Barn och frihet

Status
Stängd för vidare inlägg.

Asa_S

Trådstartare
Vi bor i skogen en bit bort från närmsta granne, inte ödsligt men avskilt och har 3 barn. Jag läste nyss en notis om någon som växte upp på 60-talet och då hade barnen en "egen" värld som de vuxna inte fanns med i, på något sätt, och de menade att så ser det inte ut för barn idag. Jag är helt med på vad som menas i artikeln, men har funderingar kring mina egna barn. De äldsta, 4 och 6 år gamla är numera ute några timmar åt gången själva och springer i markerna runt omkring. De har rätt stora ytor att vara på och vet gränserna åt de håll det finns några, i övrigt ger de sig inte av så långt såvitt jag vet. Den ungste (2 år) har bara precis efter sommaren fått börja vara ute med dem utan att jag är med precis hela tiden, men han får förstås inte vara ute själv ensam. Han är ju mindre och orkar inte gå så långt, och jag finns som regel ute inom hörhåll, även om jag kan gå in för att börja med lunch el. så.

De brukar plocka blåbär, i övrigt vet jag inte riktigt vad de gör, men de är glada och nöjda (och friska och starka!) och tycks inte ta någon skada, men borde jag passa dem mer? De går alltså i skogen ca 100 m bort från huset, samt längre när de är i skogshagen, där ponnyerna gjort stigar (de får inte vara i någon hage det går hästar i). De kommer tillbaka när de vill någonting :smirk: .
 
Sv: Barn och frihet

Enligt en annan tråd så ska du hålla dem i band tills de är 18 för att vara lite ironisk... men jag tror att barn mår bra av att få röra sig och ha roligt, vet man på ett ungefär var de är och har lite koll så tycker inte jag att det är någon fara, jag var nog runt 7 när vi rörde oss fritt runt i skogarna och då drog vi i väg långt med matsäck med föräldrarnas goda minne och vi överlevde...
 
Sv: Barn och frihet

Bind fast dom tätt intill kroppen och släpp dom inte ur sikte ens för 1 sec :smirk:

Nej skämt åsido klart barnen ska få ha sina upptäcksfärder i skogen utan att du behöver följa dom i hälarna!
 
Sv: Barn och frihet

När jag var mindre minns jag mkt väl hur jag och mina kompisar lekte ute i skogen och ofta gick vilse men hittade jämt hem ;) Lekte en massaolika djur klättrade, åkte pulka å hade med oss matsäck.

I min klass fanns inte en enda överviktig, kollar man i skolkatalogen i dag på barnen i åk 3 är det flera, tråkigt nog.
 
Sv: Barn och frihet

Jag trodde inte att min dotter skulle röra sig längre än vad som var sagt men i en kort stund när hennes lycka över att ha lärt sig cykla utan stödhjul på cykeln så åkte hon en liten bit längre bort än vad hon normalt fick. Troligtvis helt inne i sitt cyklande och upptäckte inte vad som hände innan hon var vilse.
Hon hittades sedan nästan en mil hemifrån och hade då cyklat över ett järnvägsspår där tågtrafik är modell ofta och brevid en bra bit på en tungt trafikerad väg. Sedan var det tack och lov cykelväg.
Betänk dock att detta var en tjej som nyss lärt sig cykla utan stödhjul = vinglig.
Jag hade bara varit borta från fönstret i några få minuter under den tid dottern försvann på.
Hellre lite för kort navelsträng än för lång dylika.

På tal om att en tvååring inte tar sig så långt. Han behöver inte ta sig så långt för det räcker att han når skogen och går in där så finns risken att ni inte hittar honom. Titta på vad som hände Kevin 3 år för några år sedan. Två åringar är så attans snabba när dom sätter den sidan till.
Om du nu anser att du vill ta risken är det upp till dig men jag skulle inte ta den för förlora mitt barn pga något som jag kan förebygga är något som jag vägrar göra.
 
Sv: Barn och frihet

Barn har överlevt att leva på gatan också men gör det automatiskt inte att saken i sig är bra. Det är många barn som överlevt när dom lekt på vägar men det innebär inte att det är en bra sak att tillåta sina egna barn.
Jag har en bekant som fick passa sin syster som var baby under dagarna när hans mamma jobbade.
Han var två och båda överlevde detta.
Skall vi då dra slutsatser om att daghem är onödiga?
Eller skall vi räkna med ett svinn för flertalet faktiskt överlever?
Jag åkte utan bilbälte under nästan hela min uppväxt och överlevde och mår helt ok trots detta.
Kanske borde jag låta dottern åka utan bilbälte hon också?
Jag red ibland utan hjälm och i många länder använder man inte hjälm vid ridning och många överlever utan någon som helst skada fysiskt eller psykiskt.
Jag kanske skulle låta dottern rida utan hjälm?
Jag tog ju ingen skada av att låta bli ibland och jag har aldrig skadat huvudet på ett sådant sätt så att en hjälm skulle skydda ändå.
Låt barnen få göra som om vill för annars ush och fy så sitter dom ju fast i navelsträngen.
Det finns dom som klipper navelsträngen allt för fort och så länge komplikationer inte uppstår så blir det rätt bra resultat ändå, det finns dom som klipper allt för långsamt och då finns ju risken att kompliktioner uppstår men gör det inte det så blir resultatet bra ändå.
Problemet är att om det uppstår komplikationer eller ej är ofta något man upptäcker när det redan skett och ibland är resultatet av komplikationer oåterkalligt och det ör dom tillfällena som vissa är rädda för och därför reagerar folk.

Vet du hur lätt det är för en 4 åring och en 6 åring att tappa koncentrationen och bli uppfyllda av annat?
Deras simultanförmåga är så att säga allt för kass och uthålligheten med koncentrationen är inte den bästa.
Det är av samma anledning som barn inte skall hålla på att leka vid vägar och samma anledning att barn blir påkörda när dom springer iväg efter en boll som råkar komma över en vägplan.
Barn som har koncentrationen på bilarna brukar inte lika ofta bli påkörda utan det är när koncentrationen är någon annanstans som faran kan finnas trots att man har "ordentliga" barn.
Utvecklingspsykologi är bra att kunna om man vill veta varför det är olämpligt att låta så små barn springa runt i skogen själva.
Hjärnan funkar nämligen inte på samma sätt hela tiden utan utvecklas med ålder. Detta innebär att alla delar i hjärnan inte funkar vid vissa åldrar och gör att det är mindre lämpligt med för stort ansvar.
 
Sv: Barn och frihet

Det ar med ett visst vemod som jag jamfor min egen barndom med mina barns. Jag flyttade ut pa landet nar jag var 7 och vaxte darefter upp med hastar, lek i skogen, cykelturer till bastisen (4 km vardera vagen) och en enorm frihet. Med friheten kom ansvar, var man inte hemma i tid sa bestraffades man (stanna inne nasta dag, gora extrasysslor etc). Jag visste var granserna gick och overskred dem sallan.

Vi bor pa landet nu ocksa. Men det var inte forran forra sommaren da aldsta flickan var 11 som hon fick cykla ensam till kompisen (3 km vardera vagen) De far leka ute pa tomten ensamma och har sa gjort sedan de var 3-4 ar, fore dess fick de gott vanta tills mamma kunde folja med. Vi har 2 ha och kan jag inte se vart de ar sa kan jag oftast hora. Aldsta tjejen far ga pa kortare promenader eller cykelturer med kompisen men jag drar alltid en lattnadens suck nar de kommer hem igen.

Jag ar inte orolig for att de ska ga vilse, jag oroar mig for alla skumma typer som finns, aven har dar vi bor. Just nu har en 18-arig tjej vart forsvunnen fran sitt hem i Barrhaven, en forort till Ottawa sedan i torsdags kvall. :(
 
Sv: Barn och frihet

Nu vet inte jag men jag anser att det är en väldig skillnad på att lämna en tvååring ensam med en baby och låta en sjuåring som jag skrev om vara ute i skogen... Jag har väl aldrig skrivit att daghem är onödiga? Däremot skrev jag att barn mår bra av att få röra sig och leka...

Och dra på växlar om bilbälten och hjälmar är oxå ganska så löjligt... Men visst ska vi ligga på den nivån så tycker jag att du inte ska åka bil alls med din dotter för man kan faktiskt dö även om man har bilbälten och samma sak med ridningen, det finns ett flertal olyckor som har slutat med dödsfall trots både hjälm och skyddsväst...

Självklart ska man skydda barnen så gott man kan men man måste även låta dem leka och röra sig, det är väldigt tråkigt att i dagens värld att det är så mycket man behöver vara orolig för.

Men jag har aldrig skrivit att man ska låta barnen göra som de vill, tvärtom brukar jag hålla ganska så hårt på regler och uppförande men att tillåta saker som man själv anser ofarliga är inte att låta barnen göra som de vill...

Jag vet inte vad det var i mitt inlägg som störde dig så enormt men jag tror att du läser in mer än vad jag har skrivit...

Det här var det jag skrev:
"men jag tror att barn mår bra av att få röra sig och ha roligt, vet man på ett ungefär var de är och har lite koll så tycker inte jag att det är någon fara, jag var nog runt 7 när vi rörde oss fritt runt i skogarna och då drog vi i väg långt med matsäck med föräldrarnas goda minne och vi överlevde..."

Att då dra paralleller med gatubarn känns lite för mycket... JAg mådde bra av min uppväxt, jag har varit ute i skogen med mina föräldrar sedan jag föddes och har antagligen mer kunskaper om att överleva i skogen och vad som är farligt om inte än många barn har idag. Alltså såg nog inte mina föräldrar det som ett problem att vi var ute, vi hittade i skogen som i våran trädgård och vi hade otroligt roligt. Jag önskar att jag kunde ge samma sak till mina barn men tyvärr så bor vi sämre till... Men istället ser vi till att vi är ute mycket i skog och mark och våran treåring tycker att det är hur kul som helst och lär sig något varje gång vi är ute.
 
Sv: Barn och frihet

Jag tycker de är lite för unga för att vara i skogen själv. I trädgården tycker jag att det är helt ok, om du kan se dem genom ett fönster. Jag tycker inte att det är ok att låta 2 åringen vara ute med dem själv. Min tvååring är bara ute när jag är med. Enda gångerna han lämnas ute själv är när jag går in på toa. Killen på 3½ får vara ute själv, men jag har sån tur att jag har fönster runt hela huset och kan ha koll vart jag än är. Går han utanför trädgården så åker han in genast så det är inte populärt att testa. Det är nu i sommar han fått börja vara ute själv, jag tycker att han kan det, men skulle aldrig låta honom gå till skogen utan vuxen.
 
Sv: Barn och frihet

Jag och mina kusiner bodde i skogen ute i stugan. Vi byggde kojor, lagade "mat", lekte kurragömma och hade lattjo lajbans! Jag var då 7 år och de var 5. Vi hade en del av skogen som vi fick vara i, inte hela naturligtvis. Det var diken som gräns, torra diken ;)
Visst gick man lite utanför, men vi vågade inte gå mer än några meter, det var nog "förbjudet" och man visste straffet om man blev påkommen.....
Den skogen ligger 500 meter från bilväg. Efter nåt år så byggdes det en lekstuga, och då var vi mest där, men även ute i skogen. Vi var aldrig längre bort än att vi hördes till stugan och vi hörde även tydligt om någon ropade på oss. Vi hittade som i vår egen ficka. Skogen var väldigt tät, om man var vuxen. Men i barnlängd var den perfekt. Det var tät granskog, som stod alldeles för tätt för att må bra, dvs det var barr-löst längst ner på grenarna. Man hukade bara så såg man benen på de andra :D

Våra föräldrar var väldigt noga med att om de ropar, så ska man svara på en gång. Oavsett om de vill nåt eller bara kolla vart vi är. Ropar de namnen så svarade man JA!!! Ropade de då KOM! Så svarade man JA! och sen sprang man hem. Ville de bara kolla en så ropade de namnen och vi svarade JA! då fick vi ett OK! tillbaka, då var det bara att leka vidare.

Mina föräldrar var annars väldigt strikta med regler hemma i stan. Fick inte vara ute lika länge som andra barn, gick in tidigare än de som var yngre tex. Fick absolut inte åka ner på stan, gå till ett annat område osv. Fick inte åka med kompisen till ridskolan.
Tycker fortfarande att jag blev hindrad att få vänner, alla tyckte ju att jag var löjlig och töntig som inte fick vara ute till 19 på kvällen när alla andra fick det, jag skulle vara hemma 17. Fick inte sova över hos nån o inte alltid gå på disco med de andra. Jag tycker det var lite väl hårt hållna tyglar.
 
Sv: Barn och frihet

*lånar knapp*

Men tiderna har förändrats, nu verkar vara ett tuffare klimat rent generellt. Så många bortrövade barn, övergrepp, droger, misshandel och andra ruskigheter :crazy: . När jag var i 10-årsåldern var jag hemma själv efter skolan och fixade mellis, promenerade sedan 20 min till busshållplatsen och åkte buss 20 min till ridskolan (där var man dessutom tvungen att gå genom en skog sista biten). Eller så cyklade jag till travstallet längs rätt hårt trafikerade vägar. Gick till och från skolan gjorde jag också, varje dag, en promenad på 30-40 minuter vardera hållet. När jag var i tidiga tonåren hängde vårt ”gäng” i centrum och på fritidsgården. Vi hittade aldrig på några hyss utan snackade mest. Däremot hade jag tuffa regler om när jag skulle vara hemma, nåde mig om jag inte var hemma i tid!!
Men det var ju ett tag sen. Nu är de flesta fritidsgårdar nedlagda verkar det som, och droger är mer lättillgängliga och accepterade. Det verkar finnas mer knäppskallar i rörelse. Mer trafik på vägarna, mindre yta för barn att röra sig på för det byggs ju överallt. Jag minns hur jag brukade gå ut med grannens hundar på en jättestor allmänning i närheten av där vi bor – där är det numera tättbyggt med hus :(

Maken växte upp på landet nära havet och har minnen av hur han rörde sig fritt i skogen och på stranden. Men har i efterhand förstått att föräldrarna visst hade koll – de hade en ”telefonkedja” och turades om att hålla ett öga på barnen utan att för den skull störa leken och umgänget.

Jag tycker absolut att man måste låta barnen ha viss frihet under ansvar, det växer de av som människor. Men när och hur mycket måste ju anpassas efter ålder, personlig mognad och hur och vart man bor – eller?

Jag skrev i den andra tråden om min kompis och hennes sambo som bl.a. lämnade sin son hemma själv hela nätterna medan de festade inne i stan (skulle ni kunna göra det med er treåring? Jag skulle det inte), och på Stor & Liten medan de shoppade kläder (jag mötte upp under en sådan shoppingrunda och följde med till S&L för att hämta killen. Han satt på golvet och storgrät för att mamma var försvunnen). Den typen av ”frihet” tycker jag INTE är ok. Detta pågick under hela sonens uppväxt och visst är han vid liv idag men han verkar ärligt talat inte må särskilt bra :(
 
Sv: Barn och frihet

Det har med "det funkade för oss och vi mår bra" mentaliteten att gör om du inte uppfattade det. Bara för att det funkade och bara för att ni inte uppfattade det som dåligt eller att ni kom i någon fara innebär det inte per automatik att det ÄR bra eller hur?
Vilse i skogen är potentielt lika farligt vintertid om inte farligare än att åka bil utan bilbälte.

Det går en massa barn vilse i skogarna varje år och en 7 åring har inte den hjärnkapasiteten än för att ha så stort ansvar som att leka i en skog utan vuxen som är där och backar upp vid problem.
Varför tror du räddningsverket har igång något som heter "Hitta vilse" om det nu är så harmlöst att låta barn vandra i skogen på egen hand?
Vissa situationer gör att barn att även "snälla" barn som "aldrig" gör något kan gå vilse pga att dom lätt kan bli distraherade och glömma av sig. Andra är rent utav sagt äventyrliga av sig och chansar.
Du vet sällan i förväg hur ett barn väl reagerar på en mycket stressfull situation där den inte har stöd från vuxen.
På vintern speciellt är skogen farlig även om man som 7 år vet hur man skall göra för att förska överleva.

Jag vidhåller att en 7 åring inte har i skogen själv att göra och jag vet att genom att ha läst vad barn i samma ålder som min får göra och inte får göra och jämföra med min uppväxt så tycker en hel del föräldrar samma sak som mig.
Abstrakt tänkande är en egenskap som är viktig vid problemlösning och för att kunna se en helhet och inse fara i tid trots störningar. Hur mycket abstrakt tänkande har en 7 åring tror du?

Så länge som inget händer så är det ju ingen fara precis som när man åker bil utan bilbälte. Det är när det händer som man skall bekymra sig om. Barnen är för små för att ha det tänkandet och är beroende av att vi vuxna har det. Tyvärr så är det inte alltid så vilket gör att ett antal barn går vilse i skogen varje år, ett antal barn drunknar varje år och ett antal barn dör varje år för föräldrar invaggar sig i allt för stor säkerhet och vägrar se riskerna.
 
Sv: Barn och frihet

Mina barn har också haft den friheten att få vara ute själva, att de kunnat vara det är för att vi också bor avskilt visserligen går det en väg mellan oss och grannen med trafik ingen tät trafik men det kommer bilar ibland ,vi har också en älv i närheten (gångavstånd) och djup skog tre fyra mil till bebyggelse.Våra barn dvs grannens och mina barn har varit ute sen de var i två-tre års ålder utan att vuxna vakat hela tiden ibörjan var vi ute med 5 -10 minuters mellanrum och kollade. Ingen av barnen har gått ner till älven ändå har två av de varit väldigt försigkomna.
Min oro för mina barn har blivit större då de blivit äldre och varit nere i samhället,tror att risken att de blir utsatta för våld ,övergrepp eller droger är större än risken att låta förskolebarn vara ute och leka i naturen i deras närmiljö. Vi har ju varit med barnen i skogen flertal gånger så det är ju deras närmiljö och ingen främmande plats.
 
Sv: Barn och frihet

Jag kan ju tycka att de där reglerna inte är riktigt konsekventa.
Dom litar på att du gör som du blir tillsagd när du leker i skog där dom inte har uppsikt över dig men inte att du sköter dig på diskon, inte följer främande människor hem i en ålder som jag uppfattar inte är allt för ung osv. Snacka om mixade signaler.
Hade jag varit rädd för att barnet råkar illa ut hade jag istället få flytta på min egna rumpa och åka för att hämta efter diskot, när dom varit hos kompisar mm. Min dotter får alltid släppa in här hemma och när kompisar skall hem efter mörkrets inbrott så följer vi kompisen hem alternativt deras förälder kommer och hämtar och vice versa.

Föräldraransvar innebär inte att man binder fast sitt barn och hindrar den från att utvecklas utan det innebär att jag håller koll på faror till barnet har mognad nog att fixa det själv och förebygger så att när saker händer som dottern är för omogen att hantera så finns jag där och tar över. Bit för bit skall det släppas i lagom tack med barnets mognad.
 
Sv: Barn och frihet

*lånar knapp*

Ännu ett skogsbarn!!! Jag och min syster röjde runt rätt så rejält i skogarna när vi va små och vi hade så roligt!!! Det är sånt man minns med ett leende på läpparna. Jag hoppas att jag kommer kunna släppa mina barn så också om jag får några någon gång. Sambon är uppvuxen på samma sätt, fast eftersom de hade en stor älv 15 meter från huset så var det väl något annorlunda... Iaf lyckades hans föräldrar skrämma barnen såpass för älven så att de inte gick dit. Och de tycker fortfarande att den är lite läskig... Kanske mest beroende på att deras farbror drunknade där för ett par år sedan.

Tillbaks till ämnet. Jag tror inte att det skadar barnet att testa friheten. Visst, saker kan hända och livet är farligt, men det är en risk man får ta. Det är ju inte konstigt att så många barn bara sitter framför tv.n & datorn om föräldrarna diskuterar som så att de inte får gå ut. För det föräldrar har ju ofta annat att göra också...
 
Sv: Barn och frihet

Jag hade aldrig vågat släppa ut mina barn ensamma om det varit en älv i närheten! :eek: Såg senast i natt i ett program på tv om en treårig pojke som trillade i vattnet och det var endast tack vare hunden som han överlevde. Jag skulle aldrig ta den risken att förlora ett barn, bara för att jag inte orkar vara med dem ute.
 
Sv: Barn och frihet

För 80 år sedan fick en sexåring följa kreaturen i skogen och se till att de kom hem på kvällen...har när jag tänker efter aldrig hört en berättelse där något barn inte klarade av det.
Jag bor ju i en trygg miljö långt bort i från allt och skogen är ett naturligt lekställe, vattnet likaså (vi bor på kanten av en älv).
Det är viktigt att barn får lära sig att klara saker själva, har de stigar och förhållningsregler att hålla sig till tycker jag att de skulle klara av det, men det beror ju på hur barnen är.
Nu är min yngste 9 år och de cyklar iväg dryga milen ut i skogen för att fika borta i en gammal fäbod, ungarna här är inte överviktiga. Men i stadsmiljö vette gudarna om jag skulle släppa dem på de viset. Skog och mark känns tryggare för mig.
 
Sv: Barn och frihet

Jag sprang själv i skogen från 6:års åldern.
Höll mig alltid inom hörhåll, eller oftast i alla fall, men jag visste alltid EXAKT vart jag var, därför att jag utforskade en liten bit i taget, kunde varje cm av "min" skog.

Tycker att det beror på HELT hur skogen ser ut som man släpper barnen i.
I mitt fall fanns det skogsvägar, inte körväg utan bredare skogsvägar på 2 sidor, och de andra hus så om jag gick några 100 meter åt varje håll så möttes jag ju av en stig, och stigarna kände jag igen, mamma och pappa gick många varv med mig där, idag förstår jag ju varför :D , tyckte dock att det var trist då :smirk: .

Min son kommer att ha liknande senario, fast nu är det grusvägar åt tre håll, och vårat hus åt andra.
Han är tre än och har precis fått börjat på att gå till skogskanten, inte längre, så där håller han sig.
Men när han blir bortåt 5-6, är han lika "vettig" som han är nu så kommer han absolut att få springa runt i skogen. Det är bara nyttigt för barnen.
Och visst lurar det många faror här i världen, barnen kan gå vilse, men jag tror faktiskt att de flesta barn, när de är på hemmamark, har stenkoll på sin omgivning, därför att de utforskar gränserna hela tiden och känner därför igen sig.
Och visst kan barn ramla och slå sig osv, och sen beror det ju helt på vilket sorts barn man har, vissa våghalsar som måste testa ALLA gränser.. de hade jag kanske inte vågat släppa iväg, men "normalt" nyfikna barn, tror jag mår bra av att utforska lite själva i skogen, utan att vi vuxna behöver ha blickfång över dem hela tiden.
Jag lekte länge i skogen, längre än vad som kanske var "tillåtet" :crazy: (ja vid en viss ålder fick man ju inte leka längre för andra i samma ålder...) men i skogen kunde jag få fortsätta vara mitt barnsliga jag, där såg mig ingen och jag kunde bara NJUTA!

Men barn under 5 år hade jag inte släppt iväg själva, inte ens om de var vana vid skogen. Hade de däremot med sig en äldre, syskon eller kompis som kunde skogen lika bra, tja, varför inte...
 
Sv: Barn och frihet

så hade jag velat ha det när jag var barn. istället för asfalt och hus omkring lite fria ytor och skog. de verkar ju inte direkt ta skada av det...!?
 
Sv: Barn och frihet

Självklart är det inte det ultimata. Men har man ett jordbruk & ett enormt hus som ska skötas så är det inte alltid möjligt att vara med barnen ute och leka. Det handlar inte om ork... Man kan ju inte låsa in barnen heller, de måste ju få gå ut.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
4 568
Senast: Liran
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 942
Senast: Sesca
·
Katthälsa Jag har två innekatter, steriliserade honkatter, syskon från samma kull och födda 2017. De har bott hos mig sen de var åtta veckor...
Svar
11
· Visningar
828
Senast: Svartkatt
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • "Sitt som ett m**go" - Aftonbladet
  • Uppsittningspall?!

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp