Att vara fodervärd (utbruten från Uppdateringstråd nr 24)

[Miao]

Jag skulle personligen aldrig vara fodervärd på tik, jag skulle aldrig vilja lämna bort min tik så länge och ha så stora avbrott i träning/tävling.

Har varit både fodervärd och haft hanar med bibehållen avelsrätt , där är det ju inte alls samma bortlämnande som det gäller eller tidsaspekt, bara att hålla hanen i trim/meriterad/utvärderad (vilket ju händer ”automatiskt” när man tränar för tävling) och så se till att hanen är tillgänglig för uppfödaren vid rätt tidpunkt .

Fodervärdsskap är alltid vanskligt för det är så mycket som kan fallera i samarbetet eller på annat vis om man inte har en bra relation mellan uppfödare/fodervärd. Jag vet flera uppfödare som ist för fodervärdsskap börjat leasa in lovande tikar om de visar sig passande för avel.

 

[LaMagia]

Vad jag kan se är det bara ett inlägg här i tråden som handlar om att få vara med och bestämma hane till tiken och i det fallet gäller det en inlånad tik, inte en tik som är på foder. Självklart har ju fodervärden ingen "rätt" att avgöra avelskombinationen, men jag tror att ett lyckosamt fodervärds-samarbete förutsätter att fodervärd och uppfödare är samkörda och ser på samma sätt på avel och på rasen. I allafall jag skulle som fodervärd uppskatta att få vara med i samtalet om val av hane till en fodertik, även om jag såklart vet att jag inte har nån juridisk "rätt" till det.

Om man är avelsintresserad och väljer att bli fodervärd, så gäller det att man ändå förstår att fodervärdstiden bara är till för att se och lära. Har man frågor så ställer man naturligtvis dem, men att förutsätta att man ska få vara en del i vilka avelskombinationer som ska göras bäddar ju för eventuella problem om uppfödaren inte tänkt samma sak.
De fodervärdar jag haft har inte alls varit avelsintresserade, utan de har litat helt på mig i när det gäller avelsbiten. Nu har tyvärr ingen av mina fodertikar blivit något för avel, så jag har givit bort dem till fodervärden ganska tidigt (efter röntgen). Jag ska vid tillfälle sätta ut en hanvalp på foder till en tidigare valpköpare, men jag ser inte att jag kommer sätta ut någon tik på foder.

 

[Migo]

Jag skulle personligen aldrig vara fodervärd på tik, jag skulle aldrig vilja lämna bort min tik så länge och ha så stora avbrott i träning/tävling.

Har varit både fodervärd och haft hanar med bibehållen avelsrätt , där är det ju inte alls samma bortlämnande som det gäller eller tidsaspekt, bara att hålla hanen i trim/meriterad/utvärderad (vilket ju händer ”automatiskt” när man tränar för tävling) och så se till att hanen är tillgänglig för uppfödaren vid rätt tidpunkt .

Fodervärdsskap är alltid vanskligt för det är så mycket som kan fallera i samarbetet eller på annat vis om man inte har en bra relation mellan uppfödare/fodervärd. Jag vet flera uppfödare som ist för fodervärdsskap börjat leasa in lovande tikar om de visar sig passande för avel.

Svårt att hitta tik att leasa i min ras, de som är tillräckligt bra används redan i avel eller kan inte vara borta från jobbet länge nog. Jag ska köpa tikvalp nu...

 

[inverterad]

Om man är avelsintresserad och väljer att bli fodervärd, så gäller det att man ändå förstår att fodervärdstiden bara är till för att se och lära. Har man frågor så ställer man naturligtvis dem, men att förutsätta att man ska få vara en del i vilka avelskombinationer som ska göras bäddar ju för eventuella problem om uppfödaren inte tänkt samma sak.
De fodervärdar jag haft har inte alls varit avelsintresserade, utan de har litat helt på mig i när det gäller avelsbiten. Nu har tyvärr ingen av mina fodertikar blivit något för avel, så jag har givit bort dem till fodervärden ganska tidigt (efter röntgen). Jag ska vid tillfälle sätta ut en hanvalp på foder till en tidigare valpköpare, men jag ser inte att jag kommer sätta ut någon tik på foder.

Jag skrev som sagt att jag skulle uppskatta det - det kan väl inte vara förbjudet att ha önskemål om hur samarbetet ska se ut? Det är ju också flera i tråden som fått delta i diskussionen om val av hanhund fast de varit fodervärdar, så jag tror att uppfödare resonerar lite olika i hur mycket de vill släppa in fodervärden i resonemangen. Det beror såklart också på relationen mellan uppfödare och fodervärd och fodervärdens kunskap. Det här är ju också en sån sak jag skulle diskutera med uppfödare inför ev fodervärdskap av valp, för att höra lite hur denne tänker. Jag äger helst min egen hund, dock.

 

[BornAgain]

Fast hur mycket fodervärden borde "få lägga sig i" beror väl på vilken typ av fodervärd man söker.

Vill man bara ha en billig och enkel förvaring av livmodern mellan löpen - så handlar det väl också bara om vad som står i avtalet. I sådana fall betackar man sig väl för input. (som en ytterlighet)

Handlar det däremot om att placera en hund hos någon som kan meritera den - då borde man ju ha en dialog om när det är lämpligt att betäcka (dvs SKA fodervärden meritera hunden, så måste denna erbjudas chans att träna, tävla e. dy l.), vad som är lämpligt att betäcka med (i det scenariot kan man utgå i från att fodervärden åtminstone kan sin sport och vilka egenskaper som krävs för att lyckas och också vilka linjer som är gångbara) och i förlängningen också om hunden har egenskaper önskvärda i aveln.

Jag tror att den gamla sanningen stämmer även här: ju fler krav du ställer på andra, desto mer måste du vara beredd att ge själv.

Skrev hon som aldrig skulle röra vid en tik som hon inte ägde förbihållslöst.

 

[Raderad medlem 120709]

Det är flera som käckt har föreslagit att jag ska bli fodervärd som "lösning" på att det är dyrt att köpa valp... Det säger väl en hel del om hur insatt den genomsnittliga människan är i hur det fungerar. Jag skulle aldrig våga ingå den typen av avtal, inte med mitt kontrollbehov och många, många synpunkter på allt möjligt. Dessutom skulle jag aldrig vilja vara utan min hund flera månader när det är dags för valpkull, behöva hantera oron för att något går snett, osv.

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att låna ut en hane till avel om jag själv tyckte att han var bra nog och någon med lämplig tik visade intresse, men där är ju själva grejen att jag har full kontroll över om det blir av eller inte. Jag skulle aldrig köpa hanvalp med bibehållen avelsrätt heller, för då uppstår ju samma problem - att det är någon annan som styr.

 

[inverterad]

Med tanke på att det faktiskt är en risk för tiken att genomgå en dräktighet och valpning så tycker jag faktiskt det vore underligt om fodervärden inte brydde sig alls om vilken den tänkta hanen blev. Det ska ju vara värt den risken för chansen att få fram valpar som kan förbättra rasen.

 

[Lattematte]

Har varit fodervärd, och tyckte att det var mycket givande att vara med och få se hundavelsbiten från insidan. Var redan innan jag skrev på kontraktet helt införstådd med att jag inte skulle komma att ha något inflytande över hane, tidpunkt etc. Min tik parades första gången på tredje löpet och fick valparna en månad innan hon fyllde två. Den hunden kändes helt vuxen, mogen och färdig redan när hon fyllde ett, och fixade den stora kullen galant, fysiskt och psykiskt. Det syntes inte att den korthåriga hunden haft (många) valpar när jag fick tillbaka henne.

Nu har jag en tik som uppfödaren kan ta en kull på om hunden blir tillräckligt bra. Hon hade inte ens löpt när hon fyllde ett, och är valpig fortfarande. En större ras som är känd för att mogna sent, och med meriteringskrav som seriösa uppfödare vill uppfylla, (brukshund).

Ska också tillägga att jag inte har varit fodervärd/köpt hund med bibehållen avelsrätt, för att jag tycker att rashundar är dyra. Inköpspriset är en droppe i havet av kostnaderna en hund drar med sig. Avskräcker valppriset har man egentligen inte råd att ha hund, (covid-priser undantagna).

 

[Is]

Kom på en till sak jag uppskattar med min uppfödare och som tips till de som funderar på att bli fodervärd. Referenser.
Innan jag hade bestämt mig för att ta tiken så gav uppfödaren mig referenser- alltså kontaktuppgifter till andra personer som va fodervärd åt kenneln (blandannat fick jag prata med hon som är fodervärd åt min tiks mamma). Det kändes väldigt tryggt och skulle jag någon gång ha fodertik igen hos någon annan kennel skulle jag inte tveka om att be om referenser. Det handlar trots allt om människor man ska samarbeta med i minst 5 år framåt i tiden.

 

[Dopy]

Nu har jag ingen hund på foder och har alltid haft, mest eftersom jag vill kunna bestämma helt själv över mina hundar, planera träning, tävling, om den har jobbigt med löp/har problem runt löptikar vill jag själv kunna ta beslutet om man ska tex kastrera, osv. Och jag skulle tycka det vore alldeles för jobbigt att vara utan dem.

Däremot blir jag förvånad att så många fodervärdar känner att dem ska vara med och bestämma vilken hane man ska para med?
Uppfödaren har ju troligen en plan med sin avel, ett mål, och då måste ju hanen passa med tiken för att få fram rätt avkomma. Jag förutsätter ju att uppfödaren är mer insatt i avel än vad jag som icke uppfödare är, och att uppfödaren prioriterar att få fram avkommor enligt uppfödarens mål, inte enligt mina mål eller för att tiken är bra inom en gren så ska hanen vara bra inom samma gren (om det nu inte är uppfödarens mål).
Däremot måste ju fodervärden berätta tikens styrka och svagheter för att uppfödaren ska kunna kunna matcha en hane, så sådan info är såklart jätte viktig, hur tiken funkar i vardagen, om det finns några problem, och liknande, men slutligen måste det ju vara uppfödaren som gör valet.

 

[Red_Chili]

Däremot blir jag förvånad att så många fodervärdar känner att dem ska vara med och bestämma vilken hane man ska para med?
Uppfödaren har ju troligen en plan med sin avel, ett mål, och då måste ju hanen passa med tiken för att få fram rätt avkomma. Jag förutsätter ju att uppfödaren är mer insatt i avel än vad jag som icke uppfödare är, och att uppfödaren prioriterar att få fram avkommor enligt uppfödarens mål, inte enligt mina mål eller för att tiken är bra inom en gren så ska hanen vara bra inom samma gren (om det nu inte är uppfödarens mål).
Däremot måste ju fodervärden berätta tikens styrka och svagheter för att uppfödaren ska kunna kunna matcha en hane, så sådan info är såklart jätte viktig, hur tiken funkar i vardagen, om det finns några problem, och liknande, men slutligen måste det ju vara uppfödaren som gör valet.

Jag är inte förvånad. Det är ju inte direkt ont om berättelser där uppfödare struntat i sådant fodervärden berättat och tex velat avla på allergier, sjukdomar, rädslor och allt som nu kan tänkas dyka upp. Lägg därefter till att det då finns gott om uppfödare som kräver att fodervärden ska göra en miljard saker, men själva inte samarbetar alls. Att fodervärdar reagerar negativt är iaf för mig fullt förståeligt.

 

[emma82maria]

Jag är inte förvånad. Det är ju inte direkt ont om berättelser där uppfödare struntat i sådant fodervärden berättat och tex velat avla på allergier, sjukdomar, rädslor och allt som nu kan tänkas dyka upp. Lägg därefter till att det då finns gott om uppfödare som kräver att fodervärden ska göra en miljard saker, men själva inte samarbetar alls. Att fodervärdar reagerar negativt är iaf för mig fullt förståeligt.

Det finns minst lika många historier om uppfödare som förlorar sina foderhundar pga att fodervärden missköter sin del och det inte är helt enkelt/billigt att kräva igen hunden pga brutet avtal. Men de historierna hörs det inte så ofta om då de diskuteras mer i slutna sällskap.

Jag vet flera uppfödare som inte vågar använda sig av fodervärdar längre pga strul. Tex en som sålt med bibehållen avelsrätt där köparen avlivade hunden innan avtalet var uppfyllt och skyllde på sjukdom hos hunden (inte en akut sådan utan en där uppfödaren hade kunnat bli informerad innan beslut togs). Inte fick uppfödaren del av livvärdet heller trots att det står reglerat i kontraktet.

 

[BornAgain]

Det finns minst lika många historier om uppfödare som förlorar sina foderhundar pga att fodervärden missköter sin del och det inte är helt enkelt/billigt att kräva igen hunden pga brutet avtal. Men de historierna hörs det inte så ofta om då de diskuteras mer i slutna sällskap.

Jag vet flera uppfödare som inte vågar använda sig av fodervärdar längre pga strul. Tex en som sålt med bibehållen avelsrätt där köparen avlivade hunden innan avtalet var uppfyllt och skyllde på sjukdom hos hunden (inte en akut sådan utan en där uppfödaren hade kunnat bli informerad innan beslut togs). Inte fick uppfödaren del av livvärdet heller trots att det står reglerat i kontraktet.

Historien om den avlivade hunden väcker onekligen frågor.

Om du själv har en hund som är så dålig att du känner att den bör avlivas - skulle du då skjuta upp det beslutet, ta hem hunden och boka ny tid för att diskutera saken med någon som skulle avla på hunden? Även om sjukdomen inte var akut, vilken skillnad hade det gjort för uppfödaren att bli informerad före? Eller finns en skyldighet att hålla ett sjukt djur vid liv tills dess att det var klart i aveln eller fyller fem - i sådana fall på vems bekostnad? En väns kavaljer med hjärtfel behövde inte avlivas - men det kostade massor att hålla honom vid liv.

Vad gäller skadestånd till uppfödarens förlust av avelsrätten handlar det om vad som står i avtalet - men har avelsrätten på ett sjukt djur verkligen något ekonomiskt värde? Jag kan inte logga in och se avtalen - men det låter inte vettigt att köparen måste ersätta säljaren om hunden dör. (Eventuell livförsäkring är uppfödaren inte delaktig i för en såld hund, - och eftersom man inte kan göra vinst på försäkringar: kan köparen ens försäkra för hela "värdet"? Jag tolkade SKK:s information som att uppfödaren fick försäkra sin "del" i hunden separat genom hemförsäkring e.dy l.)

Om försäljning med bibehållen avelsrätt verkligen fungerar så att man äger ett djur, men inte har rätt att besluta om avlivning så är det ju ett starkt argument för att aldrig någonsin gå med på ett sådant köp under några som helst omständigheter.

 

[BornAgain]

Fö svagt om SKK inte ger hundköpare möjlighet att läsa avtalen i förväg. I synnerhet om det gäller avtalen för foder eller bibehållen avelsrätt. Det är ju jättebra om folk vet i förväg vad de ger sig in på.

Det blir ju inte heller konstigt med skilda förväntningar om ena parten kan läsa avtalet i förväg, men den andra parten kanske inte har sett det innan kontraktsskrivningen.

 

[em-pirre]

Fö svagt om SKK inte ger hundköpare möjlighet att läsa avtalen i förväg. I synnerhet om det gäller avtalen för foder eller bibehållen avelsrätt. Det är ju jättebra om folk vet i förväg vad de ger sig in på.

Det blir ju inte heller konstigt med skilda förväntningar om ena parten kan läsa avtalet i förväg, men den andra parten kanske inte har sett det innan kontraktsskrivningen.

Men avtalen finns ju att ladda ner via skk? Eller missuppfattar jag?

 

[Red_Chili]

Det finns minst lika många historier om uppfödare som förlorar sina foderhundar pga att fodervärden missköter sin del och det inte är helt enkelt/billigt att kräva igen hunden pga brutet avtal. Men de historierna hörs det inte så ofta om då de diskuteras mer i slutna sällskap.

Jag vet flera uppfödare som inte vågar använda sig av fodervärdar längre pga strul. Tex en som sålt med bibehållen avelsrätt där köparen avlivade hunden innan avtalet var uppfyllt och skyllde på sjukdom hos hunden (inte en akut sådan utan en där uppfödaren hade kunnat bli informerad innan beslut togs). Inte fick uppfödaren del av livvärdet heller trots att det står reglerat i kontraktet.

Visst är det så, och det finns ju alltid två sidor av ett mynt. Jag försöker absolut inte få det till att alla uppfödare är dåliga och det alltid är fodervärden som gör rätt, men att få det att se ut som motsatsen är inte heller rättvist. Det är inte alla gånger som fodervärdarna går ut med hela storyn om hur illa uppfödarna beter sig heller. Det vi nog alla kan komma överens om är väl att fodervärdsavtalen lämnar en del att önska och att det lätt blir strul och oklarheter för såväl fodervärd som uppfödare? Inte alltid såklart, det går ju utmärkt för flera.

 

[Wingates]

Fö svagt om SKK inte ger hundköpare möjlighet att läsa avtalen i förväg. I synnerhet om det gäller avtalen för foder eller bibehållen avelsrätt. Det är ju jättebra om folk vet i förväg vad de ger sig in på.

Det blir ju inte heller konstigt med skilda förväntningar om ena parten kan läsa avtalet i förväg, men den andra parten kanske inte har sett det innan kontraktsskrivningen.

https://www.skk.se/sv/uppfodning/avel-och-uppfodning/avtal/

Det finns att läsa på hemsidan + ladda ner avtalet.

 

[Lattematte]

Historien om den avlivade hunden väcker onekligen frågor.

Om du själv har en hund som är så dålig att du känner att den bör avlivas - skulle du då skjuta upp det beslutet, ta hem hunden och boka ny tid för att diskutera saken med någon som skulle avla på hunden? Även om sjukdomen inte var akut, vilken skillnad hade det gjort för uppfödaren att bli informerad före? Eller finns en skyldighet att hålla ett sjukt djur vid liv tills dess att det var klart i aveln eller fyller fem - i sådana fall på vems bekostnad? En väns kavaljer med hjärtfel behövde inte avlivas - men det kostade massor att hålla honom vid liv.

Vad gäller skadestånd till uppfödarens förlust av avelsrätten handlar det om vad som står i avtalet - men har avelsrätten på ett sjukt djur verkligen något ekonomiskt värde? Jag kan inte logga in och se avtalen - men det låter inte vettigt att köparen måste ersätta säljaren om hunden dör. (Eventuell livförsäkring är uppfödaren inte delaktig i för en såld hund, - och eftersom man inte kan göra vinst på försäkringar: kan köparen ens försäkra för hela "värdet"? Jag tolkade SKK:s information som att uppfödaren fick försäkra sin "del" i hunden separat genom hemförsäkring e.dy l.)

Om försäljning med bibehållen avelsrätt verkligen fungerar så att man äger ett djur, men inte har rätt att besluta om avlivning så är det ju ett starkt argument för att aldrig någonsin gå med på ett sådant köp under några som helst omständigheter.

Hunden är försäkrad för fullt valppris. Köparen har betalt halva priset om avtalet gäller en kull. Andra halvan av en utbetald livförsäkring bör alltså gå till uppfödaren som inte kan utnyttja sin avelsrätt.

Jag kan varken avtalsrätt eller försäkringsrätt, men jag frågar mig om det inte också är en typ av försäkringsbedrägeri? Finns det någon jurist här som kan reda ut vad som gäller? Köparen har försäkrat hunden för en större summa än den ekonomiska risk hon eller han tagit.

I förlängningen ser jag ett bedrägeriområde, där det finns goda extrainkomster för samvetslösa valpköpare. Köp en valp med bibehållen avelsrätt, ta den till veterinären och beskriv de upprepade EP-anfall som hunden haft. Eller också skadar du valpen så den måste avlivas, slå den hårt i huvudet, säg att den sprang in i ett träd. Inkassera nästan 100% mer än du lagt ut.

Värt att tänka på är också att livförsäkringen brukar vara jättebillig, i varje fall om man jämför med veterinärdelen, någon eller några hundralappar per år.

 

[BornAgain]

https://www.skk.se/sv/uppfodning/avel-och-uppfodning/avtal/

Det finns att läsa på hemsidan + ladda ner avtalet.

Nej på den sidan finns ingen länk till själva avtalen - inte som jag hittar (du får jättegärna visa mig länken om du lyckasbättre)

 

[LaMagia]

Nej på den sidan finns ingen länk till själva avtalen - inte som jag hittar (du får jättegärna visa mig länken om du lyckasbättre)

Jodå, om man scrollar ner så finns länk till avtalet där.