Barock/akademisk

[bigganl]

Sv: Barock/akademisk

För några år sen, när jag bara börjat läsa om AR hade jag samma känsla som du. Vadå skillnad? "Det låter ju som om vi vill samma sak". "Det verkar inte vara någon stor skillnad mot "vanlig dressyr".
När jag sen hittade en tränare och började träna AR...... då först insåg jag skillnaden. Det är alltså ganska svårt att förklara. Lättare att uppleva den.
Jag har alltid velat rida med små signaler och mjukhet under alla år, men det är skillnad i helheten.
För mig har de senaste två åren utveckat mig mycket, men hade det gjort det utan mina 30 år som "vanlig dressyrryttare" innan? Svårt att veta.
Det viktiga är väl ändå att vi alla rider på ett sätt som vi trivs med och de som vill utveckla sig får chansen att göra det. De som inte vill det behöver heller inte. Vi rider ju för att det är roligt. Inte för att tävla om vems sätt att rida som är bäst, eller hur?
Nu ska jag ut i paddocken med min gumma innan jag åker och jobbar.

 

[Fredrik_]

Sv: Barock/akademisk

Knapplån

Jag har sett väldigt mycket Dressyrträning där kuskapen om hur och varför är väldigt liten, och där all fokus ligger på hästens prestation.

Kontakten med munnen är stark och det jobbas mest på att "få loss" saker i hästen som faktiskt är skapade av ryttaren.

Det är en vädligt stor grupp människor som med sin magkänsla inte tycker det känns rätt. (även om inte all Dressyrridning är så, så är den tillräckligt frekvent för att stöta bort en stor grupp ryttare)

En del av dem börjar med Ar, kanske också lite som fio skrev tidigare att de också blir bortstötta av Dressyrens snobbism

Men i alla fall I det läget att gå från "Crank and spank" så förstår jag AR ryttarna för de börjar i en helt annan ända, de rider med sin egen kropp som främsta redskap (fram till att boken om blankt kandar kom då )

Börjar man använda sin kropp så kan man påverka sin häst så mycket mer än vad man kan med hand och skänkel. det HÄNDER NÅT

Det är där den upplevda lättheten ligger tycker jag - plötsligt får man en helt annan kontroll, med vad man upplever som mindre våld eftersom det tar mindre på en själv...

Man drar inte längre - och behöver inte driva

sedan är ju inte Ar min melodi men jag kan helt klart förstå upplevelsen

 

[Anna_]

Sv: Barock/akademisk

Jag tycker faktiskt att den där flexibiliteten och anpassningen till det enskilda ekipaget känns mindre inom AR, många instruktörer verkar väldigt låsta till sin utbildningstrappa. Men jag vet förstås inte hur representativa de jag träffat är.

 

[Fredrik_]

Sv: Barock/akademisk

Tillägg - oavsett grad av Crank and spank - så tror jag väldigt många upplevt dressyrträning som runt runt på en volt - utan att känna någon som helst kontroll, man försöker göra som instruktören säger - men så stor skillnad på hästen blir det inte ( just ofta för att tränarens insikt i hur och varför är alldeles för liten)
Jag håller inte med om all "hur och varför" inom AR - men där finns det ju ändå ett intresse för det

 

[Anna_]

Sv: Barock/akademisk

Jag har sett väldigt mycket Dressyrträning där kuskapen om hur och varför är väldigt liten, och där all fokus ligger på hästens prestation.

Kontakten med munnen är stark och det jobbas mest på att "få loss" saker i hästen som faktiskt är skapade av ryttaren.

Ja det där har jag också träffat på och det gör ju att man lätt blir skeptisk till "vanliga dressyrtränare". AR-tränare känns mer pålästa på hur hästen fungerar och vad som händer i kroppen när hästen arbetar rätt, det är ett stort plus.

Det finns ju vettiga, kunniga dressyrtränare också! -Men hur gör man för att leta efter dem?!

de rider med sin egen kropp som främsta redskap

Förutom det livsnödvändiga stångbettet då.

 

[Fredrik_]

Sv: Barock/akademisk

Förutom det livsnödvändiga stångbettet då.

ja just det fram till den boken kom, men även kroppen kan vara ett skarpt redskap

 

[bigganl]

Sv: Barock/akademisk

Jag har haft turen att ha haft dressyrinstruktörer som varit väldigt noga med vad, hur, varför, så det har jag aldrig saknat. Har heller inte behövt stöta på dessa "tryck och dra" instruktörer som det pratas så mycket om. (Jag är övertygad om att det är avarter)
Jag har alltså haft väldigt bra instruktöret hela vägen som lärt mig mycket. Ändå har jag valt att byta inriktning. För mig är det en utveckling av det jag lärt mig innan. Som att sätta "pricken över i", eller "kronan på verket" eller vad man nu vill kalla det.
Jag har ingenting emot den vanliga dressyren nu heller, men jag tycker som sagt att AR har gett mig en utveckling av de tidigare kunskaperna. Helheten är bättre och hästens motivation mycket större. Det är min upplevelse och jag är säker på att det finns hundratals olika orsaker till att ryttare byter inriktning. Jag tror inte det finns en generell förklaring till att de byter till just AR. Alla ryttare sitter inne med sin egen verklighet och vill väl göra det bästa av den. Vi väljer det vi trivs bäst med och alla val är lika rätt för varje ryttare.

 

[Lusidor]

Sv: Barock/akademisk

KL
Min dressyrtränare tidigare som var mest inne på känsla, sitsens vikt och mest fokus på ryttarens signaler, gick till sist själv över via centrerad ridning till något slags AR. Och lämnade tävlingsbiten.
Kan gissa att tävling inte lämnar så mycket utrymme för känslan och äktheten förrän man kommit en bra bit på väg i sin ridning.

Att man hellre kan lyckas i tävling om man tar bakvägen genom känslan, sedan hittar konsekvensen för att visa upp ridningen.
Att press och mallar, bedömning och kritik kan få en att glömma eller gömma delar som borde komma upp i ljuset som prio ett.

Inom AR gemenskapen finns mkt av en hel del andra bitar, som mental fokusering och hur vi påverkar hästen genom tankar o inställning. Som jag inte sett så mkt av annars, även om man inte bankar o drar!
Kanske sådant är mer accepterat inom AR och ger Många en speciell känsla.
Att det är tillåtet att släppa hästen och sig själv friare och känna mer än man gör.
Det finns ju sedan elever som behöver mer struktur och teknik, o vissa som behöver mer känsla.
Det bästa är väl att hitta en instruktör som matchar ens behov.
Om man nu hunnit bli medveten om sina behov...

Det finns ju AR-tränare som fastnar i kadaverdisciplin oxå, och de tror jag sprider sämsta bilderna av ridstilen.

 

[mackan]

Sv: Barock/akademisk

KL
Min dressyrtränare tidigare som var mest inne på känsla, sitsens vikt och mest fokus på ryttarens signaler, gick till sist själv över via centrerad ridning till något slags AR. Och lämnade tävlingsbiten.
Kan gissa att tävling inte lämnar så mycket utrymme för känslan och äktheten förrän man kommit en bra bit på väg i sin ridning.

Att man hellre kan lyckas i tävling om man tar bakvägen genom känslan, sedan hittar konsekvensen för att visa upp ridningen.
Att press och mallar, bedömning och kritik kan få en att glömma eller gömma delar som borde komma upp i ljuset som prio ett.

har du själv tävlat?

 

[Lusidor]

Sv: Barock/akademisk

Nej! Tycker inte om fenomenet tävling. Inte ridningen i sig på tävling!! Utan själva tävlingsmomentet. Att tävla i hoppning eller något annat som kan bedömas av vem som helst, det är en annan sak.
Ser inte poängen med att bedömas i något som baseras så mycket på känsla. Kan kanske närmast jämföras med dans. men även i dans kan det kännas skit och avigt och stelt, fast det ser bra ut och går hem hos domaren. (enligt utövare..Har inte tävlat i dans om du undrar över det..)
Trav däremot, skitenkelt, först över mållinjen och är man tveksam så fram med målfoto! Ska snart ut med kallblodet!

 

[flashlight]

Sv: Barock/akademisk

KL
Kan gissa att tävling inte lämnar så mycket utrymme för känslan och äktheten förrän man kommit en bra bit på väg i sin ridning.Att man hellre kan lyckas i tävling om man tar bakvägen genom känslan, sedan hittar konsekvensen för att visa upp ridningen.
Att press och mallar, bedömning och kritik kan få en att glömma eller gömma delar som borde komma upp i ljuset som prio ett.

Inom AR gemenskapen finns mkt av en hel del andra bitar, som mental fokusering och hur vi påverkar hästen genom tankar o inställning. Som jag inte sett så mkt av annars, även om man inte bankar o drar!Det finns ju AR-tränare som fastnar i kadaverdisciplin oxå, och de tror jag sprider sämsta bilderna av ridstilen.

Jag kan inte hjälpa att jag reagerar på det du skriver som bara tomt snack. Vad grundar du tex den första meningen på?? Vad i all världen har du för belägg för det? Vari är motsättningen att en person som vill tävla kan rida med känsla?

Och nästa fetstilta, hur vet du att inte alla de ryttare som rider och tränar annat än AR kan arbeta med mental fokusering och hur vi påverkar hästen osv. Folk lägger mycket energi på sånt, folk som är engagerade i sina hästar och sin ridning, som kanske tävlar men som framförallt vill utveckla sin ridning och utvecklas ihop med hästen.
Var i hela världen får du allt ifrån, var befinner du dej egentligen
Blir så trött på sånt svammel som bara är fördomar.

Du skriver långa långa inlägg och ibland orkar man bara inte bemöta hela tiden men nu blir jag trött på dessa generaliseringar och förutfattade meningar. Du har utan att blinka dömt ut elitryttare i dressyr i dina inlägg men har tusen skäl varför du sitter som du gör på din egen häst.....

Du sitter där på kallblodet och dömer ut "dressyrryttare" och "ridhästar" överlag, men ännu har jag inte fått svar ang vad du menar med "ridhästar" eller "dressyrhästar" för den delen. Är det en häst som någon ibland rider krumelurer på eller vad är det? Förstår inte du att felridna hästar finns inom alla grenar och det handlar om mängder av olika ryttare som sitter på sina hästar och är olika begåvade och kunniga oavsett vilken gren de håller på med. Vidga dina vyer lite.

 

[flashlight]

Sv: Barock/akademisk

För några år sen, när jag bara börjat läsa om AR hade jag samma känsla som du. Vadå skillnad? "Det låter ju som om vi vill samma sak". "Det verkar inte vara någon stor skillnad mot "vanlig dressyr".
När jag sen hittade en tränare och började träna AR...... då först insåg jag skillnaden. Det är alltså ganska svårt att förklara. Lättare att uppleva den.
Jag har alltid velat rida med små signaler och mjukhet under alla år, men det är skillnad i helheten.
För mig har de senaste två åren utveckat mig mycket, men hade det gjort det utan mina 30 år som "vanlig dressyrryttare" innan? Svårt att veta.
Det viktiga är väl ändå att vi alla rider på ett sätt som vi trivs med och de som vill utveckla sig får chansen att göra det. De som inte vill det behöver heller inte. Vi rider ju för att det är roligt. Inte för att tävla om vems sätt att rida som är bäst, eller hur?
Nu ska jag ut i paddocken med min gumma innan jag åker och jobbar.

Jag håller med om det sista och förstår absolut vad du menar. Jag tror ju att vi vill ha god ridning allihop.
Om en häst är stark, välgymnastiserad, någotsånär välriden, avspänd och lösgjord så KAN man rida med små hjälper, på vilken häst som helst. Mkt fina små signaler. Oavsett vad man kallar sin inriktning. Hästen är densamma. Sen kanske annat skiljer. Men AR har inte ensamrätt på att rida med känsla, med små hjälper, med hästens bästa för ögonen osv.

 

[mackan]

Sv: Barock/akademisk

Nej! Tycker inte om fenomenet tävling. Inte ridningen i sig på tävling!! Utan själva tävlingsmomentet. Att tävla i hoppning eller något annat som kan bedömas av vem som helst, det är en annan sak.
Ser inte poängen med att bedömas i något som baseras så mycket på känsla. Kan kanske närmast jämföras med dans. men även i dans kan det kännas skit och avigt och stelt, fast det ser bra ut och går hem hos domaren. (enligt utövare..Har inte tävlat i dans om du undrar över det..)
Trav däremot, skitenkelt, först över mållinjen och är man tveksam så fram med målfoto! Ska snart ut med kallblodet!

OK det var det jag ville kolla, för jag får inte känslan av att du någonsin tävlat som sagt när du uttrycker dig som du gör. Tuffa generaliseringar om saker som inte stämmer över huvud taget, och antaganden om ngt du inte själv erfarit.
Menar du att tävlingshoppning inte kräver känsla?!

Tycker det blir MYCKET märkligt att sitta och döma och uttala sig som du gör, så starkt om en massa tävlingsridning när du själv aldrig gjort det och dessutom skaffat dig en åsikt om det utan att ha själv erfarit det. Jag förstår ärligt inte hur du kan uppfatta att det blir en bra diskussion runt det, när allt bara är gjort på lösa antaganden utifrån din egen tolkning av ngt du aldrig provat?

 

[Ewa-Lena]

Sv: Barock/akademisk

Jag tycker faktiskt att den där flexibiliteten och anpassningen till det enskilda ekipaget känns mindre inom AR, många instruktörer verkar väldigt låsta till sin utbildningstrappa. Men jag vet förstås inte hur representativa de jag träffat är.

Delvis knapplån

Alltså, det verkar som att man måste ut på turné och kolla AR-tränare runt om i Sverige. Den tränare jag rider för anpassar alla pass till det unika ekipaget h*n har framför sig och angriper problemen skräddarsytt för dem. Jag har ju bara tränat AR sedan i höstas men känner mig totalt trygg att ledsagas av min tränare som är mycket kunnig och som visar mycket respekt för min häst, för mig och för oss som ekipage.

Utbildningstrappan är väl något att luta sig mot men jag ser att vi alla tränas mot att först jobba med det vi har lättast för och det mest nödvändiga för att nå harmoni. Min häst hade t ex problem med energin i början. Jag fick gå hem och jobba med det. Sedan tränade vi takt och tempo (nödvändigt) så det befästs medan vi på samma kurs fick träna galoppombyten eftersom min häst har lätt för det. Så får vi båda bygga upp ett gott självförtroende. Takt och tempo har alltid, även före AR, varit ett träningsmoment.

Förutom det livsnödvändiga stångbettet då.

Samma här, tränaren har sagt åt mig att fortsätta på tränsbett då det är bäst för just min häst. Hon söker sig så lätt framåt-nedåt så vi behöver definitivt inte förstärka den sökningen. Kanske vi ska gå över till stångbett-ridkapson framöver men än är vi inte mogna och har som sagt inget behov av det.

Tydligen behöver jag se mig mer om i landet för att se hur andra tränar.

Sedan undrar jag lite allmänt, ni som generaliserar AR-ridningen, vilka har ni sett rida och träna? Har det varit en riddare? Eller åtminstone elev till riddare? Om man hänvisar till många instruktörer, hur många menar man då? Och hur hittar man alla de många instruktörerna/tränarna? Åker ni själva runt i olika stall och spanar på andras träning?

Varför jag undrar är ju att AR är ju inte lika allmänt och vanligt som den "vanliga dressyren" där man kan åka till vilken ridskola som helst och titta och lära. Det är något jag verkligen undrat när jag följt diskussionerna här på klassisk ridkonst-forumet.

 

[Immer]

Sv: Barock/akademisk

Sedan undrar jag lite allmänt, ni som generaliserar AR-ridningen, vilka har ni sett rida och träna? Har det varit en riddare? Eller åtminstone elev till riddare? Om man hänvisar till många instruktörer, hur många menar man då? Och hur hittar man alla de många instruktörerna/tränarna? Åker ni själva runt i olika stall och spanar på andras träning?

Jag undrar också. Jag bor i hästtäta Skåne och här dräller det inte direkt av AR-tränare. De som ger kurser här är riddare, och mycket skickliga. Även någon väpnare finns.

Är AR vanligare i andra delar av Sverige, och finns det därmed flera tränare där?

Immer

 

[NiraK]

Sv: Barock/akademisk

hur blir man riddare/väpnare? Visst är det ridprov? Vad ingår i det provet isf? Är det också ngn form av pedagogisk utbildning?

Nirak

 

[Ewa-Lena]

Sv: Barock/akademisk

Jag kanske kan komma på visit och titta på era träningar? Så kan du komma norröver och kolla här. Eller tänk om vi har samma tränare? Det verkar vara ett nomadliv att vara AR-tränare.

 

[Fazer]

Sv: Barock/akademisk

Tillägg - oavsett grad av Crank and spank - så tror jag väldigt många upplevt dressyrträning som runt runt på en volt - utan att känna någon som helst kontroll, man försöker göra som instruktören säger - men så stor skillnad på hästen blir det inte ( just ofta för att tränarens insikt i hur och varför är alldeles för liten)
Jag håller inte med om all "hur och varför" inom AR - men där finns det ju ändå ett intresse för det

Utan någon som helst kontroll...Crank å spank...

Du måste verkligen ha råkat ut för riktiga bottennapp till tränare!!

De tränare jag ridit för under alla mina år inom dressyrsporten har då förklarat vad och varför.

Att det för vissa kan upplevas att det blir mycket ridning runt på volter beror oftast på att det brister i kunskapen om sitsen, formen och resterande grundförutsättningar som krävs för att börja med krusidullerna...

Har man då inte riktigt känsla eller sin kropp emot sig så kan det ta lite tid. Men det tar inte ett år innan man får börja trava i alla fall...



Om man tränar för en skicklig dressyrtränare så kommer man att lära sig rida med små hjälper, använda sin kropp i balans med hästens, (rida med kroppen) Läste någonstans också att du skrev att rida framdelen på bakdelen var något speciellt för just din tränare, blev förvånad för att det var något grundläggande i början på min dressyrkarriär, när det började pratas om rakriktning!

Givetvis snurrar det runt en massa totalt okunniga så kallade tränare i Sverige och många råkar sorgligt nog ut för dem.

Men ska man rida för en etablerad och dokumenterat bra tränare kostar det mycket pengar och det förstår jag att inte alla kan lägga ut.
Sen finns det guldkorn på gräsrotsnivå också!! Det gäller bara att kunna sålla agnarna från vetet och det är inte alltid så lätt, tydligen.

 

[bigganl]

Sv: Barock/akademisk

Nej AR har absolut inte ensamrätt på ridning med känsla och små signaler. Jag är övertygad om att precis alla ryttare inom varenda disciplin och inriktning som helst vill rida mjukt och med små signaler.

 

[Anna_]

Sv: Barock/akademisk

Ja, jag brukar faktiskt åka runt och titta på träningar! Eftersom jag tycker att det låter bra i teorin, och är nyfiken på hur det ser ut och fungerar "på riktigt". "Många" kanske det inte riktigt är, och jag erkände ju att jag inte vet hur representativa de är.

Det var lättare att hitta träningar runt stockholm, men även här uppe finns det en del. Synd att jag inte hann träffa din tränare, för det låter väldigt bra det du skriver! Jag har bara tränat för två själv, men tittat på flera andra bla någon riddare. De jag tränat för är elever till riddare, jag tänker dock inte hänga ut några namn.