Sv: avlvia?????
Okej, jag är övertygad om att du vet vad du snackar om. Men ändå: ditt resonemang tycks ju förutsätta lugna, harmoniska, välhanterade hästar från första början. Vad händer om hästen inte är det?
De flesta hästar är ju lugna och hyfsat välhanterade, et komemr liksom med att de är domesticerade djur. Även djur som kan vara överlag nervösa brukar dock inte vara till något besvär eller bli uppstressade vid avlivning.
OM man är rädd att ens häst skall bli stressad eller vara svårhanterlig, och man inte ska använda köttet, så kan man ju ta ut veterinär och ge lugnande innan. Sen då endera avliva mha veterinären och låta kroppen ligga tills lantbrukstjänst kan hämta den, eller så får man försöka samordna de två (kan vara knepigt).
Men det har iaf med mina hästar (1 avlivad av grannbonde med slakterfarenhet och bult, en avlivad med spruta av veterinär, en avlivad på slakteri och en av lantbrukstjänst) alltid varit hästvana och duktiga personer som skött avlivningen. Dvs de vet hur hästar fungerar och stolpar inte bara rakt fram, tar ett stadigt tag i grimman och bultar. Utan de är precis lika angelägna som ägaren om att det ska gå lugnt och fint till. Dels för att om hästen är orolig eller inte står still ökar risken för att något ska gå fel, och också för att dessa människor VET att det inte 'bara är en hästä som ska avlivas, utan det är någons älskade djur.
Jag vet huvudskygga hästar som bultats utan minsta problem eller oroa heller (till ägarens stora förvåning).
Men som sagt, om man vill eller anser att det behövs så kan man ju t ex ge lugnande innan. Sedan att vara i hemmiljö är ju oftare lugnare för hästen än att åka om den är orolig av att åka transport eller att vara på nya platser etc.
För övrigt: gud så vidriga slaktsituationerna lät, trots att hästarna uppenbarligen inte märkte av det. Jag antar att det är min egen högst mänskliga koncentrationsläger- och dödsstraffsångest som avspeglar sig här, men jag mår illa bara av att tänka på att det finns slakthus. Det är något med att det är så välorganiserat, rutinmässigt som äcklar mig. Men detta kanske hör till en helt annan diskussion, jag vet inte.
Det är inga trevliga situationer, men det är ju för oss människor/djurägare det är otrevligt. Man står där och har bestämt att man ska ta beslutet om liv eller död för ett älskat djur. Och även om man vet att det ä det rätta känner man sig hemsk, och dessutom har man sorgen av att förlora ett djur. Sen är det INTE vackert när en stående häst avlivas. 600 kg kropp som handlöst faller i backen kan aldrig bli vackert, och ovanpå det så har man det att de flesta hästar krampar mer eller mindre efter de fallit vilket kan se läskigt ut.
Jag är uppvuxen på landet med biffkouppfödning och slakt varje höst, så för mig har det varit en naturlig del med det där med liv, död och slakt. NATURTLIGTVIS kan man inte jämföra en kossa med en häst så. Även om vi döpte kalvarna, jag och brorsan kammade dem, matade dem med godis, ledde runt dem i grimma, satt på dem och hade dem som 'våra' så VISSTE vi ju från början att nästa höst skulle Stjärna eller Hugo och allt vad vi döpte dem till slaktas och hamna på matbordet. Ett rent sällskapsdjur har man ju inte samma synsätt på och det gör det jobbigare.
Men just eftersom jag varit med innan så var jag nog bättre rustad än många andra första gången jags tod där och höll i grimskaftet till en egen häst som skulle tas bort. Däremot reagerade jag på att hästar dör med öppna ögon, och att de i dödögonblicket drar upp läpparna och visar tänderna, vilket ser ganska groteskt ut på en häst.
Så, vackert blir det aldrig tyvärr. Sen när det gäller slakterier så har jag inga problem med det egentligen, även om det är löpande band princip. Det jag har problem med med många slakterier är att djuren verkar sluta existera som djur i deras ögon när de kommer in där. Därför skulle jag inte kunna ta bort någon av mina på ett stort slakteri, och valde lilla, lugna gårdsslakteriet till stoet.
Välorganiserat och rutinmässigt på slakteri förstår jag vad du menar med, samtidigt är det ju ett måste, annars skulle kaos utbryta. Och just att det finns en rutin är ju lugnande för alla inblandade. Men som sagt, de är inte djur eller djurindivider när de kommer in på de stora slakterierna känns det som, och det vänder jag mig emot..
/Ebba[/QUOTE]
för det.
