiv inom rasklubben. Har varit med när flera dalmatiner har gjort MH (rasklubben anordnade).

Det första jag kan säga är att rasen är spretig, väldigt spretig. Det finns individer som är rädda för allt och alla. Jag tycker att stor del av rasen är rätt skarp, vilket kan bli riktigt otrevligt ihop med rädslor. Jag har stött på en del såna hundar.
Alla skarpa hundar är dock inte rädda. Är de stabila så anser jag att skärpan är en bra och korrekt egenskap hos en hund som delvis är avlad för vakt.

Majoriteten är trevliga och bra hundar. Men det är viktigt att veta att det finns och att man behöver vara noga i sitt val av uppfödare/valp.

Jag upplever att de går in väldigt kaxiga i möten med nya hundar, med svans och huvud högt och ofta rest ragg, stelbenta. Andra dalmatinerägare tycker att rasen är såååå trevlig ihop med andra hundar. Jag har alltid haft retriever och är van vid fjäskandet, och föredrar retrievern där

Typ 95% av dalmatinerna som jag känner är väldigt needy. De vill vara nära, hela tiden. Att vara bakom en grind är faktiskt djurplågeri. Det är nog nånting man får vara beredd på att träna från valp, tillsammans med passiviteten.

Jaga ska de inte göra, men en del gör det. Väldigt spretigt.

Älskar att röra på sig, kräver överlag inte så mycket mental aktivering även om det kan variera. Ofta väldigt lugna inomhus och full fart ute.


Överlag tolkar jag hanarna som mer öppna, mindre jakt, mer will to please, närmare till stress, svårare för att vara ensamma. Tikarna är mer reserverade, mer jakt, skäller mer, lättare för passivitet. Men det kan självklart variera.

Jag kommer att lämna rasen när mina tre går ur tiden. Jag kommer att gå tillbaka till retrievers som jag alltid haft, och spaniel. Jag uppskattar deras sätt att bara finna sig i allt, att de är så mycket enklare att leva med i vardagen. Men jag kommer alltid att älskar dalmatinern, de har en speciell plats i mitt hjärta och kanske skaffar jag någon mer i framtiden men just nu väljer jag den lite bekvämare vägen.

 

[dumletomten]

Har bara skummat igenom tråden lite snabbt eftersom jag blev taggad, så med reservation för det så kan jag svara lite gällande dalmatiner.

Jag har haft ett gäng.. Har tre stycken just nu och har haft 3 st andra innan dessa. Har rört mig/rör mig mycket i dalmatiner-kretsar, har många vänner med rasen och har varit lite aktiv inom rasklubben. Har varit med när flera dalmatiner har gjort MH (rasklubben anordnade).

Det första jag kan säga är att rasen är spretig, väldigt spretig. Det finns individer som är rädda för allt och alla. Jag tycker att stor del av rasen är rätt skarp, vilket kan bli riktigt otrevligt ihop med rädslor. Jag har stött på en del såna hundar.
Alla skarpa hundar är dock inte rädda. Är de stabila så anser jag att skärpan är en bra och korrekt egenskap hos en hund som delvis är avlad för vakt.

Majoriteten är trevliga och bra hundar. Men det är viktigt att veta att det finns och att man behöver vara noga i sitt val av uppfödare/valp.

Jag upplever att de går in väldigt kaxiga i möten med nya hundar, med svans och huvud högt och ofta rest ragg, stelbenta. Andra dalmatinerägare tycker att rasen är såååå trevlig ihop med andra hundar. Jag har alltid haft retriever och är van vid fjäskandet, och föredrar retrievern där

Typ 95% av dalmatinerna som jag känner är väldigt needy. De vill vara nära, hela tiden. Att vara bakom en grind är faktiskt djurplågeri. Det är nog nånting man får vara beredd på att träna från valp, tillsammans med passiviteten.

Jaga ska de inte göra, men en del gör det. Väldigt spretigt.

Älskar att röra på sig, kräver överlag inte så mycket mental aktivering även om det kan variera. Ofta väldigt lugna inomhus och full fart ute.


Överlag tolkar jag hanarna som mer öppna, mindre jakt, mer will to please, närmare till stress, svårare för att vara ensamma. Tikarna är mer reserverade, mer jakt, skäller mer, lättare för passivitet. Men det kan självklart variera.

Jag kommer att lämna rasen när mina tre går ur tiden. Jag kommer att gå tillbaka till retrievers som jag alltid haft, och spaniel. Jag uppskattar deras sätt att bara finna sig i allt, att de är så mycket enklare att leva med i vardagen. Men jag kommer alltid att älskar dalmatinern, de har en speciell plats i mitt hjärta och kanske skaffar jag någon mer i framtiden men just nu väljer jag den lite bekvämare vägen.

Fint skrivet! Man får se till att ha koll på uppfödaren alltså, se vad det blivit för valpar tidigare och hur föräldrarna är. Att den vaktar ser jag verkligen bara som positivt men jag ska se till så det finns ordentligt staket ut mot vägen ifall det kommer besökare som är hundrädda helt enkelt Det är lustigt hur vissa raser verkar vara så väldigt homogena, där majoriteten av individerna liknar varandra, medan andra är såhär spretiga. Det är iallafall bra att veta hur olika det kan vara innan man börjar leta så man vet vad man söker efter

 

[Maniac123]

Fint skrivet! Man får se till att ha koll på uppfödaren alltså, se vad det blivit för valpar tidigare och hur föräldrarna är. Att den vaktar ser jag verkligen bara som positivt men jag ska se till så det finns ordentligt staket ut mot vägen ifall det kommer besökare som är hundrädda helt enkelt Det är lustigt hur vissa raser verkar vara så väldigt homogena, där majoriteten av individerna liknar varandra, medan andra är såhär spretiga. Det är iallafall bra att veta hur olika det kan vara innan man börjar leta så man vet vad man söker efter

Ja, de är väldigt spretiga. Jag har flat också, och där vet man ju lite mer vad man får när man köper en. Alla är mer eller mindre likadana, men med olika personligheter såklart. Av mina dalmatiner har typ ingen varit lik den andra

Sen får man ju fundera på vad man vill ha liksom. Rasen passar inte alla. Man kan inte köpa en dalmatiner och förvänta sig att få en golden, för då kommer man vara extremt missnöjd Jag trivs med dalmatiner, men jag börjar tröttna lite på att behöva ha en nagel i ögat på dem hela tiden. Men på många sätt är de för mig optimala hundar, även om jag ser en del, mer eller mindre stora, brister också.

 

[nilie]

Fint skrivet! Man får se till att ha koll på uppfödaren alltså, se vad det blivit för valpar tidigare och hur föräldrarna är. Att den vaktar ser jag verkligen bara som positivt men jag ska se till så det finns ordentligt staket ut mot vägen ifall det kommer besökare som är hundrädda helt enkelt Det är lustigt hur vissa raser verkar vara så väldigt homogena, där majoriteten av individerna liknar varandra, medan andra är såhär spretiga. Det är iallafall bra att veta hur olika det kan vara innan man börjar leta så man vet vad man söker efter

Om du inte redan tänkt på det; ett tips är att gå med i en facebookgrupp för den ras du är intresserad av. Där kan du få kontakt med fler ägare till rasen. Jag ser i en del hundgrupper att folk erbjuder att träffas och t ex gå en hundpromenad så man får träffa hundar irl. Det är också roligt att se bilder och filmer som hundägare lägger ut. Jag vet ej om det finns någon svensk grupp för dalmatiner, men några utanför Sverige bör finnas. Lycka till!

 

[dumletomten]

Ja, de är väldigt spretiga. Jag har flat också, och där vet man ju lite mer vad man får när man köper en. Alla är mer eller mindre likadana, men med olika personligheter såklart. Av mina dalmatiner har typ ingen varit lik den andra

Sen får man ju fundera på vad man vill ha liksom. Rasen passar inte alla. Man kan inte köpa en dalmatiner och förvänta sig att få en golden, för då kommer man vara extremt missnöjd Jag trivs med dalmatiner, men jag börjar tröttna lite på att behöva ha en nagel i ögat på dem hela tiden. Men på många sätt är de för mig optimala hundar, även om jag ser en del, mer eller mindre stora, brister också.

Hahah nej precis! Alla goldens jag har träffat har varit väldigt lika, gjort samma ljud och betett sig väldigt liknande vilket är väldigt lustigt. Medans de t.ex. pudlar jag mött varit ganska olika men haft samma inställning liksom Dalmatiner låter ju mer som att det kan bli precis vad som helst

Om du inte redan tänkt på det; ett tips är att gå med i en facebookgrupp för den ras du är intresserad av. Där kan du få kontakt med fler ägare till rasen. Jag ser i en del hundgrupper att folk erbjuder att träffas och t ex gå en hundpromenad så man får träffa hundar irl. Det är också roligt att se bilder och filmer som hundägare lägger ut. Jag vet ej om det finns någon svensk grupp för dalmatiner, men några utanför Sverige bör finnas. Lycka till!

Smart! Det hade jag inte tänkt på faktiskt. Jag har försökt passa mycket olika hundar via nån sån därn hundpassar-app, vilket också gett mig mycket erfarenhet. Allt ifrån en supermysig okastrerad schäferhane med otrolig energi till en dogo argentino valp som jag vaktade kanske varannan månad tills hon blev närmare 1 år men där ägaren lade så otroligt lite tid på att socialisera så jag fick säga att jag inte ville vakta henne mer. Då var hor hon närmare 40 kilo muskler och blev rädd för dagisbarnen utanför mig till den nivån att hon började bli aggressiv. Nu blev det utanför ämnet men ja jag ska kika lite på framförallt dalmatiner och pudelgrupper tror jag minsann

 

[NotlikeI]

Hur viktigt är det att hunden följer med på ridturer?
Jag själv kommer välja en Sydafrikans Mastiff om jag en dag ska skaffa en Gårdshund. Bara träffat riktigt trevliga individer. Jobbade på en större hästgård där det bla fanns en Sydafrikansk Mastiff, han var trygg, lugn men pigg och glad, älskade alla som var "godkända", vilket var att Husse (eller någon anställd som jobbat minst några veckor på gården) hade sagt till hunden att släppa in personen på gården. Noll jaktlust, snarare skyddade katterna, korna, hästar och dom andra hundarna eftersom dom "tillhörde" gården. Ruggigt respektingivande skall! Han blockerade vägen in till gården när det kom någon bil, hans skall ekade långt och man visste att då fick man ta sig med vägen för att ropa åt honom att "dom är okej". Då flyttade hans sig och skuttade glatt mot en och verkade känna sig jätte duktig Han verkade helnöjd med att patrullera gården och få gosa och mysa med folk. Såg honom aldrig mer än kanske 100 meter från gårdsplanen. Följa med på ridturer vet jag inte hur det skulle fungera, men jag personligen har hellre en hund som är kvar i stallet och "håller koll" än en som hänger med ut.
Enda nackdelen är ju storleken och att man får stå ut med lite dregel.