Barn och hund

Sv: Barn och hund

Minst tonåring. Det behövs en viss mognads - och ansvarsgrad för att bli utsläppt ensam med en hund, speciellt större raser.
 
Sv: Barn och hund

Om vi tänker oss en mindre hund, typ Jack russel? Är du fortfarande inne på tonåring då?
 
Sv: Barn och hund

Precis, det beror pa hund och barn och var det gar ut ... och om foralder kan se genom fonstret ...

Jag lat min sjuaring ga med en valtranad aldre golden ... efter en gata dar hon var enda hunden och jag kunde se dem hela tiden. ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Barn och hund

Jag skulle inte släppa ut min lillasyster (7 år) med min mellanpudel, båda är vettiga men jag vill vara med iaf! Man vet aldrig vilka hundar folk är ute med, och jag vill inte att det ska hända dem någonting.
 
Sv: Barn och hund

Jag skulle nog också säga minst tonåring. Även om ett yngre barn kanske kan hantera en mindre hund så skulle jag inte lita på att ett yngre barn kan reda ut eventuella situationer med mötande hundar och folk.

Sen beror det ju lite på situationen också. Är barnet inom synhåll är det givetvis skillnad.
 
Sv: Barn och hund

Liten son var 5-6 år när han ville gå ut med hund själv. Han fick finnspetsen och order om att gå en viss slinga (bilfri).
Så inte minsta, utan största hunden. Varför? Hon var den som totalt ignorerade andra hundar och som enbart drar i koppel runt nyår (smällare).

Känner man sina hundar så kan man oftast avgöra vad som krävs i ålder/mognad för att kunna promenera just den hunden säkert.
 
Sv: Barn och hund

Jo, det är jag nog. För mindre barn har inte förmåga att reda upp en situation där hunden kommer lös eller en annan lös hund kommer fram.
 
Sv: Barn och hund

Jo, det är jag nog. För mindre barn har inte förmåga att reda upp en situation där hunden kommer lös eller en annan lös hund kommer fram.

Där håller jag verkligen med! Folk verkar inte tänka på det att även om de tycker att deras barn är jättemoget och hunden är jättesnäll (vilket många gånger säkert är fallet), tänk om de stöter på en lös hund som INTE är snäll :crazy:. Vad gör barnet om det t.ex kommer en aggressiv lösspringande hund och attackerar den egna hunden, och hur mår barnet efter en sådan händelse?

TS: Jag säger också tonåren när det gäller att gå ut och gå själv med hunden.
 
Sv: Barn och hund

Beror på hund och barn kan jag tycka.

Min dotter (10.5 år) går ut ensam med vår golden ibland. Då är det en liten runda som slutar i hundrastgården. Den är i stort sett alltid tom. Vår hund bryr sig inte om andra hundar och är väldigt lugn och sansad. Vi känner till i stort sett alla hundar i området och det är ingen som är aggressiv och lös. Inte av de 'vanliga', det är ju klart att det kan komma en okänd hund som är på besök men vanligtvis är det inga såna hundar och är de minsta åt det aggressiva hållet brukar de jämt vara kopplade.

Jag hade aldrig i livet släppt ut henne ensam med min systers hund trots att de älskar varandra. Hon är en helt annan (superaktiv) typ av hund som hoppar och studsar och älskar allt och alla.

Det blir som sagt inga långa rundor, vi har gångvägar runt om oss så det är inte biltrafik och hon har mobilen med sig.
Händer kanske en gång varannan vecka eller så, oftast går vi tillsammans.
 
Sv: Barn och hund

Det beror helt på.
Jag är uppväxt ute på landet o där kände man alla hundar inom minst en halvmils radie. Jag var ofta själv ute o gick med vår saluki. Otrafikerade vägar på välkända skogsstigar mm. Började när jag var kanske tio om inte yngre.
 
Sv: Barn och hund

Jag håller med. Ta valpen vars ägare fanns här på forumet som råkade kväva sig på en barkbit. Det måste ha varit ruskigt traumatiskt även för den vuxna ägaren. Tänk hur taskigt det hade varit att sätta en tioåring i samma sits...

Att låta en sjuåring hålla i snöret med en vuxen i närheten är en helt annan sak.
 
Sv: Barn och hund

Tack för svaren! Jag tolkar det som att jag inte är helt tokig som tycker det är obehagligt att möta en fyraåring med en unghund ensamma ute. I ett område där det bor hundar i vartannat hus (varav två hundaggressiva) samt är trafikerat.

Jag och dottern (16 mån) samt vår hund var på väg till lekparken idag, när vi mötte nämnda par - hemskt sött förvisso men det slutade med att jag fick baxa ner både barn och hund nerför en slänt för att de skulle kunna passera oss på gångvägen, då lilltjejen inte kunde hantera flexikopplet utan hunden var på väg fram till oss upprepade gånger.

Och jag vet ärligt talat inte hur vår hund skulle reagera om en främmande hund skulle tex välta hennes lill-matte, och med tanke på storleksskillnaden på en femårig rottweiler och en jack russel på under året så är jag inte så sugen att ta reda på det heller...
 
Sv: Barn och hund

Vet du vems barnet är så att du kan prata med (ägarna hölla jag på att skriva nu) föräldrarna? Hundnen kanske är jättesnäll och glad och vill bara hälsa om den kommer fram kanske de säger då, jag tänker mig ju att den där hunden drar fram till en annan hund som kanske inte alls vill bli hälsad på, och vips har barnet bevittnad hur hennes hund blir attackerad. Vem hålls ansvarig i en sådan situation kan man ju fundera över... Hade jag mött ett sådant ekipage och hunden såg ut att vara minsta lilla för mycket för barnet hade jag nog faktiskt vänligt bett att få följa med barnet hemåt och prata med mamma pch pappa.

OT, nu har inte jag barn, men släpper man verkligen ut en fyraåring ensam överhuvudtaget?
 
Sv: Barn och hund

Jo, jag tänkte jag skulle prata med föräldrarna om jag träffar på dem, de är nyinflyttade så jag känner att jag vill inte vara den elaka grannen som kommer och ringer på och klagar.

Vår hund är ju snäll, men lill-matte är hennes guldklimp och jag vet inte hur hon skulle reagera om den andra hunden tex skulle råka springa omkull henne (vilket är ganska lätt hänt med en 16-månaders). Hade jag bara haft hunden med mig hade det känts lugnare för min del, då hade jag nog kunnat hjälpa lilltjejen mer också. Nu kunde jag bara flytta på min flock liksom.
 
Sv: Barn och hund

Bra. Jag tror faktiskt inte du behöver oroa dig för att bli elaka grannen, bara du får dem att förstå att du ju faktiskt inte säger till för att vara gnällkäring utan för att du är orolig för bland annat vad som kan hända med deras barn och hund om de skulle ha oturen att till exempel träffa på en hund som inte är lika snäll som er.
Bara du går lite diplomatiskt till väga så tycker jag gott du kan prata med dem utan att de ska behöva uppfatta det hela som någon attack. :)
 
Sv: Barn och hund

Är barnet så litet som 4 år är det ju SKANDAL att han eller hon släpps ut ensam överhuvudtaget, med eller utan hund. Jag tycker verkligen du ska gå hem till föräldrarna och prata med dem, och kolla hur de verkar. Det kanske finns större problem än hundrastningen :cry: (Som ju givetvis är helt oacceptabel!)
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej, Jag och min sambo skaffade hund i mars, en springer spaniel hane. Vi har sen innan pratat om att vi gärna skulle ha två hundar. Vi...
2
Svar
25
· Visningar
1 948
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
3 825
Senast: Maniac123
·
Övr. Hund Min dotter vill ha en tax, och jag är skeptiskt. De är suveräna, men jag ser det mer som en jakthund än sällskapshund. Mentalitet och...
2
Svar
23
· Visningar
1 908
Senast: Tantan
·
Övr. Hund Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli...
Svar
18
· Visningar
1 958
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp