Att vara feminist

[mandalaki]

Ja. Optimistiska som i en övertro på vad man kan genomföra med politiska styrmedel, som i föräldraförsäkringen. Den går att dela lika idag, det blir inte lättare för att staten säger att det är det man ska göra. Tävlingsinriktade för att jag förknippar vänsterfenimism med väldigt starka resultatinriktade uttryck som kvinnokamp och att krossa patriarkatet. Detta är såklart bara min associationer.

Men jag förstår hur du tänker med optimistiska liberalfeminister som resultatinriktat försöker övertyga människor om att göra vettiga val. Men som liberalfeminist är ju det den givna vägen så jag brukar inte tänka på det som optimistiskt utan som realistiskt. Därför jag skrattade till när jag läste det du skrev. Ens eget perspektiv färgar såklart hur man ser olika fenomen.

Jag funderade faktiskt när jag använde ordet patriarkat (dock utan krossa ). Är det ett vänsterord och därmed konfliktskapande? Jag vet ju inte vad jag ska använda i stället.

 

[MiniLi]

Och jag tror inte att folk lyssnar mer för att man är arg och jobbig. Visst, de inbitna sexisterna ändrar sig nog inte vad man än gör, och de som redan är nyfikna och intresserade kommer nog lyssna oavsett hur man uttrycker sig. Men den stora massan, de som ser sig själva som normala och trevliga men aldrig reflekterat över att de är en del av strukturer som ger olika människor olika möjligheter, de tror jag lätt går i försvar om de får hård kritik innan de förstått vad de gör fel.

Sen tycker jag inte att du eller någon annan har någon som helst skyldighet att vara snäll och pedagogisk jämnt, så det här är absolut inte menat som någon kritik mot ditt förhållningssätt.

Ang det sista. I slutändan är det helt klart min personlighet som avgör och det är väl därför det blir så för mig. Sen kan jag rationalisera det på olika sätt

Obs att jag inte menar elak eller typ härskartekniker. Sånt gör inte jag. Jag är bara rak på sak..

 

[MiniLi]

Jag funderade faktiskt när jag använde ordet patriarkat (dock utan krossa ). Är det ett vänsterord och därmed konfliktskapande? Jag vet ju inte vad jag ska använda i stället.

Det är väl iaf från början ett radikalfeministiskt begrepp?
Kommer radikalfeminismen från vänsterhåll ursprungligen?

 

[Badger]

Det är väl iaf från början ett radikalfeministiskt begrepp?
Kommer radikalfeminismen från vänsterhåll ursprungligen?

Kollade upp, för jag tänkte att det kanske inte hade ursprung i feminismen och kanske inte faktiskt. Ett religiöst begrepp i kyrkan tydligen.

Så det är nog inte feministiskt, bara adopterat av feministerna. Dvs (wiki)
de, folk/kyrkan i allmänhet, tyckte att det var som det skulle vara att ledarskapet gick från manligt överhuvud för kyrkan till manligt överhuvud i familjen. Feminismen tycker ju inte det då och kritiserar den maktordningen, men hittade inte på begreppet, det var redan självklart och bra eller vad man ska säga. Dvs så som det ska vara tyckte man.

Det är faktiskt lite lustigt om man tänker på folk som protesterar mot dess existens. Att det gjorde i alla fall inte kyrkan under medeltiden. Den tyckte bara det var nice och naturligt.

Fortsätter med det självklara bara för att jag hade en poäng längre ned.

Så genom hela hierarkin i varje grupp är mannen överordnad kvinnan. Så en kung är överordnad drottningen och en manlig utfattig maktlös är överordnad en kvinnlig utfattig maktlös osv genom alla varianter av vad man kan vara. (som någon sa ovan att det är ju där man kan enas genom feminismen oavsett politisk färg lite). Vad jag tänker att de som tycker att patriarkatet inte finns har missat är att detta innebär inte att en manlig tiggare står över en kvinnlig drottning. Jag tror de tycker att det skulle krävas för ett "riktigt" patriarkat.

(Matriarkat som begrepp kom fram under 1800-talet men verkar inte användas egentligen nu om något samhälle. Matrilinjärt och egalitärt däremot.)

 

[mandalaki]

Det är väl iaf från början ett radikalfeministiskt begrepp?
Kommer radikalfeminismen från vänsterhåll ursprungligen?

Jag googlade och fick ett par bra träffar på wikipedia. Eller rättare, den om patriarkat var bra. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_(sociologi)

Den om radikalfeminism var dock mer än min migränhjärna klarade att processa. Varför denna splittring och fragmentisering ...

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Radikalfeminism

Med vänlig hälsning, bläckfiskfeminist

 

[Sedna]

Jag funderade faktiskt när jag använde ordet patriarkat (dock utan krossa ). Är det ett vänsterord och därmed konfliktskapande? Jag vet ju inte vad jag ska använda i stället.

Inom feminismen kan jag inte tänka mig att det är så konfliktskapande, möjligtvis i teoribildningen. De som förnekar patriarkatet benämner sig sällan som feminister, tänker jag.

 

[Petruska]

Jag googlade och fick ett par bra träffar på wikipedia. Eller rättare, den om patriarkat var bra. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_(sociologi)

Den om radikalfeminism var dock mer än min migränhjärna klarade att processa. Varför denna splittring och fragmentisering ...

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Radikalfeminism

Med vänlig hälsning, bläckfiskfeminist

Handlar inte de där många varianterna i rätt hög grad om en teoretisk och ofta(st) akademisk feminism? Dvs feministisk teori som analytiskt redskap främst i samhällsvetenskap? Där är det ju både rimligt och begripligt och i sin ordning att floran av olika feministiska ingångar är ganska stor, och att skillnaderna mellan dem framstår som en anings ogenomträngliga för oss andra.

Som tex radikalfeminism. Det har jag fått lära mig som en sorts feministiskt analysverktyg. För rätt länge sedan. Där radikal har med "rot" att göra, och tanken alltså är att maktobalansen mellan könen är någon sorts rot till det onda även när det gäller andra maktobalanser. Och så nu på senare år, verkar ordet snarare användas som någon sorts skällsord som gäller feminister den som skäller tycker är för radikala.

 

[mandalaki]

Handlar inte de där många varianterna i rätt hög grad om en teoretisk och ofta(st) akademisk feminism? Dvs feministisk teori som analytiskt redskap främst i samhällsvetenskap? Där är det ju både rimligt och begripligt och i sin ordning att floran av olika feministiska ingångar är ganska stor, och att skillnaderna mellan dem framstår som en anings ogenomträngliga för oss andra.

Som tex radikalfeminism. Det har jag fått lära mig som en sorts feministiskt analysverktyg. För rätt länge sedan. Där radikal har med "rot" att göra, och tanken alltså är att maktobalansen mellan könen är någon sorts rot till det onda även när det gäller andra maktobalanser. Och så nu på senare år, verkar ordet snarare användas som någon sorts skällsord som gäller feminister den som skäller tycker är för radikala.

Jo, så bör det väl vara. Men det är synd hur det är med teoretisk och akademisk feminism. Det är ju den feminismen som det ofta rynkas på näsan åt som elitistisk, jag kände ju själv hur trött jag blev av det jag läste på wikipedia. När det i själva verket bara handlar om en akademisk ingång i feminismen, med teoribildning och egen begreppsapparat som i sociologi eller statsvetenskap eller vad som.

 

[Lager]

Det behövs en akademisk ingång om en teori ska kunna utvecklas. Feminism ser jag som en metod för att tolka maktordningar, och vilken makt som är i fokus beror på den som tolkar. Är det rösträtten som är målet? Eller är det den fria aborten, eller frihet från våld? Aint I a woman?

En stor skillnad mellan de olika inriktningarna är att olika delar av samhället ifrågasätts tänker jag. Poängen med radikalfeminism är hela "det personliga är politiskt". Dvs vi lever i en diskurs där vi reproducerar vissa mönster (nej inte Alla, men så pass många att det blir statistiskt mätbara skillnader), vilket konstruerar/rekonstruerar strukturella idee´r, typ "kvinnor är mer omhändertagande" / "män är mer logiska". Våra val är beroende av situationen och samhället där vi befinner oss. Konkret: Finns det inga dagis (som jag har råd med) så kan jag inte göra valet att yrkesarbeta 100%, vilket bevisar att kvinnor med barn inte vill yrkesarbeta.

Sedan flödar samtalet över i vad-är-vad-diskussionen med särartsfeministerna. Är kvinnor hemma med barnen för att det förväntas socialt, eller för kvinnor är biologiskt designade för att ta hand om barn? Alla har lusläst Ellen Key, någon tycker att kvinnor ska vara politiska ledare för att moderskapsinstinkten ger bättre samhällen, någon annan säger att hemmafru är det enda rätta och en karl måste ju ha sexuell tillgång till sin fru jämt, för se hur synd det är om incel:sen.

...och så ramlar jag (med mitt rödvinglas) in i kritik emot liberalfeminismen - att den gör det enkelt för sig genom att bara fokusera på siffror och lagar. Dvs ja kvinnor ska ha rösträtt. Men ingen analys över huruvida kvinnor har samma möjlighet att fysiskt ta sig till röstlokalen, om kvinnor får politisk skolning, eller möjlighet att engagera sig politiskt. (Ny)liberalismen förutsätter en bild av exakt lika människor med samma kapacitet, samma utgångspunkt, och samma möjligheter - så ser inte samhället ut.

Här någonstans brukar jag komma fram till att Trotsky hade mycket att tillföra, alla borde läsa Leon Larssons "En avgrundseld som sargar och förtär", och beklaga mig över hur lite det finns skrivet om funktionsrätt och feminism på svenska.

Lena Gemzöe har skrivit lättillgängligt om feminism och olika inriktningar, btw. De flesta finns inlästa också. Om nån vill ladda ned nåt lagom till kommande nyårshelg.

Makt är svårt tycker jag. Det finns många delar i sociala relationer och samhällsfunktioner som går in i varandra och det är inte sådär glasklart vad som är garnnystansänden och vad som bara är lösa snören. Jag hoppas på den intersektionella feministiska rörelsen men tycker att det finns problem även där ibland, ex det som @Petruska var inne på med transfrågorna och att man återskapar roller som feminismen tidigare försökt bryta ned.

 

[Trollunge]

Jag tänker att man inte behöver låta andra definiera ens feminism. Alla feminister måste ju inte tycka och bete sig likadant, och det är ju ganska kontraproduktivt (och cirkulärt) att dra sig undan från feminismen för att det finns andra feminister som tycker annorlunda än du?

Du har en poäng men samtidigt; om jag känner att jag behöver ge en massa extra förklaringar på vad jag tycker som feminist för att det finns mycket jag känner att jag inte håller med dagens feminism om.. Jag vet inte. Jag är som sagt inte riktigt klar med de här funderingarna och jag kallar mig fortfarande feminist, det är bara att det känns inte riktigt lika självklart som det en gång gjorde.

 

[Trollunge]

Om jag hade varit man hade jag blivit fullkomligt panikslagen över dagens mansroll och mansnorm.

Kan du utveckla?

 

[MiniLi]

Det behövs en akademisk ingång om en teori ska kunna utvecklas. Feminism ser jag som en metod för att tolka maktordningar, och vilken makt som är i fokus beror på den som tolkar. Är det rösträtten som är målet? Eller är det den fria aborten, eller frihet från våld? Aint I a woman?

En stor skillnad mellan de olika inriktningarna är att olika delar av samhället ifrågasätts tänker jag. Poängen med radikalfeminism är hela "det personliga är politiskt". Dvs vi lever i en diskurs där vi reproducerar vissa mönster (nej inte Alla, men så pass många att det blir statistiskt mätbara skillnader), vilket konstruerar/rekonstruerar strukturella idee´r, typ "kvinnor är mer omhändertagande" / "män är mer logiska". Våra val är beroende av situationen och samhället där vi befinner oss. Konkret: Finns det inga dagis (som jag har råd med) så kan jag inte göra valet att yrkesarbeta 100%, vilket bevisar att kvinnor med barn inte vill yrkesarbeta.

Sedan flödar samtalet över i vad-är-vad-diskussionen med särartsfeministerna. Är kvinnor hemma med barnen för att det förväntas socialt, eller för kvinnor är biologiskt designade för att ta hand om barn? Alla har lusläst Ellen Key, någon tycker att kvinnor ska vara politiska ledare för att moderskapsinstinkten ger bättre samhällen, någon annan säger att hemmafru är det enda rätta och en karl måste ju ha sexuell tillgång till sin fru jämt, för se hur synd det är om incel:sen.

...och så ramlar jag (med mitt rödvinglas) in i kritik emot liberalfeminismen - att den gör det enkelt för sig genom att bara fokusera på siffror och lagar. Dvs ja kvinnor ska ha rösträtt. Men ingen analys över huruvida kvinnor har samma möjlighet att fysiskt ta sig till röstlokalen, om kvinnor får politisk skolning, eller möjlighet att engagera sig politiskt. (Ny)liberalismen förutsätter en bild av exakt lika människor med samma kapacitet, samma utgångspunkt, och samma möjligheter - så ser inte samhället ut.

Här någonstans brukar jag komma fram till att Trotsky hade mycket att tillföra, alla borde läsa Leon Larssons "En avgrundseld som sargar och förtär", och beklaga mig över hur lite det finns skrivet om funktionsrätt och feminism på svenska.

Lena Gemzöe har skrivit lättillgängligt om feminism och olika inriktningar, btw. De flesta finns inlästa också. Om nån vill ladda ned nåt lagom till kommande nyårshelg.

Makt är svårt tycker jag. Det finns många delar i sociala relationer och samhällsfunktioner som går in i varandra och det är inte sådär glasklart vad som är garnnystansänden och vad som bara är lösa snören. Jag hoppas på den intersektionella feministiska rörelsen men tycker att det finns problem även där ibland, ex det som @Petruska var inne på med transfrågorna och att man återskapar roller som feminismen tidigare försökt bryta ned.

Åh, så bra skrivet!

 

[MiniLi]

Du har en poäng men samtidigt; om jag känner att jag behöver ge en massa extra förklaringar på vad jag tycker som feminist för att det finns mycket jag känner att jag inte håller med dagens feminism om.. Jag vet inte. Jag är som sagt inte riktigt klar med de här funderingarna och jag kallar mig fortfarande feminist, det är bara att det känns inte riktigt lika självklart som det en gång gjorde.

Du kanske ska fundera över varför du känner så?
Jag menar, jag håller definitivt inte med alla feminister. Jag har aldrig känt att jag behöver definiera just min feminism innan jag kan börja prata?
Varför är det så viktigt för dig att ta avstånd från andra feministiska modeller?

Människor som tror att feminism är en sak saknar kunskap. Om man vill så kan man ju förklara, eller så struntar man i det.

 

[MiniLi]

Kan du utveckla?

Jag gissar att det dom åsyftas är att mansrollen är lika strikt och smal som kvinnorollen. Nästan mer strikt egentligen.
Det är ju mer socialt accepterat att kvinnor går in i delar av klassisk mansroll än att män tar sig an traditionellt kvinnliga attribut.

All feminism handlar om alla människor.

 

[sjoberga]

Jag gissar att det dom åsyftas är att mansrollen är lika strikt och smal som kvinnorollen. Nästan mer strikt egentligen.
Det är ju mer socialt accepterat att kvinnor går in i delar av klassisk mansroll än att män tar sig an traditionellt kvinnliga attribut.

All feminism handlar om alla människor.

Ja, det är lättare för den som har makten - i patriarkatet vi lever i är det män - att verka för förändringar, motverka normerna och därmed hamnar en större del av ansvaret där.

 

[sjoberga]

...och så ramlar jag (med mitt rödvinglas) in i kritik emot liberalfeminismen - att den gör det enkelt för sig genom att bara fokusera på siffror och lagar. Dvs ja kvinnor ska ha rösträtt. Men ingen analys över huruvida kvinnor har samma möjlighet att fysiskt ta sig till röstlokalen, om kvinnor får politisk skolning, eller möjlighet att engagera sig politiskt. (Ny)liberalismen förutsätter en bild av exakt lika människor med samma kapacitet, samma utgångspunkt, och samma möjligheter - så ser inte samhället ut.
.

Det är just här jag tycker socialliberalismen kommer in som lösningsfaktor, där man istället förutsätter att alla människor har olika förutsättningar och ska genom fördelningspolitik beredas möjlighet till samma valfrihet i sina liv. Det är givetvis en utopi att någonsin komma hela vägen eftersom alla olikheter inte kan utjämnas genom fördelningspolitik och insatser, men jag tycker att det löser upp ditt presenterade problem. En avgörande del av analysen är just hur människor ska kunna beredas liknande möjligheter att välja.

 

[Trollunge]

Du kanske ska fundera över varför du känner så?
Jag menar, jag håller definitivt inte med alla feminister. Jag har aldrig känt att jag behöver definiera just min feminism innan jag kan börja prata?
Varför är det så viktigt för dig att ta avstånd från andra feministiska modeller?

Människor som tror att feminism är en sak saknar kunskap. Om man vill så kan man ju förklara, eller så struntar man i det.

Eftersom jag är i så få feminism-diskussioner överlag är ju detta egentligen inget problem alls. Det är ju typ bara för mig själv och mina nära jag definierar mig som feminist och om någon specifikt skulle fråga (aldrig hänt). Men ja, jag kommer fortsätta fundera över detta.

Jag gissar att det dom åsyftas är att mansrollen är lika strikt och smal som kvinnorollen. Nästan mer strikt egentligen.
Det är ju mer socialt accepterat att kvinnor går in i delar av klassisk mansroll än att män tar sig an traditionellt kvinnliga attribut.

All feminism handlar om alla människor.

Just den sista meningen - att all feminism handlar om alla människor - så tycker inte jag det känns när man pratar om att hata män eller att män som grupp är hemska på massa olika sätt. Och det verkar ju inte som att män generellt tycker att det handlar om dem, annars skulle väl fler män definierat sig som feminister?
Den enda man jag diskuterar feminism med känner inte alls att feminism inkluderar honom utan att det istället handlar om att skylla alla tänkbara problem i samhället på män. Detta är alltså inte alls en "macho-man" och när feminister pratar om att män ÄR på ett visst sätt eller att män i grupp är på ett sätt så känner han inte igen sig alls i det.
Han kan ju ha fel såklart men det är hans och jag tror många mäns känsla. Att feminismen inte alls är till för dem. Vilket jag på ett sätt kan tycka är ok, feminismen är till för kvinnors rättigheter i första hand.
Men finns det inte någon sorts motsättning här? Är feminismen 1. för kvinnors ökade rättigheter där män måste släppa privilegier och makt ifrån sig eller 2. för att ALLA ska få det bättre? Är nummer två verkligen möjligt? Kan verkligen ALLA få det bättre, är det inte mer logiskt att om en grupp ska få det bättre får en grupp det sämre?

Förlåt jag bara skriver medan jag tänker här.

 

[lil-sis]

@Trollunge

Varför måste en grupp få det sämre för att en annan ska få det bättre? Om vi bara tänker lön så räcker det ju med att lyfta kvinnors löner till samma nivå som mäns, männens behöver inte sjunka (däremot möjligen bromsas). (Ja väldigt basic exempel.)

 

[Trollunge]

@Trollunge

Varför måste en grupp få det sämre för att en annan ska få det bättre? Om vi bara tänker lön så räcker det ju med att lyfta kvinnors löner till samma nivå som mäns, männens behöver inte sjunka (däremot möjligen bromsas). (Ja väldigt basic exempel.)

Jo med lön funkar det ju Men om man tänker makt och privilegier?

 

[lil-sis]

Jo med lön funkar det ju Men om man tänker makt och privilegier?

Makt är ju förstås inte oändligt, så ja om en grupp ska få mer makt behöver en annan grupp lämna ifrån sig en del. Men behöver det betyda att den gruppen får det sämre?

Eller först behöver vi väl definiera vad som är bättre och sämre (eh inte glasklart.)

Jag tänker att de som har det bäst materiellt sett kanske inte kan fortsätta att få det allt bättre utan istället ge plats för andra att få det bättre medan man är kvar på samma nivå, som med lönerna.