Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

[Sparkling]

För några veckor sen skaffade jag hund. Mitt problem är att min 14-årige son (som lider av en lindrig autismstörning) inte tycker om hunden. Det är inte det att han ogillar hundar i största allmänhet, vi har tidigare passat en annan (mindre) hund och det gick bra från första stund, det är just den här hunden han inte tycker om.
När någon annan är med kan han sitta och klappa hunden en stund, men när hunden själv kommer för att hälsa eller bli klappad eller kelad med blir han alldeles stel av obehag. Han kan inte riktigt slappna av, han vill hela tiden ha koll på var hunden befinner sig. När hunden kommer säger han "sitt! sitt! sitt!" gång på gång tills hunden sätter sig och sen smiter han därifrån och stänger in sig i sitt rum. Till saken hör att vår hund verkligen är jättesnäll och lugn, älskar människor i allmänhet och barn i synnerhet, hoppar inte, skäller inte, slickar inte i ansiktet eller beter sig "ouppfostrat" på något sätt. Däremot är han väldigt kelig och sällskaplig. Trodde aldrig att det skulle kunna vara ett problem! men det är det, eftersom min son tycker det är obehagligt när hunden nosar, slickar på handen, följer efter när man går iväg etc.
Vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det känns inte som att jag är snäll mot min son eftersom han inte kan känna sig trygg i hemmet när hunden är här, och det känns inte som om jag är snäll mot min hund eftersom han blir bortschasad från barnens rum varje dag ungefär som att han inte är önskvärd.
Ska jag sälja hunden igen? Eller ska jag vänta och hoppas att sonen vänjer sig? Vad hade ni gjort?

 

[Feykír]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Tråkig situation för dig som person om du får tänka egoistiskt och det är vi väl alla innerst inne. Men i det här fallet har du, tycker jag, inget annat val än att ta bort hunden. Din son måste gå före allt - no matter what. Det är din plikt som föräldrer att ge ditt barn den trygghet det behöver. Det finns till och med lag på det.

Däremot skulle en lösning i ett längre perspektiv vara att du och sonen försöka besöka och umgås med hundar. Du har kanske vänner som har hund. Det kanske är någon som du känner som kan ta hand om hunden och då kan ni besöka den där? Så får han succesivt vänja sig vid det.

 

[glee]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Han kanske behöver lite tid att vänja sig med den här hunden som helt plötsligt kommit in i hans familj. Du kanske kan prova att hitta på någon rolig lek med honom och hunden, om han gillar att leka.

Min lillebror som också är 14 har drag av autism, och han har varit rädd för hundar hela sitt liv. I våras, när jag bodde i lägenhet med min sambo, skaffade vi valp och min lillebror kom och hälsade på några gånger. Sakta men säkert har hans hundrädsla försvunnit. I höstas flyttade jag och sambon hem till min familj så efter det har ju min lillebror och hunden träffats varje dag. Hon är väldigt busig och hoppig och lite nafsig, hon är verkligen en sådan hund som man kan tänka sig att han aldrig någonsin skulle klara av. Men det går väldigt bra. Nu har jag svamlat lite men vad jag vill få fram är att din son kanske behöver lite mer tid. Även om det gått några veckor kanske det inte är tillräckligt, det är ju en ganska stor omställning att skaffa hund. Och så kanske ni ska bestämma att hans rum får vara hundfritt så han känner att han kan gå undan och inte behöva känna sig tvingad att umgås med hunden.

 

[Stoppard]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Det kan kanske vara bra för din son att vänja
sig vid hunden och övervinna sin rädsla. Det
kommer ju även situationer senare i livet som
han kommer att vara rädd för först, men detta
kan kanske få honom att växa mentalt.
Allt inom rimliga gränser förståss.

 

[Shettisar]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Kan ju vara så att han finner större hundar skräckinjagande?
Lite synd att tvinga honom att ha hunden runt sig hela tiden då (missförstå mig inte nu).Kanske ni kan låta en släkting ha hunden och besöka den dagligen så att din son får en paus varje dag från hunden?
Det hjälper kanske inte men ett försök?

 

[Snurrfian]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Eftersom ni har fått en diagnos så antar jag att ni har kontakt med någon läkare. Prata med denna och ev psykolog eller kurator för att låta någon utomstående prata med sonen och höra vad han anser, det kanske är något helt annat som spökar?

 

[Sparkling]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Feykir: Ja, det är så mina tankar går...Att sonen måste få komma i första hand och mitt hundägarliv får väl börja den dag barnen flyttar hemifrån. Känns bara så himla snöpligt och inte riktigt rätt mot hunden heller som i så fall får ny ägare igen. Det är förvisso en trygg och stabil hund som säkert klarar av det, men bra känns det inte.

glee: Det värsta är att det känns inte som om det blir någon förändring till det bättre, snarare tvärtom. Det är ju inte det att han är rädd, utan mer att han inte vill att hunden ska vara där han är och att han känner obehag när hunden kommer fram. Med obehag menar jag då att han tycker det är äckligt när hunden nosar och slickar, ungefär på samma sätt som att jag tycker det är äckligt att rensa avloppet. Dvs jag kan stå ut med att göra det men jag tycker inte det känns särskilt trevligt.

Stoppard: Jo, det hade säkert varit nyttigt. Men samtidigt känns det som om hunden är värd ett bättre "öde" än att få vara någon slags känslomässig försökskanin om du förstår hur jag menar. Det känns inte bra för mig.

Shettisar: Tyvärr har vi ingen släkt här i närheten eller någon annan som kan ha hunden hos sig så mycket. Jag tycker också det känns synd om honom när han nu uppenbart inte trivs med att ha det så och jag tycker synd om hunden som inte får vara med i familjen på det sätt som jag tycker att en hund ska få vara. (Och så tycker jag synd om mig som måste göra ett val och hur jag än väljer känns det inte bra...)

Snurrfian: Jo, sonen går regelbundet hos psykolog, men jag har ingen egentlig inblick i dessa samtal pga tystnadsplikten.
Det är som sagt inte så mycket att han är rädd utan mer att han tycker det är äckligt med närkontakten och ibland med hundlukten. Och den är ju svår att göra något åt.

 

[glee]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Antar att han vet vad det betyder när en hund slickar o sånt? Annars kanske det skulle hjälpa om han vet att hunden gör det för att den tycker om honom. Fast jag förstår att det är svårt att ändra på..

Går det inte att lära hunden att just den pojken får man inte slicka på? Kanske svårt men det borde väl gå att lära hunden att till ganska hög grad inte bry sig om din son.

Hoppas allt löser sig.

 

[Sparkling]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

glee: Jo, han vet vad det betyder både med att de slickar och nosar, vi har gått igenom böcker med hundspråk osv. Man kan prata teoretiskt i timmar med honom och han är med på allt - sen står man ändå där i verkligheten och ingenting funkar

Hunden lär sig säkert, hittills har vi ju fått ta undan honom varje gång han är framme och nosar (även nosandet är "äckligt" enligt sonen) så med tiden inser hunden säkert att det inte är ok att göra så. Tycker bara det känns så trist, jag menar: klart att hunden ska lära sig att man inte får nosa och slicka hur som helst på folk och att man inte får gå fram och hälsa på alla - men jag tycker det är skillnad på "vem som helst" och familjen.

Usch...svårt det här...

 

[Geezer]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Varför skall sonen få som han vill?

Jag vet inte om jag tycker att det är så självklart. Nu kan jag noll och inget om autism så det gör kanske fallet speciellt. Men som barn fick jag inte som jag ville hela tiden och ibland fick jag finna mig i situationer som jag inte gillade. Bland annat tyckte jag väldigt illa om vissa av mina föräldrars vänner. Skulle då mina föräldrar ha avstått att umgås med dessa vänner pga min ovilja? Nu som vuxen kan jag se att det jag tyckte var urlöjligt.

Så länge hunden är snäll, övriga i familjen gillar hunden, barnet inte blir fysiskt sjuk av hunden så tror jag inte att jag hade gett upp så lätt. Dessutom kommer hunden LÄRA sig att din son inte gillar uppvaktande om du ger hunden en chans. Kanske hunden efter tid till och med kommer ignorera din son då han aldrig får något tillbaka från sonen. I värsta fall blir hunden instensivare men det verkar den ju inte ha blivit ännu.

Försök att istället arbeta upp en relation mellan hund och barn. Han kan kanske vara delaktig i träning. Lära hunden trick och såsmåningom kanske hundungdom kan vara något.

Nu vet jag inte hur länge ni har haft hunden men jag hade satt upp en tidsfrist på några månader. Under tiden hade jag jobbat på relationen mellan hund och barn så att han känner sig delaktig och att kan se att det finns andra trevligheter med hundar än att klappa dom. Vidare hade jag iakttagit hundens beteende. När tidsfrist har gått ut så hade jag utvärderat och sedan tagit ställning till eventuell omplacering av hunden.

 

[Sparkling]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Geezer: Mina barn får absolut inte som de vill hela tiden, håller helt med om att man måste lära sig att finna sig i vissa saker även om man inte gillar dem - det fick även jag göra som barn och med facit i hand har det inte inneburit något negativt, snarare tvärtom.
På grund av sitt handikapp är min son starkt fixerad vid att saker ska vara om inte konstanta så i alla fall förutsägbara, han måste hela tiden tränas i att lära sig att hantera föränderlighet av alla de slag, vilket vi kämpar med dagligen i alla möjliga situationer.
Vad som bekymrar mig i detta fallet är att min son inte kan slappna av, han känner sig otrygg i sitt hem eftersom han hela tiden måste hålla koll på var hunden är. Det känns inte okej för mig som förälder. För att dra en parallell till det du nämnde så: Jag skulle aldrig drömma om att sluta umgås med mina vänner för att barnen tyckte att de var tråkiga eller töntiga. Men om barnen däremot upplevde mina vänner som obehagliga på ett eller annat sätt - det är en helt annan sak. JAg vill inte att mina barn ska känna sig otrygga i sitt eget hem.

Tack för dina övriga råd.

 

[Rose]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Jag arbetar med autistiska barn & ungdommar.
Har med mina hundar dit då & då.
Tror att i det stora hela, så mår de flesta människor bra av att umgås med djur.

Kan du inte spärra av två rum från hunden?
Ex kök och pojkens rum.
Där kan han gå undan, utan risk att bli "pussad".

Sedan kan han ju få till uppgift att ge hunden mat varje dag.
"Mina" barn och ungdomar accepterar det som är rutin.

Man kan lära hunden ett "bort"-kommando, som sonen kan använda.
Med klicker tycker hunden bara det är skoj!
Vill du ha mer info om "Bort"-kommandot (eller annat) så hör av dig!

Lycka till!!!

 

[escodobe]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

En ide kan vara att posta detta i barndforumet med:-) utan att ha mkt erfarenhet av atuism så tänker jag att man borde kunna få hunden att INTE gå fram till sonen dvs hel ignorera sonen(inte alls omöjligt att lära) eftersom sonen inte lär "störa" hunden på nåt sätt, oc dessutom göra en del av huset "hundfritt". Testa ett tag.

 

[Macke]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Lyssna på din son!
Har själv jobbat med autistiska barn och även haft hemma som fosterbarn.
Ett tydligt autistiskt drag är att man själv väljer kontakt med andra, har de bestämt sig går det inte att tvinga sig på. Gäller såväl människor som djur.
Detta gäller givertvis inte alla.
En flicka vi hade kunde inte se djuren som något levande och behandlade dem därefter, samma sak där även om inte flickan var vår biologiska fick hon gå före djuren. Kaninen flyttade ut, hunden dirigerades till rum hon fick vara i fred vilket fungerar hos oss då vi har ett större hus. I köket fick de "lära" sig att umgås men tiken valde själv att dra sig undan. Vi vuxna delade på oss då det gällde stallet, en var med de övriga barnen och hjälpte till där och den andra tog en promenad i skogen med både hund och den lilla tösen och snabbt blev det en situation vi alla trivdes med.
Det jag lärt mig av dessa barn, för de har massor att ge en, är att glädjas åt det lilla.
Mitt råd är i alla fall att vara sonen till lags, och det handlar inte om att "få" som man vill, killen har en diagnos och att uttala sig om detta utan att veta något om det som någon här gjorde är rent förolämpande tycker jag!
Hunden kanske får det jättebra, ta dig tid att hitta ett bra hem, följ upp honom det är lika viktigt att du engagerar dig lika väl som en eventuell köpare.
Och din hundtid kommer, som sagt var finns det säkert människor i din närhet som skulle bli överlyckliga med lite hjälp med de sina om du skulle kunna tänka dig att ställa upp på lite promenader och så vidare.
Lycka till nu och var rädd om dig, vet hur tufft det kan vara. /Linda

 

[Geezer]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Egentligen så undrar jag varför du frågar om råd? Du har ju i princip redan skrivit svaren om och om igen. Det enda du vill ha är ett bekräftande om att det är okej att ta bort hunden. Ja, det är okej att omplacera hunden..

 

[Macke]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Uch, vad jag blir trött på såna som du, klart hon känner sig förvirrad.
Råd och stöttning är inte fel, samhället idag är sköt dig själv och skit i andra.
Andras erfarenheter och lösningar kan leda till mycket, så kom med råd i stället, du kanske har kunskap om hur man omplacerar en hund tex. bra och dåliga erfarenheter angående detta uppskattas säkert.
Har själv aldrig omplacerat och kan ej råda angående just det.
/Linda

 

[Geezer]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Tack, dina ord värmde. Sådana som du...vad vet du om mig egentligen? Kändes det bra?

Hon har fått många råd här bland annat av mig, inget av dom var bra och det kanske beror på något, eller? För att ge korrekta råd så bör kanske frågan vara korrekt ställd.

Om man vill ta bort, omplacera hunden så tycker jag gott och väl man kan vara ärlig och säga det för det är väl faktiskt det som är frågan här. Alla de råd som innefattar att behålla hunden förkastas mer eller mindre. Därför kanske det som är skrivet är mer en förklaring av situationen och det som Sparkling vill veta är vart man vänder sig när man vill ta bort hunden eller omplacera den. Eller möjligen sympati för att hon har skaffat sig en hund och inte kan behålla den fast hon vill. Visst är det väldigt tråkigt.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Snurrfian: Jo, sonen går regelbundet hos psykolog, men jag har ingen egentlig inblick i dessa samtal pga tystnadsplikten.
Det är som sagt inte så mycket att han är rädd utan mer att han tycker det är äckligt med närkontakten och ibland med hundlukten. Och den är ju svår att göra något åt.

Det jag menade var att du i samråd med psykologen kanske kan lösa en del av problemet den vägen, nog för att psykologen har tystnadsplikt men det är väl ändå menningen att ni ska sammarbeta? Vad säger din son? Har han några egna lösningar på problemet? Har han uttryckligen sagt att han vill ha bort hunden eller är det bara du som tror det? Som sagt sätt er ner och prata i lugn och ro så kanske det går att lösa på något sätt. Som tex har "hundfria" zoner som din son kan känna sig trygg i osv. Det är inte särskilit svårt att lära en hund vart det är tillåtet att vara...

 

[Sparkling]

Sv: Barn som inte går ihop med hund - vad göra?

Geezer: Jag frågar om råd för att få reda på hur andra människor hade resonerat om de hade hamnat i en likartad situation. Frågan som ställdes var: ska jag sälja hunden eller behålla den och hoppas på att sonen vänjer sig, vad hade ni gjort?
Jag kan inte se att jag "förkastar" några råd, däremot försöker jag kanske förtydliga med mer fakta än vad som framgått tidigare eftersom andra människor inte kan ha inblick i hur just min son fungerar och vad som är hans problem. Jag förväntar mig inte att andra sitter inne med absoluta sanningar, men är man förvirrad och villrådig kan det ju vara bra att få bolla tankar med andra människor. Vilket jag trodde var poängen med ett sånt här forum.

Macke: Tack för kloka ord...

Snurrfian: Eftersom min son pga sitt handikapp inte har några kompisar är syftet med just de här samtalen att han ska kunna prata fritt med en annan människa än mamma och pappa. Därför är de sekretessbelagda gentemot oss föräldrar men naturligtvis kan jag be om extra samtal. Tack för tipset.
Han sa idag att han inte vill att hunden ska bo här, innan har han "bara" varit allmänt orolig och spänd och otrygg. Men det är svårt att veta vad som rör sig i hans hjärna...Och jag är som sagt väldigt förvirrad i tanken just nu...