Barnaga - när börjar man?

[vindvissla]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Rent praktiskt börjar man nog när de börjar utforska världen. T ex om de är på och pillar på ett eluttag så smäller man till dem på handen. Sen är det nog bara att fortsätta, efter ett tag kan man smälla till dem för att de är uppkäftiga/försöker få sin vilja fram.

Jag är inte helt säker på Irland men jag tror att det är tillåtet att ge dem en slap men inte ett slag. Alltså daska till dem går bra....

Vår granne har en 6-åring som de slagit till ett par gånger framför mig, jättejobbigt men inget jag kan göra nåt åt.

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

borde man inte som förälder märka själv att de metoder man använder bara gör saken värre?

Jag tror inte man kan tänka så i det läget, våldet man använder mot sitt barn ser man nog i många fall inte ens som våld...
Om man skulle fundera på att göra på annat sätt så skulle man ju vara tvungen att inse att det man gör är fel, dvs. erkänna för sig själv att man faktiskt våldför sig på sina barn.

...ett visst mått av "tough love" (d.v.s. konsekvenser och ansvar) - dock inte våld. Dock rör det mest äldre barn.

Det håller jag fullständigt med om, jag kan ställa upp för mina barn hur mycket som helst men de får ta ansvar för sina handlingar.
Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om de aldrig får inse att det de gör får konsekvenser.

 

[mino]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag kan tänka mig att det finns flera olika mer eller mindre krystade anledningar till varför man slår vilket säkert påverkar när man börjar. Antingen ser man aga som en förlängning/förtydligande av det verbala gränssättandet och då kan det säkert börja tidigt eller så ser man det som att man måste ta ur ungen något ont/uppstudsigt och har en skyldighet att klå upp den som en del i arbetet med att skapa en välanpassad medborgare som inte tar sig friheter. Jag har extremt svårt att förstå den där kyliga agan (som inte sker i den upphettade stunden) som förr när barnet fick gå ut och plocka ris att få smisk med.

Men det handlar väl också om samtiden, nu när jag ser Emil i Lönneberga igen som vuxen med 3-åringen så kan jag tycka att den är klart över gränsen i stort sett hela tiden. Dels så blir pappan arg för i princip ingenting och rena olyckshändelser och sen detta med att låsa in en unge i tid och otid plus att han skakas och lyfts i öronen. Hade en unge blivit utsatt för samma behandling idag (inlåst i flera timmar om dagen!) så hade föräldrarna med all sannolikhet hamnat i fängelse eller i alla fall blivit av med vårdnaden. Det är förbluffande att Astrid Lindgren kunde skriva om det utan minsta antydan om att föräldrarna gör fel, däremot skäms Emil lite då och då. Men i andra tider och samhällen så tolkar man agan och fysiska övergrepp mot barn på helt andra grunder sätt vilket gör det svårt att förstå.

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag har funderat mycket på just Astrid Lindgrens sagor i det här med barnuppfostran och för mej var livet som Emil rena drömmen när jag var liten, så lycklig jag hade varit om jag hade haft så många människor runt mej som så tydligt visade att de älskade mej att han blev inlåst såg jag som liten som helt normalt och att bli lyft i öronen var oftast inte så farligt var min erfarenhet.
Jag älskade alla hennes sagor och många av mina lögner kom därifrån för visst förstod jag att min familj inte var normal och jag berättade ju inte för folk vad som hade hänt under t.ex julhelgen utan drog någon av sagorna, lite modifierad förstås men den som kunde hennes sagor hade säkerligen genomskådat mej.

Det jag lärde mej av hennes sagor är att har man någon som älskar en och som tror på en så klarar man allt, min mormor trodde på mej och hon älskade mej, det räckte för mej, jag förstod att hon inte kunde ta mej hemifrån utan jag levde för de lyckliga stunder som jag fick tillbringa hos dem.

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Och jag tror på fullaste allvar ATT de uppförde sig bättre i å med agan.

Vissa "fungerade" det nog på. Syftet att få barnet att lyda (vara tyst, sitta still, inte göra ditt eller datt) uppnåddes säkert på vissa. Och på andra kan jag gissa att det inte "fungerade" alls; troligen blev de bara alltmer besvärliga.

Vad det däremot gjorde i själen på alla barn som blev slagna är ju en annan femma.

Det fanns ju generellt en helt annan (över)tro på "högre personer" i hierarkin förr. Och att just bli uppfostrad med aga hjälpte säkert till att upprätthålla den (blinda) tron på att vissa människor alltid hade rätt och visste bättre. Som präster, doktorer, brukspatron och andra. Vilket ju säkert fick till resultat att många också kände sig rätt hjälplösa själva. Samt att de kunde bli utsatta för olika sorters fysiska eller psykiska övergrepp hela livet från "överhögheter" som var sådana att de utnyttjade läget.

Man kan ju tänka sig att statarföräldrar vars barn blev utsatt för övergrepp från t ex storbonden i byn sällan gjorde något åt det överhuvudtaget utan förmodligen vågade/kunde de inte det. P g a just sin tro på att storbonden var ofelbar. Samt rädslan för att bli av med jobb, bli smutskastade och/eller utstötta....

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

En jag pratade med tyckte att man kunde daska till dom lite på handen eller rumpan just när de var så små att det inte "gick att resonera" med dom via språket. Hur skulle man annars få dom att begripa att de gjort fel?

Det är ungefär sådana uttalanden jag sett på andra forum från just förespråkare för aga. "Man måste ju slå på fingrarna när/om barnet försöker stoppa fingret i väggkontakten. Hur ska de annars lära sig att låta bli?"

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Vår granne har en 6-åring som de slagit till ett par gånger framför mig, jättejobbigt men inget jag kan göra nåt åt.

När vi var på solsemester för några år sen så såg vi en engelsk familj på stranden. Mamma, pappa och en pojke i 3-4årsåldern och en liten bebis på kanske 8 månader.

Sonen var lite "stökig" omkring mamman när hon skulle mata bebisen. Hon sa till honom några gånger och sen rätt vad det var for pappan upp och lyfte upp sonen hårt i ena armen och daskade till honom rejält i rumpan. Han släppte så ner pojken och pojken sprang iväg några meter och satte sig och grät. Efter en stund ropar mamman till sonen något om att "kom nu, SÅ farligt var det inte!".

Jag mådde dåligt av att se det... stackars pojke. Först slagen och sen talar mamma om att han är fånig som gråter och blir ledsen.

 

[escodobe]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Det är ungefär sådana uttalanden jag sett på andra forum från just förespråkare för aga. "Man måste ju slå på fingrarna när/om barnet försöker stoppa fingret i väggkontakten. Hur ska de annars lära sig att låta bli?"

Ja, och har man det runt sig hela tiden och blivit uppfostrad så själv så är det så normaliserat att man troligen inte ens tänker i andra banor.

Sen har man ju givetvis dessa föräldrar som inte kan hantera sina egna känslor utan klappar till barn i ren ilska,frustration och rädsla. Då finns det nog inga logiska tankar utan det bara "sker".

 

[ako]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Det är ungefär sådana uttalanden jag sett på andra forum från just förespråkare för aga. "Man måste ju slå på fingrarna när/om barnet försöker stoppa fingret i väggkontakten. Hur ska de annars lära sig att låta bli?"

Puckon!! Man får väl lyfta bort barnet helt enkelt, o just vad det gäller elkontakter skaffa petskydd dessutom. Jag lyfter dock bort vår kille från elkontalter trots skydd för att han kanske, kanske ska förstå att man inte får pilla på dem...

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Vissa "fungerade" det nog på. Syftet att få barnet att lyda (vara tyst, sitta still, inte göra ditt eller datt) uppnåddes säkert på vissa. Och på andra kan jag gissa att det inte "fungerade" alls; troligen blev de bara alltmer besvärliga.

Vad det däremot gjorde i själen på alla barn som blev slagna är ju en annan femma.

precis! Det är ju skillnad på tillfälle samt på att slå och slå...

Nu får jag väl ducka... men jag tycker faktiskt inte att det är något fel med att rycka till i armen lite hårdhänt och sätta ungen på stolen och ryta till att den ska hålla käften i klassrummet.
Tror att det skulle vara bra mycket mer ordning i skolor och mer respekt för vuxna.
Säger inte att man ska slå till sig respekt, för det går inte, men det där att barn/ungdomar VET att en vuxen inte kan och får göra något, de gör dem nog rätt så mkt mer dryga.
ALDRIG att jag skulle tex. spotta på en vuxen eller kalla min lärare osv för hora eller kärring osv. ALDRIG.

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Sen har man ju givetvis dessa föräldrar som inte kan hantera sina egna känslor utan klappar till barn i ren ilska,frustration och rädsla. Då finns det nog inga logiska tankar utan det bara "sker".

Ja, jag tror det är så rätt ofta faktiskt. Alla vi människor fungerar ju som så att vi ibland har mer tålamod och tolerans och ibland mindre. Beroende på hur dagen varit, hur trött man är, hur bra man mår helt enkelt. Om man nu är en sådan som dänger till barnet emellanåt så har jag ju en känsla av att slagen ofta också är beroende av just dagsform. Vissa dagar är retningsnivån högre och andra lägre.

Jag har full förståelse för att det någon gång i ens liv med barnet faktiskt kan brista. Att vid ett enstaka tillfälle; i ilska, frustration eller rädsla ta för hårt i barnets arm eller faktiskt till och med ge en dask. Det finns ju dock ingen ursäkt för det. Men; jag tror att en i övrigt väldigt bra förälder någon enda gång kan fallera. Då tror jag det viktigaste är att be barnet om ursäkt; att visa sin ånger och säga att man faktiskt gjorde FEL.

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

precis! Det är ju skillnad på tillfälle samt på att slå och slå...

Nu får jag väl ducka... men jag tycker faktiskt inte att det är något fel med att rycka till i armen lite hårdhänt och sätta ungen på stolen och ryta till att den ska hålla käften i klassrummet.
Tror att det skulle vara bra mycket mer ordning i skolor och mer respekt för vuxna.
Säger inte att man ska slå till sig respekt, för det går inte, men det där att barn/ungdomar VET att en vuxen inte kan och får göra något, de gör dem nog rätt så mkt mer dryga.
ALDRIG att jag skulle tex. spotta på en vuxen eller kalla min lärare osv för hora eller kärring osv. ALDRIG.

Nu måste jag säga att jag inte alls håller med dig.

Vad är någonsin rätt tillfälle att slå? Och vad är skillnaden mellan att "slå och slå"? Det är klart att det är skillnad rent fysiskt på att få däng så att man får en blåtira och att få ett slag i stjärten som möjligen ger lite rodnad. Men psykiskt kan jag aldrig se annat än att även slaget på stjärten ger sår i själen. Och det kan aldrig vara rätt!

Rycka någon i armen kan jag aldrig se som rätt (utom om det handlar om att rycka barnet ur en livsfarlig situation; att de t ex är på väg ut i gatan framför en bil). Att man däremot ibland måste lyfta eller leda bort ett barn ur en viss situation är en annan sak. Om min 1,5åring skulle lägga sig och få ett utbrott när vi ska gå hem från lekparken så lirkar jag en stund, men om han inte skulle följa med så tar jag slutligen upp barnet under armen och går ändå.

Ungdomar eller barn som uppför sig illa i skolan - det handlar inte om för lite stryk, det handlar snarare om dålig (eller obefintlig) fostran. Det kan också handla om för lite kärlek och/eller för mycket stryk.

Vad lär man sig av att bli slagen som barn? Jo, att vuxna får slå dem som är mindre. Att föräldrar har rätt att grovt kränka sina barn. Att våld är ett bra sätt att hantera situationer där man blir frustrerad/inte vet hur man ska göra.

 

[Anastacia]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Har inga barn är intresserad av och diskuterar gärna barnuppfostran. Vill ge mina barn en uppväxt helt annorlunda från den jag hade, även om det händer att jag förespråkar "tough love" (d.v.s. konsekvenser) - dock inte våld. "Straff" och "barn" är två ord som inte bör nämnas i samma mening.

Känns skönt att höra, och du är så medveten om det. Tyvärr är det nog gärna lätt att ramla in i sina föräldrars mönster... men du verkar stark så det fixar du att klara dig ut, helt säker!

 

[Ylva86]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag fick också höra att min vilja växte i skogen. Stryk fick jag också. Kan intyga att personligen hade jag inte en tanke på att uppföra mig bättre. Bara att hämnas så snabbt som möjligt vilket jag också gjorde.

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

jag pratar inte om 1.5åringar som ändå inte fattar. de kan man säga "NEJ" till.
och jag pratar definitivt inte om att örfila/smiska osv.
Jag pratar om att ta tag i ungen och ryta till.

idag klassas väl ta tag i armen mer eller mindre som misshandel om en lärare gör det.

 

[havreflinga]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Är det inte nåt land (Nya Zeeland?) som ska rösta om det? Alltså det är förbjudet, men de ska rösta om att ta bort den lagen?

Hittade en artikel om det. De använder OSS som skräckexempel!
http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-zeeland-rostar-om-att-tillata-barnaga-1.925344

I faktarutan på den här sidan ser man hur få länder det är som faktiskt har förbud mot aga:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3170367.svd

Jag trodde att majoriteten av världens länder tog avstånd från barnaga. Hur går barnaga ihop med de mänskliga rättigheterna...?

 

[mino]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Att anpassa och sköta sig av respekt för nån är inte samma sak som att anpassa sig av rädsla.

 

[mino]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag trodde att majoriteten av världens länder tog avstånd från barnaga. Hur går barnaga ihop med de mänskliga rättigheterna...?

Intressant egentligen att detta kommer upp på ett hästforum. Det är ju ett sidospår men det är mycket märkligt att man har rätt att piska en häst tex på upploppet i ett travlopp. Jag antar att det finns värderingar och resonemang hos oss som gör att vi accepterar det.

 

[havreflinga]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag har extremt svårt att förstå den där kyliga agan (som inte sker i den upphettade stunden) som förr när barnet fick gå ut och plocka ris att få smisk med.

Skolaga uppfattar jag oxå så.

 

[havreflinga]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Intressant egentligen att detta kommer upp på ett hästforum. Det är ju ett sidospår men det är mycket märkligt att man har rätt att piska en häst tex på upploppet i ett travlopp. Jag antar att det finns värderingar och resonemang hos oss som gör att vi accepterar det.

Fast det är ju på väg mot samma håll även vad gäller djur. I distansridning är spö förbjudet sedan några år. Det är förbjudet att använda levande mask som bete på en metkrok. Bara några exempel.

Jag är dåligt insatt i vad som gäller inom trav- och galopp, men har det inte även där åtminstone införts begränsningar i hur mycket man får slå hästen?