Barn som inte vill äta

[Riru]

Jag tror, precis som @em-pirre pirre att välling är väldigt svenskt. Folk som bor i andra länder ger inte välling speciellt ofta, finns ingen direkt efterfrågan. Tror em-pirre blir farcinerad eftersom hon bor i finland och där är det inte alls så vanligt. Här i sverige är det en norm att ge välling. Snarare så att vi, som inte väljer att ge välling, sticker ut. Har varit ett jäkla tjat från släkt att ge välling, något som vi (obs andra får ha andra åsikter) tycker är onödigt!

Jag bor i Finland och jag tycker inte det verkar så himla ovanligt. Men ja norm är det väl inte, tjatas mer om gröt på BVC.

 

[Riru]

Ska testa att låta honom få vara med mer! Han är det ibland men inte i nån stor utsträckning. Går hos dagmamma och äter sämre där med numera tyvärr.
Vill inte heller ha bråk kring mat! Och tänker att hungerkänslor är viktiga att lära sig lyssna på men var lugnare så länge han åt hyfsat i allmänhet.

Men inte så många som svarar på om ni serverar annat (mackor) eller håller er till lagad mat? Visst finns det saker han gillar bättre än annat men inget helt säkert kort.

Ett tag så blev det en herrans massa klämmisyoghurt istället för mat.. Det har vi slutat med. Vi lagar mat, äter han inte så ställer vi in i kylskåpet och värmer på senare. Vill han ändå inte ha så blir det smörgås/korv/drickyoghurt/toast typ.

 

[sicx]

Ska testa att låta honom få vara med mer! Han är det ibland men inte i nån stor utsträckning. Går hos dagmamma och äter sämre där med numera tyvärr.
Vill inte heller ha bråk kring mat! Och tänker att hungerkänslor är viktiga att lära sig lyssna på men var lugnare så länge han åt hyfsat i allmänhet.

Men inte så många som svarar på om ni serverar annat (mackor) eller håller er till lagad mat? Visst finns det saker han gillar bättre än annat men inget helt säkert kort.

Vi har en som fyller 3 i slutet på april som alltid sedan första smakportionen ätit allt och med god aptit. Men har det senaste halvåret blivit mycket mer selektiv och har framförallt inte riktigt tid att äta, i samma veva så ratades barnstolen (sån där trappgrej) och hon sitter nu enbart på "vuxen"stolar. Så jag tror helt enkelt att det är en del i att hon testar vad hon tycker om och att liksom slå sig lite fri från det mamma och pappa tycker, det speglar sig liksom i allt i hennes liv just nu. Mycket egna åsikter och tvärtom oss "bara för att"

Jag frågar henne varje dag vad hon är sugen på till middag och hon är i princip alltid med i affären. Vi har gjort som så att det lagas inte dubbla rätter men det finns alltid något serverat som hon äter, det är rätt enkelt ordnat här eftersom ongen älskar grönsaker, igår åt hon till exempel bara broccoli och lite lax till middag. Vi frågar alltid när hon börjar bli rastlös vid bordet om hon är mätt i magen eller om magen vill ha mer mat och är hon mer hungrig så brukar hon be om något annat, typ macka eller fil, då får hon det. Men det är bara i samband med måltiden, det är inte okej att gå och småäta hela dagen, vilket hon annars älskar att göra. "kååv i handen" är hennes favorit liksom. Kall prinskorv som hon ska ha 2 i ena handen och 2 i andra

Tänker som du med hungern och tycker det är oerhört viktigt att maten inte på något sätt blir laddad med negativa känslor eller någon tvång. Jag som är uppväxt med en skev relation till mat som fortfarande sitter i vill absolut inte att dottern ska få med sig något sånt hemifrån.

 

[malumbub]

Hur hanterar ni och tänker kring sånt?

Djupa andetag. Slappna av i käkarna. Släpp loss bordsduken.

Dottern har alltid varit lite kräsen med maten, men i höstas eskalerade det och hon slutade äta. Hon åt på förskolan, men inte hemma. Hon fick problem med magen och förstoppning, orkade inte hålla humöret o s v. Gick ner i vikt. Hade ont i magen.

Eftersom hon inte tål mjölkprotein är vi redan begränsade i matval. Blev jobbigt när hon dessutom inte ville äta nånting alls.

Tack vare mjölkersättningen fick hon i sig näring. Bvc och läkare inblandade. De sa att låta henne äta det hon ville äta, även om det betydde att det blev köttbullar 23 dagar i rad. Så vi har låtit henne styra. Och gett Laxido Junior (utskrivet av läkaren).

Nu har det börjat lossna lite och vi behöver inte längre värma egen mat till henne hela tiden.

Hon har matvägrat i perioder även på förskolan.

Hon har samtidigt tagit stora steg i utvecklingen och vi har alla varit helt slut på kvällarna. Hoppas våren blir piggare.

 

[Fibusen]

Min son har sk selektiv ätstörning. Vi går hos logoped som är inriktad på mat. Det går inte framåt alls faktist tyvärr, och vi har haft det såhär i 4 år nu...

Allt började med att han fick magsjuka som 2-åring. Magsjukan tog om 3 ggr på honom. Innan dess åt han allt och han åt mycket. Efter magsjukan äter han knappt nånting. Det är pasta, mackor, yougurt/fil, kokt ägg, tacos med gräddfil, banan, majs, pizza, strips.

Han äter inte mörka saker, inte kött i någon form förutom skinka på pizza och kokt korv, (om man tar bort snuttarna). Vi har haft ett helvete som föräldrar då man självklart är orolig, och i perioder blir så frustrerade så vi blir helt knäckta!

Vi har kommit dit där han kan peta på tex köttbullar, men att dutta dom i ansiktet går INTE!

Pastan funkar med snabbmakaroner/idealmakaroner och vanlig spagetti, blir det någon annan form på dom så äter han inte heller.

Han får rysningar av att röra maten och domfå gånger vi lyckats få han att lägga det på tungan iaf så har han kräkts av kväljningarna.

Dom reglerna vi fått av logopeden är att vi ska leka med maten. Bygga gubbar tex med köttbullar, måla med sylt, trycka ut figurer med bakformar ur korven. Sen att vi ska lägga upp ALL mat på hans tallrik, sen får han ha en ”skräptallrik” bredvid där han får plocka bort det han inte vill äta, just för att han ska börja röra vid maten. Och att han ska vara med vid matlagningen, krydda,röra, och förhoppningsvis smaka av.

Han säger att det luktar gott och så men han vägrar smaka.

Så länge han följer växtkurvan så ska vi inte vara oroliga, men det är klart man är det... Det är verkligen en jättejättetråkig sits vi sitter i. Att gå på restaurang eller bli bortbjudna på mat är nästan omöjligt.

Han var väldigt känslig redan som bebis för olika material, tex en plyschnalle kunde han inte röra, då ryste han och kastade iväg den. Satte vi ner han barfota på gräsmattan så skrek han sig blå!

Han har även på detta talsvårigheter, därav vi började gå hos logoped. Han är utredd för autism men där fanns det inget som tydde på det, så det blev ”enbart” selektiv ätstörning.

Det som grämer värst är ju när han är heldagar i skolan utan att äta något... Vi fick prova specialkost (fick det godkänt) men det slutade med att han slutade äta både falukorv och pannkaka som han ätit innan. Dom blev lite hårda/sega i kanterna när dom värmdes upp i bleck så då var det tvärstopp även där... Många tror att det handlar om att han är bortskämd och bara inte ”tycker om”, men han har alltså riktig fobi för maten....

Dom tror att allt detta sitter ihop, talproblem, överkänslig för olika material, och problem med maten. Men att finna någon lösning har jag börjat tappat hoppet om...

 

[Mirtai]

Vår 4-åring äter i perioder massor och vissa dagar knappt något alls.

Jag vet att det hjälper om jag bara får honom att börja äta, tar han några tuggor kommer han på att han är hungrig och det är gott och så fortsätter han.

Så vi leker igång det de dagarna det är lite svårare. Allt från att vi säger att det är förbjudet att äta och så busar han genom att äta ändå till att han står bredvid mig och får ”stjäla” mat från min gaffel. Väldigt viktigt att jag kommer ihåg att stoppa min gaffel i munnen och vara väldigt förvånad över att min mat är borta

 

[Jenka]

Min son har sk selektiv ätstörning. Vi går hos logoped som är inriktad på mat. Det går inte framåt alls faktist tyvärr, och vi har haft det såhär i 4 år nu...

Allt började med att han fick magsjuka som 2-åring. Magsjukan tog om 3 ggr på honom. Innan dess åt han allt och han åt mycket. Efter magsjukan äter han knappt nånting. Det är pasta, mackor, yougurt/fil, kokt ägg, tacos med gräddfil, banan, majs, pizza, strips.

Han äter inte mörka saker, inte kött i någon form förutom skinka på pizza och kokt korv, (om man tar bort snuttarna). Vi har haft ett helvete som föräldrar då man självklart är orolig, och i perioder blir så frustrerade så vi blir helt knäckta!

Vi har kommit dit där han kan peta på tex köttbullar, men att dutta dom i ansiktet går INTE!

Pastan funkar med snabbmakaroner/idealmakaroner och vanlig spagetti, blir det någon annan form på dom så äter han inte heller.

Han får rysningar av att röra maten och domfå gånger vi lyckats få han att lägga det på tungan iaf så har han kräkts av kväljningarna.

Dom reglerna vi fått av logopeden är att vi ska leka med maten. Bygga gubbar tex med köttbullar, måla med sylt, trycka ut figurer med bakformar ur korven. Sen att vi ska lägga upp ALL mat på hans tallrik, sen får han ha en ”skräptallrik” bredvid där han får plocka bort det han inte vill äta, just för att han ska börja röra vid maten. Och att han ska vara med vid matlagningen, krydda,röra, och förhoppningsvis smaka av.

Han säger att det luktar gott och så men han vägrar smaka.

Så länge han följer växtkurvan så ska vi inte vara oroliga, men det är klart man är det... Det är verkligen en jättejättetråkig sits vi sitter i. Att gå på restaurang eller bli bortbjudna på mat är nästan omöjligt.

Han var väldigt känslig redan som bebis för olika material, tex en plyschnalle kunde han inte röra, då ryste han och kastade iväg den. Satte vi ner han barfota på gräsmattan så skrek han sig blå!

Han har även på detta talsvårigheter, därav vi började gå hos logoped. Han är utredd för autism men där fanns det inget som tydde på det, så det blev ”enbart” selektiv ätstörning.

Det som grämer värst är ju när han är heldagar i skolan utan att äta något... Vi fick prova specialkost (fick det godkänt) men det slutade med att han slutade äta både falukorv och pannkaka som han ätit innan. Dom blev lite hårda/sega i kanterna när dom värmdes upp i bleck så då var det tvärstopp även där... Många tror att det handlar om att han är bortskämd och bara inte ”tycker om”, men han har alltså riktig fobi för maten....

Dom tror att allt detta sitter ihop, talproblem, överkänslig för olika material, och problem med maten. Men att finna någon lösning har jag börjat tappat hoppet om...

Usch låter jättejobbigt! Kan han inte ha med sig mat till skolan? Vi erbjöds fil istället för mat när jag gick i skolan, och pannkakor och kokt ägg kanske går i matlåda (om det funkar kallt dvs. tänker att skola och kompisar borde ha förståelse).