Autismspektrumstörning?

[mandalaki]

Poängen är att det inte är särskilt jobbigt för mig att det finns struktur. Som sagt, någon med diagnos kan BEHÖVA ett visst mått struktur för att känna sig trygg medan andra utan diagnos "bara" mår bra av struktur. Att ha ordning på livet är ju gött vare sig man har en diagnos eller ej.

Icke desto mindre så är sådana resonemang rätt förminskande. Och egocentriska.

Jag har kronisk migrän. Mitt liv är rätt förstört av det. Jag är sjukskriven långa perioder, har sedan ett par månader migrän varje dag. Inte kraftiga anfall men ändå migrän, i huvudet och hela kroppen. Mår pyton, är sjukskriven på halvtid men är hemma från jobbet helt ett par dagar i veckan ändå för att jag inte pallar.

När någon då säger saker som "hur är det med dig? Jag hade själv en jävla huvudvärk häromdagen och ..." - då är jag färdig att mörda. Eller börja gråta.

Att jämföra behovet av t ex struktur och rutiner vid vissa NPF med folks i allmänhet behov av trygghet - nä, jag förstår att det inte är så lyckat.

Edit: apropå egocentriskt - tråden ska inte handla om min migrän, det var bara en jämförelse

 

[Cherarriduracell]

Icke desto mindre så är sådana resonemang rätt förminskande. Och egocentriska.

Jag har kronisk migrän. Mitt liv är rätt förstört av det. Jag är sjukskriven långa perioder, har sedan ett par månader migrän varje dag. Inte kraftiga anfall men ändå migrän, i huvudet och hela kroppen. Mår pyton, är sjukskriven på halvtid men är hemma från jobbet helt ett par dagar i veckan ändå för att jag inte pallar.

När någon då säger saker som "hur är det med dig? Jag hade själv en jävla huvudvärk häromdagen och ..." - då är jag färdig att mörda. Eller börja gråta.

Att jämföra behovet av t ex struktur och rutiner vid vissa NPF med folks i allmänhet behov av trygghet - nä, jag förstår att det inte är så lyckat.

Edit: apropå egocentriskt - tråden ska inte handla om min migrän, det var bara en jämförelse

Nu handlade ju tråden om egna upplevelser av att leva med personer med autismspektrumstörning. Jättetråkigt att det kan anses förminskande och egocentriskt men hos oss är det så det fungerat och varit.

 

[mandalaki]

Nu handlade ju tråden om egna upplevelser av att leva med personer med autismspektrumstörning. Jättetråkigt att det kan anses förminskande och egocentriskt men hos oss är det så det fungerat och varit.

Ja, jag tror inte att någon har några invändningar mot dina erfarenheter av det tråden handlar om. Det man kunde reagera på var det som gällde trygghetsbehov hos andra, och exemplet drog jag för att tydliggöra poängen.

 

[Görel]

Jag är uppvuxen med en förälder med en autismspektrumstrning. Det jag upplevde som allra värst är oförmågan att leva sig in i hur andra känner och att inte förstå hur oerhört illa ens egna beteende och ord kan göra andra.

 

[Con]

Jag tycker som flera andra i tråden att man ska vara mycket försiktig med att tillskriva människor egenskaper och personlighetsdrag baserat på diagnoser. Det är vanskliga saker att generalisera kring, man är inte sin diagnos. Jag har exempelvis en person i bekantskapskretsen som har aspergers, men som beskrivningar som självcentrerad och socialt klumpig passar otroligt dåligt in på. Tvärtom är hen en av de trevligare och mer lyhörda personerna jag träffat.

 

[Haemoglobin]

Jag kan se lite vad personen menade. Äldsta dottern har en pedagog som har diagnoser på sina barn och brukar ofta understryka att de flesta nog skulle må bra av att man strukturerade upp dagarna bättre även om det inte blir lika nödvändigt som för en med diagnoser som " kräver" det. Jag måste faktiskt hålla med. Det finns jättebra hjälpmedel från habiliteringen som är otroligt smarta och ger mycket positivt. Struktur i dagen sparar massor med energi för mig/oss varför det inte alls är en belastning att lägga in den vanan, däremot är den nödvändig på ett helt annat sätt för en person med diagnos.

Självklart, kan inte annat än att hålla med!

 

[Haemoglobin]

Poängen är att det inte är särskilt jobbigt för mig att det finns struktur. Som sagt, någon med diagnos kan BEHÖVA ett visst mått struktur för att känna sig trygg medan andra utan diagnos "bara" mår bra av struktur. Att ha ordning på livet är ju gött vare sig man har en diagnos eller ej.


Tips till framtiden kan ju vara att inte citera någon om man bara ska spekulera "helt fristående" från någons inlägg. Kan tbh inte alls se hur jag förminskar diagnoser för att jag är av uppfattningen att ca alla mår bra av en tydlig och trygg vardag.

Jag tyckte ditt citat var helt perfekt att spekulera utifrån. Uppstår en viss friktion när man kontrar något som är bland det viktigaste för någon med diagnos och ställer det mot normalfuntade människor. Då ser jag det som att man normaliserar och förminskar, vare sig det är medvetet eller ej.

Som det här med trygghet t.ex. Struktur och trygghet har oftast en helt annan betydelse när det kommer till människor med ADHD än normalfuntade. Då kan det vara det som helt avgör kvalitén på ens vardag och liv. Förståelsen och det komplexa med ADHD försvinner, när människor försöker normalisera symtom och på så sätt nästan intetgör diagnosen. Den tas då inte på lika stort allvar med andra ord.

Tyckte dock inte att du skulle ta åt dig på så vis att jag förstår vad du försöker förmedla, en självklarhet att alla behöver trygghet. Men formuleringen var provocerande för mig.