Avslappnade knän?

[cristobal]

Får inte riktigt ihop detta med att vara avslappnad i knäna i lättridningen, tycker ju det krävs en tonus för att komma upp o ned.
Betyder detta med att slappna av i knäna att det finns specifika muskelgrupper runt knäleden som ska vara avspända?
Försöker komma nedåt/bakåt med ytterskänkel i uppresningen för att kunna ge en smidig hjälp med inner, men det funkar bara ibland, och jag vet inte riktigt varför det bara funkar ibland.
Detta för att jag är osäker på vad det är som ska slappnas av...

 

[majola]

Sv: Avslappnade knän?

Får inte riktigt ihop detta med att vara avslappnad i knäna i lättridningen, tycker ju det krävs en tonus för att komma upp o ned.

Prova att tänka framåt/nedåt istället för uppåt/nedåt. Om du provar i profil framför en helkroppsspegel: ställ dig i "ryttarsitsställning" och svinga bäckenet "framåt mellan armbågarna" (tänk Elvis!). Dina axlar och händer förblir på en och samma höjd.

Självklart behövs en viss muskeltonus för att man inte ska sacka ihop helt. Det är inte den som stör hästen. På samma sätt som lösgjordhet hos hästen inte innebär att alla hästens muskler är ständigt avslappnade så måste även ryttarens muskler arbete på ett ändamålsenligt sätt. Lättare sagt än gjort bara...

 

[flashlight]

Sv: Avslappnade knän?

Jag tror inte du ska tänka så mycket på knäna alls, utan bara låta dej lyftas av hästen och lite mer framåt än uppåt som majola skrev.

Det går inte att vara helt "avslappnad" men avspänd. Dvs spänn inte musklerna i knäna extra, och rida inte lätt med knäna, utan glöm dem bara, helt enkelt, du ska inte göra något med dem, de ska bara vara där liksom

 

[cristobal]

Sv: Avslappnade knän?

Lite ekivoka rörelser kanske?

Flash - gick hem från hagen för en stund sedan, och tänkte på just detta med anspänning och avslappning, relaterat till idrottande.
Jag gör en jämförelse med hur man agerar med sin kropp i "försvarsställning" i en bollsport - man måste vara beredd på att använda kroppen optimalt, och denna beredskap gör att man är öppen för många olika möjligheter. Varenda muskel är beredd, men ändå i ngt slags avspänning, funkar det bra är man lösgjord och fyllt av energi; blir man spänd eller behäftas av dåligt självförtroende försvinner energin ut på onödiga ställen.

En tanke ur detta: jag har inte direkt en eldgaffel i ryggen, utan är lite krum, och i alla ridböcker förstår man att man ska vara som ett spett (men flexibelt). För mig blir detta lite paradoxalt, för om jag ska ha en kropp som arbetar optimalt så vill jag kröka en aning på ryggen (vilket leder till att bäckenet öppnas), men det jag hört o läst o reaktioner från tränare, så ska bröstet öppnas i första hand. (Om jag rätar på ryggen så blir jag mera spänd)
Tänk så här: hästens kropp är en spegel av min o vice versa. Om jag vill att hästen ska öpnna sina höftvinklar, sätta under sig, länga överlinjen o korta under - borde då inte jag göra detsamma?

Detta stämmer inte med bilder av vackert ridande dressyrekipage tycker jag. Betyder det att metaforen haltar, att hästens kropp alls inte avspeglar min kropp?
Kanske blev detta ot, men va faen...

 

[C_L]

Sv: Avslappnade knän?

Lite ekivoka rörelser kanske?

Flash - gick hem från hagen för en stund sedan, och tänkte på just detta med anspänning och avslappning, relaterat till idrottande.
Jag gör en jämförelse med hur man agerar med sin kropp i "försvarsställning" i en bollsport - man måste vara beredd på att använda kroppen optimalt, och denna beredskap gör att man är öppen för många olika möjligheter. Varenda muskel är beredd, men ändå i ngt slags avspänning, funkar det bra är man lösgjord och fyllt av energi; blir man spänd eller behäftas av dåligt självförtroende försvinner energin ut på onödiga ställen.

En tanke ur detta: jag har inte direkt en eldgaffel i ryggen, utan är lite krum, och i alla ridböcker förstår man att man ska vara som ett spett (men flexibelt). För mig blir detta lite paradoxalt, för om jag ska ha en kropp som arbetar optimalt så vill jag kröka en aning på ryggen (vilket leder till att bäckenet öppnas), men det jag hört o läst o reaktioner från tränare, så ska bröstet öppnas i första hand. (Om jag rätar på ryggen så blir jag mera spänd)
Tänk så här: hästens kropp är en spegel av min o vice versa. Om jag vill att hästen ska öpnna sina höftvinklar, sätta under sig, länga överlinjen o korta under - borde då inte jag göra detsamma?

Detta stämmer inte med bilder av vackert ridande dressyrekipage tycker jag. Betyder det att metaforen haltar, att hästens kropp alls inte avspeglar min kropp?
Kanske blev detta ot, men va faen...

Ett heeeelt underbart inlägg med super funderingar

Tyvärr har jag ingen som helst ork att svara (Just nu i alla fall ) men jag ska följa tråden noga !

 

[greger]

Sv: Avslappnade knän?

Intressant, ja!

Jag pratade med en dansare (proffs) som menade att en rygg i balans inte kan vara helt Rak. Ryggen är ju skapt med vinklar: ländryggen har viss svank, ovanför det har vi viss kutning i bröstryggen. Hos hästen återfinns samma vinklar fast i horisontalläge. Med individuella skillnader naturligtvis i hur stora vinklarna är. Det finns ju även karprygg t ex, där länden böjer sig något uppåt.

Iallafall - När man som dansare rätar på ryggen så ska man tänka "lätt ihop" med mage -bröst (fast inte krumma direkt, snarare medge den lätta böjen i ryggen), men samtidigt ska man vrida in bäckenet under sig och därmed räta ut svanken. (De tänker dock lite mindre "ihop" med magen än ryttare behöver göra eftersom mycket dans handlar om att ta ut svanken. Medan ryttare måste räta ut sig där för att släppa fram hästens rörelser.)

För mig blir det iallafall lite logiskt, ridmässigt. Visserligen strävar jag uppåt och tänker "rakt", men det ska inte göra en mer spänd. Med lite mer avslappnad bröstrygg tycker jag det känns bekämare i min kropp.
Jag tror att en något rakare rygg ger mer elastik eftersom lederna då inte befinner sig i sina ytterlägen. Om man alltså krummar för fullt har man inte rörelsemöjlighet mer än åt ett håll och kan bara ta upp vissa rörelser, och tvärtom vid svank.
Med "eldgaffel" som utgångspunkt blir det å andra sidan spänt eftersom det går emot ryggens natur. Med mjuka böjar behåller man sin elastik.
Mjuka böjar innebär då för de flesta att behöva sträva efter viss uträtning så man inte fastnar i sina bekväma ytterlägen (bekväma eftersom de inte anstränger musklerna utan belastar lederna mest... dvs skapar slitage på sikt).

Tänker man på hur vi vill att hästen ska forma sig så vill jag ha den i liknande position: uträtad svank och bäckenet under sig, in med magen - men med bröstryggen något höjd!

När vi spänner ut bröstet, och då gör ryggen rakare där, är det egentligen en ganska stel position som översatt till hästen borde göra den mer nedsjunken mellan bogarna, med sänkt bröstrygg.
Om vi låter ryggraden höjas något skulle det ge mer "manken upp".
Därifrån till kutryggig vill vi inte heller gå förståss, då kommer inte de fria rörelserna igenom helt, plus att halsbasen riskerar sänkas för långt, så att hästen sjunker ner mellan bogarna för det.

Fria spekulationer, men kanske värt något?

 

[jacko]

Sv: Avslappnade knän?

Jag har alltid fått lära mig att ryggen ska vara rak, dvs med sina naturliga kurvaturer, såväl lordoser som kyfoser. Inte rak som i linjal.

Ryggen är ju byggd så för att ta stötar bättre, en rak pinne är lättare att bryta. Och stötdämpning är onekligen praktiskt när man sitter på en häst!

När du säger "spänner ut bröstet" - hur menar du då? För när jag hör "spänner ut bröstet" tänker jag mig att man för isär brösten (om man nu har några), för upp bröstbenet och drar bröstryggraden något framåt i kroppen, närmre frontalplanet alltså. (För min koordination är detta förknippat med svajigare midja, men det är ju bara min upplevelse!)

 

[greger]

Sv: Avslappnade knän?

Jag menar nog precis som du skriver ang "spänna ut bröstet"! Och din beskrivning av en pinne säger mer än alla ord jag plitade ner förut (fast jag menade just så ).

Jag tog upp det eftersom det är en av de kommentarer vissa ridlärare slängt sig med genom tiderna, som jag kommit att fundera över.
Numer tänker jag nog mer "Ut med bröstet" och resultatet är snarare att vidga hela bröstkorgen, man får rum att andas bättre, växer en halvcm på kuppen - och, känns det som, rätar ut bröstryggen något. Viss anspänning blir det dock i ryggen, fast en ganska skön sådan, dynamisk kanske?

Förr försökte jag gärna dra axlarna bakåt för att räta på ryggen, men det känns väldigt spänt. Numera blir den vidgade bröstkorgen mer som en galge, där axlar och armar får hänga rätt ner. Varken framskjutna eller bakdragna.

 

[sweet_knorven]

Sv: Avslappnade knän?

Nu är detta lite ot men ändå...

Det gäller att hitta en bild som funkar för en själv. För att räta ut krumryggen och öppna upp bröstkorgen mer kan man tänka att man är som en fågel som sitter och burrar upp sina bröstfjädrar. Det kan också hjälpa att fokusera på nyckeöbenen istället och då kan man t.ex. tänka att de liksom flyger iväg, svävar i luften.

Själv har jag inte hittat rätt bild för mig ännu för att kunna få en öppen bål, jag har lite lättare för att hitta till mindre svank.

Jag antar att det är lite svårare att få rätt på bröstkorgen för att det kräver att man är rejält avslappnad men inte sladdrig för den skull. Skyddsreflexen vi alla har är ju att man kryper ihop och det är ju hjärtat och magen vi vill skydda och har man problem med att få frihet i bröstkorgen och bålen så är nog skyddsreflexen fortfarande "på". Mer eller mindre då beroende på hur krumryggad, spänd man är där.

 

[jacko]

Sv: Avslappnade knän?

Jag tänker snarare "bredda" bröstet än "ut med bröstet", d v s aktivera Markus Ehning-bröstet. Stabilt, brett och förankrat. Skulderbladen är nästan förankrade i höftbenskammarna, med starka muskler (men inte ihopkrupen utan som en vältränad man med vacker torso).

För mig funkar "öppna upp bröstet" sämre, det gör att jag går av i bh-bandet och i midjan. Men vi är alla olika!

 

[cristobal]

Sv: Avslappnade knän?

Fick beröm senaste passet för min sits, hon sa att det var det bästa hittills, och då menade jag att jag var i en "naturlig position med uppåttänk, med öppna höfter, men för mycket bakåtlutad" om man kan beskriva det så.
Jag blev förvånad, för själv tyckte jag att jag satt och lutade bakåt (såg framför mig nån dansk gubbe som jag tycker sitter så, på en fin,vit häst...), men hon ansåg att jag då hade ´rullat tillbaka bollen´, och hästen bar sig bra.

Ang svanken har jag fått höra av nuvarande tränaren att jag ska tänka mig att jag ligger på rygg, och för svanken en aning närmare marken, det funkar som bild för mig.

Skönt om nyckelbenen kunde sväva iväg! Satt o blundade förra veckan då jag red, men den gången fick jag ett gångjärn i midjan, funkade inte alls som det har gjort tidigare. Så jag tänkte stabilitet i bålen, ner med tyngdpunkten och det blev lite bättre.

Idag blev det inte mycket till trav med alla monster i skogsbrynet vid banan, så jag kunde inte testa stripteasevarianten.
Däremot funkade det bra med vändningar med noll inverkan från höfterna o nedåt - kul!

Citat Greger:
När vi spänner ut bröstet, och då gör ryggen rakare där, är det egentligen en ganska stel position som översatt till hästen borde göra den mer nedsjunken mellan bogarna, med sänkt bröstrygg.
Om vi låter ryggraden höjas något skulle det ge mer "manken upp".
Därifrån till kutryggig vill vi inte heller gå förståss, då kommer inte de fria rörelserna igenom helt, plus att halsbasen riskerar sänkas för långt, så att hästen sjunker ner mellan bogarna för det.

Vilken balansgång det är! Samtidigt som man vill se ut som prinsen på springaren vill man ju använda kroppen funktionellt.
Så jag ska prova ett tag att lägga prinsen åt sidan och bara känna i min egen kropp hur det är mest dynamiskt, får se hur hästarna tar det...

 

[flashlight]

Sv: Avslappnade knän?

Jag är kluven till alla dessa bilder att ha i huvudet, för det kan vara en bra hjälp men om man hela tiden ska tänka på olika såna bilder så tar det fokus från själva ridningen och bilderna kan få en motsatt effekt

Jag har försökt tänka så, men tappat ridningen istället. Koncentrationen. Samtidigt måste man bli påmind om felen. och kunna rätta till. Jag tror nog det bästa är att helt enkelt ha tex fokus på en axel som vill vara före och till slut komma dithän att man känner efter en stund om man trilllar tillbaka. Och på så sätt lägga till mer och mer som behöver ändras när det börjar bli lite automatik i att känna. Om man ska känna att det svävar här och fylller ut där och vrider nån annanstans så blir det pannkaka....

Men det kanske bara är för mej, det kanske funkar för andra att tänka en massa bilder, jag vet inte.

Ang mellandelen sa en tränare alltid till sina yngre elever;
"puh-magen" och då visste de vad hon menade

 

[cristobal]

Sv: Avslappnade knän?

Jo, jag håller med om att man ju inte kan rida hela tiden med korrektionstankar. Men jag funderar mycket före o efter passen, och under ett pass så kan det ibland räcka med att påminna sig om någon av dessa tankar, för att förhoppningsvis komma runt ett problem.
Som det här med knäna i lättridning, det går ju inte att hela tiden fundera på dem, i ridningen, men efter att ha stött frågan här lite grann, kan jag ha bättre hum om var jag ska lägga fokus nästa gång.
En sak i taget, som det talades om tidigare. Och när det är dags för den saken som står på programmet, så tycker jag att det ofta är bättre med en bild än att fokusera på en kroppsdel. Tex framåt - uppåt, istf att sträcka på sig. Men, precis som i skapande arbete så är det viktigt att släppa bilden så fort man har använt den så man inte fastnar i den, den är bara en ingång.

När jag spelade i en improvisationsgrupp, kunde vi före en "låt" tillsammans tänka på en bild, eller ett begrepp för att ha något slags ram. Men då vi var igång, så måste man släppa allt och bara kommunicera. Under repetitioner kan man stanna upp och diskutera, för att prova andra aspekter eller ingångar.
Försöker ha samma hållning till ridandet, att ha något i åtanke, men målet förstås att kunna rida på känsla.

OT; Har några gånger gjort work-shops med folk som aldrig hållit på med musik, och ändå har det skapats ljudvärldar som varit fascinerande, tom för en publik. Så det är inte, enligt min mening så, att man först måste kunna allt, för att sedan kunna utföra det som det är frågan om.
Samma med konsten - barn har fullständig förmåga att uttrycka sg med bilder, utan förkunskaper, de går enbart på känslan och tilliten. Inte förrän man blivit beroende av bekräftelsen utifrån kommer hämningarna och längtan efter kunskaper.
Att kunna omfatta detta i ridningen är svårt, särskilt om man som jag är lite nördig, och vill veta varför, vad, hur osv.

Därför kommer jag ibland med konstiga funderingar här, jag är inte rädd för att fråga dumma saker. Betraktar mig ändå som nybörjare, vilket jag de facto är.

 

[flashlight]

Sv: Avslappnade knän?

Men då vi var igång, så måste man släppa allt och bara kommunicera. Under repetitioner kan man stanna upp och diskutera, för att prova andra aspekter eller ingångar.
Försöker ha samma hållning till ridandet, att ha något i åtanke, men målet förstås att kunna rida på känsla.

Väldigt bra beskrivet, det stämmer väl med ridning

Därför kommer jag ibland med konstiga funderingar här, jag är inte rädd för att fråga dumma saker. Betraktar mig ändå som nybörjare, vilket jag de facto är.

Det blir ju ofta intressanta diskussioner av de frågorna så jag tycker inte de är konstiga alls

 

[malinsky]

Sv: Avslappnade knän?

Som f.d dansare å idrottare är med dessa erf. fokus på balans och låg tyngdpunkt - jordning.

Balans i, och med! sin kropp med dess förutsättningar