Sv: Barn med funktionshinder
Mina barn är 7½, 4½, 2½ samt 15 månader.
Själv fick jag inte min diagnos förrän i vuxen ålder. Jag fick alltid höra att jag var gnällig som barn över att ha ont någonstans. Detta är inget jag själv tycker att jag var. Min mamma och morfar är grymt rörliga och mjuka i kroppen.
Själv har jag alltid varit supervig och aldrig behövt värma upp för att kunna göra gymnastiska övningar om vi säger så. :smirk:
Jag vurpade med hästen 17 år gammal och möblerade om en hel del i kotpelaren och bäcken. efter det började helvetet. Jag hade och har grymma smärtor och läkarna tyckte mest att jag inte kunde ha så ont eftersom jag borde vara frisk. Man har gjort i princip alla undersökningar man kan komma på. EEG, EMG, MRT samt slätröngen etc. LP punktioner tom. gastroskopi!!! Vad man fann var plack i ryggmärgen och efter vidare undersökning avskrev man MS och menade på att jag hade ryggmärgsinflammation. Behandlades och tycker inte jag blev bättre. Man upptäckte även försämrade nervsignaler/impulser i mitt ena ben vilket stämde med mina upplevelser. Åren gick och jag har haft många turer, har varit så dålig att jag suttit i rullstol. Upplever att det går i skov.Har diagnosticerats som fibromyalgi och inbillningssjuk etc. Dessa diagnoser har sedan tagits bort.
Ja att jag var extremt överrörlig såg de ju! Har även psoriasis -vääldigt lindrigt. (ett knä, ett finger, trumhinnor samt tyvärr i rumpskåran:smirk: -inga stringtrosor om jag så vill....
Krävde att få komma till Spenshult (reumatikersjukhuset utanför Halmstad). På tredje behandlings perioden fick jag en annan läkare som *s* var mellan pensionsåldern och begravningen. Han sååg uråldrig ut! Iallfall så när jag var på inskrivning och han tog sig världens tid och undersökte rubbet. Så sa han bara, har du hört talas om Ehelers Danlos syndrom? -Näe skulle jag????
Jag tro det är vad du lider av! Sedan började en intensiv månad där han kontaktade kollegor i såväl Danmark som England -de ska tydligen vara väldigt duktiga på det här. Flera läkare undersökte mig osv. Vad gäller Beightons score så maxade jag den!
Så en månad efter jag blev inskriven så skrevs jag ut med en diagnos och mer vetande! Plötsligt var livet så enkelt. Sånt jag påstått tidigare behövde jag inte kämpa för längre, utan läkare och försäkringskassa har enbart hållt klaffen och från försäkringskassans sida har jag t o m fått en ursäkt för deras förtroendeläkares inbillningsdiagnos. -Ingen på mitt kassakontor hade hört talas om EDS!!!!!
Jag får nu utan vidare ut de stöd jag efterfrågar tex, handleder osv. Jag fick min bil handikappanpassad samt lägsta handikappersättningen -öhh ska kanske tillägga att jag hann kämpa och vinna detta precis lagom tills jag fick min diagnos -tog bara 4 år och några vändor upp till kammar-rätten.
När jag fick mitt 3e barn visade det sig att en familj till fick barn samtidigt där pappan har EDS. Han drabbades i 10 årsåldern samt hans tvillingbror. Det var super att få träffa någon annan. Tyvärr var det ingen positiv prognos om min kropp kommer följa hans + brorsans förlopp. Det jag upplever i mina skov är idag varaktighet för de här bröderna. Men jag orkar inte tänka på hur det kanske är för mig imorgon eller om 10 år. För varken jag eller någon annan vet om det kommer att bli så!.
Denna gosse jag födde då har ett kärlnystan på sitt ena ögonlock och bvcläkaren skickade remiss till barn. Träffade där en äldre läkare och då han frågade lite om ev. sjukdomar i släkten så nämnde jag min EDS. -Åhå får jag se på dig! Så av med alla paltor och stod där i bara underkläderna. Han böjde , hummade och nöp osv. Jaha du vännen, den diagnosen kunde jag gett dig för flera år sedan!!!! Jag bölade när jag gick därifrån!! För denna man var nämligen barnläkare på detta sjukhus redan då jag föddes!!!!! Hur många år har gått till spillo för att jag inte fick träffa honom osv. Nåväl det är glömt idag.
Vad gäller mina barn så erbjöds vi koll då jag fick min diagnos men vi avböjde då. Kände inte för att vilja utsätta våra barn för en biopsi på bindväv då man faktiskt kan få falskt resultat. Det vi gör annars är att låta dem leva som barn, samt den äldste som är som gummitarzan (en dag kom han in och ställde sig på köksgolvet, kolla mamma! så vek han benet dubbelt , ni vet så man får hälen mot skinkan, sen utan större provocerande flyttade han fram hela foten och fick den på framsidan av bäckenet och kunde med enkelhet hålla kvar. behöver kanske inte säga att han ligger i topp på Beightons score.)själv har vi försökt att styra lite lagom med att inte utöva fritidsaktivitet som frestar/går i ytterläge på lederna -så han simmar.
ja eller försöker! Men det kommer!!!
Nej jag kan inte rida längre! Dels så tappar jag all känsel från midjan och ner till fötterna efter en stund, sedan har jag så ont så jag oftast blir sängliggandes dagen därpå. Det där med känseln tror jag beror på min skeva rygg som blev i vurpan med hästen -som för övrigt själv fick vika hädan efter en månads konvalecens.
Så mitt hästliv består numera av avel. På detta vis kan jag ha kvar hästarna -dessutom blir de fler
!!! Men utan min fantastiske make skulle jag möjligvis kunna haft en häst inhyrd med ganska full inackordering för att inte släppa detta intresse helt. Men han sköter allt grovgöra.
Så jag mest fiser runt, inte riktigt men nästan haha. Fast fölvakningen är min bit!
Gira
Som hade kunna skriva mycket till...
Livet är jobbigt, när man inte orkar så mycket som man vill. Men det är bara att gilla läget och bli lite halvsambo med det hela för att orka med.