Sv: Barfotarörelsen gått 'ur mode'?
Delvis knapplån och allmänt svar:
Vissa här tycks ha missförstått mig totalt - andra drar förhastade slutsatser.
Jag vet mycket väl hur en vetenskaplig studie är upplagd. Även om jag inte studerat medicin eller fysiologi ... Jag kände till begrepp som "dubbel blindtest" och "placeboeffekt" redan när jag gick på lågstadiet. Dessutom ser vetenskap ut på samma sätt (i princip) oavsett ämne. Så med 6 års högskolestudier i bagaget så är jag inte helt borta på just den punkten.
Jag har också 20 års erfarenhet som uppfödare, och har ridit in flera hästar, och jag vet naturligtvis att det är skillnad mellan att rida en vuxen häst och en unghäst, samt att den som är en duktig tävlingsryttare inte med nödvändighet är en duktig unghästutbildare.
Självklart är inte sidan jag länkade till en vetenskaplig avhandling! Det är en synnerligen populärvetenskaplig framställning ... Men informationen på sidan kan ju faktiskt ha vetenskaplig bakgrund ändå. OM den har det eller inte vet jag inte, det framgår inte av den information som ges, eller i alla fall ser inte jag det någonstans, men "författaren" har forskat inom ämnet, så mycket framgår. Hennes slutsatser att hingstar och valacker utvecklas senare än ston stöds också av en undersökning jag nyss fick information om, som behandlar östrogenets betydelse för skelettets utveckling, styrka och hållfasthet.
Jag har för övrigt varit inne på SLU:s arkiv, men hittar inga relevanta uppsatser. Faktum är att jag får noll träffar vad och vilka författare jag än söker på ... Däremot har jag fått fram info från andra källor och även läst om dessa undersökningar tidigare, så ja, jag är insatt i vad den moderna forskningen säger om tidig
träning och hållbarhet. DET har jag, som ni kan se om ni läser noga, aldrig ifrågasatt. Det är ju i allra högsta grad vedertagen kunskap!
DÄREMOT kan man ju fundera på de olika studierna och deras innehåll. Flera i tråden tycker att hästfolk generellt är dåliga på att lyssna på forskningsresultat. Jag tycker att hästfolk generellt är dåliga på att ifrågasätta auktoriteter. Jag är uppväxt med en pappa som är både doktor och professor, och har alltså fått med mig "med modersmjölken" (eller fadersmjölken då ...
) vikten av att ifrågasätta även modern forskning,. Hur skulle forskningen annars gå framåt, om man nöjde sig med de "senaste" resultaten? Ny forskning bygger ju normalt på tidigare forskning, men genom att ifrågasätta och undersöka nya aspekter av ämnet kommer man framåt.
De studier som jag har sett har enbart rört fullblod och varmblodiga ridhästar. Inte ponnyer eller kallblod. Inte så konstigt eftersom det är inom den kategorin hästar som de stora pengarna finns, även om exempelvis den svenska ardenneraveln är av mycket hög kvalitet.
Nu har jag alltså en far som är tämligen väl bevandrad inom humanmedicinen, och enligt honom så finns det en koppling mellan tid för tandväxling och utveckling samt slutlig längd (senare utvecklad = oftast längre som vuxen) hos människa. Just detta TORDE se likadant ut hos andra däggdjur (jag har dock inga vetenskapliga belägg för just detta påstående). Jag har konstaterat att mina hästar inte alls följer det normala "schemat" för tandväxling, utan ligger c:a 6 månader efter. Inte bara en häst, utan detta gäller generellt för mina hästar/uppfödningar. För säkerhets skull skall jag väl tillägga att de får bra foder, analyserat hö och en noga uträknad foderstat, de är alltså inte sent utvecklade på grund av bristfällig utfodring. Mot den bakgrunden är det enligt mig ganska vettigt att lägga utbildningen
av just mina hästar lite efter "schemat". Där ser ni en av anledningarna till att jag inte tänker börja rida in mina hästar vid 2½ års ålder bara för att forskningen visar att det är så bra. Man måste ju som hästägare/uppfödare/utbildare tänka lite själv också. Utan att för den skull "dissas" som en som tror att h*n vet mer än de kunniga forskarna ...
Sen blir jag lika förvånad varje gång jag hör argumentet att "det är ju bättre att börja tidigt och ta god tid på sig än att börja senare och öka kraven för fort". Det är ju faktiskt fullt möjligt att börja senare och INTE öka kraven för fort. Om man inte anser att man måste vara "klar" till en viss tidpunkt så uppstår ju inte det problemet över huvud taget. Och eftersom "min" ras inte har några treårstest att ta hänsyn till så går det alldeles utmärkt för min del.
Apropå den statistiska säkerheten i mina iakttagelser, visst, det är ingen perfekt grupp ur forskningsperspektiv, och det finns ju felfaktorer att ta hänsyn till, MEN min gode far kunde faktiskt meddela att mina iakttagelser är statistiskt signifikanta. Ha!
Chi-square 0,0003 och Fisher exact p = 0,0043, för den som är intresserad. Det var ju inte så att
antalet observationer var enbart två, utan de var ju cirka 20 + 2. Man kan bevisa ALLT med statistik ...
(Hoppas att ni noterar en viss självironi där ...
)
Ytterligare en tanke: Ben anpassar sig till att tåla belastning, men det gäller även färdigväxta ben.
Till sist något jag valt att citera:
Sen är ju frågan vad man har för material att jobba med och där väger ju uppfödar ansvaret tungt.
God hållbarhet och sundhet är det viktigaste av allt i MITT avelsarbete. Mitt stamsto är 32 år och still going strong. Hon är visserligen "bara" pensionär numera, men pigg och vital och så "o-stel" i sina ben att hovslagaren faktiskt kommenterade det för ett tag sen. Hon gick med på ridläger i Tyskland när hon var där för att betäckas som 20-åring, har även gått på ridskola i Sverige, tävlat lätta klasser, fått föl, körts, you name it. Som 27-åring deltod hon i ridklasser med min då 7½-åriga systerdotter. Ingen jättebelastning, men ett nätt litet jobb för en pigg gammal dam.
Resten av "gänget" (dit räknar jag även mina föräldrars uppfödningar, som till viss del är släkt med mina) har gjort lite olika saker i sina liv. De flesta har tränats regelbundet, även om inte alla har tävlats. Det finns dock även tävlingshästar i skaran (upp till L:A dressyr, SM i fälttävlan och lag-SM i hoppning, plus någon westernhäst). Det är inga "betesprydnader" utan hästar som har använts, och de har visat mycket god hållbarhet. Det var ju just därför som jag diskuterade ev. ärftlighet på skadorna som de två inte så hållbara fick.
Nu hoppas jag att ni förstår att jag inte bara "dissar" den forskning som finns, utan faktiskt tar in den, men också ifrågasätter (på ett sunt vis) och tänker lite själv också. Och när jag gjort just det har jag kommit fram till att jag inte vill rida mina hästar när de är 2½.
Illa är det med dagens ungdomar- sitter bara framför spel o datorer
