Vi har två foderhundar. En tik och en hane och en tik på gång. A och O är ju att man har en god kontakt med ägaren. Vi har samma tankesätt kring avel, träning, foder, hälsa samt förståelse för att shit happens ibland.
Min tiks ägare är världens bästa. Hon är supernoga med att hundarna ska testas och stöder och hjälper med allt.
Hanens ägare (eller ja, nu är han vår efter att han fyllt fem) är jätteduktig och kan svara på typ allt. Vi är inte alltid överens men kan diskutera och fundera tillsammans utan att bli osams. Jag respekterar henne jättemycket och hon är en riktigt duktig greyuppfödare.
Den tredje tiken (som inte är född ännu) har en helt färsk uppfödare. Vi funkar bra tillsammans och har samma syn på hundhållning.
Jag kan ta fler på foder, inget som helst problem.
Men jag är också beredd på att ställa upp och jobba. Hunden är ju inte min! Det är ju en ära att få hålla en bra hund.
Min tiks ägare är världens bästa. Hon är supernoga med att hundarna ska testas och stöder och hjälper med allt.
Hanens ägare (eller ja, nu är han vår efter att han fyllt fem) är jätteduktig och kan svara på typ allt. Vi är inte alltid överens men kan diskutera och fundera tillsammans utan att bli osams. Jag respekterar henne jättemycket och hon är en riktigt duktig greyuppfödare.
Den tredje tiken (som inte är född ännu) har en helt färsk uppfödare. Vi funkar bra tillsammans och har samma syn på hundhållning.
Jag kan ta fler på foder, inget som helst problem.
Men jag är också beredd på att ställa upp och jobba. Hunden är ju inte min! Det är ju en ära att få hålla en bra hund.