Barnaga - när börjar man?

[Petruska]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag har en mycket god amerikansk vän som jag pratat mycket med om detta och jag har faktiskt ändrat syn. Han är nämligen helt övertygad om att han är en bättre människa idag för att han har fått smisk som barn när han inte skötte sig.

Så verkar ju alla som har fått "smisk" som barn se på saken. Jag fattar inte varför då det inte alls är mitt intryck att de som blivit slagna som barn uppför sig bättre än vi andra. Jag vet inte ens vad "bättre" skulle innebära, i sammanhanget. Nu talar vi om folk som uppför sig helt normalt i de flesta sammanhang.

I "internationell miljö" har det hänt när saken kommit på tal att jag har varit den enda föräldern som aldrig någonsin burit hand mot sitt barn. Man kan inte säga att mitt barn verkar uppföra sig sämre än de andras barn för det. De föräldrarna har också sällan försvarat att de smiskar sina barn, snarare har de verkat daska till ibland när tålamodet har trutit och det är de inte det minsta stolta över, och de har inte själva trott att det har hjälpt barnen framåt.

Skillnaden är just att jag inte tillåter mig att daska till. Ryta i när tålamodet tryter gör både de och jag. Jag tror inte att det heller direkt hjälper barnet framåt i livet, men nu är det som det är. Tålamod är inte oändligt.

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Så verkar ju alla som har fått "smisk" som barn se på saken.

Det kan jag verkligen inte hålla med dej om.
De som anser att de har blivit bättre av att få stryk är de som inte har kommit särskilt långt med sig själva och därför inte inser vad mycket skada det har gjort dem.

Av alla de som jag har träffat är det ett fåtal, faktiskt bara en som uppriktigt har sagt att stryk gjorde honom till en bättre människa och den människan skulle jag inte anförtro något levande alls, inte ens en maskros. Min fundering har många gånger varit, undra hur han hade varit utan stryk när det är så illa som det är nu och han anser att han blev bättre av den stryk han fick

 

[Petruska]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Vi är alltså överens, jag gick nog lite raskt fram där.

Jag tycker att det är slående hur pass ofta man träffar på folk som blivit smiskade (och då menar jag inte misshandlade och vanskötta) som barn, som säger att det är tack vare det de vet att uppföra sig. Självklart kan det inte stämma, eftersom tex jag som inte blev slagen också kan uppföra mig.

Och jag tror som du, att något är avstängt hos de personerna, att det är något de inte ser.

Mera regelrätt stryk - nu tänker jag över nivån dask på rumpan - har jag aldrig träffat på någon som sagt har gjort nytta för dem.

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Jag vet inte vilken ålder på barnen som Messy tänker sig. Man kanske måste rycka i och skrika åt barnen på låg- eller mellanstadiet...? Jag är lärare, men har bara jobbat på högstadiet och gymnasiet. Det skulle kännas helt absurt för mig att rycka i mina elever! Om man har nån elev som krånglar tror jag att man utsätter sig själv för en risk om man går fram och tar tag i eleven.

Varför inte bara be stökiga elever att lämna rummet? En gång har jag haft en elev som vägrade lämna klassrummet. Då sa jag ungefär: Om du vägrar gå ut måste alla vi andra gå istället. Då måste jag först kolla vilka andra klassrum som är lediga. Det känns onödigt besvärligt, men om du... Sen hann jag inte längre, innan den utvisade eleven tjurigt lommade iväg.

och vad hjälpte det??? har den eleven skött sig sedan dess eller?

Jag menar i låg och mellanstadiet.
Med rycka menar jag inte dra av armen, utan om barnet står en bit bort, ta tag i armen och dra det till sig och ryta till.

jobbade på bio förut, då hade vi skolbio och en kille i 7-8:an vägrade ta av sig kepsen.
Läraren skulle börja bråka om det. "då får du inte se filmen", det var ju PRECIS det han ville slippa.
Antingen får man väl sätta sig ner och fråga "VAD är det som är fel? mår du dåligt, behöver du prata med någon" på ett vänligt sätt.
ELLER så säger man "NU GÅR DU IN OCH SÄTTER DIG" så ungen inte ens behöver ifrågasätta. ELLER så prioriterar man, ska ungen se filmen eller ska han få sitta ute och inget blir bättre?
Tex. Kommer han försent till lektionen, GLÖM att ha keps, kommer han i tid, skit i att bråka, låt han ha keps. VAD är viktigast?
Vi hade lärare som var grymma på sådant där. Alla stök-nissar hade sådan respekt för den från början, så inget behövdes. För den sakens skulle vill jag inte tro att jag lärar-hoppar-på-dig

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Det är inte en lärares uppgift att uppfostra barnen till att lyssna, det är föräldrarnas jobb.
Jag hade då ingen som tog i mig, varken mamma, pappa eller lärare. Ingen höjde rösten åt mig. Trots detta har jag aldrig varit kaxig mot en lärare, kallat denne hora/bög och spottat på dem. Det har ingenting med nuvaranda skolsystemet att göra för sådant ska inte man behöva ta sig an som lärare i skolan. Det är helt enkelt inte deras uppgift utan föräldrarnas skyldighet att skicka uppfostrade barn till skolan.

kan säga att när jag gick i skolan (1-3:an) och pojkarna kallade mig saker och retades, så var det JAG som fick vara kvar i klassrummet tills de hade gått hem en bit så att JAG slapp bli retad...
Den läraren tyckte bättre om killar än tjejer (strålande).

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Vad skulle bli bättre av det? Det är ju människor- som man kan PRATA med- vi diskuterar, inte en 500 kg häst som kanske behöver tillrättavisas på så sätt för att fungera o inte vara farlig att hantera...

Sen måste man ju få höja rösten - men inte ta tag så det gör ont!

då är jag väl djurmisshandlare som har ryckt till i kedjegrimskaft.

 

[ako]

Sv: Barnaga - när börjar man?

då är jag väl djurmisshandlare som har ryckt till i kedjegrimskaft.

Men vad menar du nu!? Läs vad jag skriver istället!!!

Jag menade ju JUST att det är skillnad på människor och hästar - hästar kan man vara tvungen att ta i fysiskt med för att kunna hantera dem- vilket inte ska behövas på människor som kan prata...

 

[ako]

Sv: Barnaga - när börjar man?

TW, Alex o KimZ: Jag saknar ord... Alla varma tankar o kramar till er från en som haft förmånen att vara älskad av två tyvärr allt för tidigt bortgågna föräldrar (p g a sjukdom - olika sådana dessutom) - men DET är en annan historia.

TinyWiny: Är du sjuk p g a din uppväxt eller är det någon fysisk åkomma?

 

[Messy]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Men vad menar du nu!? Läs vad jag skriver istället!!!

Jag menade ju JUST att det är skillnad på människor och hästar - hästar kan man vara tvungen att ta i fysiskt med för att kunna hantera dem- vilket inte ska behövas på människor som kan prata...

sorry trodde du jämförde

 

[TinyWiny]

Sv: Barnaga - när börjar man?

TW, Alex o KimZ: Jag saknar ord... Alla varma tankar o kramar till er från en som haft förmånen att vara älskad av två tyvärr allt för tidigt bortgågna föräldrar (p g a sjukdom - olika sådana dessutom) - men DET är en annan historia.

TinyWiny: Är du sjuk p g a din uppväxt eller är det någon fysisk åkomma?

En olycka för snart 8 år sedan.

 

[Sjalen]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Det är förbjudet att använda levande mask som bete på en metkrok.

Nej det är det inte. Vissa fisketävlingar använder det inte i sina regler men det går att köpa metmask i mängder av sport- och fiskebutiker och det hade det nog inte gjort om det vore förbjudet. Såg senast burkar med mask nu i juli. Det är däremot olagligt att agna med levande fisk som anses ha större smärtkänslor.

 

[Sjalen]

Sv: Barnaga - när börjar man?

I faktarutan på den här sidan ser man hur få länder det är som faktiskt har förbud mot aga:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3170367.svd

Jag trodde att majoriteten av världens länder tog avstånd från barnaga. Hur går barnaga ihop med de mänskliga rättigheterna...?

Något som ni inte tycks ha diskuterat än i tråden är kopplingen mellan barnaga och den allmänna synen på aggressivitet i de olika länderna. Jag som själv har familj i England (och ser Björks grekiska och mycket typiska exempel framför mig - du kunde ju anmält dem eftersom det är olagligt i Grekland ) vill inflika att i fallet UK tror jag som amatöranalytiker att det är legitimt att använda våld mot barn eftersom de är som vilka medborgare som helst i ett land där våld är normalt i en hel del sammanhang. Lägger man sig i någons liv på puben eller kör dåligt framför någon på vägen så kan man få sig en snyting utan att det anses onormalt även om en hel del ur medelklassen förfärar sig. Sådant visas t.ex. även i engelska såpoperor som en helt normal del av livet vare sig man gillar det eller inte...

Länkat till detta är mina tankar om att länder där det är tillåtet (UK, Frankrike...) ofta är gamla kolonialländer och/eller länder med stort intresse i resten av världens angelägenheter och där var och varannan familj därför har äldre släktingar som deltagit i krig - inte minst andra världskriget. Dessa äldre släktingar älskar sina barn lika mycket som alla andra men de har haft ett liv där de sett en massa övervåld och detta präglar både dem och deras barn så pass mycket att även barnbarnen får sig en släng av det.

Det är också intressant att nästan samtliga katolska länder utom Österrike, Spanien och Portugal har kvar laglig aga (Malta, Belgien, Frankrike, Irland, Italien...). Däremot har jag under mina fem år i Belgien inte sett tillnärmelsevis så många fall av slagna barn där som i UK. Kanske sker det mer i hemmet där (mycket anses privat och sköts hemma där) och kanske är det också länkat till det faktum att man i Belgien inte sitter ute och super sig full trots all stark och god öl medan UK är känt för problem med "binge drinking" på pubar - ytterligare en aggressiv grej. Båda länderna har ju dessutom som det står i artikeln en "hang-up" på det här med privatliv. Det min man blir galen på mest här i Sverige är mest att folk hela tiden lägger sig i andra människors göranden och låtanden, kvällstidningarna hänger ut vad folk tjänar osv. Samma tendens av privat grej finns i Danmark som ju är väldigt likt England (ordet "bör" är t.ex. inte ett gott råd på danska som på svenskan utan kan förolämpa en dansk oerhört - man talar inte om hur han ska göra!) men där finns ändå den där skandinaviska "fria uppfostran"-tanken.

 

[Björk]

Sv: Barnaga - när börjar man?

(och ser Björks grekiska och mycket typiska exempel framför mig - du kunde ju anmält dem eftersom det är olagligt i Grekland )

(Det var på Mallorca. Inte Grekland... )
(Ser också i artikeln att förbudet i Spanien infördes 2007. Detta var nog 2004 -2005 någonstans. Men; ska erkännas; jag hade inte en aning om det var förbjudet där eller ej. Bara antog att det var tillåtet)

 

[ako]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Okidoki

 

[Sjalen]

Sv: Barnaga - när börjar man?

(Det var på Mallorca. Inte Grekland... )
(Ser också i artikeln att förbudet i Spanien infördes 2007. Detta var nog 2004 -2005 någonstans. Men; ska erkännas; jag hade inte en aning om det var förbjudet där eller ej. Bara antog att det var tillåtet)

Nämen vad i hela friden fick jag Grekland ifrån!? Utan att läsa om ditt inlägg skrev jag bara det övertygad om att det var det du skrivit.

 

[havreflinga]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Men jag fattar inte... Nästan alla länder har skrivit under barnkonventionen. Ändå tillåter de flesta länder barnaga. Uppenbarligen tolkar jag barnkonventionen på ett helt annat sätt än majoriteten av världens människor, för jag tycker att denna artikel är oförenlig med barnaga:

Artikel 19
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Jag tycker att smäll på rumpan, eller en örfil, är fysiskt våld. Men det är alltså ett udda och överdrivet hårt synsätt i ett globalt perspektiv, eller?

 

[Sjalen]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Men jag fattar inte... Nästan alla länder har skrivit under barnkonventionen. Ändå tillåter de flesta länder barnaga. Uppenbarligen tolkar jag barnkonventionen på ett helt annat sätt än majoriteten av världens människor, för jag tycker att denna artikel är oförenlig med barnaga:

Artikel 19
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Jag tycker att smäll på rumpan, eller en örfil, är fysiskt våld. Men det är alltså ett udda och överdrivet hårt synsätt i ett globalt perspektiv, eller?

Ja - baserat på mina helt personliga men långvariga erfarenheter av t.ex. Storbritannien. De tycker ofta definitionen av "våld" är högre än en liten smäll (då använder de istället Björks "det var ju faktiskt inte så farligt gubben") Det är en hårdare verbal jargong också även om samhället inte är hårdare än i Sverige (man småpratar ju och är artig i UK på ett sätt vi bara kan drömma om här). En av de stora konflikterna mellan mig och min man är ofta just hans användning av sarkasm och då har jag ändå räknat bort alla de gånger jag faktiskt finner den rolig och underhållande eller vet varifrån han får det för att jag är så van vid England och älskar humorn. Men när det kommer till sarkasm mot barn så sätter jag ner foten och jag vet från vänner och kollegor att just sarkasmanvändande i tid och otid är en stor konfliktkälla mellan svensk-brittiska par. Svenskar tar sarkasmen mycket allvarligare än den är menad men det är ju för att vi ser den som onödig. För britten är den ett traditionellt sätt att lätta på trycket i tider av kris och används nu i allehanda små stressituationer eller för att vara ironisk.

När det gäller den andra delen av ditt inlägg om själva barnkonventionen så säger jag som jobbat med jurister att sådana där texter är ju ofta hur luddiga som helst och speciellt om de är internationella. Fraser som "alla lämpliga" kan ju definieras lite hur som helst efter landets behov. Det kanske inte anses lämpligt att vidta åtgärder om det innebär att individens frihet som förälder åsidosätts. Frihetstänkandet är oerhört stort i UK som sagt. Sedan vet jag inte om det klarlagts vad konventionen anser vara "fysiskt eller psykiskt våld" heller så redan där finns ett stort mörker för länderna att helt enkelt ignorera.

 

[mino]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Men det där tror jag är ett klassiskt fall av huvudet-i-sanden-mentalitet, många resonerar så att de själva avgör när något är xx eller inte och att gränsen är flytande efter deras godtycke. (Jag fick tex höra ett skvaller om en gammal klasskompis för några år sen som varit inlagd på psyk och detta hade vidarebefodrats av en person som jobbade där och kände igen henne. Jag reagerade på att personen som hade tystnadsplikt spred det vidare men de som berättade tyckte att det var helt okej "för det var ju bara bland oss". Jo tjena.) Men iofs kan det ju möjligtvis rent juridiskt vara svårt att dra gränsen mellan vad som är aga och vad som är, typ, fysisk uppfostran, dvs att man håller fast en unge eller tar den hårt i armen. Personligen tycker jag, som säkert många i Sverige gör, att gränsen för aga går vid att man slår eller daskar till ungen på nåt sätt. Även om det självklart inte är bra att ta en unge hårt i armen så tycker jag inte att det kan kallas aga. Medan man i andra länder kanske drar gränsen vid när man slagit ungen så att det blivit märken på barnet eller nåt sånt. Det är ju knepigt för det går ju inte att ha en lagstiftning som i princip drar gränsen vid att man tar i sitt barn.

 

[Petruska]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Men när det kommer till sarkasm mot barn så sätter jag ner foten och jag vet från vänner och kollegor att just sarkasmanvändande i tid och otid är en stor konfliktkälla mellan svensk-brittiska par.

Just när den (i svenska öron) råare och mer sarkastiska tonen drabbar barn, vill jag inte heller vara med längre. Även om det handlar om harmlösa kulturella skillnader när det gäller vuxenumgänge, så tror jag faktiskt inte att brittiska (franska etc etc) barn kan sortera sarkasm och ironi på det sättet som vuxna kan.

Jag tror inte att de lär sig det många år tidigare, på grund av annan samtalston mellan (vänskapligt sinnade) vuxna, utan jag tror att barnen faktiskt blir förminskade av det (typ som Det osynliga barnet i Tove Janssons bok).

Min son hade som fem-sexåring ett missöde på ett torg i Frankrike, och de vuxna fransmännen runt honom skrattade ohöljt ut honom. Han var skakad efteråt och frågade varför de hade skrattat, och jag kunde faktiskt bara svara att hänsyn till barn ser olika ut i olika länder, och att jag tycker att fransmännen gör fel på den här punkten. Min franska räcker inte till för att jag hade kunnat ta diskussionen vid tillfället.

Jag vill inte alls idyllisera Sverige och svensk kultur, men just det hade inte hänt här. Och ett franskt barn hade kanske inte tagit vid sig så som min son gjorde som räknade med vuxenstöd, inte vuxenhån, men jag är övertygad om att den sortens skratt stukar franska barn, på något sätt.

 

[Sjalen]

Sv: Barnaga - när börjar man?

Just när den (i svenska öron) råare och mer sarkastiska tonen drabbar barn, vill jag inte heller vara med längre. Även om det handlar om harmlösa kulturella skillnader när det gäller vuxenumgänge, så tror jag faktiskt inte att brittiska (franska etc etc) barn kan sortera sarkasm och ironi på det sättet som vuxna kan.

Jag tror inte att de lär sig det många år tidigare, på grund av annan samtalston mellan (vänskapligt sinnade) vuxna, utan jag tror att barnen faktiskt blir förminskade av det (typ som Det osynliga barnet i Tove Janssons bok).

Min son hade som fem-sexåring ett missöde på ett torg i Frankrike, och de vuxna fransmännen runt honom skrattade ohöljt ut honom. Han var skakad efteråt och frågade varför de hade skrattat, och jag kunde faktiskt bara svara att hänsyn till barn ser olika ut i olika länder, och att jag tycker att fransmännen gör fel på den här punkten. Min franska räcker inte till för att jag hade kunnat ta diskussionen vid tillfället.

Jag vill inte alls idyllisera Sverige och svensk kultur, men just det hade inte hänt här. Och ett franskt barn hade kanske inte tagit vid sig så som min son gjorde som räknade med vuxenstöd, inte vuxenhån, men jag är övertygad om att den sortens skratt stukar franska barn, på något sätt.

Åh så bra du formulerar hur jag också tänker. Min dotter är nu såpass gammal att vi kan prata om sarkasm och ironi och förklara de kulturella skillnaderna mellan hennes föräldrar och därmed även ge henne utlopp att vara sarkastisk tillbaka till sin far när tillfälle ges - detta plockar hon gärna upp under besök hos kusinerna i England - men när hon var yngre blev jag galen och vi fick ha många samtal fadern och jag eftersom han helt enkelt inte fattade vilken vikt jag lade vid detta. För honom är det ju helt normalt inom familjen att stämningen är hjärtlig men rå och jag vet ju själv hur han och hans syster håller på och man kan själv skratta ihjäl sig åt vilka fyndigheter de kommer på.

Nu är dottern fortfarande relativt ung men just alla våra samtal och den trygghet det ger gör att hon ser skillnaden och inte tar det lika personligt som jag är övertygad om att ännu yngre barn och utan någon som helst vana av sådant här beteende gör. Istället har hon hittat en slags egen balans.