Att vara hemma...

[svea]

Sv: Att vara hemma...

Där jag bodde förut - aldrig i livet!

Där jag bor nu - javisst!

Nu tänker jag bara rent sysselsättningsmässigt här, jag är medveten om vilken ekonomisk risk det är att vara hemmaförälder. Men jag skulle inte ha några problem att hitta på saker att göra med mitt barn. Öppen förskola eller liknande någon gång i veckan, biblioteket, gå till badhuset, knalla omkring i skogen och åka hem till mormor eller kusinen - där går fem halva vardagar i veckan ochh resten går väl åt till hemmet, särskilt om man vill leva billigt och laga mycket mat från grunden. Så skulle vi ha hela helgerna att vara hela familjen tillsammans.

Hur som helst - en förutsättning för att jag ens ska tänka på att skaffa barn är att barnet ska få väldigt mycket tid med sina föräldrar fram till skolstarten. Jag har skaffat mig förutsättningar för ett liv med låga löpande kostnader. Jag, och den man som eventuellt skulle kunna tänka sig att bli far till mina barn, skulle klara oss rätt bra på varsin någorlunda anständig halvtidslön. Jag skulle behöva sälja en av hästarna, och jobba lite mer för att ha kvar den häst jag inte kan avstå ifrån. Jag skulle faktiskt hellre se en halvtid-halvtid-lösning än att vara hemmafru. Dels för att barnet ska ha båda sina föräldrar, och dels av egoistiska skäl, för att få lite extra barnfri tid för att rida ordentligt och för att deltidsplugga. Jag måste ha den intellektuella stimulansen, annars går jag under.

 

[biffen]

Sv: Att vara hemma...

Om jag var ekonomiskt oberoende - självklart!
Hästar, hundar, aktiviteter med barnen, träna etc. etc. skulle fylla mina dagar.
Skulle i och för sig garanterat starta upp företag igen, något att pyssla med som man inte är beroende av att det ska gå med vinst för att få ut en lön som man kan leva av.
Utbilda mej, gå enstaka kurser - inte bara sitta hemma, DET skulle jag aldrig stå ut med.

 

[mino]

Sv: Att vara hemma...

om jag får välja mellan jobbet och hushållsarbete så väljer jag jobbet till 100%. Men kunde jag jobba 2-3 dagar i veckan och ägna resten av tiden åt annat än hushållsarbete, tex gå kurser om allt möjligt, så skulle det vara nice. Dock tror jag att det egentligen är bra för mig med kontinuiteten man får av ett arbete, även om jag just nu känner mig på gränsen till utbränd.

 

[jerseyko]

Sv: Att vara hemma...

Innan sonen kom "Jag börjar nog jobba när han är 4 månader"
När sonen väl var född "Jag vill aldrig mer jobba"

Jag vet inte vad jag gjorde sista tiden av graviditeten *hrm* men tiden gick aldelles för fort.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Att vara hemma...

Jag har bara vart mamma i tre månader och har redan börjat jobba lite då och då.. Tycker det känns bäst så, då får jag lite tid hemifrån och är mer engagerad när jag väl är hemma..

Kanske är det bara ödets nyck, men Saga har också vart gladare sen jag började jobba.

 

[Rosett]

Sv: Att vara hemma...

tack timsetim...jag fick nu svart pa vitt att jag ar inte den enda kvinnan som tycker det ar helt rocken roll att vara hemma...

Jag ansluter till hemmafru-klubben!

 

[ameo]

Sv: Att vara hemma...

jag ÄR hemma med våra barn, sedan 6 år tillbaka...
Jobbar bara litegrann kanske 5 timmar i veckan med hovslageri och att sälja kläder på hemförsäljning...

Jag har tre barn, 10 hästar och 14 fårskallar på gården, så några problem att få tiden att gå finns inte...

 

[CosmicQueen]

Sv: Att vara hemma...

Nej, jag måste jobba för att må bra & vara en fungerade människa. Har ett jobb jag trivs mkt bra på & längtar tbx dit. Mammaledig i all ära, men det jag är redan uttråkad och lillkillen är bara 3½ månad. Sedan är det de här med pengar, vill ha mkt pengar att röra mig med, älskar att shoppa & hatar att behöva vrida & vända på varenda krona som nu då man är mammaledig.
Det är sådanna som osså får mig att må dåligt.
Har tex på dom 12 åren jag jobbat aldrig tagit ut någon semester, mer än kanske max 1 vecka vid ett par tillfällen.

 

[Spirit]

Sv: Att vara hemma...

Jag har gått hemma sen jul & fattar inte hur jag hade tid med att jobba innan.
Har BF i mars & ännu är jag inte speciellt stor, rider fortfarande litegrann på min egen häst när jag känner mig tillräcigt ok & jobbar bara inackoderingen på töm från marken då ägaren är på utlandssemester & medisen inte hinner rida båda hästarna.
Mockar 2 boxar & minishettisens dagligen, städar huset, tvättar & lagar all mat samt håller kylskåpet välfyllt.

Sambon slänger ned hö varje kväll åt mig då jag är förbjuden att klättra upp & ned för stegen då jag har lätt foglossning.
Samt släpper ut hästarna kl 6 på morgonen innan han kör till jobbet så jag kan sova tills jag vaknar vid 08:30

Här har vi inte det speciellt tråkigt Mer ångerst då jag inte riktigt hinner med allt som jag vill ha gjort innan BF i Mars.

Sambon betalar allt & jag betalar det jag kan med dom få slantarna jag har. Men så länge jag är hemma så kostar jag inte pengar.

 

[Lupin]

Sv: Att vara hemma...

Skulle du kunna tanka dig att sluta jobba? bara fa vara hemma och fa allt betalt ink hasten...?
eller skulle du do av trakighets sjukan?
och om du var hemma vad skulle du valja att gora hela dagarna?
jag menar att fa tiden att ga...

Jag är hemma-mamma, vår ekonomiska situation gör att vi kunnat spara ganska många dagar + att sambon tjänar tillräckligt för att försörja oss, även utan föräldrapenningen. Lyxläge! Och jag är oerhört tacksam för möjligheten att kunna vara hemma med sonen lite längre och inte behöva låta honom börja på dagis vid 12 mån ålder.

Med det sagt, så tycker jag att det stundom är ganska jobbigt med, speciellt nu när det snart gått två år. Man är ju inte precis intellektuellt överstimulerad - så tack och lov för Buke! Och jag gör en massa annat med, förutom den rena barnskötseln, tex smårenoverar hemma, handarbetar, trädgården. Försöker mig på nån kvällskurs i vår (bokföring, för att kunna hjälpa sambon + bli mer delaktig i firman).

I det stora hela trivs jag, det finns alltid nåt att göra när man bor i hus med hyfsat stor trädgård, och det är underbart att få vara med sonen. Men jag ser samtidigt fram emot när han blir lite större, jag tjänar väldigt gärna egna pengar med och har lite mer social samvaro med andra människor utöver familjen.

 

[Tintomara]

Sv: Att vara hemma...

Nu har jag inga barn eller planerar att få några de närmaste åren, men jag svarar ändå.

Skulle jag kunna tänka mig att inte arbeta om jag kunde? Jag svarar som vissa andra - beror på skälet till stor del. Vann jag en stor summa pengar (många, många miljoner), så att jag blev ekonomiskt oberoende - ja då skulle jag knappast ta ett 9-17-jobb. Inte en chans. Det jag skulle göra vore snarare att ägna tiden åt det jag ville, och jobba en hel del med välgörenhetsarbete, utan att behöva känna att "hjälp, nu får jag inte pengar nog". Jag skulle även passa på att gå kurser i ämnen jag inte skulle göra annars, för att bredda på min allmänbildning.

Vore skälet däremot att jag levde av någon annan, och förväntades sköta hemmet som dagsarbete - nej, då jobbade jag hellre.

 

[chrysler]

Sv: Att vara hemma...

Om du menar att bara hemma & ta hand om barn så kan jag tala om att det inte är minsta problem att få tiden att gå.Har massor att göra men får inte tiden att räcka till så sånt jag skulle gjort i november är fortfarande inte gjort.
Gör inte speciellt mkt hushållsarbete heller, tvättar kläder eftersom jag gillar det, resten av hemarbetet delar jag & sambon på.

Jag kan vara hemma om sambon sätter in pengar till mitt pensionssparande, det är liksom kravet.Tänker inte bli fattigpensionär på kuppen.
När sambon kommer hem så finns det massor i stallet att göra, aldrig att jag varit minsta sysslolös faktiskt.
Tänker dock inte vara hemmafru på heltid resten av livet.