Barn som inte alltid är "snäll" mot hunden

[escodobe]

Har man ingen förståelse för hur djur och människa (barn) interagerar blir det lätt så ...

Har man förståelse för barn och djur reagerar så följer man INTE ditt råd. Risken är att ungen hamnar på akuten och hunden avlivas om man överlåter till hunden att freda sig som hundar gör.

 

[Pegasus63]

Har man förståelse för barn och djur reagerar så följer man INTE ditt råd. Risken är att ungen hamnar på akuten och hunden avlivas om man överlåter till hunden att freda sig som hundar gör.

Har man minsta förståelse vet man redan innan man blir gravid hur hunden reagerar, vet man inte så avrådas både barn och hund i det hemmet ...

 

[escodobe]

Har man minsta förståelse vet man redan innan man blir gravid hur hunden reagerar, vet man inte så avrådas både barn och hund i det hemmet ...

Det behöver inte alls vara så. Hundar kan förändras. De är inte robotar.
Det är ren idioti att som förälder inte styra upp situationen. För både barn och hundens skull.
Jag läste en stor undersökning om hundbett för några år sedan. De allra,allra flesta hundbitna barn blev bitna av hundar som de kände.

 

[escodobe]

Om du kan hundspråket, så vet du att det är på precis samma sätt hon säger till sina valpar, genom att gå därifrån, när det efter någon vecka inte hjälper säger hon till på skarpen. Fast med människobarn har hundarna betydligt längre tålamod uppemot några månader, för de vet att människan är jävligt trög i sitt uppfattande.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/691986?programid=4921
Så här illa kan det gå när en hund säger till ett barn som inte förstår att hunden varnat.
Varken barn eller hund ska behöva hamna i den här situationen. Det ska en en vuxen förhindra

 

[Lena Furberg]

Jag tror att det här beteendet hos barnet kommer att gå över inom en ganska snar framtid, och tills dess får ni helt enkelt se till de två inte umgås på ett närgånget sätt. Lättare sagt än gjort, jag vet, men.... Mitt barn hade ett intesåsnällt beteende vid just den åldern, hen var inte elak i ordets verkliga bemärkelse men tyckte det var roligt att hundarna reagerade. Barnet är alltså väldigt godhjärtat och empatiskt och just det beteendet med att "skrämma" hundarna gick över efter bara några månader. Hundarna var två Schäfrar och en Labbe så ett bett i markerings-självförsvar hade kunnat sluta väldigt illa.

 

[a1agnlju]

Vi hade varianten att barnet aldrig fick gå till hunden. Barnet fick försöka locka på hunden och hunden fick komma självmant för att bli klappad och så. Det var en regel som vi hade från dag ett. Jag ser fortfarande ingen anledning till att små barn (eller folk över huvud taget) ska gå fram till en hund som ligger för sig själv eller inte är intresserad av att hälsa/leka. Locka på den och bjuda till lek (eller vad det nu är man vill), helt okej, men inte tvinga sig på. Det kanske verkar jättestrikt, men det fungerar bra och hundarna är inte rädda för barn eller vuxna och leken mellan barn och hundar fungerar mycket bra.

 

[Raderad medlem 6459]

Tycker det låter som en suveränt bra strategi @a1agnlju .

 

[Jozze]

Den strategin önskar jag att vi hade haft från dag ett, @a1agnlju ! Den låter mycket bra och lättfattlig även för små barn. Vår 2,5-åring är snäll med både katter och hundar, men hon ser ju inte alltid signalerna på att de kan tröttna på henne. Katterna löser det med att helt enkelt lämna rummet, men hunden gör inte alltid det utan blir till slut irriterad. Jag ska försöka införa din regel! Den funkar ju med främmande hundar så det borde ju gå att lära henne att det ska gälla även vår hund.

 

[Hyacinth]

Vi var redan från början nog med hur man klappar, när man får klappa och när man måste låta hunden vara ifred. Kan man inte göra det får man inte klappa.
BARN på besök som inte var vana fick endast klappa hund under uppsikt. Vi hade världens lugnaste snällaste hund, så jag var tvungen att freda henne.

 

[Roheryn]

Nu vet jag att det inte handlar om mig i era inlägg men för att klargöra: Nej jag kommer inte låta hunden och barnet att klara det själva. Och ja, det hänger på mig att se till att det löser sig.

Nu har dock tråden börjat gå åt lite fel håll. Det är alltså ingen helt omöjlig situation med ngn tyrann till barn, en mamma som inte bryr sig och en hund som får stryk. (Ja nu överdriver jag). Det handlade från början om en orolig mamma/matte som undrade om ngn hade något tips på ngt man kan testa för att barnet inte ska se det som en lek. När man redan testat: att vara konsekvent och alltid säga till ordentligt, att försöka visa hur man gör och redan ordnat både med grind och egen plats.

Men det verkar som i alla fall många är på samma spår som vi hur man ska göra. Så vi jobbar vidare och jag lämnar tråden

Testa att faktiskt bli arg på barnet! Ta undan barnet från hunden omedelbart när det händer och säg till på skarpen. Man FÅR bli arg på sitt barn (eller låtsas bli arg - rynkade ögonbryn, sträng röst osv), det är en del av uppfostran!

 

[a1agnlju]

Den strategin önskar jag att vi hade haft från dag ett, @a1agnlju ! Den låter mycket bra och lättfattlig även för små barn. Vår 2,5-åring är snäll med både katter och hundar, men hon ser ju inte alltid signalerna på att de kan tröttna på henne. Katterna löser det med att helt enkelt lämna rummet, men hunden gör inte alltid det utan blir till slut irriterad. Jag ska försöka införa din regel! Den funkar ju med främmande hundar så det borde ju gå att lära henne att det ska gälla även vår hund.

Ibland måste man vara sträng, så är det bara. Lika sträng som med att inte gå över vägen eller ut genom grinden eller vad man nu vill jämföra med, är inte fel att vara när det gäller husdjuren. Att ta tag i och säga ett skarpt nej till barnet är ju inte aga och kan dessutom behöva göras om det är riktigt fara å färde (vilket det mycket väl kan vara i hundsammanhang). Så visst kan du börja nu och säga till på skarpen.