Barn på begravning?

[Gnist]

Sv: Barn på begravning?

Jag har haft mina barn med mig på de begravningar som varit. Det har även alla på begravningen närvarande släktingarockså haft, så det är nog hur man är van att det "ska" vara.

 

[paradiset]

Sv: Barn på begravning?

Min son var med alla ggr då farfar låg döende på sjukhuset så det var naturligt ta men han nyss fyllda 3 år oxå på begravningen. Han förstod inte varför vi var ledsna även om jag förklarade att farfar som var sjuk ( hade han ju sett själv att han låg på sjukhus) nu inte fanns mer utan fanns uppe i himlen bland stjärnorna och att folk är ledsna för att vi inte kan träffa han mera nu. Han tycktes förstå det och var aldrig ledsen! I kyrkan flyttade han runt sig på bänken men var tyst och jag hade oxå smågodis om det skulle bli kris. När vi skulle gå fram till kistan tog spontant min svägerska min son i handen och min man fick ta då 3 mån gamle yngste sonen så jag skulle kunna torka min tårar ordentligt. Jag tror att även om han inte förstod så mycket då kommer det gå upp ett ljus nästa gång och därmed inte vara skrämmande.

Jag minns när min gammlemormor dog och jag var 5 år, jag grät inte för att hon dött utan för att det var så sorgligt när alla andra grät. spec min mormor o mamma. Men inte fick jag några "men" av det. Jag förstod hon hade dött dessutom såg jag ju kistan sänkas ner eftersom det var en jordbegravning.

 

[grimman]

Sv: Barn på begravning?

Har haft med mina barn på alla begravningar som råkat komma i vägen för oss. Det första var morfar (61 år) som dog när äldsta sonen var 2 år, han hade nästan bara sett morfar som sjuk och vi var med när han las ner i kistan också. Allt var väldigt fridfullt och fint så jag tror han upplevde det hela som positivt.

Övriga som dött var min morfar, min farmor och nu min mormor och ungarna verkar inte ta själva döden och alla ledsna människor så hårt. Däremot har det vid samtliga tillfällen varit oerhört positivt för alla gäster att få en påminnelse om att livet, trots döden, faktiskt går vidare med barnen. Ett väldigt uppskattat inslag med deras oförmåga att sörja några längre stunder även om det är deras kära morfar

Har aldrig kännt att de skulle stanna hemma utan försöker visa ALLA delarna som ingår i vårt liv, inklusive döden.

 

[Zoya]

Sv: Barn på begravning?

*lånar knapp*

Detta tvistar vi faktiskt om just nu i vår familj.
Min mamma gick bort för ett par veckor sedan och vi ska ha begravning nästa vecka.
Min son David är nästan 2 ½ och min sambo och hans familj tycker absolut inte att han borde gå på mammas begravning - dom går t o m så långt att dom börjat surra om att han kan ta skada av det psykiskt :smirk: , medans jag och min familj tycker att han absolut ska med - det är ju hans mormors begravning och hon tog hand om David i över ett halvår medans jag jobbade och vi inte hade fått dagisplats - de stod alltså varann väldigt nära.

Jag struntar fullkomligt i mina svärföräldrar o deras absurda åsikter. David ska med och dt är inget snack om saken. Däremot var han inte med för ett par veckor sedan när sambons farmor dött (av samma anledning som ovan - sambon fick ju bestämma då)

 

[ulda]

Sv: Barn på begravning?

Vad tråkigt! *Kram.* Jag håller med dig - hans mormor är ju väldigt nära släkt med honom så självklart ska han vara med!

Jag tror att barn långt ifrån "skadas" själva av att gå på begravningar - de förstår ofta mycket mer än vuxna tror och det är säkert bara bra att avdramatisera döden. Nej, om man ska skippa barn på begravningar så är det ju absolut mest för de vuxnas skull (jag har viss förståelse för det - jag ville ju t ex inte ha barn med på vårt bröllop heller).

 

[jerseyko]

Sv: Barn på begravning?

Jag var på min gammel mormors begravning när jag var runt 11 år, och då var även min kusin med som var runt 2-3 som grät för hon såg att de var andra som grät.

På min farfars begravning för 1 år sen var jag, 19, min bror 14, och syster 16. Vi störtbölade alla 3 men så har våran farfar stått oss otrolig nära jämt.

Min sambo fick inte gå på sin morfars begravning för sin mamma, han var 14 år när han dog och han är fortfarande besviken på sin mamma för hon inte lät honom gå.

Lägger till: min kusin som var 2-3 på sin första begravning spelade farfars låt på flöjt tillsammans med prästen på hans begravning.

 

[Vaccan]

Sv: Barn på begravning?

*knapplån*

Jag kan ju bara tala för mig själv, det är ju upp till var och en -men jag hade aldrig vart med på en begravning förens alldeles nyligen, två morbröder och min mormor har avlidit hittils i mitt liv (konstigt eg. vi är en så himla stor släkt) men jag var tydligen för liten för att vara med tidigare, likväl som mina syskon och kusiner i samma ålder.
Min morbror dog alltså den 21/2 och det var min första begravning någonsin. Jag tyckte det var jätteobehagligt, det hade vart mycket bättre om jag hade vetat om hur det gick till och hur det var innan denna begravning som var den 10/3.
På den här begravningen var mitt lilla kusinbarn med (satt mellan mig och sin mor) och hon är bara sju år. Och min morbrors barnbarn var med som är mellan 8 och 14.
Mitt kusinbarn som satt med mig rörde inte en min, hon var såpass förberedd på vad som skulle ske och att man kan börja gråta att hon inte vart såhär till skillnad från två andra kusinbarn på 5 och 7 som var totalt oförberedda på att både deras föräldrar och alla vi andra skulle bli som vi vart.
Bara man förklarar för ungarna vad som händer och att man kommer gråta och att det inte är farligt etc. så tror jag det är enbart bra att ha barn med på begravningar.
Och det är INGEN som tar illa upp, tvärtom.
Det som kan vara (Jag förstår mammas val när min mormor dog) är att det kan vara jobbigt att ha riktigt små barn i kyrkan och hålla reda på dem samtidigt som man ska ta farväl -men de kanske finns andra släktingar eller vänner till familjen som orkar ha koll på barnen.

 

[Daniela]

Sv: Barn på begravning?

Som jag sagt innan så har det funkat med barn på begravning för oss, nu har det ju bara varit två gånger, ena gången var barnet så litet så hon förstod nog inte vad det var frågan om. Andra gången var de äldre..

Men jag tycker att man gör som man tycker känns bäst för sig själv och barnet, är man tveksam om småbarn kanske man ska lämna de hemma om man har möjlighet.

Man ska inte känna press på att de ska med och inte tvärtom heller, det är ju dessutom så individuellt..