Attityd till häst

[Rebecka]

Sv: Attityd till häst

jag diggar den här diskussionen

 

[Kookaburra]

Sv: Attityd till häst

Kan du "spela/låtsas" att du är i olika situationer? ex jagas av rabiessmittade lilablommiga noshörningar? (min fantasi är väldigt effektiv ) Då ändrar du ju inte personligheten utan situationen... På min häst får jag ofta låtsas att jag ligger i hängmattan .

Detta påminner mig lite hur jag kan tänka om jag har en häst som inte riktigt förstår vad jag menar och vill. T ex min unghäst

Ibland fantiserar jag upp en omgivning, tex den här:

Skulle lära min häst att svänga lite snävare. Red vänster varv, efter ett hörn påbörjade vi en snett igenom, efter att ha kommit några meter från väggen vänder vi tillbaka till spåret och kommer i höger varv. Bakvänd volt tillbaka (?).

Med denna övningen hade vi jätteproblem i början när styrservon inte var inkopplad. Då tänkte vi oss som att det var ett stup rakt ner, och vi skulle trilla ner om vi inte lyckades vända. Då blev iaf min ridning mycket tydligare. Bra att göra övningar praktiska, så att de får mening, tycker jag.

Annars tror jag att jag är ganska koncentrerad och "grå" när jag rider, säger "braa" många gånger, men jag tror det är med en koncentrationsrynka mellan ögonbrynen, istället för ett smile. Jag är mycket "roligare" när jag leker lös, då kan det sprallas och busas.

 

[svea]

Sv: Attityd till häst

Det är rätt fiffigt, just det där att tänka sig ridningen i ett praktiskt sammanhang. Man kan också hålla spöet som ett svärd och sikta på saker, eller låta en medhjälpare agera "fiende" som man ska följa, eller "tjur" som ska vallas. Detta passar extra bra när man nosar på enhandsridningen.

 

[mackan]

Sv: Attityd till häst

lånar knappen.

Smygerivassen:
Tack för en intressant och givande tråd, där du själv dessutom är väldigt aktiv vilket alltid hjälper upp när ngn skapat en tråd och vill föra en diskussion!

jag tycker ämnet är jätteintressant.
Själv, som ryttare sen 30 år tillbaks, så tycker jag som flera redan svarat, att man anpassar sig efter situation. Dock så är man en personlighet i grunden, och att vara medveten om den personligheten, samt sin hästs läggning är a och o för att kunna anpassa bra efter situation och när det behövs. Jag tror att det är väldigt viktigt att man vet sin egen läggning, för den har att göra med ens förtjänster och brister även i ridningen, precis som i allt annat i livet, och att då vara medveten ger en redskap att förbättra och utveckla sig.

Jag är i grunden en väldigt stadig och cool ryttare som känner mig säker på det jag gör och hur jag hanterar hästen i olika lägen.
Jag är dock medveten om min personlighet, som är att jag vill mycket, kräver mycket, har humör, och mycket vilja. Eftersom jag har en häst just nu som väldigt mycket liknar mig, så är det bra att vara medveten om detta, för det hjälper mig i hur jag agerar och justerar ridningen och vad som lämpar sig bäst utifrån hästens olika lägen i olika situationer.

Ofta så får jag agera "utbildare och beridare". Dvs jag måste hitta en roll där jag sätter mig "över" hästen rent mentalt, bortser från mina sidor att vara explosiv och spontan, och istället rida mkt fokuserat, bestämt och avspänt samtidigt. Då blir min häst väldigt väldigt fin. Om jag istället skulle agera på min original läggning, och agera impulsivt, ibland starkt, på olika situationer och lägen, skulle min häst svara med samma mynt, och bli osäker och spänd.

Jag tror inte det är ngn nackdel att ha en häst som liknar en själv i temperament - om man som sagt, är medveten om detta och har metoder för att jämna ut balansen. Om man däremot inte har den förmågan tror jag det kan vara förödande. En hätsk ryttare på en för livlig häst = strider, missförstånd och spänning. En flegmatisk ryttare på en lugn häst = total kollaps i fråga om energi och utveckling under arbete.

Svea: Håller med dig om att det är oerhört vackert att se lite "arrogant" ridning dvs någon som går helt upp i sitt arbete med hästen och rider därefter. Jag skulle dock inte vilja kalla det för arrogans, utan fokus och samspel totalt. Ett sånt fokus och samspel där det kan börja hända saker!

 

[svea]

Sv: Attityd till häst

Ah. Men lägg till glöd och stolthet också så blir det riktigt läckert...

 

[buffy_]

Sv: Attityd till häst

Bakvänd volt tillbaka (?).

Förvänd volt tillbaka??

För egen del måste jag hela tiden påminna mig om min natur när jag rider otåliga stoet, vi är lika där. Medans jag piggar upp valacken bara genom att sitta upp.

mackans inlägg var förövrigt så komplett att jag hoppas tråden överlever det

 

[smygerivassen]

Sv: Attityd till häst

Bara för att man hjälper lillasyster flytta och inte sitter parkerad vid buke så trillar det in massor med inlägg .

Rebecka Vad roligt

Kookaburra Stupet använde sig körläraren av när jag skulle ta E-kort, det är väldigt effektivt . Fantasi och visualisering borde vara mer uppskattade och använda vid hjälpgivning än vad de är.

Och glädje borde nog också användas mer... Jag brukar tycka att ridningen funkar bättre om jag sitter och småler lite, det ska ju vara roligt!

svea Det ska jag prova nästa gång någon av mina systrar råkar vara i paddocken

mackan Hetsig ryttare + hetsig häst = misslyckad pannkaka, det där känner jag igen alldeles för väl, till råga på allt var vi väldigt unga. Som tur är har saker blivit bättre, något udda är att jag anpassar mig bättre efter andra hästar än min egen, prestationsångest eller något kanske...

Det där med självförtroendet är svårast, hur lyckas man utan att drabbas av "jag vet allt bäst-sjukan"?

Tack för att du hjälper till med trådens fortlevnad och med det kloka svaret

buffy_ Det där kan va krångligt, två hästar (eller fler) man rider ofta som är ganska olika... Krävs säkert en hel del .

Klart tråden ska överleva längre, alla berättar ju så mycket intressant .

smygerivassen (boklådor är tunga)

 

[sweet_knorven]

Sv: Attityd till häst

Verkligen intressant trad, och det är manga bra tips, tankar och funderingar som kommit upp!

För att spinna vidare lite mer pa hurdan personlighet jag har jämfört med min häst...Min häst behöver en lugn och bestämd ledare, bade fran marken och pa ryggen. Jag har en tendens att bli osäker och nervös vilket gör att min häst "far" övertaget och det gör mig ännu mer osäker och nervös.

Det jag behöver göra är att affirmera och tänka positivt, jag maste tänka att jag klarar det här, jag har kontroll osv. Ibland handlar det om att jag maste fokusera och koncentrera mig och inte tänka pa massa ovidkommande saker eller börja tänka "Vad daligt det gar, hon sänker ryggen och tar upp huvudet, gud vad det dunsar i marken när hon travar" osv. utan jag maste fokusera och koncentrera mig pa att sitta bra, göra övningen vi ska göra och släppa prestationsangesten och kraven. Vilket är svart för mig, men jag övar pa!

När vi har en bra dag eller när vi kommit igang lite mer kan jag mer behöva tänka lätta, kvicka, ballerinasteg. lätt, snabbt och kvickt maste vara ledord för mig sa att jag ger lätta, sma hjälper och förväntar mig snabbt svar och att hon stannar, sätter igang och svänger snabbt och lätt. Även hennes takt ska vara kvick.

När jag rider en annan häst som jag för tillfället har hand om sa kan jag mer ha kvar min lugna och flegmatiska sida och pa sa sätt fa honom lugn. Han blir lätt för snabb i takten och far för yviga ben. Han är inte lika känslig för ifall jag är bestämd som min egna häst är, när jag rider honom räcker det med att jag är lugn och fokuserad sa gar han bra.

 

[Yrja]

Sv: Attityd till häst

Nu har jag ju mest ridit samma häst de senaste åren (min egen) och med honom var jag mitt vanliga lugna, trygga jag med en gnutta spontanitet, för det mesta. Honom var jag väldigt trygg med, trygg med mig själv och självsäker. Jag visste vad jag kunde få igenom när det gällde honom. Vi litade på varandra och jag tvekade aldrig på varken hans eller min förmåga. Jag var alltid starkare än honom mentalt och visste att han trivdes med det.

När jag sitter upp på andra hästar är jag i regel mycket ödmjuk. Mjuk och tydlig med lätta, tydliga signaler. Utan krav eller förväntningar. Men ändå trygg i det jag ber om, för jag ber bara om lite i taget.

Upplever att jag är mer osäker än jag var förr. Jag är lite kluven rent filosofiskt sätt och får inte riktigt ihop praktik med tanken. Det beror nog mkt på att jag tappat självförtroendet och engagemanget. Kanske beror det på att jag inte ridit regelbundet på 5 månader för första gången sen jag var 7 år. Eller på att min häst gick bort så hastigt, och jag besyldes för detta under själva avlivningen av veterinären vilket var en stor pärs.

Vanligtvis tvivlar jag aldrig på mig själv när det kommer till hästar. Ffa inte ridningen. Så detta är en ny upplevelse för mig. Hua... Jag måste hitta min inte trygghet igen, fast mark under fötterna. Min pondus.

 

[Totola]

Sv: Attityd till häst

Jag orkar väl inte riktigt alltid att ställa in mig mentalt, men jag märker hur hästarna blir påverkade!
Den nuvarande t ex kan antingen vara en klippa som inte bryr sig om störningsmoment öht och har tokhög arbetsmoral om jag är 100% fokuserad på jobbet och MED i nuet hela tiden.
Om jag inte är riktigt fokuserad så blir även kusen mer lättdistraherad och kan hoppa till för småsaker!
Den kusen är också väldigt hög i rang och jag måste verkligen veta vad jag vill och att jag vill det för att han ska tycka det är värt att vara med. Ibland får man verkligen överdriva fokuset, så ibland har jag små mantran som jag rabblar i huvudet under ridpassen, t ex "kontroll, balans, kontroll, balans" (jag är inte kontrollfreak, men hästen går så grymt mycket bättre när jag har en känsla av kontroll på både min och hans kropp). Likaså kan jag visualisera en skyddande bubbla runt mig och hästen om jag utsätter mig för något där jag normalt sett känner mig utsatt. Som på promenader/uteritter med kusen som är rätt så stressad/lättskrämd av sig när vi är ute. Då får jag en lugnande inverkan istället för tvärtom som det skulle bli om jag INTE skärpte till mig!

Nuförtiden tränar jag faktiskt väldigt lite tekniskt/motions- eller styrkemässigt under träningspassen utan mest mentalt för min egen del (vilket automatiskt iofs kommer påverka det tekniska och vilken muskulatur som används) eftersom jag upplever att det ger mer. Är jag inte på hugget mentalt så känns det inte som någon idé att rida öht, kanske att jag joggar honom 5-10 minuter och sen sitter av bara för att kusen ska få någon form av stimulans iaf.
Om jag har fokuset rätt då faller detaljerna på plats även om det är något som normalt sett är svårare för oss att utföra, har jag inte fokuset rätt så blir det i princip alltid en eller flera detaljer som felar.

 

[smygerivassen]

Sv: Attityd till häst

Alla har verkligen jätte intressanta erfarenheter och tänk , där är något i varje inlägg! Och alla verkar vara så himlans anpassningsbara.

Det där med att fokusera på det dåliga kan förstöra allt, särskilt om man blandar det med prestationsångest . Jag tappade motivation på det sättet för ett antal år sedan. Min tränare hade ett roligt sätt att lösa det, han ville att varje gång hästen gjorde minsta lilla bra sak så skulle det glittra till vid det stället (man kan även glatt ropa bra varje gång). Det funkar super BRA till slut glittrar hela hästen! Bara sådär automatiskt .

Mitt nya motto (sedan i sommras) är "NOTICE THE SPARKLES!"

smygerivassen (mer glitter åt folket)

 

[smygerivassen]

Sv: Attityd till häst

Dum veterinär. Kram till Tintilar.

Pondus är jättesvårt, har alldeles för lätt att bli diktatorisk , är äldst i syskonskaran .

Men positivt kan vara att man då provar runt lite mer och hittar nya sätt att röra sig och tänka osv, så utvecklar man sitt "hjälpbibliotek" .

Det var en tanke det där med ödmjukheten och andra hästar... att man känner efter mer, sin egen vet man ju var man har (och tvärtom).... fast reaktionerna kanske inte alltid stämmer med vad man förväntat sig .

Låt saker ta den tid de tar, då blir det rätt i slutändan. Har lärt mig det den hårdare vägen.

smygerivassen, en kram till.

 

[smygerivassen]

Sv: Attityd till häst

Igentligen har hästar väldigt höga krav på oss människor...

Vi ska vara samlade i vår egen kropp och tanke, vi ska vara närvarande och uppmärksamma, vi ska ge precisa hjälper och svarar vi inte rätt på deras reaktioner så får vi ingen positiv feedback....

Ibland undrar man vem som tränar vem!

Tycker också att man får ut mer när man tränar med fokus på det mentala, ibland kan det bli närapå spirituellt .

Det kanske är med i hästarnas planering... hmm... Fast det gör inget .

smygerivassen (börjar bli konstig i huvudet...)

 

[sweet_knorven]

Sv: Attityd till häst

Alla har verkligen jätte intressanta erfarenheter och tänk , där är något i varje inlägg! Och alla verkar vara så himlans anpassningsbara.

Det där med att fokusera på det dåliga kan förstöra allt, särskilt om man blandar det med prestationsångest . Jag tappade motivation på det sättet för ett antal år sedan. Min tränare hade ett roligt sätt att lösa det, han ville att varje gång hästen gjorde minsta lilla bra sak så skulle det glittra till vid det stället (man kan även glatt ropa bra varje gång). Det funkar super BRA till slut glittrar hela hästen! Bara sådär automatiskt .

Mitt nya motto (sedan i sommras) är "NOTICE THE SPARKLES!"

smygerivassen (mer glitter åt folket)

Jag förstod inte riktigt det med glittret? Ska en bit av hästen börja glittra när den/man själv gjort ngt bra? Det lät som ett trevligt och bra sätt att tänka mer positivt iaf, och jag tycker om glitter sa för mig blir det trevligt att sitta pa en glittrande häst!

 

[Yrja]

Sv: Attityd till häst

Va snällt skrivet av dig. Ska ta med mig dina ord ikväll när vi har vårt första arbetspass tillsammans, jag och min nya pojke.

 

[Yrja]

Sv: Attityd till häst

Jag tolkar det som att hon menar att man ska se alla små goda ting, alla små framsteg och verkligen ta vara på dem. Låta dem kännas ända in i hjärtat, trots att de är små.

Jag tycker att det är ett helt fantastiskt sätt att tänka. Och det var ett bra tips av tränaren att skapa en metod att lära sig att göra dessa småsaker märkvärdiga genom att varje gång "låta det glittra till" rent medvetet. Till slut kommer det nog av sig själv.

Själv tycker jag att jag får denna upplevelse oftare när jag tränar på låg nivå. Troligtvis för att jag då endast har låga förväntningar. Då måste man låta det lilla vara det som glittrar.

 

[lasseman]

Sv: Attityd till häst

Lånar knapp

Pondus vs diktatorisk satte huvudet på spiken för mig!

Jag är en person med mycket energi och starka åsikter. Jag kan i vissa stunder tom uppfattas som burdus och yvig, vilket inte alltid fungerar så bra i umgänget med hästarna . Efter många år som ryttare och hästmänniska har jag kommit till denna insikt och tränar mycket på att tona ned mig men det är svårt, jag är ju fortfarande den jag är... Dessutom dras jag till hästar är åt det flegmatiska hållet. Det gör att jag, precis som någon annan uttryckte det, lätt tar död på den energin som finns. Mitt tålamod tryter gärna och jag sätter igång och domdera... inte bra . Min nuvarande häst är som terapi för mig. Hon har en flegmatisk sida men det är snarare när hon stänger av om man är för burdus. Hon kan i hanteringen tom bli aggressiv och vända arslet till om man inte respekterar henne. Ett praktexempel är att jag klampar in i boxen med min hårda attityd (lite småstressad på väg till jobbet), går fram och rättar till täcket, hon visar att det här gillar jag INTE, jag ryar, hon surar, jag ryar - och sen kommer rumpan och då får man faktiskt passa sig... Det har jag förut tolkat som att hon sätter sig upp mot mig och behöver tillrättavisas (ganska hårt) men jag märker mer och mer att hon egentligen bara blir väldigt osäker. Om man istället lyckas hitta en dialog med henne och lyssnar samt talar med det finstilta är hon fantastiskt känslig. I ridningen när jag lyckas med detta känns allt som smör och jag rider inte en häst utan flyter fram på moln på min Pegasus. Den känslan försöker jag leta efter hela tiden. Den milda, den lyssnande och den ödmjuka. Den finns oftast i hanteringen av sig själv, utom just i boxen, där måste man fjäska lite mera. Samtidigt finns det en gräns, låt oss säga uppfostran eller uppförande och där kommer pondus in. Jag kan ha svårt att hitta dit utan att bli diktatorisk, men återigen tålamod, det jag har svårt för att vänta ut tills jag vinner respekten genom tillit. En annan svårighet är när hon i ridningen går över gränsen åt andra hållet och börjar smygfuska... Då gäller det att vara lagom påpasslig för att inte tappa kommunikationen.

Men nu när ni satt ord på allt detta, som jag hittills bara lite omedvetet jobbat med, ska jag utveckla det. Jag är helt övertygad om att tankens kraft är enorm!

Slutligen vad det gäller immitationer och härmande av andra personer tycker jag det är super. Red länge med "Jan Brink ben" (övriga delar av hans ridning behöver inte omfattas, om man inte vill), att tänka sig att man har lika långa ben som Brink för att komma ner i sadeln, sluta knipa med knäna och få en stadig skänkel. Var bra för mig! Använde mig också av Lussans stolthet som idealbild. Här finns också centrerade ridningens bilder att t.ex. tänka att man inte har en underskänkel utan benet slutar ovanför knäet, eller att man har brandslangar som går ut ut fotsulorna osv osv.

Tänkte som vanligt bara skriva några korta rader...

 

[buffy_]

Sv: Attityd till häst

Red länge med "Jan Brink ben" (övriga delar av hans ridning behöver inte omfattas, om man inte vill), att tänka sig att man har lika långa ben som Brink :

Haha, mkt roligt uttryckt.
Har faktiskt inte tänkt på att bara låna ett ben där och en hand här brukar mer tänka mig in i ett uttryck, men det ska provas

 

[sweet_knorven]

Sv: Attityd till häst

Slutligen vad det gäller immitationer och härmande av andra personer tycker jag det är super. Red länge med "Jan Brink ben" (övriga delar av hans ridning behöver inte omfattas, om man inte vill), att tänka sig att man har lika långa ben som Brink för att komma ner i sadeln, sluta knipa med knäna och få en stadig skänkel. Var bra för mig! Använde mig också av Lussans stolthet som idealbild. Här finns också centrerade ridningens bilder att t.ex. tänka att man inte har en underskänkel utan benet slutar ovanför knäet, eller att man har brandslangar som går ut ut fotsulorna osv osv.

Oh! Jan Brink ben lät bra och intressant för mig, jag har en tendens att knipa och klämma med benen ibland och det gör min häst ännu mer seg och svarsvängd, -startad och -stoppad.

*Halvt knapplan*

En sak jag kom att tänka pa är ifall man dras mot en häst som behöver det man själv saknar i sin personlighet. Som lasseman som lätt blir för hard och diktatorisk har en häst som är känslig för sadant och därför maste lasseman lära sig hantera den sidan av sig själv. Min häst a andra sidan behöver en bestämd men vänlig ledare, jag blir lätt för mesig och osäker eller sa flippar jag ur helt men är fortfarande osäker. Eller är det sa att alla hästar är "perfekta" pa det sättet att de visar oss vilka vara sämsta sidor är och "tvingar" oss att ändra pa dem till det bättre?

Jag tror att det är viktigt att även tänka pa vad i ens personlighet som även är bra för hästen och som plockar fram bra kvalitéer hos hästen, sa att man inte fastnar i ett tänkande över vad maste förbättras utan även ser till vad är redan bra?

 

[sweet_knorven]

Sv: Attityd till häst

Okej, da förstod jag rätt! Ikväll ska hela min häst och jag själv glittra i silver.