Sv: Barfota, verkning, metoder, och annat i samma ämne nr 3
Grängesberg skrev:
Tycker du?
Det jag ville veta var hur man gör generellt sett när man får ett sådant problem framför sig!
Nåra idéer måste man väl ha i skallen ?
Förstår ju naturligtvis att man måste se själva hästen om det är ett specifikt fall det är frågan om. Men har man inte förhandsidéer? Något man har lärt sig under sin utbildning?
Hur funkar er utbildning om ni inte kan ponera ett fall?
För om ni måste se varje häst innan ni vet hur ni ska göra, hur kan man lära sig då?
Alla hästar är ju inte normala och friska, lär man sig inte i teorin hur svåra fall kan vara och hur man ska lösa dom?
Du vill alltså ha ett generellt svar på hur jag gör om jag stöter på en häst som är öm på alla underlag.
Först ser jag hur hästen rör sig, hur sätter hästen i hoven, försöker den vid rörelse avlasta något speciellt parti av hoven. Detta för att ta reda på var i hoven ömheten sitter, är det bak i hoven eller är det fram i hoven.
Sedan ser jag hur hästen står. Står den under sig med framhovarna är det tecken på hälsmärta, står den med benen framför sig är det tecken på smärta i tådelen.
Om smärtan sitter generellt i hela hoven utan lokalisation står hästen förmodligen varken under eller bakom utan står och väger på hovarna. Kan naturligtvis även göra detta med ovanstående lokalisation om smärtan är stor.
Jag ser även på hur hästen i övrigt ser ut, spänd, smärtuttryck i ansiktet osv. En uppdragen näsborre på en sida tyder ofta på smärta i den sidans hovar.
Jag tar sedan historien på hästen. Hur länge har den varit skodd, hur ofta, vad har den använts till, när började hästen skos. Hur länge har hästen haft dessa problem och vad har man gjort för att avhjälpa det. Finns anledning att tro att hästen har ett dåligt allmänstatus (vilket ofta är fallet med hästar med så allvarliga problem som de hästar vi här pratar om) vill jag ha blodprov på hästen, dels för att se om hans inre organ såsom njurar och lever skulle klara av eventuella åtgärder samt eventuellt behov av någon form av smärtlindring). Också för att utesluta andra sjukdomar. Läkningsprocessen i hoven ställer som all läkning oavsett det är häst eller människa eller annat levande extra krav på organsystem.
Jag ser sedan på hur hoven ser ut. Kvalitet på hornet. Sprickor. Deformering av hovkapseln. Är hästen intåad, uttåad. Utflytningar. Hälhöjd. Övriga vinklar. Växtringar på hoven. Hur växer hoven, är växtringarna parallella med kronranden runt om. Större avstånd i bak än i tådelen, talar för rotation av hovbenet. Hur ser kronranden ut, finns det någon inbuktning precis ovanför denna som kan tala för att hela hovbenet har sänkt sig och ligger an mot sulan. Känner efter om det finns utbuktningar ovanför kronranden som kan tala för att hovbenet är roterat och trycker mot sulan. Är hovbrosken uppskjutna över kronranden bak och en bit framåt, talar också för hovbensrotation. Det bästa sättet att avgöra hur hovbenet ligger i hovkapseln är dock en röntgen, vilket jag i första hand skulle rekommendera.
Sedan tar jag av eventuella skor. Inspekterar hästens hov underifrån. Är hästen trång på något sätt, balltrång, hältrång, trång i kronranden, sultrång, understucken. Hur är formen på hoven. Avlång, rund. (vi pratar väl om framhovar). Hur ser strålen ut, är den smetig. Hur stora och utflutna är hörnstöden, ligger de möjligtvis ända fram till strålspetsen och breder ut sig över sulan. Hur tjock är sulan. Är det för mycket horn och ev hörnstöd som gör att sulan är platt. Hur ser hornet ut framför strålen, sprucket, tunt, talar för hovbensrotation. Finns sprickor i lamellranden (vita linjen). Hur djupa är dessa, kratsar ur och försöker hitta hur djupt de i så fall går.
Efter att ha bildat mig en uppfattning om hovens tillstånd diskuterar jag med ägaren om hur vi skall gå vidare. Blodproverna och röntgenbilderna bör också finnas till hands. Om ägaren vill att vi ska gå vidare med hästen och blodproverna visar att hästen klarar av den extra belastning som en läkningsprocess innebär, samt att ägaren kan ge hästen de förutsättningar som krävs för en lyckad rehabilitering kan hästen nu verkas. Förutsättningarna innebär att det måste finns ett underlag för hästen att gå på som är ickestötande, men ändå fast (för att hovmekanismen ska fungera maximalt, vilket ger en optimal blodförsörjning, vilket behövs för läkningsprocessen i hoven, det är också därför hästen inte får stå på box, den måste röra sig efter bästa förmåga). En häst med dessa problem skall helst rehabiliteras på klinik med gummimattor, men eftersom vi inte har någon sådan i Sverige, måste man tillse att hästen kan få liknande förhållanden hos ägaren.
Trimningen ger mig svar på om sulan var förtjockad av för mycket horn eller om det rör sig om en hovbenssäkning, det finns då mycket litet konkavitet i hoven. Om det rör sig om en hovbenssänkning hade även röntgenbilderna gett svar på detta. Är hörnstöden för höga och utflutna kan det vara detta som ger hästen smärta. När dessa vuxit sig höga kan de sticka upp i hoven och ge inflammationer i läderhudsområdet ovanför dessa. Avståndet mellan strålben, djupa böjsena och stråle och hörnstöd är normalt mycket litet här, så hörnstöd som vuxit inåt hoven, särskilt kombinerat med höga hälar kan vara mycket smärtsamt för hästen. Handlar det om en hovbensrotation med separation ser jag detta när jag mycket försiktigt kontrollerar området framför strålspetsen.
Vid det här laget bör jag ha en uppfattning om varifrån smärtan kom. Om det rör sig om hörnstöd som är för höga och utflutna kommer hästen direkt efter trimningen vara smärtfri och kunna röra sig bra. Om det rör sig om en hovbensrotation där spetsen trycker mot sulan omkring strålspetsen, kommer en sänkning av hälarna och att skapa en 30 gradig kronrandsvinkel ge hästen avlastning och han kommer med största sannolikhet gå utan ömhet på gräs eller annat icke stötande underlag.
Rör det sig däremot om en hovbenssänkning, måste man med hjälp av trimningen ge hästen så mycket konkavitet som möjligt i hoven, det är oftast enbart möjligt kring strålen. Trimma bort allt överflödigt hörnstödshorn, sänka hälarna om dessa är för höga. I detta fall kan trimningen ge någon lindring. Här är mycket viktigt på vilket underlag hästen kommer att gå. Om hästen trots dessa åtgärder har mycket ont får man överväga om någon form av smärtlindring skall ges.
I samtliga fall kontrolleras även tålängd mot givna vinklar, som för en framhov ligger mellan 45 - 50 grader.
Mycket viktigt är här också uppföljningen av det hela. Särskilt i början av läkningsprocessen växer hornet snabbt. Överflödigt horn kan ge hästen ömhet, varför detta måste trimmas bort. Inget horn får heller hindra den för läkningen så viktiga hovmekanismen. Den första tiden behöver hoven troligen trimmas var tredje till fjärde dag. När horntillväxten minskar kan intervallerna utökas.
Britt-Marie
SHP
