Att vara feminist

Eftersom jag är i så få feminism-diskussioner överlag är ju detta egentligen inget problem alls. Det är ju typ bara för mig själv och mina nära jag definierar mig som feminist och om någon specifikt skulle fråga (aldrig hänt). Men ja, jag kommer fortsätta fundera över detta.



Just den sista meningen - att all feminism handlar om alla människor - så tycker inte jag det känns när man pratar om att hata män eller att män som grupp är hemska på massa olika sätt. Och det verkar ju inte som att män generellt tycker att det handlar om dem, annars skulle väl fler män definierat sig som feminister?
Den enda man jag diskuterar feminism med känner inte alls att feminism inkluderar honom utan att det istället handlar om att skylla alla tänkbara problem i samhället på män. Detta är alltså inte alls en "macho-man" och när feminister pratar om att män ÄR på ett visst sätt eller att män i grupp är på ett sätt så känner han inte igen sig alls i det.
Han kan ju ha fel såklart men det är hans och jag tror många mäns känsla. Att feminismen inte alls är till för dem. Vilket jag på ett sätt kan tycka är ok, feminismen är till för kvinnors rättigheter i första hand.
Men finns det inte någon sorts motsättning här? Är feminismen 1. för kvinnors ökade rättigheter där män måste släppa privilegier och makt ifrån sig eller 2. för att ALLA ska få det bättre? Är nummer två verkligen möjligt? Kan verkligen ALLA få det bättre, är det inte mer logiskt att om en grupp ska få det bättre får en grupp det sämre?

Förlåt jag bara skriver medan jag tänker här.

Problemet män härmed feminismen är att feminismen förordar mansdiskriminering. Eller snarare att de anser att mansdiskriminering inte kan existera.

Därav ser vi den feministiska politiken där män har färre rättigheter och fler skyldigheter än kvinnor. Varför skulle någon normalt funtad man stödja det?
 
Jag googlade och fick ett par bra träffar på wikipedia. Eller rättare, den om patriarkat var bra. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_(sociologi)

Den om radikalfeminism var dock mer än min migränhjärna klarade att processa. Varför denna splittring och fragmentisering ... :(

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Radikalfeminism

Med vänlig hälsning, bläckfiskfeminist
Var det så fragmenterat? Det kändes lite som att de i essens var ganska lika i uppfattningen, de två inriktningarna med lite olika tyngdpunkt? eller så läste jag slarvigt.

Här är en till väldigt lik men med annat fokus, på offentliga livet mer än det privata, men där alla privat ska ... osv
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Liberalfeminism
 
Inom feminismen kan jag inte tänka mig att det är så konfliktskapande, möjligtvis i teoribildningen. De som förnekar patriarkatet benämner sig sällan som feminister, tänker jag.
En jättekonstig idé dessutom iom att de som skapade patriarkatet verkligen trodde på dess existens och perfektion.

Nåja ok kristna patriarkatet Paulus, 1:a Korintierbrevet

"Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9. Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för
mannens skull.
10. Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas
skull.
11. Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen,
eller mannen utan kvinnan.
12. Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan;
men alltsammans är av Gud. --
13. Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14. Lär icke själva naturen eder att det länder en man till
vanheder, om han har långt hår,
15. men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår?
Håret är ju henne givet såsom slöja."

Det är ju bara fånigt av dem att förneka det. Och så revben osv då.
 
Att använda det kristna patriarkatet som källa på ett samhällspatriarkat känns ungefär lika relevant som att använda det faktum att folk skämtar om sina respektive som regering och riksdag för att kvinnor bestämmer.
 
Det behövs en akademisk ingång om en teori ska kunna utvecklas. Feminism ser jag som en metod för att tolka maktordningar, och vilken makt som är i fokus beror på den som tolkar. Är det rösträtten som är målet? Eller är det den fria aborten, eller frihet från våld? Aint I a woman?

En stor skillnad mellan de olika inriktningarna är att olika delar av samhället ifrågasätts tänker jag. Poängen med radikalfeminism är hela "det personliga är politiskt". Dvs vi lever i en diskurs där vi reproducerar vissa mönster (nej inte Alla, men så pass många att det blir statistiskt mätbara skillnader), vilket konstruerar/rekonstruerar strukturella idee´r, typ "kvinnor är mer omhändertagande" / "män är mer logiska". Våra val är beroende av situationen och samhället där vi befinner oss. Konkret: Finns det inga dagis (som jag har råd med) så kan jag inte göra valet att yrkesarbeta 100%, vilket bevisar att kvinnor med barn inte vill yrkesarbeta.

Sedan flödar samtalet över i vad-är-vad-diskussionen med särartsfeministerna. Är kvinnor hemma med barnen för att det förväntas socialt, eller för kvinnor är biologiskt designade för att ta hand om barn? Alla har lusläst Ellen Key, någon tycker att kvinnor ska vara politiska ledare för att moderskapsinstinkten ger bättre samhällen, någon annan säger att hemmafru är det enda rätta och en karl måste ju ha sexuell tillgång till sin fru jämt, för se hur synd det är om incel:sen.

...och så ramlar jag (med mitt rödvinglas) in i kritik emot liberalfeminismen - att den gör det enkelt för sig genom att bara fokusera på siffror och lagar. Dvs ja kvinnor ska ha rösträtt. Men ingen analys över huruvida kvinnor har samma möjlighet att fysiskt ta sig till röstlokalen, om kvinnor får politisk skolning, eller möjlighet att engagera sig politiskt. (Ny)liberalismen förutsätter en bild av exakt lika människor med samma kapacitet, samma utgångspunkt, och samma möjligheter - så ser inte samhället ut.

Här någonstans brukar jag komma fram till att Trotsky hade mycket att tillföra, alla borde läsa Leon Larssons "En avgrundseld som sargar och förtär", och beklaga mig över hur lite det finns skrivet om funktionsrätt och feminism på svenska.

Lena Gemzöe har skrivit lättillgängligt om feminism och olika inriktningar, btw. De flesta finns inlästa också. Om nån vill ladda ned nåt lagom till kommande nyårshelg.

Makt är svårt tycker jag. Det finns många delar i sociala relationer och samhällsfunktioner som går in i varandra och det är inte sådär glasklart vad som är garnnystansänden och vad som bara är lösa snören. Jag hoppas på den intersektionella feministiska rörelsen men tycker att det finns problem även där ibland, ex det som @Petruska var inne på med transfrågorna och att man återskapar roller som feminismen tidigare försökt bryta ned.
Jag vet inte alls om jag håller med om dina åsikter när det gäller liberalfeminismen. Det kämpas för att underlätta för kvinnor att starta företag till exempel och med väl medvetenhet om att det är svårare. Det pratas om glastak som kvinnor slår i så att det blir fler manliga chefer även i kvinnodominerande organisationer. Jag tycker själv faktiskt att det är intressant det här med statistik om löneskillnader eftersom löneskillnader ju också ger olika möjligheter i övrigt. Sedan samma rättigheter till kunskap och skolor och alla arbetsplatser är väl att kämpa för att folk ska få samma möjligheter.

Sedan vet jag inte om jag känner igen det där med rösträtten, att liberalfeministerna skulle ge blanka sjutton i om folk faktiskt lyckades komma åt att rösta, det inskränker ju deras frihet. Har du ett exempel på när det har utvecklat sig så i Sverige?

Liberalerna vill väl förse alla med samma tillgång till information och utbildning, men jag kan hålla med om att de Sociala nog är bättre på att tänka på att stödja upp med hjälp när medel och kapacitet saknas. Men jag tror att det är få i Sverige idag som inte tycker att man ska hjälpa dem som behöver det.
 
Att använda det kristna patriarkatet som källa på ett samhällspatriarkat känns ungefär lika relevant som att använda det faktum att folk skämtar om sina respektive som regering och riksdag för att kvinnor bestämmer.
Varför det? Vi lever i ett land som var mosaiskt fram till år 2000, då kyrkan skildes från staten.
Du menar helt enkelt att religionen inte påverkade vårt samhälle åt det kvinnofientliga hållet rent historiskt utan att det är mer av en naturlig del med patriarkal ordning för människan som sedan religionen sög upp?

Eller menar du att samhället inte alls påverkades av kyrkan? Utan mannens makt i samhället är helt fristående från mannens makt i kyrkan?

Faktum är att jag inte ens förstår skämtdelen med regering och riksdag hemmavid.
 
Varför det? Vi lever i ett land som var mosaiskt fram till år 2000, då kyrkan skildes från staten.
Du menar helt enkelt att religionen inte påverkade vårt samhälle åt det kvinnofientliga hållet rent historiskt utan att det är mer av en naturlig del med patriarkal ordning som sedan religionen sög upp?
Religionen har inte varit relevant i Sverige på väldigt länge och man kan inte peka på det för alltid mer än man kan peka på nazismen i tyskland för alltid.
 
Jo med lön funkar det ju :) Men om man tänker makt och privilegier?
Jag håller med @lil-sis men vill lägga till. Visst att fördela makt mer lika gör väl såklart att den smetas ut över fler. Men det finns andra saker som kanske varit lågt värderade i vissa tider men kan vara otroligt värdefullt att få ta del av, som ett barns kärlek tex, privilegier som betraktats som värdelösa och som är en stor börda för en men delat...
 
Religionen har inte varit relevant i Sverige på väldigt länge och man kan inte peka på det för alltid mer än man kan peka på nazismen i tyskland för alltid.
Det beror väl på vad man menar med länge. Om man tycker att 60-talet är länge sedan så tänker man kanske inte på att vissa fortfarande har en farmor i livet som inte kunde skilja sig pga "vad folk tyckte" som i sin tur berodde på religionen. Och många som lever idag har föräldrar som föddes på 40-talet. Dessutom missar man att Sverige är ett av de mest sekulariserade landen på jorden, så om du bara kvistar över till Norge så...
 
Ja, det är lättare för den som har makten - i patriarkatet vi lever i är det män - att verka för förändringar, motverka normerna och därmed hamnar en större del av ansvaret där.
Jag förstår nog inte hur du menar här, hur är detta kopplat till det inlägget du citerade?
Jag skrev att mansrollen är snävare och att avsteg från den traditionella mansrollen ofta straffas hårdare än när kvinnor rör sig mot trafitionell mansroll.
Mitt inlägg handlade inte om vem som har ansvar för förändring.

Det är just här jag tycker socialliberalismen kommer in som lösningsfaktor, där man istället förutsätter att alla människor har olika förutsättningar och ska genom fördelningspolitik beredas möjlighet till samma valfrihet i sina liv. Det är givetvis en utopi att någonsin komma hela vägen eftersom alla olikheter inte kan utjämnas genom fördelningspolitik och insatser, men jag tycker att det löser upp ditt presenterade problem. En avgörande del av analysen är just hur människor ska kunna beredas liknande möjligheter att välja.
Kan vi inte hålla oss till feminism? Att diskutera vad liberal feminism innebär är INTE samma sak som att vi ska diskutera partipolitik eller liberal politik generellt. Snälla håll dig till trådens ämne.
 
Just den sista meningen - att all feminism handlar om alla människor - så tycker inte jag det känns när man pratar om att hata män eller att män som grupp är hemska på massa olika sätt. Och det verkar ju inte som att män generellt tycker att det handlar om dem, annars skulle väl fler män definierat sig som feminister?
Den enda man jag diskuterar feminism med känner inte alls att feminism inkluderar honom utan att det istället handlar om att skylla alla tänkbara problem i samhället på män. Detta är alltså inte alls en "macho-man" och när feminister pratar om att män ÄR på ett visst sätt eller att män i grupp är på ett sätt så känner han inte igen sig alls i det.
Han kan ju ha fel såklart men det är hans och jag tror många mäns känsla. Att feminismen inte alls är till för dem. Vilket jag på ett sätt kan tycka är ok, feminismen är till för kvinnors rättigheter i första hand.
Men finns det inte någon sorts motsättning här? Är feminismen 1. för kvinnors ökade rättigheter där män måste släppa privilegier och makt ifrån sig eller 2. för att ALLA ska få det bättre? Är nummer två verkligen möjligt? Kan verkligen ALLA få det bättre, är det inte mer logiskt att om en grupp ska få det bättre får en grupp det sämre?

Förlåt jag bara skriver medan jag tänker här.
Jag tycker att det borde vara självklart att ”hata män” i de här sammanhangen betyder hata den traditionella våldsbejakande mansrollen. ”Män” är i det sammanhanget en roll, då pratar man egentligen inte om individer. Det är egentligen väldigt konstigt att många så gravt missförstår detta. Vi reder ju ut dylika symbolgeneraliseringar i andra sammanhang utan att bli helt förvirrade.
Ofta uttrycks dessutom ”hata män” i direkt samband med kvinnovåld, som när Zara Larsson twittrade efter konserten där en kvinna blev våldtagen i publiken under uppträdandet. Om man faktiskt tänker efter så är det ju solklart att det inte innebär att hon faktiskt hatar alla män.

Jag kan uttrycka mig så ibland, men jag hatar ju definitivt inte alla manliga individer. Jag hatar mansrollen.

Att många män upplever ett motstånd mot feminismen beror ju på att de är den privilegiade gruppen. Som grupp är det ju inte konstigt att de känner sig ngt hotade. Det har ju genom tiderna varit smidigt och fördelaktigt för gruppen män att gruppen kvinnor varit underordnade.
Feminism handlar om att stärka svaga och utsatta gruppers position. De starka grupperna måste stå tillbaka och dela med sig.

I slutändan så kan ju många män väldigt lite om feminism. Många människor kan väldigt lite om feminism och sånt vi inte känner till skrämmer oss.
Men mäns rädsla för feminismen är ju många gånger ogrundad och bara okunnig.

Jag tror kanske inte man ska hänga upp sig på bättre/sämre. Det kommer helt klart bli annorlunda.
 
Jag förstår nog inte hur du menar här, hur är detta kopplat till det inlägget du citerade?
Jag skrev att mansrollen är snävare och att avsteg från den traditionella mansrollen ofta straffas hårdare än när kvinnor rör sig mot trafitionell mansroll.
Mitt inlägg handlade inte om vem som har ansvar för förändring.


Kan vi inte hålla oss till feminism? Att diskutera vad liberal feminism innebär är INTE samma sak som att vi ska diskutera partipolitik eller liberal politik generellt. Snälla håll dig till trådens ämne.

Det första var bara ett tillägg till den tankegången, att alla kön tvingas in i olika smala roller - jag anser helt enkelt att män har större frihet än kvinnor att inte uppfylla normen, då de sitter på mer makt. Så jag håller inte med om att män straffas hårdare.

Eftersom inlägget jag citerade innehöll det klassiska (här ungefärligt citat "Liberalismen tar i sin feminism inte hänsyn till människors olika kapacitet"), vilket jag menar är ett problem socialliberalismen knyter upp. Jag tycker det ligger väldigt i linje som en kommentar till analysen som framställdes.
 
Problemet män härmed feminismen är att feminismen förordar mansdiskriminering. Eller snarare att de anser att mansdiskriminering inte kan existera.

Därav ser vi den feministiska politiken där män har färre rättigheter och fler skyldigheter än kvinnor. Varför skulle någon normalt funtad man stödja det?
Gör den det, eller är det en fin halmgubbe?
En normalt funtad man skulle stödja det. Svårare än så är det inte.
Varför skulle det vara fuktat att vara för att ha mindre rättigheter och fler skyldigheter.

Nej du. Den lägre går inte.
Det här hör inte hemma i den här tråden. Napoa inte på sidospår är ni snälla.

@Klonim snälla respektera trådens målgrupp och syfte. Starta en egen tråd om du vill hacka på feminismen. Du som icke-feminist är välkommen i den här tråden om du har nyfikna och ödmjuka funderingar kring hur det är att vara feminist, men inte om du skriver som du gjort här hittills.
 
Det första var bara ett tillägg till den tankegången, att alla kön tvingas in i olika smala roller - jag anser helt enkelt att män har större frihet än kvinnor att inte uppfylla normen, då de sitter på mer makt. Så jag håller inte med om att män straffas hårdare.

Eftersom inlägget jag citerade innehöll det klassiska (här ungefärligt citat "Liberalismen tar i sin feminism inte hänsyn till människors olika kapacitet"), vilket jag menar är ett problem socialliberalismen knyter upp. Jag tycker det ligger väldigt i linje som en kommentar till analysen som framställdes.
Ang makt och roller så är det olika saker. Den manliga rollen har mer makt. Kvinnor som ökar sin makt brukar göra det genom att ta till sig klassiskt manliga attribut i beteende osv.
Däremot är mansrollen snävare.
Tydligt exempel är utseende. Kvinnor kan tex klä sig i kostym men män har väldigt svårt att klä sig i klänning.
Kvinnor som rör sig mot mansrollen anses vara okvinnliga, men de kan vinna tex makt ändå. Mändom rör sig mot kvinnorollen blir hårt utsatta och vinner ingenting alls eftersom de ”byter ner sig” utifrån rådande maktstruktur.

Ang det sista.
Det är faktiskt inte samma sak att diskuteta liberalfeminism och att diskutera liberal politik.
 
Ang det sista.
Det är faktiskt inte samma sak att diskuteta liberalfeminism och att diskutera liberal politik.

Tja, nu var det ju inte du som skrev inlägget jag svarade på, men när man i inlägget analyserar liberal feminism utifrån liberala värderingar - så var det fortfarande, tycker jag, en högst relevant kommentar som belyser en annan liberal värderingsinriktning som löser problemet och blir en annan slags liberal feminism utan det problemet analysen gav vid handen. Nog, från min sida, jag fick ut hela min relevanta poäng i första svaret.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp