Att vara feminist

Ang makt och roller så är det olika saker. Den manliga rollen har mer makt. Kvinnor som ökar sin makt brukar göra det genom att ta till sig klassiskt manliga attribut i beteende osv.
Däremot är mansrollen snävare.
Tydligt exempel är utseende. Kvinnor kan tex klä sig i kostym men män har väldigt svårt att klä sig i klänning.
Kvinnor som rör sig mot mansrollen anses vara okvinnliga, men de kan vinna tex makt ändå. Mändom rör sig mot kvinnorollen blir hårt utsatta och vinner ingenting alls eftersom de ”byter ner sig” utifrån rådande maktstruktur.

Ang det sista.
Det är faktiskt inte samma sak att diskuteta liberalfeminism och att diskutera liberal politik.
Kvinnor som rör sig mot mansrollen får dock vara hårdhudade, det du skriver om att de anses okvinnliga kan ju innebära rätt mycket. Det ställs ofta mer krav på mjukhet och empati av en kvinnlig chef, är hon tydlig med vad hon vill kan hon anses hård medan en manlig chef med exakt samma beteende blir ansedd som just tydlig och rak.

Margaret Thatcher blev Järnladyn (hård+kön), Telias Marianne Nievert blev Madam Saddam (hård+kön)
 
Kvinnor som rör sig mot mansrollen får dock vara hårdhudade, det du skriver om att de anses okvinnliga kan ju innebära rätt mycket. Det ställs ofta mer krav på mjukhet och empati av en kvinnlig chef, är hon tydlig med vad hon vill kan hon anses hård medan en manlig chef med exakt samma beteende blir ansedd som just tydlig och rak.

Margaret Thatcher blev Järnladyn (hård+kön), Telias Marianne Nievert blev Madam Saddam (hård+kön)
Ja precis! De vinner makt men får ju inte mansrollens ”fördelar”
 
Män har ju bara den manliga makten sålänge de håller sig inom mansrollen. Kliver de för långt utanför tappar de iaf vissa delar.
Jag kommer att tänka på alla alfahannars moder, (ha!), Zlatan. Var inte han en riktig bully som lagkapten i omklädningsrummen, gick stenhårt på dem som han ansåg underpresterat. För mig är han parodin på ett förlegat manligt ledarskap. Ändå finns det de som fortfarande tycker att den sortens ledarskap är bra.
 
Jag kommer att tänka på alla alfahannars moder, (ha!), Zlatan. Var inte han en riktig bully som lagkapten i omklädningsrummen, gick stenhårt på dem som han ansåg underpresterat. För mig är han parodin på ett förlegat manligt ledarskap. Ändå finns det de som fortfarande tycker att den sortens ledarskap är bra.

Ja, för att det fungerar. Internationellt är det mycket hårdare arbetsklimat för lågutbildade och detta anammas mer och mer i Sverige i och med att utländskt ägande ökar. Stor skillnad bara på Sverige och ett land som Holland.
 
Jag kommer att tänka på alla alfahannars moder, (ha!), Zlatan. Var inte han en riktig bully som lagkapten i omklädningsrummen, gick stenhårt på dem som han ansåg underpresterat. För mig är han parodin på ett förlegat manligt ledarskap. Ändå finns det de som fortfarande tycker att den sortens ledarskap är bra.
Ja jag har också hört att han var elak. Hela hans image bygger ju på det där..
 
Hur upplever ni att det är?
Håller ni med om belastningen?
Märker ni samma utveckling?

Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.

Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.
Intressant tråd! Jag hoppas att den klarar sig tillräckligt länge för att jag ska hinna vara med på några av de relevanta spåren, tycker att bland andra du @MiniLi har gjort ett bra jobb med att hålla tråden på ämnet, men jag börjar med ursprungsinlägget.

Jag vet inte om jag är någon som arbetar aktivt för jämställdhet (gör jag tillräckligt mycket för att kunna hävda det?), men jag är definitivt feminist. Att jag är feminist betyder förstås inte att jag håller med alla feminister och antagligen är det så för de allra flesta, man kan helt enkelt inte hålla med alla i en såpass bred rörelse. Beroende på sammanhang kan människor som förklarar att de är feminister faktiskt göra mig en aning misstänksam.
Det är svårt att vara feminist i en sexistisk värld men visst märker jag en skillnad både i samhället i stort och på forumet under årens lopp. Inte bara i hur andra är mer beredda att ta till sig feministiska resonemang, att sådana resonemang får ta större plats, att fler offentliga personer kallar sig feminister osv, även i att mina egna åsikter har utvecklats. Att fortsätta lära sig, att inte stagnera, att se att samhället kan förändras, det känns fantastiskt. Det går kanske inte åt rätt håll precis alla gånger, ibland går det åt helt fel håll, men jag försöker komma ihåg att i ett helhetsperspektiv har det hänt mycket positivt.

Det finns samtidigt en del välbekanta fenomen som stör mig alltmer, bl a i egenskap av feminist på det här forumet. Den antifeministiska väggen man fortfarande springer in i så fort man försöker föra en feministisk diskussion t ex är ju inte ett nytt problem, den har existerat länge och gårdagens antifeminister var inte bättre än dagens, så varför stör det mig mer? Jag tror det är en kombination av bristande ork, större medvetenhet om orättvisor i allmänhet samt min egen utveckling.
Förr kunde jag bemöta ganska simpla sexistiska argument och få nya tankar av det. Idag bevittnar jag snarare hur antifeminister m.fl. förutsägbart leder in ett ämne i en återvändsgränd för att döda det och oftast finns det inte längre något lärorikt att hämta i den processen för mig. Det har gjorts förr. Jag vill vidare till de resonemang som utmanar mig, där jag kan lära mig mer, förstå mer, men vi kommer sällan dit i sällskap av uttalade antifeminister, i vissa ämnen kommer man sällan förbi en specifik punkt. När det finns sexister m.fl. som lägger diskussionen på en nivå som inte är särskilt utvecklande för mig känner jag nästan att vissa ämnen är dödsdömda från start. Jag vet redan vad som kommer skrivas, innan det har skrivits.

Därför är det lite uppfriskande med den här tråden, det har rörts vid en del ämnen som mer sällan diskuteras här och skilda perspektiv har framförts på städade vis! :up: Ska läsa igenom den ordentligt ytterligare någon gång och försöka hinna ta tillfället i akt att diskutera en del spännande som nämnts.
 
Tja, nu var det ju inte du som skrev inlägget jag svarade på, men när man i inlägget analyserar liberal feminism utifrån liberala värderingar - så var det fortfarande, tycker jag, en högst relevant kommentar som belyser en annan liberal värderingsinriktning som löser problemet och blir en annan slags liberal feminism utan det problemet analysen gav vid handen. Nog, från min sida, jag fick ut hela min relevanta poäng i första svaret.
Apropå trådens fråga om hur det är att vara feminist. För mig är det, bland annat, att vara nästintill överobservant på skillnader i hur män och kvinnor uttrycker sig och tar plats. Det är oftast bara en halvt frivillig observans från min sida.

Som nu i den här tråden. Två män drar allt då och då iväg tråden i sin respektive önskade riktning. Som då du, mot liberal politik.

Du har blivit ombedd att låta bli med det flera gånger.

Och du har, nu kommer min observation, vid nu minst två tillfällen gått med på att sluta med det, med kommentarena att DU har fått svar på dina frågor (när du inte ens såg att det jag skrev var "a är inte lika med icke-a) och nu med att DU har fått ut din poäng.

Jag vet att en del här på buke gissar att du är kvinna. Det hade jag inte gissat.

En liten erfarenhet av att vara feminist.
 
Att vara feminist. Manlig sambo börjar laga mat, jag är upptagen av annat. Någonstans skickar patriarkatet självkritiska tankar till mig om att jag borde släppa vad jag håller på med och hjälpa till i köket. Lägger mig istället demonstrativt i soffan och gör ingenting.
Fuck you inre jävla kvinnoroll. I hate you. :devil:
 
Apropå trådens fråga om hur det är att vara feminist. För mig är det, bland annat, att vara nästintill överobservant på skillnader i hur män och kvinnor uttrycker sig och tar plats. Det är oftast bara en halvt frivillig observans från min sida.

Som nu i den här tråden. Två män drar allt då och då iväg tråden i sin respektive önskade riktning. Som då du, mot liberal politik.

Du har blivit ombedd att låta bli med det flera gånger.

Och du har, nu kommer min observation, vid nu minst två tillfällen gått med på att sluta med det, med kommentarena att DU har fått svar på dina frågor (när du inte ens såg att det jag skrev var "a är inte lika med icke-a) och nu med att DU har fått ut din poäng.

Jag vet att en del här på buke gissar att du är kvinna. Det hade jag inte gissat.

En liten erfarenhet av att vara feminist.

Och sedan kommer nya frågor som handlar om hur det är att vara liberal feminist och problematiseringar kring det - som blir ytterligare korta diskussioner. Lite sådär som ett forum fungerar i ren allmänhet.
 
Apropå trådens fråga om hur det är att vara feminist. För mig är det, bland annat, att vara nästintill överobservant på skillnader i hur män och kvinnor uttrycker sig och tar plats. Det är oftast bara en halvt frivillig observans från min sida.

Som nu i den här tråden. Två män drar allt då och då iväg tråden i sin respektive önskade riktning. Som då du, mot liberal politik.

Du har blivit ombedd att låta bli med det flera gånger.

Och du har, nu kommer min observation, vid nu minst två tillfällen gått med på att sluta med det, med kommentarena att DU har fått svar på dina frågor (när du inte ens såg att det jag skrev var "a är inte lika med icke-a) och nu med att DU har fått ut din poäng.

Jag vet att en del här på buke gissar att du är kvinna. Det hade jag inte gissat.

En liten erfarenhet av att vara feminist.
Det här med att nästan tvångsmässigt lägga märke till små små saker känner jag också igen. Små nyanser som en del andra missar eller viftar bort men som verkligen vänder uppåner på saker. Ett trevligt bemötande blir plötsligt bara sliskigt och äckligt när den där lilla diskreta nyansen ploppar upp.

Det är ofta anledningen till att jag har så svårt för män som kallar sig feminister. De där småsakerna finns alltid där och jag har noll tolerans för det.
Det kanske är ett typexempel på när jag blir exkluderande men jag fixar verkligen inte manlig fasadfeminism. Den är bara så självgod och otäck.
 
Och sedan kommer nya frågor som handlar om hur det är att vara liberal feminist och problematiseringar kring det - som blir ytterligare korta diskussioner. Lite sådär som ett forum fungerar i ren allmänhet.
Du har inte övervägt möjligheten att hålla dig till feministledet av uttrycket liberal feminist? Och du har inte övervägt möjligheten, som en nödlösning, att förhålla dig analytiskt snarare än propagandistiskt till liberalledet i liberal feminist?

Eftersom tråden handlar om att vara feminist.
 
Det här med att nästan tvångsmässigt lägga märke till små små saker känner jag också igen. Små nyanser som en del andra missar eller viftar bort men som verkligen vänder uppåner på saker. Ett trevligt bemötande blir plötsligt bara sliskigt och äckligt när den där lilla diskreta nyansen ploppar upp.

Det är ofta anledningen till att jag har så svårt för män som kallar sig feminister. De där småsakerna finns alltid där och jag har noll tolerans för det.
Det kanske är ett typexempel på när jag blir exkluderande men jag fixar verkligen inte manlig fasadfeminism. Den är bara så självgod och otäck.
Jag har enorma problem med det där när det gäller hur kroppskontakt och sex skildras på film och i serier. Jag ser i minst 80-90% av sådana skildringar att det är viktigt att det går fram att HAN är starkast och har initiativet. Och detta när det FÖRESTÄLLER lycklig kärlek. Jag står inte ut med det.

I den mån jag ser folk småhångla i verkligheten, ser jag tyvärr samma mönster.

Att vara feminist: att inte tro på att andra är jämbördiga med varandra bara för att de själva tror eller låtsas det.
 
Du har inte övervägt möjligheten att hålla dig till feministledet av uttrycket liberal feminist? Och du har inte övervägt möjligheten, som en nödlösning, att förhålla dig analytiskt snarare än propagandistiskt till liberalledet i liberal feminist?

Eftersom tråden handlar om att vara feminist.

Jag tycker att jag gör det i stora drag (med något undantag då jag och andra hamnade i partipolitik) - och vet att du läser alla mina inlägg - oavsett innehåll som politisk propaganda.

För mig och många andra, skulle jag tro, är det också intressant att diskutera hur det är att vara feminist i den form av feminism man identifierar sig med.

Analysen som presenterades av @Lager var att liberal feminism har ett problem med hur man hanterar det faktum att alla människor inte alls har samma kapacitet att välja i sina liv. Och det kommenterade jag med en alternativ liberal grundvärdering, som minskar det problemet - åtminstone för mig. Det var liksom inte mer än så - och ändå blir det storm i vattenglaset. Du ger mig fantastiskt mycket onödigt utrymme i tråden, istället för att eventuella enligt dig varande sidospår får vara just det tills de är utredda ett inlägg senare.
 
Tydligt exempel är utseende. Kvinnor kan tex klä sig i kostym men män har väldigt svårt att klä sig i klänning.
Kvinnor som rör sig mot mansrollen anses vara okvinnliga, men de kan vinna tex makt ändå. Mändom rör sig mot kvinnorollen blir hårt utsatta och vinner ingenting alls eftersom de ”byter ner sig” utifrån rådande maktstruktur.

Är det att vara feminist att anse att kvinnor som klär sig som män ex i kostym gör det för att de drar sig mot mansrollen? Jag skulle själv aldrig never ever sätta på mig en klänning men kostym går hur bra som helst.
 
Är det att vara feminist att anse att kvinnor som klär sig som män ex i kostym gör det för att de drar sig mot mansrollen? Jag skulle själv aldrig never ever sätta på mig en klänning men kostym går hur bra som helst.
Nej, men det är ju ett klädesplagg som en gång var strikt manligt kodat. Det var bara ett exempel på hur män och kvinnor drabbas av olika typer av konsekvenser beroende på normbrott.

Jag skulle aldrig könskoda ngn på det sättet du frågar efter. Det vore ju jättesunkigt.
 
Är det att vara feminist att anse att kvinnor som klär sig som män ex i kostym gör det för att de drar sig mot mansrollen? Jag skulle själv aldrig never ever sätta på mig en klänning men kostym går hur bra som helst.
Jag fattar nog inte din fråga. Och inte riktade du den till mig heller. Men jag lägger ut texten ändå.

I MIN feminism ingår en sorts dröm om att inget alls överhuvudtaget skulle vara genuskodat. Att vem som vill kan ha klänning. Inga könsroller överhuvudtaget. Men det tror jag inte att de flesta feminister vill.

Själv går jag klart hellre i kostym än klänning, och jag ser INTE det som att jag närmar mig mansrollen. Jag ser det som att jag föredrar kostym framför klänning. (Oftast har jag så klart inte kostym, utan mer vanliga kläder.)
 
Jag har enorma problem med det där när det gäller hur kroppskontakt och sex skildras på film och i serier. Jag ser i minst 80-90% av sådana skildringar att det är viktigt att det går fram att HAN är starkast och har initiativet. Och detta när det FÖRESTÄLLER lycklig kärlek. Jag står inte ut med det.

I den mån jag ser folk småhångla i verkligheten, ser jag tyvärr samma mönster.

Att vara feminist: att inte tro på att andra är jämbördiga med varandra bara för att de själva tror eller låtsas det.
Det är så horribelt - och så normaliserat att många inte alls reagerar. Och vips så är man killjoy på ett område till... (Jag har försökt hitta nått att se på streamingtjänsten HBO på sistone, men det är verkligen ett lågvattenmärke när det kommer till detta...)
 
Det är så horribelt - och så normaliserat att många inte alls reagerar. Och vips så är man killjoy på ett område till... (Jag har försökt hitta nått att se på streamingtjänsten HBO på sistone, men det är verkligen ett lågvattenmärke när det kommer till detta...)

Helt hopplöst. De flesta filmer och serier är omöjliga att se pga detta.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp