Barn och hund...

[Yahoo]

Ni med barn och hundar. Hur pass toleranta kräver/anser ni att hunden ska vara mot barnet/barnen?
Alltså det jag undrar är hur mycket ni tycker att hunden ska tolerera innan den säger ifrån åt barnet?

 

[Blixtra]

Sv: Barn och hund...

Jag anser att hunden ska få ha en egen plats där barnet ALDRIG får vara med hunden, där den alltid får vara i fred. Har den en sådan plats så kan den alltid gå dit när den känner att den inte vill mer. Vilket innebär att på andra ställen i huset får den gå undan istället för att säga ifrån.

Med "säga ifrån" menar jag morr och skall, aldrig aldrig bitas.

Man får lära barn&hund tidigt vilken platsen är och vara strängt konsekvent med den.

 

[Yamaha]

Sv: Barn och hund...

Jag kräver stor tolerans från hunden gentemot oss alla i familjen, jag gör ingen skillnad på barn eller vuxen.
Vi är högre i rang helt enkelt.

MEN jag kräver också tolerans från barnen gentemot hunden. Dom får inte störa honom när han äter eller sover, dom får inte retas med honom och absolut inte slå honom. Inte säga till honom i tid och otid så att han blir förvirrad. Klara, enkla budskap och regler.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och hund...

Vi har en extremt snäll hund, han har någon gång av gläjde råkat slå omkull någon unge, men det är mer att han blir så uppspelt. Ungarna har ramlat över honom och han har lyft huvudet, tittat på dem och somnat om...
Men hans korg är hans plats och där ska han vara ifred. Överlag ska hunden få vara ifred om man inte vill något specifikt. Man får klappa osv om han är i närheten men aldrig gå efter, slå, jaga osv som små barn gärna gör.
Barnen är med och ger honom mat, han sitter på deras komando när de håller matskålen... Men litar inte på deras varsågod utan kolla med oss att det är okej.

Jag anser att man som hundägare har ansvar att se till att man aldrig hamnar i situationer där hunden ska behöva säga ifrån. Dvs en gång kan hända att barnen stör/petar osv och då ska inte hunden säga ifrån, men jag som förälder och hundägare har koll så jag tar bort barnen omedelbart. Hunden ska aldrig behöva säga ifrån för att någon ska se situationen, aldrig lämna barn och hund själva.

Men sen finns det självklart fall där hunden står högst i rang och säger ifrån i situationer där det inte är okej, bekanta har en hund som tror sig ha ansvar för vart barnen får gå och morrar om de går ut från rummet/in i rummet osv och det anser jag inte är okej, men det är inte ett hund/barn problem utan ett ledatskapsproblem.

 

[Yamaha]

Sv: Barn och hund...

Jag anser att man som hundägare har ansvar att se till att man aldrig hamnar i situationer där hunden ska behöva säga ifrån. Dvs en gång kan hända att barnen stör/petar osv och då ska inte hunden säga ifrån, men jag som förälder och hundägare har koll så jag tar bort barnen omedelbart. Hunden ska aldrig behöva säga ifrån för att någon ska se situationen, aldrig lämna barn och hund själva.

.

 

[Roheryn]

Sv: Barn och hund...

Jag håller med Snurrfian. Det är JAG som hundägare och förälder som måste se och ingripa innan hunden känner sig tvingad att säga ifrån. Har jag ett barn på ett-två år, så innebär det ju i stort sett att aldrig lämna hund och barn ensamma i ett rum.... Jag tror att om hunden litar på att jag "skyddar" honom från barnet, så känner han sig också mindre pressad OM barnet nu skulle råka dra i pälsen eller något, eftersom han vet att jag kommer att avbryta situationen.

 

[via]

Sv: Barn och hund...

Våra hundar får inte säga ett knyst. Å andra sidan får inte barn göra illa hundarna heller. Med hundvana barn, tror jag knappt aldrig att det är några problem, för de är inte intresserade av hundarna på det där närgångna sättet.
Vår dotter har alltid kunnat krypa över hundarna, plocka ifrån dem ben osv, och det tycker jag är en självklarhet. Skulle någon av hundarna visat aggressivitet i det läget, hade vi tagit bort den. Tycker hunden att barnet blir jobbigt, går den iväg. Då får barnet lära sig att inte följa efter. Är barnet i det läget för litet för att förstå, är det ju läge att stänga ut hunden i ett annat utrymme ett tag.

 

[Gnist]

Sv: Barn och hund...

Hundarna mina säger inte ifrån åt barn, det överlåter de åt mig att göra

De är dock väldigt toleranta mot småknattar som drar i päls, rycker i svansen, petar i mun, ögon, öron, biter i tassar etc. Det är då mina ungar som utsatt hundarna för dylika upplevelser. När de ledsnat har de helt sonika gått därifrån!

 

[Bebben]

Sv: Barn och hund...

Min son får inte göra illa hunden, och vice versa. Det betyder stenkoll från min sida när dom är ihop, men det är inget jag lider av. Nu har min son blivit mycket rörligare, och kan både nypas och bitas rätt hårt. Så jag har gjort som så att om hunden går till sonens lektäcke på golvet, är han där på barnets villkor och får när som helst gå igen. Sebastian kommer aldrig att få följa efter hunden till hans plats, och heller aldrig slå/bita/nypa/dra i honom. Det är regler som jag har växt upp med, och som jag tänker fortsätta på. Jag var bästa vän med våra hundar som liten, och det fanns strikta regler för vad som var tillåtet och inte.
Jag lärde mig en hel del själv också, genom att trotsa förbuden och då få se att hunden visst inte gillade det. Blev nafsad några gånger, biten av valpar som jag gick in till när jag inte fick osv. Men då var jag förstås lite äldre, och förstod att jag inte fick utan gjorde det ändå. Jag minns det väldigt väl, och har inte tagit någon skada av det heller för den delen.
Min hund har lika stor rätt till sin integritet, privata sfär och att ha egna villkor som min son har. Dom älskar varandra redan, och sover ihop ofta, samt leker lugna lekar om dagarna helt utan bekymmer. Jag kommer aldrig att stänga undan hunden, och heller aldrig barnet, utan dom får lära sig att umgås på rätt villkor helt enkelt.
Enkla och raka regler, som alltid måste efterlevas, fungerar utmärkt.

 

[havreflinga]

Sv: Barn och hund...

Alltså det jag undrar är hur mycket ni tycker att hunden ska tolerera innan den säger ifrån åt barnet?

Spelar det roll vad man tycker? Kan man påverka hundens toleranströskel?

Om jag fick önska skulle jag vilja att våra hundar var typen som lät sig dras i öronen och luggas och enbart tyckte det var mysigt, men tyvärr är de inte sådana. De vill inte bli luggade, jagade eller slagna.

Vi har lärt dem att gå undan. Det tycker vi är duktigt att de lärt sig. Att gilla hård bebis-hantering tror jag aldrig någonsin vi skulle kunna lyckas lära dem.

 

[Tora]

Sv: Barn och hund...

*knapplån*

För några år sedan, när min gamla hund fortfarande levde, så kom några bekanta på besök. De har två pojkar som vid den tiden var 5 och 7 år gamla.

Jag har en ganska så hög toleranströskel när det gäller unga individer, både mänskliga och djur, men dessa två monster var inte roliga. De for runt och drog i saker och ting som två små tornados (och jag är inte den typen som tycker att barn skall ses men inte höras). Skrek högt och bråkade med varandra.

Föräldrarna försökte säga till barnen, snälla lilla Pelle du förstår väl att du inte kan dra i bordsduken så att allt ramlar ner på golvet. Snälla lille Kalle slå inte din storebror, snälla lille.......osv. Ungarna struntade fullkomligt i vad mamma och pappa sa. Jag fick den känslan av att föräldrarna hade gett upp på något sätt, att de igentligen inte orkade bry sig längre.

Plöstsligt så far min gamle hund upp (han hade legat och sovit under köksbordet) och ställer sig i vägen för barnanen som kommer springades. Han skäller till en gång. Ungarna tvärstannar för några sekunder men skall precis till att börja att springa igen när hunden spänner ögonen i barnen och morrar dovt. Ungarna blir knäpptysta och ser lite rädda ut.

Ojoj tänker jag nu blir det väl ett himlans liv på föräldrarna. Jag skall precis till att säga till hunden att gå och lägga sig igen när pappan i familjen säger "Se nu har ni gjort hunden arg, bäst att ni kommer och sätter er hoss oss". Föräldrarna var jättenöjda och glada för deras två busungar blev plötsligt som små änglar.

Efter det så var de ganska så ofta hoss oss och hunden behövde bara spänna ögonen i dem och möjligtvis höja ena läppen för att de två barnen skulle lugna ner sig.

Jag trodde att barnen skulle kanske bli hundrädda men det enda som hände var att de var så försiktiga när de klappade hunden för inte ville de göra honom arg.

Jag hade inte velat lägga ansvaret för att "uppfostra" några barn på en hund. Det känns som om det med största sannolikhet skulle spåra ut men denna hunden var så fruktansvärt speciell och jag litade på honom till 101%. Speciellt när till och med föräldrarna var nöjda och glada med det hela. Men aldrig, aldrig att jag hade lämnat pojkarna och hunden ensamma tillsammans. Inte en chans att jag litar på att de små ligisterna inte hade hittat på något djävulskap.

Faktum är att jag ser samma beteende när våran gamletik tycker att den lilla terroristen (unghund på ett år) är alldelles för jobbig när han springer fram och tillbaka. Hon kan ligga och sova för att plötsligt hoppa upp och ge till ett skall som för att säga "nu räcker det, gå och lägg dig". Detta brukar resultera i att den lille lomar iväg och lägger sig på soffan med en väldigt "detta är så fruktansvärt orättvist" blick.

Mvh

Tora

 

[bananabambi]

Sv: Barn och hund...

Jag har också försökt med att få min hund att gå bort om hon tröttnar. Min son drar i hennes öron, kramar henne, peta på nosen, etc. Dock uppsöker hon alltid honom, och vill vara nära. Och så länge hon själv lägger sig hos honom får hon tåla att han grejar med henne.

Men nu sista veckan är hon skendräktig, och en riktig surkärring Hon morrar åt allt och alla, men bara om hon har sina bebisar med sig. Med påföljd att sonen och hon inte får leka, eftersom han alltid tar hennes favoritpip. (Hon får skylla sig själv eftersom hon alltid lägger pipen hos honom, och vill att han ska kasta den. Han förstår ju inte nu att hon blir arg om han tar den)

 

[Tokmaja]

Sv: Barn och hund...

Jag hade ALDRIG accepterat att hunden morrade åt barnen.
Givetvis om barnet i fråga var rent elaka mot hunden, då är det självklart.
En hund som inte fixar att gå undan (självklart får inte barnet följa efter hunden) bör enligt mig inte vara i barnfamiljer alls.
Är uppväxt själv med sådana premisser för hundarna och skulle kräva det om jag hade hund själv idag.
Hunden behöver inte älska att bli hängd i öronen på, men den kan då gå undan.
Min bror har tre hundar, två av dem får man gärna hänga på (som barn då) och de älskar att vara med och leka med barnen, den tredje, en gammal hanhund, går helst undan och vill vara för sig själv, vilket han självklart då får vara.
Tom mina barn, som inte är hundvana då vi som sagt inte har hundar, uppfattar den hundens signaler och låter honom vara!!

 

[Bebben]

Sv: Barn och hund...

Hur schysst är det att hunden inte ska få markera när det är nog, så att barnet kan förstå?
Det är väl ungefär lika snällt som att ändra på frågan. Skulle barnet heller aldrig få säga ifrån då?

Här får min hund säga ifrån när det är nog, och min son också. Dom gör det på olika vis, men hittills förstår dom varandra väldigt bra.

 

[Tokmaja]

Sv: Barn och hund...

Vad är det som säger att hunden måste morra för att säga ifrån? Har det inte gått för långt då??
Barnen måste givetivs lära sig att respektera hunden, likasom att hunden måste respektera barnet som den ranghöga.
En ranglåg hund morrar inte åt en ranghög, den går undan.

Och hur ska små barn veta att om hunden morrar så är det nog??

 

[Bebben]

Sv: Barn och hund...

En ranglåg hund morrar visst åt en som är högre i rang, för att markera eventuell rädsla/osäkerhet osv.

Vad jag menar är såhär. En hund har olika hög grad av retningströskel med olika saker, och då barnet passerar den första genom att exempelvis dra den i öronen så går den därifrån. Barnet kryper efter, lika glad för det. Nu passerar barnet nästa tröskel, när den följt efter hunden och dragit den i svansen. Hunden morrar till för att få fram sitt budskap att bli lämnad ifred.
Fel eller?
Så fungerar hundar. Och av alla barnfamiljer med hund jag stött på, så har endast 2-3% av dom hållt stenkoll på barnen hela tiden så att hunden slipper säga ifrån själv. Är man med hela tiden så ser man tecknen INNAN hunden behöver morra, men dom flesta är långt ifrån så uppmärksamma och tycker att hunden ska ju tåla lite drag i päls och öron..

Hur små barn ska veta det? Jaadu. Jag vet inte om jag var ett oerhört intelligent barn som liten, men jag lärde mig väldigt tidigt när hundarna blev sura på mig. Som förälder får man hjälpa barnet att förstå det, helt enkelt.

 

[Tramptass]

Sv: Barn och hund...

Jag har hund och barnen (syskonens) får lära sig att man inte stör hunden när den sover eller äter, man får heller inte jaga den utan man får "klappa fint" om man vill prata.

Hunden har sagt i från åt ett av barnen och det var, i mina ögon, helt befogat då han jagade in honom i ett hörn med en trehjuling. Hunden skällde en gång och lillkillen fick väldigt bråttom iväg. Han har aldrig jagat hunden med cykeln igen.

 

[ujent96]

Sv: Barn och hund...

Det jag kräver av hunden är att den aldrig säger ifrån. Inte morrar, skäller utan istället går därifrån. Däremot om hunden ligger och vilar får inte vår kille gå bort och peta, trampa på, dra i svansen eller liknande. Hunden måste också få veta att den får vara ifred. Om barnet skulle t ex trampa på hunden är det mitt ansvar som förälder att ta bort barnet och visa att så gör vi inte. Skulle jag som vuxen inte hinna dit, har hunden lärt sig att bara gå undan. Ömsesidig respekt är det som gäller. Hunden måste också lära sig vilka saker som är hans, och får aldrig morra eller på annat sätt säga ifrån när den lille kommer i närheten.

 

[Luff]

Sv: Barn och hund...

KL
Min gamtik stod ut med det mesta - dock kunde hon "slå till" när det blev för mycket.
Hon vred helt enkelt till med huvudet och knockade bort barnet.
Jobbiga kattungar hölls fast med öppen mun mot golvet till dess att dom lugnat ner sig.

Den jag har nu är trots div knasigheter helt suverän m barnen. Han går undan eller totalignonerar de mest klumpiga attacker - riddare på korståg med svärd, krockar m barn som tittar åt fel håll när dom springer och barn som sätter sig på honom pga att han envisas med att lägga sig bakom dom.
Främmande barn "tacklas" dock gärna och vid bollspel måste han bindas fast.

 

[Zoya]

Sv: Barn och hund...

Jag håller med dig. Mina hundar får faktiskt morra å min son ()och så småningom min dotter också, än är hon för liten..).
Och hör och häpna allihopa... hundarna har även fått markera genom små nafs att det är nog!

Visst har jag koll på min son men han är EXTREMT trotsig och har varit det det senaste året (är 3½ nu) och trots att man sagt till på skarpen att han inte får reta hundarna så lyssnar han inte. Inte förrän min tik tog hans arm i munnen och höll den där. Hon skadade honom inte men han fick respekt... om än inte mer än för stunden.
Jag anser att man får helt enkelt läsa av situationen. Nu litar jag extremt mkt på speciellt min tik. jag vet att hon ALDRIG skulle skada mina barn. Hon är otrolig med dem och älskar dem över allt annat men även hon har rätt att freda sig.

Tilläggas kan att ingen av mina hundar någonsin gjort någon skada på barnen eller vice versa men mina hundar är även dem mina barn och de liksom de riktiga barnen har både rättigheter och skyldigheter i familjen