För ett tag sen skrev jag ett inlägg under allmänt.....Nån har kanske läst det.
Mitt i allt detta mentala och känslomässiga kaos blev jag gravid (jag har ett stadigt förhållande sen många år, barnet är inte ovälkommet men ja... jag mår kasst mentalt så var rätt dålig timing) . Sover fortfarande inte på nätterna, är ännu mer trött pga graviditeten. Gör fler och fler fel på mitt jobb då hjärnan inte fungerar. Min barnmorska vill sjukskriva mig och har övertalat mig till att det är bäst, läkaren vägrar, då han anser att min ångest löser sig med kontakt med psykolog. Han skriver bara ut nya sömntabletter, som inte fungerar, för mig bara väldigt groggy dagen efter. Just nu lever jag lever för att jobba, och det är knappt att jag klarar av det, men försöker mitt bästa i alla fall. Minnesluckorna blir fel, det som inte står uppskrivet blir inte av, jag upprepar det jag säger då jag glömmer bort att jag redan berättat det... Ångesten över att inte hinna med och göra fel på jobbet är utbytt mot en likgiltighet, jag finner ingen energi till att bry mig längre.
Jag är så otroligt slutkörd. Allt känns meningslöst, till och med sånt jag tidigare älskat att göra. Vad ska jag hitta på nu? Har en telefontid hos min barnmorska kl 11 idag och måste försöka bolla lite ideer på hur jag ska överleva detta utan att min hjärna går sönder totalt.
Mitt i allt detta mentala och känslomässiga kaos blev jag gravid (jag har ett stadigt förhållande sen många år, barnet är inte ovälkommet men ja... jag mår kasst mentalt så var rätt dålig timing) . Sover fortfarande inte på nätterna, är ännu mer trött pga graviditeten. Gör fler och fler fel på mitt jobb då hjärnan inte fungerar. Min barnmorska vill sjukskriva mig och har övertalat mig till att det är bäst, läkaren vägrar, då han anser att min ångest löser sig med kontakt med psykolog. Han skriver bara ut nya sömntabletter, som inte fungerar, för mig bara väldigt groggy dagen efter. Just nu lever jag lever för att jobba, och det är knappt att jag klarar av det, men försöker mitt bästa i alla fall. Minnesluckorna blir fel, det som inte står uppskrivet blir inte av, jag upprepar det jag säger då jag glömmer bort att jag redan berättat det... Ångesten över att inte hinna med och göra fel på jobbet är utbytt mot en likgiltighet, jag finner ingen energi till att bry mig längre.
Jag är så otroligt slutkörd. Allt känns meningslöst, till och med sånt jag tidigare älskat att göra. Vad ska jag hitta på nu? Har en telefontid hos min barnmorska kl 11 idag och måste försöka bolla lite ideer på hur jag ska överleva detta utan att min hjärna går sönder totalt.