Barn som inte alltid är "snäll" mot hunden

[Pegasus63]

Jag har en 2 åring som kommit in i en period där det inte fungerar så bra med vår hund. 2 åringen gillar verkligen hunden och hon gillar honom så det är inget sådant.

Nu senaste 2-3 veckorna har 2 åringen börjat ”sparka” hunden. Absolut inte hårt eller i ilska, mer liksom när han går förbi så petar han ibland till henne med foten. Det gör garanterat inte ont men hon är så extremt mjuk i sättet och blir stressad. Min uppfattning är att hon tror att hon gjort ngt fel och han tror att de leker (hon springer iväg och han tycker det ser kul ut). Nu märker jag att hunden börjar dra sig undan och gärna lägger sig i ett annat rum, vilket känns hemskt när jag vet hur social hon är.

Jag har testat allt jag kan komma på: Visa honom hur man gör, försöka prata om det (nej jag vet, det är inte lätt för en 2 åring att förstå) och jag har sagt till med ”argare ton”. Att avleda honom funkar inte eftersom det inte är ngt (till synes)som bygger upp till att det händer och vi kan ju inte undvika att han går förbi henne.

Har ni några tips? Jag hoppas ju att det går över snart men under tiden är det ju allt annat än ok för hunden.

Hunden och barnet har haft en diskusjon där hunden sagt att hon vill vara mer för sig själv (jo, djur och barn kan komunisera innan människospråket förstör den förmågan), Barnet vill inte acceptera och retar henne för att barnet vill fortsätta leka som tidigare När hon får nog av hans fasoner säger hon till på skarpen några gånger (kan möjligen bli någon liten skråma som du inte ska bry dig om) ock problemet är löst..

 

[Raderad medlem 6459]

Hunden och barnet har haft en diskusjon där hunden sagt att hon vill vara mer för sig själv (jo, djur och barn kan komunisera innan människospråket förstör den förmågan), Barnet vill inte acceptera och retar henne för att barnet vill fortsätta leka som tidigare När hon får nog av hans fasoner säger hon till på skarpen några gånger (kan möjligen bli någon liten skråma som du inte ska bry dig om) ock problemet är löst..

Det här var ett otroligt märkligt råd tycker jag. Direkt huvudlöst.

 

[Alindra2000]

Sen är det fascinerande hur barn snappar upp och tar efter, har du någon gång tillrättavisat hunden, som barnet kan försöka ta efter?
Vår dotter är väldigt på öronen och klorna på hunden just nu, då hon antagligen snappat upp att jag har tagit tovor från öronen och klippt klorna.

Nja.. Jag tror inte att han snappat upp det från oss.
Han klappar ju oftast fint och vi jobbar såklart med det. Jag försöker nog hitta en Quick fix och vill att allt ska bli bra direkt. För hunden(främst) men även barnet (så han inte blir biten) och mig (jag mår helt kass över att hunden hamnar i en orättvis situation).[/QUOTE]

 

[Pegasus63]

Det här var ett otroligt märkligt råd tycker jag. Direkt huvudlöst.

Har man ingen förståelse för hur djur och människa (barn) interagerar blir det lätt så ...

 

[Korven]

Nja.. Jag tror inte att han snappat upp det från oss.
Han klappar ju oftast fint och vi jobbar såklart med det. Jag försöker nog hitta en Quick fix och vill att allt ska bli bra direkt. För hunden(främst) men även barnet (så han inte blir biten) och mig (jag mår helt kass över att hunden hamnar i en orättvis situation).

[/QUOTE]
Orättvis situation? Förmänskligar du inte hunden nu?

 

[Alindra2000]

Orättvis situation? Förmänskligar du inte hunden nu?[/QUOTE]
Nej? Jag tycker att det är orättvist att hon ibland inte behandlas bra av barnet.

 

[Pilot]

Har man ingen förståelse för hur djur och människa (barn) interagerar blir det lätt så ...

Själv tycker jag det är väldigt sunt sätt för en hund att visa att där går gränsen. Genom att gå därifrån.

Rent krasst sett ser jag det så här, matte bestämmer, matte sätter upp reglerna för hur barn och hund ska interagera. Hund sköter sig ypperligt, men lill- knodden behöver vägledning.

Jag låter aldrig mina djur slåss, med attityden att dem får sköta "sitt". Mitt hem, mina regler.

Skulle heller aldrig få för mig att låta barn slåss för att komma överens om maktbalansen. Känns som en rätt otrygg grej att få för sig. Och det är detsamma som gäller där. Mina regler- man ska visa respekt för varanadra, finns bättre sätt att lösa konflikter (vilket är det man hoppas att de ska lära sig i det långa loppet).

 

[Raderad medlem 6459]

Har man ingen förståelse för hur djur och människa (barn) interagerar blir det lätt så ...

Ja, du verkar vara en stor barn- och djurpsykolog

 

[Pegasus63]

Själv tycker jag det är väldigt sunt sätt för en hund att visa att där går gränsen. Genom att gå därifrån.

Rent krasst sett ser jag det så här, matte bestämmer, matte sätter upp reglerna för hur barn och hund ska interagera. Hund sköter sig ypperligt, men lill- knodden behöver vägledning.

Jag låter aldrig mina djur slåss, med attityden att dem får sköta "sitt". Mitt hem, mina regler.

Skulle heller aldrig få för mig att låta barn slåss för att komma överens om maktbalansen. Känns som en rätt otrygg grej att få för sig. Och det är detsamma som gäller där. Mina regler- man ska visa respekt för varanadra, finns bättre sätt att lösa konflikter (vilket är det man hoppas att de ska lära sig i det långa loppet).

Om du kan hundspråket, så vet du att det är på precis samma sätt hon säger till sina valpar, genom att gå därifrån, när det efter någon vecka inte hjälper säger hon till på skarpen. Fast med människobarn har hundarna betydligt längre tålamod uppemot några månader, för de vet att människan är jävligt trög i sitt uppfattande.

 

[Pilot]

Om du kan hundspråket, så vet du att det är på precis samma sätt hon säger till sina valpar, genom att gå därifrån, när det efter någon vecka inte hjälper säger hon till på skarpen. Fast med människobarn har hundarna betydligt längre tålamod uppemot några månader, för de vet att människan är jävligt trög i sitt uppfattande.

Fast nu är barnet ingen valp.
Tycker inte heller det är hundens uppgift att hålla redan på någon annans barn?
Vissa saker lär sig barn den hårda vägen, men genom att bli biten av en hund tror jag inte är bra på något plan.

 

[Pegasus63]

Fast nu är barnet ingen valp.
Tycker inte heller det är hundens uppgift att hålla redan på någon annans barn?
Vissa saker lär sig barn den hårda vägen, men genom att bli biten av en hund tror jag inte är bra på något plan.

Så länge det finns hund och barn i samma hushåll är hunden med i barnets uppfostran oavsett vad du som förälder tycker, hunden agerar alltid som medlem av flocken och hjälper till där den kan, både som barnvakt och med fostran.

Barnet är på en 26 veckors valps nivå sinnes, lärdomsmessigte och känslomässigt till åtminstone 8 års ålder.

 

[Pilot]

Så länge det finns hund och barn i samma hushåll är hunden med i barnets uppfostran oavsett vad du som förälder tycker, hunden agerar alltid som medlem av flocken och hjälper till där den kan, både som barnvakt och med fostran.

Självklart ska hunden vara en del av uppfostran! I frågan om att lära barnet empati, ansvar och så mycket annat!
Men som vuxen människa så har man ett ansvar gentemot både hund och barn att inte försätta dem i vissa situationer.

Vem säger att hunden bara kommer ge ett litet naffs? Tänk så känner hon sig så pass trängd att hon hugger i ansiktet, men fruktansvärda följder.
Eller så pass hårt att hon råkar trasa sönder ett litet barns hand?

Barnet kan även bli rädd för hundar för all framtid.
Risken finns att hunden blir barnrädd (glöm att bjuda hem kompisar till barnet eller släkt).

Det är väl inget som säger att hunden är extra lämpad som "barnpassare". Bara för att det är en hund.

Hur trygg kan man känna sig som hund i ett hem, där matte tillåter mobbing (ja, jag tar ut svängarna här).

 

[Pegasus63]

Självklart ska hunden vara en del av uppfostran! I frågan om att lära barnet empati, ansvar och så mycket annat!
Men som vuxen människa så har man ett ansvar gentemot både hund och barn att inte försätta dem i vissa situationer.

Vem säger att hunden bara kommer ge ett litet naffs? Tänk så känner hon sig så pass trängd att hon hugger i ansiktet, men fruktansvärda följder.
Eller så pass hårt att hon råkar trasa sönder ett litet barns hand?

Barnet kan även bli rädd för hundar för all framtid.
Risken finns att hunden blir barnrädd (glöm att bjuda hem kompisar till barnet eller släkt).

Det är väl inget som säger att hunden är extra lämpad som "barnpassare". Bara för att det är en hund.

Hur trygg kan man känna sig som hund i ett hem, där matte tillåter mobbing (ja, jag tar ut svängarna här).

Tyvärr lär vi få leva med med den här mobbningen några tusen år till tills de som lärt sig prata människospråk åter är kapabla att prata med djuren ...

 

[AgentCarter]

Vi hade det också jobbigt vid 2 år ålder. Med min mammas hund som sa till var det aldrig några problem med min som aldrig sa till var det nog ett halvår ac tjöt

 

[Alindra2000]

Självklart ska hunden vara en del av uppfostran! I frågan om att lära barnet empati, ansvar och så mycket annat!
Men som vuxen människa så har man ett ansvar gentemot både hund och barn att inte försätta dem i vissa situationer.

Vem säger att hunden bara kommer ge ett litet naffs? Tänk så känner hon sig så pass trängd att hon hugger i ansiktet, men fruktansvärda följder.
Eller så pass hårt att hon råkar trasa sönder ett litet barns hand?

Barnet kan även bli rädd för hundar för all framtid.
Risken finns att hunden blir barnrädd (glöm att bjuda hem kompisar till barnet eller släkt).

Det är väl inget som säger att hunden är extra lämpad som "barnpassare". Bara för att det är en hund.

Hur trygg kan man känna sig som hund i ett hem, där matte tillåter mobbing (ja, jag tar ut svängarna här).

Nu vet jag att det inte handlar om mig i era inlägg men för att klargöra: Nej jag kommer inte låta hunden och barnet att klara det själva. Och ja, det hänger på mig att se till att det löser sig.

Nu har dock tråden börjat gå åt lite fel håll. Det är alltså ingen helt omöjlig situation med ngn tyrann till barn, en mamma som inte bryr sig och en hund som får stryk. (Ja nu överdriver jag). Det handlade från början om en orolig mamma/matte som undrade om ngn hade något tips på ngt man kan testa för att barnet inte ska se det som en lek. När man redan testat: att vara konsekvent och alltid säga till ordentligt, att försöka visa hur man gör och redan ordnat både med grind och egen plats.

Men det verkar som i alla fall många är på samma spår som vi hur man ska göra. Så vi jobbar vidare och jag lämnar tråden

 

[Pilot]

@Alindra2000 Självklart var mina inlägg inte riktat till dig! Förutom det allra första.
Men när någon börjar komma med råd som man tycker är uppåt väggarna, kan det var nödvändigt med förtydliganden och exempel för att få fram sin poäng.

 

[MM]

Men åh vad jag stör mig på alla som jämt kommer med någon korkad kommentar som att omplacera barnet eller tänker du låta hunden bita innan du agerar m.fl.

Men SNÄLLA. Du drog säkert katten i svansen och jagade den du med bara att du inte kommer ihåg det. Så gott som alla barn som har djur i sin närhet har gjort något dumt mot djuret någon gång och inte hjälper det med kommentarer som att omplacera barnet. Kom med förslag på lösning istället för att ha näsan i vädret och tro att du aldrig gjort samma sak. Dra den om rödluvan med. Dom flesta barn "klappar" hårt och testar gränser med djur när dom är så små och vi föräldrar rättar dom förhoppningsvis!

Ts, mina barn har fått lära sig den hårda vägen. En ordentlig tillsägning a la ryta högt så dom blir rejält skraja. Är man dum mot djuret får man med mamma att göra. För barnets skull. Hunden kanske inte gillar att bli dragen i örat men det är värre att bli biten i ansiktet.
Kan dom inte umgås med djuret på ett vettigt vis har dom hållits åtskilda.

 

[LiZH]

Nu vet jag att det inte handlar om mig i era inlägg men för att klargöra: Nej jag kommer inte låta hunden och barnet att klara det själva. Och ja, det hänger på mig att se till att det löser sig.

Nu har dock tråden börjat gå åt lite fel håll. Det är alltså ingen helt omöjlig situation med ngn tyrann till barn, en mamma som inte bryr sig och en hund som får stryk. (Ja nu överdriver jag). Det handlade från början om en orolig mamma/matte som undrade om ngn hade något tips på ngt man kan testa för att barnet inte ska se det som en lek. När man redan testat: att vara konsekvent och alltid säga till ordentligt, att försöka visa hur man gör och redan ordnat både med grind och egen plats.

Men det verkar som i alla fall många är på samma spår som vi hur man ska göra. Så vi jobbar vidare och jag lämnar tråden

Lycka till! Det blir säkert bra. Bara det faktum att ni ser vad som händer och försöker hitta en lösning är ju toppen.
Och vet du vad det bästa är? Ni har tiden med er. Små barn är inte alltid förståndiga, men de växer upp till kloka små personer ganska snabbt!

 

[Elektron]

Vad skulle detta tillföra i denna tråd/situation??

Humor?

 

[vallhund]

Vill man ha quick fix får man konsultera CM eller FS, funkar förmodligen bra på 2åringar oxå.