Bäst för hästen - forskning?

Sv: Bäst för hästen - forskning?

På travare - JA!
De kan inte koordinera sig annat än i ökat tempo- de flesta.

Jag kan hålla med om att det är vanligare för travare, men det känns ibland som att det är samma sak man är ute efter i dressyren som när någon brassar på med sin travare för att kunna "rida den i balans" :p
Nu kan det säkert vara rötägg jag tänker på, men även erkänt duktiga ryttare. Som vill "rida fram" vingliga hästar. De BLIR i regel mer lättridna då, och på så vis har man nytta av det - en häst i balans sliter ju i regel mindre på sig, MEN min frågeställning var om det lätt blir så att man bortprioriterar rakriktningsträningen (försenar den) eftersom hästen för ögat ser ut att vara rakriktad.?
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Tygelhälta?? Var inte det ett uttryck som fanns under övergången mellan klassisk/modern ridnig (ca 50-60-70-talet) förra seklet, självklart kan en skicklig ryttare skilja på om hästen har ont i munnen eller ont i rygg/bakdel, eller hur??
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

men nu pratade vi ju om rakriktning och inte hälta :p
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Nej du har missförstått :D

Tygelhälta är en halt häst som man inte låtsas om är halt :angel:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Alternativt,som jag lärd emig på stenåldern,en "hälta"som uppkommer av att ryttaren stoppar up bakbenet(ens) aktion,eller obalanserra häsen så kraftigtatt den fåttförkortad aktion.

Har set några sådana,enklast att se om det är äkta är att be dem sluta dra hästen i munnen;)

Är rytmstörningen kvar så är dte remiss tillveterinärklinik
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Eller; oftast är inte hästen halt veterinärt/alternativt (förhoppningsvis, för de sista nämnda typerna tjänar pengar på okunskap) för att det ryttaren känner i handen är sin egen okunnighet.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag kan hålla med om att det är vanligare för travare, men det känns ibland som att det är samma sak man är ute efter i dressyren som när någon brassar på med sin travare för att kunna "rida den i balans" :p
Nu kan det säkert vara rötägg jag tänker på, men även erkänt duktiga ryttare. Som vill "rida fram" vingliga hästar.



Kanske en onödig frågeställning, men jag är nyfiken.

VAD anser du/ni (uppmanar fler att svara!) att är rätt metod för att hantera en häst som inte klarar av att arbeta i balans i ett lägre tempo? För att få den att utvecklas? Menar då inte snigel utan normalt arbetstempo. Hur gör/tänker ni?
Självklart är det då smart att arbeta den på andra sätt, i andra gångarter i olika stärkande övningar men bortsett från det. Om du vill använda dig av exempelvis galopp, och det är den gångart som hästen vill ha högre tempo i.

Utgå ifrån att hästen är frisk, dvs inte halt eller något i den linjen.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Nej du har missförstått :D

Tygelhälta är en halt häst som man inte låtsas om är halt :angel:

Om en häst har låsningar, framförallt i halsen? kan de vara extra känsliga för ryttarens hand och gå orent på korta tyglar eller extra lätt bli orena vid tygeltag, men det kallar inte jag "hälta" utan rörelsestörning. Om det BARA är när ryttaren sitter med stöd i munnen eller vid förhållningar.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

VAD anser du/ni (uppmanar fler att svara!) att är rätt metod för att hantera en häst som inte klarar av att arbeta i balans i ett lägre tempo? För att få den att utvecklas? Menar då inte snigel utan normalt arbetstempo. Hur gör/tänker ni?
Självklart är det då smart att arbeta den på andra sätt, i andra gångarter i olika stärkande övningar men bortsett från det. Om du vill använda dig av exempelvis galopp, och det är den gångart som hästen vill ha högre tempo i.

Utgå ifrån att hästen är frisk, dvs inte halt eller något i den linjen.

Det är ju där det skiljer mycket mellan lärorna verkar det som. Själv brukar jag i viss mån anpassa det efter hästen, har hästen taskig teknik eller taskig koordination i samband med att den har dålig balans, då låter jag den gå fram såpass att den hittar balansen. Förutsatt att den inte behöver gå fram så mycket att tempot i sig ger sämre balans, då försöker jag hellre träna upp balansen i lägre tempo. Från det läge hästen känner sig bekväm i så saktar man successivt ner under ridpasset för att tänja på gränserna. Och använder sig av annat för att stärka teknik/rakriktning/styrka, för när det sitter bättre bör man kunna börja i ett lägre tempo redan i övergången och få några sådana bra steg, bara så många att hästen kan bibehålla sin balans, och ökar stegen ju mer hästen klarar av.
Men olika hästar får bättre balans av olika pusselbitar känns det som, därför kan det variera en del.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Tygelhälta kom sig av att man hade sadeln på bogarna o hästen fick pålagringar där- typ:angel:
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Själv brukar jag i viss mån anpassa det efter hästen, har hästen taskig teknik eller taskig koordination i samband med att den har dålig balans, då låter jag den gå fram såpass att den hittar balansen. Förutsatt att den inte behöver gå fram så mycket att tempot i sig ger sämre balans, då försöker jag hellre träna upp balansen i lägre tempo. Från det läge hästen känner sig bekväm i så saktar man successivt ner under ridpasset för att tänja på gränserna. Och använder sig av annat för att stärka teknik/rakriktning/styrka, för när det sitter bättre bör man kunna börja i ett lägre tempo redan i övergången och få några sådana bra steg, bara så många att hästen kan bibehålla sin balans, och ökar stegen ju mer hästen klarar av.
Men olika hästar får bättre balans av olika pusselbitar känns det som, därför kan det variera en del.


Precis så tänker jag också. Du skriver egentligen ner vad jag tänker ovan faktiskt. :bow:

Men, jag vet inte riktigt. Det känns mer som om det är sunt "hästförnuft", en sund inställning till ridning, än att det är en fråga om vilken "lära" man tillhör. Eller menar du på något annat sätt?
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Jag skojjar.
På åttiotalet så pratades det mycket om tygelhälta på hästar som värmde ur...
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Alternativt,som jag lärd emig på stenåldern,en "hälta"som uppkommer av att ryttaren stoppar up bakbenet(ens) aktion,eller obalanserra häsen så kraftigtatt den fåttförkortad aktion.

Har set några sådana,enklast att se om det är äkta är att be dem sluta dra hästen i munnen;)

Är rytmstörningen kvar så är dte remiss tillveterinärklinik

Den definitionen känner jag också igen. Jag är ju från stenåldern också så...:p
Det fanns tex ryttare som drog i tygeln i varje steg varav hästen blev ryckig och jämn i rörelserna.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Men det beror på vad du menar.

Varje häst har ett grundtempo där den går rent utan att ta emot sig framåt eller såsa bak. precis som varje gungbräda har ett jämnviktsläge

Få ryttare sitter så bra att hästen kan ridas där, utan ryttarens brist på sits får hästen att bli överilad eller underilad.:D


Oavsett häst så utgår man från grundtempot där takten är ren och stretchar gränserna där - lite kortare steglängd och mer samling. Och längre steglängd - utan att trilla fram.

Det stor bekymret är sällan hästen - utan ryttaren
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Oavsett häst så utgår man från grundtempot där takten är ren och stretchar gränserna där - lite kortare steglängd och mer samling. Och längre steglängd - utan att trilla fram.


Det var det jag menade, hur man tänker - vilket tillvägagångssätt man har som mall även om man får omstrukturera hela grejen sen. Egentligen skriver du och Totola samma sak, tycker jag, fast du lägger mer fokus på hur ryttaren påverkar hästen. Vilket också är sunt hästförnuft, tror jag. Båda delar är viktiga.

Jag borde nog ha lagt till "utgå ifrån dig själv" eller något liknande i grundfrågan. :D Då ändras ju förstås hela frågan, men kanske hade det blivit tydligare då? Jag är också nyfiken på det Totola skrev om att det kanske skiljer sig mellan "läror".
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Om jag skall utgå ifrån mig själv och mina problem dvs hästen bytte så fort jag råkade andas :angel:

Så har jag stärkt både mig och hästen i "possitition" i det svåra varvet.

dvs få hästen och mig att sitta ihop i utsidan och rida den på yttertygeln.

Särskilt viktigt i högervarvet var att jag inte kom efter i rörelsen

Jag övade så och la galoppen åt sidan ett tag, och när jag började igen med galoppen så var den så mycket bättre - hästen var stark i den koordinationen nu.

Och bara jag höll mig borta från innerbogen så behöll den rätt galopp.

Däremot orkade den inte så länge i början, och med tanke på tempermanent och att den när den blir trött börjar stå emot och tapapr pilbågen - så har jag börjat med galoppen i början i varje ridpass och så har det fått bli det det blir helt enkelt

Jag har stått i fältsits och låttit den 'rulla' den lilla sträcka den klarar, sedan har jag ridit lätt och återfått balansen, och för varje pass orkar den några meter till.

Jag har mest brytt mig om att den rullar = galoppen är rund, jag försöker inte styra med tygeln utan med vikten - för den fixar inte att bli störd i munnen, väldigt lätt kontakt så den kan sträcka framåt nedåt.

Om det skall gå långsammare så på stora volten, känns den seg i bakkärran så rakt fram.

Vi har väl liksom inte kommit så långt:crazy: - men med tanke på utgånsgläget och de bekymmer vi haft på vägen så....
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Bäst för hästen - forskning?

OK. Här kan du knappt galoppera öht i höger galopp:confused:

I annan tråd föreläste du mycket inititerat om hur man får tillbaka en häst som blir spänd och ilar iväg i galoppen (höger i det fallet faktiskt:smirk:) och hur du NUMERA sedan flera år fixar det mesta med din "postion" och inte handen. :confused:

Blir bara lite förvirrad här. Kan du förklara?

Var det skritt du kunde rätta till det hela i om hästen blev skrämd av den där hunden du pratade om i andra tråden:confused: Ledsen men jag vill ju gärna förstå nu.
 
Sv: Bäst för hästen - forskning?

Precis så tänker jag också. Du skriver egentligen ner vad jag tänker ovan faktiskt. :bow:

Men, jag vet inte riktigt. Det känns mer som om det är sunt "hästförnuft", en sund inställning till ridning, än att det är en fråga om vilken "lära" man tillhör. Eller menar du på något annat sätt?

Jag menar nog på samma sätt, och man kan nog säga att det är sunt hästförnuft snarare än en viss stil, ja. Men det betyder såklart inte att det nödvändigtvis är fel att vara lite mer extrem åt något håll (lågt tempo eller högt tempo) bara att det finns fördelar resp. nackdelar med båda metoder som kan vara bra att ha i åtanke - att inte bananböja i lågt tempo resp. att inte glömma att förbättra rakriktningen i högt tempo... :p och inte pressa om hästen reagerar tvärtemot det man är ute efter.
 

Liknande trådar

Hästhantering Följande text snurrar runt lite överallt på fb. Vad tycker den samlade bukeflocken om detta? (Själv anser jag att hästar som skakar...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
16 096
Senast: Korven
·
Utrustning Min 6-åring som jag nu haft i 5 år visar sig allt mer bli känslig för varje år och i takt med sin utbildnings- och...
2
Svar
25
· Visningar
4 405
Senast: AW
·
C
Avel Tänkte att jag skulle visa för alla uppfödare här inne vad Heimdal sa på föreläsningen i Västerås på Häst 2006. Tråden är startad med...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
8 704
Senast: Animor
·
Träning Med risk för att skapa ett ramaskri som kommer höras över halva landet.. (Ligger tråden fel får moderatorn gärna flytta den, visste...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
7 711

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Litet hemmakontor - inspo sökes
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Valet i USA

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp