(Varför bryr jag mig att ens skriva i dina trådar, du ignorerar alltid mina inlägg)
Men hur som. Varför drar du alltid allt till sin spets? Obrydd om allt = springa naken på stan? Visar känslor = män som gråter? Vad fan får du allt ifrån? Det finns liksom mer där emellan.
Att visa känslor = att kunna uttrycka glädje, sorg, ilska, lycka, kärlek, känslor helt enkelt.
Obrydd om allt = man bryr sig kanske inte om grupptryck, vågar säga ifrån när man ser orättvisa, säger ifrån när polarna är sexistiska/rasistiska utan att bry sig i eventuell "dålig stämning", vågar uttrycka sig på ett sätt som inte är "typiskt manligt", vågar klä sig i sin egen stil/bryr sig inte om modets nycker, döljer inte eventuellt "omanliga" hobbys (du verkar tycka att modellbygge tillhör det?) osv. Folk är komplexa. Livet är komplext. Män är komplexa. Kvinnor är komplexa.
DET GÅR INTE ATT SÄTTA ALLA I EN ENDA JÄVLA MALL. Kan du inte bara få in det i din skalle? Kan du inte bara fatta att du inte kan sätta stämplar på allt och alla?
Amen