Eftersom jag är i så få feminism-diskussioner överlag är ju detta egentligen inget problem alls. Det är ju typ bara för mig själv och mina nära jag definierar mig som feminist och om någon specifikt skulle fråga (aldrig hänt). Men ja, jag kommer fortsätta fundera över detta.
Just den sista meningen - att all feminism handlar om alla människor - så tycker inte jag det känns när man pratar om att hata män eller att män som grupp är hemska på massa olika sätt. Och det verkar ju inte som att män generellt tycker att det handlar om dem, annars skulle väl fler män definierat sig som feminister?
Den enda man jag diskuterar feminism med känner inte alls att feminism inkluderar honom utan att det istället handlar om att skylla alla tänkbara problem i samhället på män. Detta är alltså inte alls en "macho-man" och när feminister pratar om att män ÄR på ett visst sätt eller att män i grupp är på ett sätt så känner han inte igen sig alls i det.
Han kan ju ha fel såklart men det är hans och jag tror många mäns känsla. Att feminismen inte alls är till för dem. Vilket jag på ett sätt kan tycka är ok, feminismen är till för kvinnors rättigheter i första hand.
Men finns det inte någon sorts motsättning här? Är feminismen 1. för kvinnors ökade rättigheter där män måste släppa privilegier och makt ifrån sig eller 2. för att ALLA ska få det bättre? Är nummer två verkligen möjligt? Kan verkligen ALLA få det bättre, är det inte mer logiskt att om en grupp ska få det bättre får en grupp det sämre?
Förlåt jag bara skriver medan jag tänker här.
Problemet män härmed feminismen är att feminismen förordar mansdiskriminering. Eller snarare att de anser att mansdiskriminering inte kan existera.
Därav ser vi den feministiska politiken där män har färre rättigheter och fler skyldigheter än kvinnor. Varför skulle någon normalt funtad man stödja det?