Sv: Avla ridskole/familjehästar
Absolut, men jag tror ändå att det kan vara klokt att ta temperamentet med i beräkningen, så att säga. Att gå lite bakom "bra temperament" på det egna stoet, och fundera på vad det är som man tycker gör henne bra.
Det är ju också lite olika från person till person, hur mycket krut man vill ha, även bland ryttare på samma nivå. Känslighet är kanske mer en sån egenskap som man vill ha mer ju bättre ryttare man är.En rädd, okontaktbar eller istadig häst däremot vill ju ingen ha, oavsett nivå. Så det är ju inte bara så att mer är bättre.
Och om man då som stoägare har ett sto som man tycker mycket om, så borde man ju kunna göra en bedömning, och ha den självinsikten att veta vilken typ man är själv. Man kanske gillar snälla och beskedliga hästar, och det är det man uppskattar hos sitt sto - då är det kanske läge att lägga på en hingst som har lite mer nerv själv, för som sagt: lagom är bäst. Har man ett sto som lämnat kanonavkommor, ja då törs man lägga på en topphingst med skärpa, för det lär bli en avkomma med kapacitet. Skulle vara min teori, i alla fall - jag är ju inte uppfödare själv.
det är väl självklart att det spelar roll vilka egenskaper man väljer att prioritera hos avelsdjuren.
Ett ytterligare problem är att det inte går att sätta fingret på vad som är "bra temperament", för det som är bra temperament för en rädd hobbyryttare är alldeles för lite temperament för den medelgode hobbyryttaren. Och det som är lagom för den medelgode hobbyryttaren är inte säkert att det är tillräckligt bra för den högre satsatnde tävlingsryttaren.
Absolut, men jag tror ändå att det kan vara klokt att ta temperamentet med i beräkningen, så att säga. Att gå lite bakom "bra temperament" på det egna stoet, och fundera på vad det är som man tycker gör henne bra.
Det är ju också lite olika från person till person, hur mycket krut man vill ha, även bland ryttare på samma nivå. Känslighet är kanske mer en sån egenskap som man vill ha mer ju bättre ryttare man är.En rädd, okontaktbar eller istadig häst däremot vill ju ingen ha, oavsett nivå. Så det är ju inte bara så att mer är bättre.
Och om man då som stoägare har ett sto som man tycker mycket om, så borde man ju kunna göra en bedömning, och ha den självinsikten att veta vilken typ man är själv. Man kanske gillar snälla och beskedliga hästar, och det är det man uppskattar hos sitt sto - då är det kanske läge att lägga på en hingst som har lite mer nerv själv, för som sagt: lagom är bäst. Har man ett sto som lämnat kanonavkommor, ja då törs man lägga på en topphingst med skärpa, för det lär bli en avkomma med kapacitet. Skulle vara min teori, i alla fall - jag är ju inte uppfödare själv.