Attityden till hästen.

Sammet

Trådstartare
Med anledning kom jag att fundera på detta med våra unga ryttare som rider ponny och som fortfarande är mycket lätta att påverka vad det gäller attityd.

Det är mer än en gång jag sett ponnyryttare som slitit, skrikit och sparkat på sina ponnyer både till vardags och under tävling.
(Givetvis är inte stora ryttare ett undantag men med anledning så skriver jag om de små nu). Det har fått mig att fundera på ansvar.

Vem ligger bakom denna attityd att det är ok att sparka/gräva med sporrar, slå, såga och skrika/vara elak med hästen, att det är någon slags lösning?

De unga ryttarna som gör på detta vis verkar inte förstå hur fel det är, för om man törs göra det när folk ser på, då kan man inte rikigt förstå att det är godtagbart utan man har tron, attityden, att det är ok.

Vem bär ansvaret för de unga ryttarnas attityd?
Är det instruktören, föräldrarna, omgivningen eller ryttaren själv?
När man är så ung att man lätt kan manipuleras och man ser upp till sin instruktör, är det inte då vi som instruktörer har ett stort ansvar för de unga ryttarna?
Om vi ger signalerna att det är ok att vara elak och hårdhänt med sin häst, bär då inte vi ett stort ansvar?

Som instruktör anser jag att man har ett otroligt stort ansvar att fostra ryttare/hästhanterare i god attityd och god hand med hästar. Nu är jag visserligen instruktör inom etologi och "hästhantering" men jag ger även ridlektioner och jag ser ingen skillnad på attityd när man är på backe eller häst.

Givetvis har den unga ryttaren sitt ansvar, men det är lätt att "förledas" när man är ung och saknar erfarenheter, och den man ser upp till uppmuntrar en att vara elak och hårdhänt med sin häst.

Åtminstånde de som tävlar regelbundet brukar ha en instruktör, och jag har alltför ofta sett attityden att det är ok att slå och bli arg på sin häst under lektioner, i vissa fall uppmuntrar till och med instruktören till det.

Vill inte hästen så ska den pressas till det.
Att hästen säger ifrån är olydnad och det ska den bestraffas för!?
Har hästen ingen själ? Kan det inte finnas en orsak till att en häst säger ifrån? Är hästen en maskin? För maskiner har ingen själ. Är hästen en slav?


Oavsett vad orsaken är, har vi rätten att bestraffa hästen för att den inte vill? Kan det inte finnas andra sätt att arbeta med "kommunikationsproblem"?


Det är här jag anser att vi instruktörer har ett ansvar, vi ska lära de unga att man kan arbeta med sin kommunikation med sin häst, man behöver inte tvinga.


Respekt ska vara ömsesidig!
 
Sv: Attityden till hästen.

Intressankt inlägg!
Jag håller med dig i allting nästan, och det är trist att se när samarbetet mellan häst och ryttare inte fungerar.

Sammet skrev:
Vill inte hästen så ska den pressas till det.
En del av min grund teori i hästhällningen är att om hästen inte vill, så är det mitt fel, jag har inte gjort det kul för min häst. Min häst ska tycka att det är kul att göra det jag ber om.
 
Sv: Attityden till hästen.

Vennie skrev:
En del av min grund teori i hästhällningen är att om hästen inte vill, så är det mitt fel, jag har inte gjort det kul för min häst. Min häst ska tycka att det är kul att göra det jag ber om.

Absolut!
Vill inte hästen så måste man se till sig själv för det är alltid människan som är orsaken/har ansvaret, även om det är så att hästen har ont eftersom det är människan som ska rätta till sådant.
 
Sv: Attityden till hästen.

Tillägg:

Detta är en insädare som jag skriver på. Därför redigerar jag texten allt eftersom och detta är en redigering:

"Åtminstånde de som tävlar regelbundet brukar ha en instruktör, och jag har alltför ofta sett attityden att det är ok att slå och bli arg på sin häst under lektioner, i vissa fall uppmuntrar till och med instruktören till det.

Vill inte hästen så ska den pressas till det.
Att hästen säger ifrån är olydnad och det ska den bestraffas för!?
Har hästen ingen själ? Kan det inte finnas en orsak till att en häst säger ifrån? Är hästen en maskin? För maskiner har ingen själ. Är hästen en slav?


Oavsett vad orsaken är, har vi rätten att bestraffa hästen för att den inte vill? Kan det inte finnas andra sätt att arbeta med "kommunikationsproblem"?


Det är här jag anser att vi instruktörer har ett ansvar, vi ska lära de unga att man kan arbeta med sin kommunikation med sin häst, man behöver inte tvinga.


Respekt ska vara ömsesidig"



HJälp mig att göra denna insädare bra genom att agera bollplank! Kom med synpunkter på vad ni tycker är bra/dåligt med min syn.
 
Sv: Attityden till hästen.

De barn jag mött på som slitit och slagit på sina hästar har fått ideérna från sina föräldrar.
Barnen verkar inte tycka att själva skötseln av hästarna är rolig, utan har ett begär av snabba resultat.Priser, ära och berömmelse.
Det finns inget:Vi gjorde så gott vi kunde i deras värld.
Det konkurerars med kompisarna.Föräldrarna konkurerar med de andra föräldrarna.
Man har köpt en dyr ponny och man förväntar sig att det ska ge bra resultat.
Men, så blir det för mycket av pressen och stressen för barnen, de tar ut ilskan på sin häst som är "dum" "olydig" "svårriden" osv.
Allt blir en ond cirkel eftersom det är så viktigt att vara bra och nå sina mål snabbt.
Eller kanske ska man säga andras mål?
 
Sv: Attityden till hästen.

De "fall" jag sett så är det föräldrarnas fel..
 
Sv: Attityden till hästen.

Så skönt att någon skriver ett sånt här inlägg! :bow:
I de fall jag stött på så är det instruktören som står i mitten och uppmuntrar till spörapp och dylikt samtidigt som hästen hålls ihop för kung och fosterland med pessoabett och liknande utrustning. :(
Vad ger det för signaler till de yngre?? Hemskt.

Även då jag gick på ridskola försökte man lära mej att ge hästen ett par rejäla rapp för att få den att gå fram samt att puckla på den om den var dum. Inte en tanke på varför hästen "var dum" osv. Eeeehh. Näe tack. :mad: Det var bl a det som tog mej från "traditionell ridning" och till westernridningen. Men det hör ju inte hit och det var ju förhoppningsvis ren otur att jag hamnade på en ridskola där man uppmuntrade spöstraff. Och sån otur kan man ju tyvärr ha inom vilken disciplin man än väljer. :cry:

Hur som helst har det hänt mej som privatryttare när jag delat ridhus med någon som "tar lektion" för en "instruktör" att jag fått bevittna att instruktören står i mitten och berömmer eleven då hon rappar upp hästen. Jag trodde det var mina skydd som var på väg av och slog mot hästens ben för jag hörde ljudet innan jag såg vad det var.. Det här hände upprepade gånger under den vintern och jag tycker det är väldigt svårt att veta vad man ska göra åt det. Det slutade alla gångerna med att jag red mkt korta pass för jag tålde inte att se eländet. Men har man rätt att lägga sig i andras undervisningsmetoder och ridning/hantering om det inte är uppenbar misshandel osv? Var går gränsen för när man ska lägga sig i? Och kan man göra så mkt när instruktören som i detta fallet säjer att de gör rätt? Instruktören är ju ändå deras "förebild" eller hur man ska uttrycka sig.

När spö och sporrar används som förlängda hjälper och av ryttare som fått lära sej hur och varför man använder dessa redskap så har de väl sin funktion. Men jag tror det är väldigt viktigt att lära de yngre hur hästen fungerar, att man respekterar alla levande från de minsta till de största :love: och att tänka efter före varför hästen gör som den gör och även hur man tillrättavisar om det behövs och i så fall när det gör det. Och varför är det över huvud taget självklart att ett spö ska ingå i utrustningen man skaffar sig när man som 6-åring börjar på ridskolan? :confused: Så var det då jag satte igång i alla fall... :o

Ja ja, skulle kunna gå på länge om detta men det får väl räcka nu.. :angel: :)
 
Sv: Attityden till hästen.

Kanske beror lite på dessa "ponnyungeföräldrar" som hela tiden säger att dens barn är bäst och kan allt o blablabla.

självklart är det ju då ponnyns fel om något går snett vid ridning.. då förtjänar den ju lite stryk...

(observera ironin)
 
Sv: Attityden till hästen.

Självklart, ngra rapp mår den ju bara bra av :smirk:
 
Sv: Attityden till hästen.

´Våra barns instruktör är i alla fall lågmäld och förmedlar lugn och trygghet. Jätteviktigt för visst smittar insruktörens beteende av sig! Barnen lär sig att tygla sin ilska när det går snett och göra något mer positivt av den.
Men.. visst ligger mycket ansvar hos oss föräldrar. Curlingföräldrarna finns i ridsporten i allra högsta grad. "Mamma, hämta min hjälm, mockar du?, Pappa, kan du fodra?" Hur många barn/tonåringar har vi inte sett som inte ens orkar gå av sin häst under en tävlingsdag utan använder den som både soffa och fortskaffningsmedel på tävlingsområdet. Går ju jättebra att läsa startlistan från hästryggen! Även där har väl vi föräldrar ett ansvar att sätta gränser och inte serva med precis allt.
 
Sv: Attityden till hästen.

En del föräldrar kanske vill hjälpa till ?
Min pappa är så, men han får inte mocka lr så för mig, det tror jag inte han är så bra på :p
 
Sv: Attityden till hästen.

Visst jag hjälper gärna till men det ska vara ömsesidigt. Jag är ingen betjänt.
 
Sv: Attityden till hästen.

Jo, det förstås, men jag har aldrig sett det där på tävling, istället har de jag sett med sig kompisar som de kör med :smirk:
 
Sv: Attityden till hästen.

De där ponnybarnen/instruktörerna som beskrivs ser jag inte till, men jag brukar inte se på vara sig träning eller tävling så det kanske beror på det.

Jag har också "attitydproblem" men det är med den attityd som visas i vardagsumgänget tex när den som ska rida lektion kommer fram mot hästen lite snett bakifrån, nickar en hälsning till föregående lektions ryttare, sätter foten i stigbygeln och klättrar upp. Enligt mitt sätt att se det närmar man sig hästen framifrån och "presenterar" sig som nästa lektions ryttare. När man ska sitta upp gör man det på ett sätt som förbereder hästen och man kollar av att den är införstådd med detta. (Om man skulle råka vara ohövlig nog att inte hälsa på den föregående ryttaren blir jag inte särskilt upprörd, det är trots allt hästens arbetsplats man är på :angel: )

Självklart ska man inte misshandla hästar, men att en ridlärare säger åt ett barn som inte får hästen att trava att ge hästen en dask med spö upprör mig ungefär lika lite som om chefen skulle sticka in huvudet i fikarummet och morra om vi skulle råka fika väldigt länge och /eller högljutt...

Jag funderar på om de instruktörer som låter eleverna verkligen "piska upp" hästen kanske är samma som vid första ridtillfället ber en stallunge visa nybörjarbarnet hur man sitter upp och hjälpa till med att justera längden på stiglädren? Alt om det är en vuxen nybörjare förklarar samma sak själv, men inget om hästen...

Inte är det väl instruktören som berättar för lilla Lisa att det här är Putte, berättar lite om Putte, vad Putte gillar och ogillar och varför hon ska rida just Putte de första 3 gångerna? Den instruktör som avslutar lektionen med att be eleverna tacka hästen för lektionen och lossa på sadelgjorden så de kan pusta lite innan nästa ryttare får sitt upp låter knappast en annan elev prygla upp Putte senare, däremot kan jag tänka mig att hon låter Putte få en dask med spöet om han uppenbart missköter sitt jobb!

Ridskola 1:
Klockan är mycket, det är fika nu, hästarna får komme ut lite senare idag!

Ridskola 2.
Klockan är mycket, idag hinner vi nog inte fika, vi har inte ens fått ut hästarna ännu!
 
Sv: Attityden till hästen.

Jag tycker det största ansvaret ligger hos föreldrar och syskon. Några saker jag har hört på tävligar är
*Om jag hade en sådan fin b-ponny när jag var i din ålder så hade jag vunnit flert tävligar. Kom från en stora syster.

*Vi lägger ner så mycket pengar på din ridning och endå går det inte bättre. pappan

*Men varför vinner du inte, föra ägarn hade ju en massa vinnster i desa klasserna och högre. syster

*Rid på som fan nu i omhoppningen. pappan och syster.

Och en massa andra liknande saker, men jag har bara hört en gång en pappa säja,

*Du hoppar av ponnyn och ber om förlåtelse innan du kommer ut från banan.

Nåt att ta efter som föreldrar kanse.

Men jag tycker inte att barn skall tävla alls utan bara ha roligt med ponnyn och stall kommpisar, tycker inte att barn skall ha den presen på sig som en tävling ändå är.

Barn och ponnys passar i hopp, dom är lika bussiga, nyfikna och ofta fulla av liv.
 
Sv: Attityden till hästen.

Hej!

Jag har sätt många "barn" i mitt stall där jag har min ponny, varit elaka mot deras hästar. Dom slår och sparkar, hästen blir förvirrad, en häst råkade snubbla på banan och tjejen fick "damp" hon började skika,slå med spöet och banka med sporrarna. Hästen visste inte vad den gjorde..

Mamman och pappan + mormorn ståg bara och kollade på. Till slut blev jag så arg på henne att jag skällde ut henne (vilket inte föreldrana gillade)

Pappan sa: Lämna våran dotter och hennes häst i fred ...bla..bla...
Jag: Då kan ni ta eran häst och flytta här i från, det här är mitt stall så stick! (okej det är min mor som äger stallet endå, fast om hon hade sett vad som hade hänt skulle hon stå och skrika på dom fortfarnade =)

Skrattade nästan ihjäl mig av pappans "min": Ööö... ursäkta sa han och sen stackd dom ner till stallet.

Hästen står fortfarande kvar och tjejen är betydligt bättre!!! Plus har inte sätt pappan på ett tag :)

Man blir så jävligt arg när såna här saker händer,´delvs på många tävlingar jag har varit ! :mad:
 
Sv: Attityden till hästen.

Väldigt bra skrivet i tråden tycker jag...

Förra stallet min medryttarhäst stod på fanns en 13-årig tjej som tyckte hon var såå rutinerad hoppryttare. Visst, man måste säkert vara tuff som hoppryttare, men när vi delade ridbana och jag och hästen hade lite krångel med longeringen tyckte hon jag skulle "piska upp" hästen... Vilket jag inte gjorde, det visade sig senare att problemet (förstås!) inte låg hos hästen. Jag gillar inte den här attityden alls, och den kommer ju den här tjejen ta med sig vidare i livet om ingen sätter stopp!

Jag är 19 och har nyligen slutat rida på ridskola (närmsta ridskola har otroligt dåliga vibbar) men jag kan ju glädjande nog berätta att jag förutom det enda undantaget enbart ridit på schyssta, BRA ridskolor, med vettiga instruktörer och hästmänniskor, runtom i Sverige. Ridsporten i sig är nog inte hotad även om rötäggen har gått ner i ålder....

Och: Det är ju KUL med allt runtomkring: vad hade ridning varit utan stall- och hästskötsel?
 

Liknande trådar

  • Låst
Hästhantering På förekommen anledning sitter jag och funderar på det här med hästar som springer på/över en människa, vilket ju i bland haft en...
16 17 18
Svar
351
· Visningar
15 473
Senast: Hedinn
·
Ridning Var osäker på om tråden skulle vara här eller under Vård, men moderator kan ju flytta den om den ligger fel. Min vanligtvis relativt...
2
Svar
24
· Visningar
4 835
Senast: Linda_A
·
Hästvård Jag köpte en häst för ca 7 månader sedan, jag märkte redan på provridningen att den hade lite attityd och det sa även säljaren. Jag tror...
2
Svar
20
· Visningar
5 246
Senast: Freazer
·
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
22 222
Senast: Zewz
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Min arga lilla hund.
  • Tråden för spår
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp