Attraktion

(Varför bryr jag mig att ens skriva i dina trådar, du ignorerar alltid mina inlägg)
Men hur som. Varför drar du alltid allt till sin spets? Obrydd om allt = springa naken på stan? Visar känslor = män som gråter? Vad fan får du allt ifrån? Det finns liksom mer där emellan.
Att visa känslor = att kunna uttrycka glädje, sorg, ilska, lycka, kärlek, känslor helt enkelt.
Obrydd om allt = man bryr sig kanske inte om grupptryck, vågar säga ifrån när man ser orättvisa, säger ifrån när polarna är sexistiska/rasistiska utan att bry sig i eventuell "dålig stämning", vågar uttrycka sig på ett sätt som inte är "typiskt manligt", vågar klä sig i sin egen stil/bryr sig inte om modets nycker, döljer inte eventuellt "omanliga" hobbys (du verkar tycka att modellbygge tillhör det?) osv. Folk är komplexa. Livet är komplext. Män är komplexa. Kvinnor är komplexa.
DET GÅR INTE ATT SÄTTA ALLA I EN ENDA JÄVLA MALL. Kan du inte bara få in det i din skalle? Kan du inte bara fatta att du inte kan sätta stämplar på allt och alla?

Amen :bow: :bow: :bow:
 
Personer som brinner för något är sexigt (med vissa reservationer såklart). Exet målar små gubbar. En kille jag träffade på en fest släktforskar (vi pratade i 7 timmar). Ett annat ex är bilintresserad. Det viktiga är inte vad, men passion och kunskap är intressant. Sen är det såklart inte det enda som gör någon attraktiv men det bidrar.
 
Personer som brinner för något är sexigt (med vissa reservationer såklart). Exet målar små gubbar. En kille jag träffade på en fest släktforskar (vi pratade i 7 timmar). Ett annat ex är bilintresserad. Det viktiga är inte vad, men passion och kunskap är intressant.
Exakt det jag försökte få fram men du sa det mycket bättre :)
 
Handlar tråden egentligen om att du vill ha tips på vad DU ska göra för att kvinnor ska attraheras av DIG? Får lite den känslan av dina svar.
Isåfall är nog svaret (tyvärr) att det inte finns nåt enkelt svar eller universallösning.

Det handlar om attraktion och länken / videon jag länkade till...
 
Jag tycker att de svar du får generellt i tråden, är från kvinnor som ser ned på stereotyper och som förstärker dem i sin iver att fördöma dem.

Jag gillar maskulina män. För mig är maskulinitet att vara stark nog att hantera sin maskulinitet i samspel med min femininitet. Jag vill ha en man som är passionerad, trygg, ödmjuk och stark nog att bära oss båda vid behov, precis som jag har densamma i min femininitet.
 
Handlar tråden egentligen om att du vill ha tips på vad DU ska göra för att kvinnor ska attraheras av DIG? Får lite den känslan av dina svar.
Isåfall är nog svaret (tyvärr) att det inte finns nåt enkelt svar eller universallösning.
Det handlar om attraktion och länken / videon jag länkade till...
Nej tråden handlar inte om @Hero utan om det som står i TS. Men eftersom alla, inklusive du @Hero inte verkar kunna diskutera utan att diskutera dig så föreslår jag att ni fortsätter den diskussionen i en lämpligare tråd /mod
 
Jo men så är det ju med alla människor oavsett kön. Kvinnor kan kompensera andra kvinnor genom sina olikheter.
Jag undrar vad det är i förhållande till maskulinitet och feminitet som du skrev om?
Att vi har olika styrkor och svagheter relaterat till vårt kön. Det borde inte vara så komplicerat att förstå.

Nej, jag är av åsikten att en annan kvinna inte kan kompensera vad jag saknar relaterat till könstillhörighet. Det är min åsikt, du har din.
 
Attraktion är ett mångfacetterat koncept, steg ett för mig har aldrig varit utseende. Mitt ex fick mitt nummer av en vän och vi pratade på telefon i 3 månader innan vi träffades, och såg varandra, första gången. Vi var sen tillsammans i 5 år. Liknande med nuvarande förhållande (som har hållt i 14 år) flera månaders mailkontakt innan vi träffades.

Visst kunde det varit så att vi inte klickat när vi träffats, men då tror jag inte det handlat om utseende. Utan mer subtila signaler som lukt och hormoner.

Sen har jag väl raggat på krogen också, men de killarna har jag aldrig haft ett intresse av att ha ett djupare förhållande med.

Steg två är det viktigaste för mig, ett fungerade långsiktigt förhållande. Det betyder för mig att man lyssnar på varandra, har saker gemensamt som håller ihop, och har saker som är olika så att man inte är för mycket på varandra och tröttnar. Och att man till sist tillsammans strävar för att få vardagen att funka.

Vackra ögon som bara tittar på disken hjälper inte till att stärka ett förhållande.
 
När jag tänker på dom som skiter hur de uppfattas. Är såna som är högljudda och flamsiga , som hörs och syns mkt.
Du skulle behöva träffa mina kollegor låter det som... En av dem är visserligen "hörs och syns mycket" och är stundtals flamsig, men också lugn och fokuserad när det behövs och lätt att prata med om vad sjutton som helst på vilken "nivå" som helst. Några av de andra är mer tystlåtna, det ligger inte för dem att synas och höras mycket. De märks inte av extremt mycket och det dröjde faktiskt någon månad innan jag alls pratade med dem. När jag väl gjorde det, då upptäckte jag dock att de mycket trevliga, lättpratade och den ena har dessutom helt fantastisk humor och får mig ofta att skratta högt och mycket.

Med kollegorna har jag haft samtal om just det här med att bry sig om hur man uppfattas. Vi verkar alla vara rörande överens om att så länge vi beter oss respektfullt mot varandra så är resten skitsamma. Det gör också att vi på vårt jobb är tydligt olika. Vi har bra och dåliga dagar, några är flamsiga och tar plats, andra är mer tillbakadragna och tar inga initiativ till att starta diskussioner. När vi kan slappna av och vara oss själva, oavsett åt vilket håll det nu än tar oss, då blir det också väldigt bra stämning och vi trivs riktigt bra tillsammans.

Och visst. Nu är det jobb och det är skillnad på jobb och privatliv. Jag har dock aldrig varit med om att det varit så avslappnat i en grupp människor som det är på mitt jobb och jag är helt övertygad om att det vore bättre för alla om det kunde bli mer så överallt i samhället.
 
Du skulle behöva träffa mina kollegor låter det som... En av dem är visserligen "hörs och syns mycket" och är stundtals flamsig, men också lugn och fokuserad när det behövs och lätt att prata med om vad sjutton som helst på vilken "nivå" som helst. Några av de andra är mer tystlåtna, det ligger inte för dem att synas och höras mycket. De märks inte av extremt mycket och det dröjde faktiskt någon månad innan jag alls pratade med dem. När jag väl gjorde det, då upptäckte jag dock att de mycket trevliga, lättpratade och den ena har dessutom helt fantastisk humor och får mig ofta att skratta högt och mycket.

Med kollegorna har jag haft samtal om just det här med att bry sig om hur man uppfattas. Vi verkar alla vara rörande överens om att så länge vi beter oss respektfullt mot varandra så är resten skitsamma. Det gör också att vi på vårt jobb är tydligt olika. Vi har bra och dåliga dagar, några är flamsiga och tar plats, andra är mer tillbakadragna och tar inga initiativ till att starta diskussioner. När vi kan slappna av och vara oss själva, oavsett åt vilket håll det nu än tar oss, då blir det också väldigt bra stämning och vi trivs riktigt bra tillsammans.

Och visst. Nu är det jobb och det är skillnad på jobb och privatliv. Jag har dock aldrig varit med om att det varit så avslappnat i en grupp människor som det är på mitt jobb och jag är helt övertygad om att det vore bättre för alla om det kunde bli mer så överallt i samhället.

Om vi pratar om dina kollegor så misstänker jag att det den som hörs och syns mycket som har lättast att skaffa partner. De kollegor som inte tar imitativ till att starta diskussioner är de som har de svårast ?

Vad är din poäng ? Att man är sig själv i jobbet ? Är det de som är attraktion ? Vare sig man är tystlåten eller pratsam ?
 
Om vi pratar om dina kollegor så misstänker jag att det den som hörs och syns mycket som har lättast att skaffa partner. De kollegor som inte tar imitativ till att starta diskussioner är de som har de svårast ?

Vad är din poäng ? Att man är sig själv i jobbet ? Är det de som är attraktion ? Vare sig man är tystlåten eller pratsam ?
Han som hörs och syns mycket är (så vitt jag vet) singel. Flera andra kollegor är gifta och har barn (bland annat en av de som jag aldrig märkt att har tagit initiativ till diskussion). Några har "bara" sambo eller flickvän/pojkvän.

Min poäng är bara att visa att "vara sig själv" och framförallt "strunta i vad andra tycker" kan resultera i att människor beter sig väldigt olika - eftersom människor är väldigt olika.
 
Jag blir fruktansvärt avtänd, irriterad, känner avsky/avsmak/förakt för män som visar beteenden som brukar kunna samlas under paraplyet "toxic masculinity". Dvs tror att det finns ett specifikt sätt en man måste vara på, försöker leva upp till detta töntiga mansideal, och tror att kvinnor är på ett speciellt sätt.

För mig är de mansbebisar och jag är intresserad av ett förhållande med en vuxen person, inte en omogen tönt som stannat i utvecklingen runt 8-årsålden.

Män som är sig själva, oavsett om de är lugna och trygga, om de är "flamsiga" och högljudda, om de mest sitter tysta, om de gillar att sticka eller bygga verandor, träna med hunden eller måla tavlor eller ställa ut guppyfiskar eller programmera eller spela TV-spel eller mecka med bilen eller rida eller pyssla med heminredning eller sminka sig eller vad fan som helst - det är hett.

Att de kan visa och kommunicera vad de känner - det är hett.

Att de har (min typ av) humor - det är hett.

MANLIGHET är hett, dvs män är heta, men vad manlighet ÄR är så jäkla brett!

Jag jobbar som programmerare. 96% män (typ, vet inte exakta procentsatsen). Många av mina kollegor är inte vad som skulle falla inom ramarna för nån slags klassisk, stereotyp "het man", men ta mig fan om inte väldigt många av dem är jävligt heta på sina sätt... oavsett om de är smala eller tjocka, vältränade eller helt otränade, högljudda eller extremt tystlåtna, långa, korta, ljushåriga, mörkhåriga, flamsiga, seriösa, socialt kompetenta eller helt osmidiga...

Men de är passionerade på jobbet. Nördar ner sig i logiska problem. SJUKT HETT!
 
Jag blir fruktansvärt avtänd, irriterad, känner avsky/avsmak/förakt för män som visar beteenden som brukar kunna samlas under paraplyet "toxic masculinity". Dvs tror att det finns ett specifikt sätt en man måste vara på, försöker leva upp till detta töntiga mansideal, och tror att kvinnor är på ett speciellt sätt.

För mig är de mansbebisar och jag är intresserad av ett förhållande med en vuxen person, inte en omogen tönt som stannat i utvecklingen runt 8-årsålden.

Män som är sig själva, oavsett om de är lugna och trygga, om de är "flamsiga" och högljudda, om de mest sitter tysta, om de gillar att sticka eller bygga verandor, träna med hunden eller måla tavlor eller ställa ut guppyfiskar eller programmera eller spela TV-spel eller mecka med bilen eller rida eller pyssla med heminredning eller sminka sig eller vad fan som helst - det är hett.

Att de kan visa och kommunicera vad de känner - det är hett.

Att de har (min typ av) humor - det är hett.

MANLIGHET är hett, dvs män är heta, men vad manlighet ÄR är så jäkla brett!

Jag jobbar som programmerare. 96% män (typ, vet inte exakta procentsatsen). Många av mina kollegor är inte vad som skulle falla inom ramarna för nån slags klassisk, stereotyp "het man", men ta mig fan om inte väldigt många av dem är jävligt heta på sina sätt... oavsett om de är smala eller tjocka, vältränade eller helt otränade, högljudda eller extremt tystlåtna, långa, korta, ljushåriga, mörkhåriga, flamsiga, seriösa, socialt kompetenta eller helt osmidiga...

Men de är passionerade på jobbet. Nördar ner sig i logiska problem. SJUKT HETT!

Men är vi inte nere på individuella preferenser nu ? Alla tjejer gillar inte nördiga programmerare, det är inte så vanligt..
Nu råkar du ju själv vara en sån och att man dras till likasinnade är väl välkänt ?
Men många andra tjejer kanske dras till brandmän, fotbollsnördar, läkare eller rörmokare?

Jag har själv ett tekniskt yrke. Men jag skulle inte påstå att jag brinner för det jag gör. Det är jobb som ger mig lön. Det finns andra saker jag brinner mer för. Jag kan tycka det är tråkigt med dom som bara pratar jobbrelaterat på rasterna, tex. En del är lite för passionerade i sina jobb.
 
Senast ändrad:
Men är vi inte nere på individuella preferenser nu ? Alla tjejer gillar inte nördiga programmera.
Nu råkar du ju själv vara en sån och att man dras till likasinnade är väl välkänt ?
Men många andra tjejer kanske dras till brandmän, fotbollsnördar eller rörmokare?

Jag har själv ett tekniskt yrke. Men jag skulle inte påstå att jag brinner för det jag gör. Det är jobb som ger mig lön. Det finns andra saker jag brinner mer för.
Men jag gillar inte heller nördiga programmerare! Inte specifikt! Jag dras till brandmän, fotbollsnördar, rörmokare, poliser, konstnärer, skådespelare, författare, you name it. Programmerare var bara ett exempel. Du kan brinna för vad som helst - modelljärnvägar, kajalpennor, hur man maxar muskelbyggandet på gymmet, bildäck, konstnärer från 1600-talet - och ALLT ÄR ATTRAKTIVT! Det är ju det som är hela poängen!

Och alla programmerare är inte nördiga på det sättet som stereotypen säger. Jag har jobbat med många vältränade, klassiskt snygga (några modellsnygga), socialt oerhört kompetenta män som bara råkar vara programmerare.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Läste en artikel och såg då detta. Finns det någon mer som över huvud taget hört talas om detta? Jag känner jag inte har en i närheten...
Svar
0
· Visningar
323
Senast: 95johsv
·
Samhälle Synpunkter på det? Jag läste någonstans att Sverige toppar Europa med mest korttransaktioner per capita. Vet inte om Swich räknas som...
18 19 20
Svar
385
· Visningar
14 945
Senast: Inte_Ung
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Idag så släppte Ed Sheeran ett nytt album. Och som ni kanske vet så älskar jag hans musik ❤️ Och jag har iprincip inte sovit nånting...
Svar
5
· Visningar
914
Foder & Strö Läste denna artikel idag, som bland annat säger följande (min kursivering): ' He and his colleagues devised a model that captured the...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
5 401
Senast: tara
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp