Sv: ett sanningens ord!
Jag har sagt precis som det är. Ägaren med.
Hästen är T-märk pga av att den fick kotledsinflammation i ena frambenet som UNG.
Då ägarens dotter ridit på den, precis som vanligt, hoppat, osv, I FLERA år finns det ingen anledning att hänvisa tillbaka till det.
Det finns det väl visst som jag ser det? En T-märkt häst som plötsligt rids på ett annat sätt kan snabbt få tillbaka de ursprungliga problemen. Det behöver inte ens vara FEL sätt den rids, utan bara omställningen till en annan ryttare.
Självklart kan det hända med en medryttare/halvfodervärd med MEN då har ju ägaren ändå hästen inom synhåll så att säga och kan se detta i tid. Och ta tag i det i tid. Om hästen åker iväg så blir det omöjligt/betydligt svårare att ha den där dagliga kollen.
Så jag FÖRSTÅR att ägaren kan tänka sig medryttare och/eller halvfodervärd men INTE helfoder. Fullständigt. Jag skulle heller inte släppa dne hästen utom min kontroll och utan att jag dagligen ser den! Man får inte glömma att det finns en anledning att en T-märkt häst är T-märkt och att det kan komma tillbaka.
Jag skulle, a l d r i g, argumentera så ihärdigt, ifall jag inte var säker på min ståndpunkt.
Ståndpunkter i all ära, men mina hästar är just MINA hästar. Och om folk tycker ditt eller datt är faktiskt inte någonting som jag tar hänsyn till. Jag kan inte leva efter att göra alla andra nöjda, utan jag måste göra det som JAG anser är rätt för MINA hästar. Om det så är att avliva när någon annan tycker behåll, eller behålla när någon annan tycker avliva. Självklart kan man ta in råd och synpunkter från andra, men JAG måste ändå i slutändan göra det JAG anser är rätt med den information jag har.
Då dottern har tröttnat, orkar inte mamman ha hand om henne. Det är därför som hon söker medryttare.
Då jag inte har någon som helst möjlighet att ta mig dit, kan jag inte ha hästen på halvfoder.
Vilket ägaren mer än gärna går med på.
Fast det där är ju DITT problem och inte ägarens. Ska man se det lika svart/vitt som du gör så handlar det här ju om hur mycket du är villig att trixa, fixa och offra för att ta dig dit så hästen kan leva vidare?
Naturligtvis menar jag inte att det är så, men eftersom du så hårt kritiserar ägaren så fundera en stund på att vända hela argumentationen, då känns det inte så sjysst va? Precis lika oschysst tycker jag din argumentation mot ägaren är.
Hitar hon ingen som hon vill ha på halvfoder får hästen avlivas.
På grund av tidsbrist.
En trist lösning på ett sätt, samtidigt en ansvarsfull lösning på ett annat sätt. Hästägaren bryr sig uppenbarligen om hästen och FÖRSÖKER lösa det så att ÄGAREN kan känna sig trygg och nöjd och hästen leva vidare. Men man kan inte gå till överdrift heller, t ex gå och oroa sig och må dåligt för att man inte vet hur hästen har det. Dessutom är det en gammal häst, även om den är fullt pigg och 'frisk' och värre saker har hänt. HÄSTEN mår inte dåligt av att tas bort...
För att jag vet, vad jag hade gjort, OM, jag hade gjort allt för hästen i ägarens sits.
Som jag ser det så GÖR faktiskt ägaren allt för sin häst. Hon försöker lösa det hela så den kan leva vidare utan att samtidigt utsätta den för risken att bli sämre igen. Jag ser en ansvarsfull hästägare som inser både sina begränsningar och försöker lösa det men utan att det riskerar att gå ut över hästen (se första stycket)
Hon har möjlighet att låna ut henne på foder till mig. Stallet ligger bara 1 mil från hennes nuvarande stall, och, hon har bil.
Borde inte du kunna ta dig den där milen då? OM man verkligen verkligen vill kan man åka moped eller cykla en mil. Jag är född på sjuttiotalet, och det var som jag upplever det ett HELT annat klimat då. Folk gick/cyklade/åkte moped långa sträckor i ur och skur bara för att få rykta och mocka åt favorithästen. Jag minns en julafton när det tog mig en timme att gå de fem kilometrarna till stallet (mest för jag fick släpa en havererad moppe efter mig i snöstormen, men ändå). Men det förespeglade mig aldrig att kräva att någons kulle köra mig. Herregud, jag hade ju lyxen att få ha häst, helt betalad av snälla föräldrar, och det i sig var ju en jättelyx, så jag var väldigt angelägen om att de inte skulle behöva se den som en belastning genom att behöva köra mig hit och dit.
Jag vet , att det hade gått att lösa.
Hade hon velat, hade hästen fått leva, och tillbringa sina äldre dagar i en fin miljö.
Nu tycker jag du resonerar väldigt omoget, och det GÅR att lösa så både du och ägaren blir nöjda om man ska hårddra det (se tidigare stycken)
Jag förstår itne hur hon kan låta orutinerade 13åringar provrida henne för att få bli medryttare, som antagligen gör mer skada än nytta. Lyckligtvis har ingen av dessa oerfarna ryttare klarat av henne. Och det antagligen till det bästa.
För att hon vill hitta en lösning där det fungerar så att hon kan ha hästen kvar under sin kontroll och garantera dess välmående samtidigt som den kan leva vidare. ENligt mig inte alls oförståeligt. Sen när det gäller att låta 'orutinerade trettonåringar' prova så kan sådana ibland ha en väldigt bra och ödmjuk framtoning och vara mer lyhörda och lyssna bättre än många duktigare ryttare, så det behöver inte bli så himla fel som det på pappret kan låta.
Då jag som sagt inte är för att en häst ska få lida.
Utan för att den ska få leba ett
bra liv.
Hästen verkar ha levt ett bra liv, och än har vi inte sett slutet på det. Men om det så kommer nu, så har hästen FORTFARANDE levt ett BRA LIV och slutade det bra också.