Att vara feminist

[Ullmerkott]

Det där tänker jag på ibland, eller rätt ofta. Personer som inte tycker som jag i valfri fråga (kan vara men måste inte vara feministisk, egentligen) talar om för mig att jag borde göra ditt eller datt för att "få fler på min sida". Jag förstår inte det där, riktigt. Jag är sällan ute efter att "få folk på min sida". Jag är ute efter att säga vad jag tycker. Vad andra sedan gör med det, lämnar jag åt dem. (Jag har en hemmagjord kvasipsykologisk/kvasisociologisk teori om att det där är en av skillnaderna mellan liberala och vänsterfeminister. Typ liberala vill alltid bli fler på ett framtidsinriktat och liksom tävlingsaktigt vis, vänsterfeminister vill klargöra sin ståndpunkt på ett analytiskt övertygande vis. Dvs, teorin går ut på att det finns ett samband mellan personliga (typ psykologiska) egenskaper och ideologisk hemmahörighet. Kvasi, som sagt, men en liten lek jag roar mig med. )

Din teori stämmer alldeles utmärkt på mig (och på alla liberal-mitt-människor jag känner för den delen ).
Om jag ska komma med en högst ogrundad spekulation om varför:
Den förändring vänsternänniskor vill åstadkomma politiskt, vill mitten/högern åstadkomma genom att med information och diskussion få människan att själv göra vettiga val. När diskussionen mer eller mindre ersätter politiska styrmedel blir det följaktligen mycket viktigare att den leder till faktiska resultat. Alltså är det primära syftet med en diskussion inte att säga vad jag tycker (det vet jag ju redan) utan att påverka världen åt ett i mitt tycke bättre håll.

Eller så är resultatinriktade människor bara mer benägna att vilja behålla sina privilegier.

 

[pollex]

Jag ligger flera dagar efter men försöker tugga i mig tråden. Och lite det som niffe skriver där poppar upp hela tiden i tråden, tycker dag. Feminismen är exkluderande, någon tycker att feminister med vissa åsikter inte borde få kalla sig feminist, en träffade en otrevlig vänsterfeminist, en annan får slängar av teoretiskt insatta feminister, vita medelklassfeminister får välförtjänt sina privilegier nedkörda i halsen osv.

Jag tycker att det är synd! Det skulle inte behöva vara ett krig. Men det är som om det förväntas mer av en för att man är feminist, är man feminist ska man alltid göra rätt. Jag kan ju bli utskälld av en otrevlig gubbe på spårvagnen, men blir jag utskälld av en otrevlig feminist, då jäklar.

Med tanke på vad vi har att kämpa mot - patriarkatet - borde det vara bättre att skapa färre i stället för fler konfliktytor sinsemellan. Patriarkatet är liksom konfliktyta nog.

Och med sagt tycker jag att detta är en superbra tråd, @MiniLi och alla andra!

Jag tycker nog inte att inomfeministiska konflikter är särskilt problematiskt, utan snarare att det vittnar om bredd och vitalitet - men så ser jag egentligen inte feministbegreppett som så mycket mer avslöjande om en persons politiska ”hur” än begreppet demokrat.

 

[mandalaki]

Jag tycker nog inte att inomfeministiska konflikter är särskilt problematiskt, utan snarare att det vittnar om bredd och vitalitet - men så ser jag egentligen inte feministbegreppett som så mycket mer avslöjande om en persons politiska ”hur” än begreppet demokrat.

Ja, visst kan det vara bredd och vitalitet också. Det är bara synd när det tar mer fokus än det femismen har att arbeta mot.

 

[cirkus]

Oj, det blev fel. Detta var svar till @SaraMara

Aha - då var jag inte så korkad som jag trode

 

[cirkus]

Jag ligger flera dagar efter men försöker tugga i mig tråden. Och lite det som niffe skriver där poppar upp hela tiden i tråden, tycker dag. Feminismen är exkluderande, någon tycker att feminister med vissa åsikter inte borde få kalla sig feminist, en träffade en otrevlig vänsterfeminist, en annan får slängar av teoretiskt insatta feminister, vita medelklassfeminister får välförtjänt sina privilegier nedkörda i halsen osv.

Jag tycker att det är synd! Det skulle inte behöva vara ett krig. Men det är som om det förväntas mer av en för att man är feminist, är man feminist ska man alltid göra rätt. Jag kan ju bli utskälld av en otrevlig gubbe på spårvagnen, men blir jag utskälld av en otrevlig feminist, då jäklar.

Med tanke på vad vi har att kämpa mot - patriarkatet - borde det vara bättre att skapa färre i stället för fler konfliktytor sinsemellan. Patriarkatet är liksom konfliktyta nog.

Och med sagt tycker jag att detta är en superbra tråd, @MiniLi och alla andra!

Tack!
Du fick fram vad jag funderade på - fast mycket tydligare och bättre

 

[mandalaki]

Tack!
Du fick fram vad jag funderade på - fast mycket tydligare och bättre

Tack, jag var långt ifrån säker på det, min hjärna är massakrerad efter ett migränanfall

 

[cirkus]

Tack, jag var långt ifrån säker på det, min hjärna är massakrerad efter ett migränanfall

Migränhjärnan slog strokehjärnan i hjärnornas krig

 

[mandalaki]

Migränhjärnan slog strokehjärnan i hjärnornas krig

Ja herregud! En blind leder en blind

 

[MiniLi]

Jag har kanske en ständig övertro till min förmåga att få människor att ta reson, men hade haft väldigt svårt att finna meningen i att liksom stå på ett tomt torg med en megafon och vråla om jag inte tror att det finns en chans att någon hör. Där kommer kanske den avgörande skillnaden in, argumentationen i sig är inte ett mål för mig - och kanske är det därför jag har så svårt att hitta min plats i vissa segment - den är bara ett rätt tröttsamt medel för att söka bryta ny mark. Typ. Förutom då när diskussionen är ett tidsfördriv, eller själva funktionen (som typ Buke eller ett snack över en lunch med kollegor) men det är inte sådana sammanhang jag främst reagerat över och snuddat vid i mina anekdotiska redogörelser. Kanske är jag också mer för breda penseldrag än att bryta ned i detaljer, vilket ytterligare skiljer, men främst värjer jag mig mot det för mig upplevt onyttiga i att arbeta på ett sätt som sänker en rörelse som jag annars upplever är på uppsving genom att få folk att tappa modet och känslan av samhörighet.

Jag antar att det ngnstans finns förhoppning om förändring, men jag tror helt enkelt att känslor är bättre än logik för att komma dit. Plus att jag som persom har lite de här dragen generellt. Om jag vet att jag inte kommer få som jag vill så tänker jag iallafall vara obekväm mot andra på vägen!

Generellt delar jag nog upp mina diskussions”motståndare” i två läger - de som är ovettiga och aldrig kommer ändra sig (mansgrisar och andra hopplösa fall) och de som är nyfikna och faktiskt intresserade.

De ovettiga mansgrisarna är jag skoningslös mot. Ju mer jag kan få dem att skämmas desto bättre typ. Ingen ide att vara pedagogisk för de kommer aldrig ändra sig ändå.

De nyfikna och intresserade är såklart en annan sak. Om de faktiskt är nyfikna. Annars tröttnar jag.

 

[EmmaBovary]

Haha, på just den här (social)liberala feministen stämmer det iaf. Jag skiter egentligen i argumentationen som sådan på ett samhälleligt plan vill jag endast se förändring. För förändring - på demokratisk väg - krävs förståelse och acceptans, fler likheter än olikheter, och då upplever jag det som så himla kontraproduktivt att ödsla kraft på att gräla på andra kvinnor i det här fallet. Men så är jag inte ultravänsterfeminist heller.

Haha, ser mig också som en (social)liberala feminist och har nog ungefär samma inställning som du. Så den hemmasnickrade modellen som @Petruska presenterade känns inte så tokig (även om jag inte skulle använda ordet tävlingsinriktad för att beskriva mig någonsin ).

 

[MiniLi]

Din teori stämmer alldeles utmärkt på mig (och på alla liberal-mitt-människor jag känner för den delen ).
Om jag ska komma med en högst ogrundad spekulation om varför:
Den förändring vänsternänniskor vill åstadkomma politiskt, vill mitten/högern åstadkomma genom att med information och diskussion få människan att själv göra vettiga val. När diskussionen mer eller mindre ersätter politiska styrmedel blir det följaktligen mycket viktigare att den leder till faktiska resultat. Alltså är det primära syftet med en diskussion inte att säga vad jag tycker (det vet jag ju redan) utan att påverka världen åt ett i mitt tycke bättre håll.

Eller så är resultatinriktade människor bara mer benägna att vilja behålla sina privilegier.

Någonstans vill väl alla påverka världen till det bättre.. Men jag betvivlar starkt att så många tänker till och genomför förändringar bara för att de blir upplysta lite lugnt och pedagogiskt.

 

[Badger]

Jag förstår nog inte din fråga.

Det här med hurdan en "får" vara är ett helt främmande problem för mig. En får väl vara som en vill, men genusnormativ är starkt uppmuntrat av så gott som samtliga normer och av kapitalet. Det hänger ihop med diskussionen tidigare i tråden om vilka feminister som lättast "kommer undan". Det är så klart de feminister som utmanar så lite som.möjligt som kommer undan lättast.

Jag menade snarare kvinnorollen som vid eller smal helt enkelt. Dvs att kvinnonormen kontra mansnormen skulle övergå i människonormen och man får klä sig som man tycker utan att utmana. Är väl ett mål för feminismen.

 

[Petruska]

Någonstans vill väl alla påverka världen till det bättre.. Men jag betvivlar starkt att så många tänker till och genomför förändringar bara för att de blir upplysta lite lugnt och pedagogiskt.

Det är väl nästan tur att det inte går så lätt? Det låter som att det skulle bli hemskt rörigt.

 

[Badger]

Låter som att det var mer personlighetsrelaterat än vänsterrelaterat

Feminismens inriktningar är ju mer än bara politik. De inkluderar olika teoribildningar kring vad som orsakar ojämställdhet och generellt vad jämställdhet är för något. Sen innehåller de ju också ideer om hur man bör gå tillväga för att nå jämställdhet, det är väl inte så konstigt? Feminismen skulle ju vara ganska fattig utan förändringsarbetet.
Alla är inte överens och då har det uppstått behov av olika inriktningar. Det handlar inte alls om att dela in i fack eller att någon skulle bli tvångsklassificerad.

Inget parti påstår sig väl äga feminismen? Däremot så finns det bara ett parti som har feminism som sin främsta fråga och som aktivt tar in jämställdhetsperspektivet i all politik. Det står ju sen alla andra partier fritt att göra samma sak. Det vore ju ett lyft, om riksdagspartierna faktiskt hade dessa frågor på bordet konstant. I valrörelsen nu fanns ju inte ens jämställdhetsperspektivet med alls.

Feminismen utvecklas. Ingen har ”bakat in den” i olika ideologier utan rörelsen växer och hittar nya vägar.

Ja det är teoribildningarna och orsakerna som jag finner mest intressanta i feminismen.

Självklart önskar man att fler partier tog tag i frågan på allvar. Men det känns fortfarande som att ett fokus i feminismen flyttats från teoribildning till politik de senare åren. Det kan vara bara en känsla.

 

[Badger]

Nu fattar jag ännu mindre. Vadå "bakom dina inlägg"? Jag har hållt mig utanför tråden generellt men förstår verkligen inte ditt inlägg om könsidentitet. Det känns väldigt tankevurpigt, och väldigt OT.

Ok, jag menade helt enkelt -bredda kvinnans roll tills alla som känner sig som kvinnor får plats.

 

[pollex]

Det är väl nästan tur att det inte går så lätt? Det låter som att det skulle bli hemskt rörigt.

Fast detta väl en märklig tolkning att sätta någon sorts likhetstecken mellan att det går att påverka folk med upplysning och diskussion över tid och att folk skulle byta åsikt som vindflöjlar beroende på vem de senast pratade med?

 

[Ullmerkott]

Någonstans vill väl alla påverka världen till det bättre.. Men jag betvivlar starkt att så många tänker till och genomför förändringar bara för att de blir upplysta lite lugnt och pedagogiskt.

Och jag tror inte att folk lyssnar mer för att man är arg och jobbig. Visst, de inbitna sexisterna ändrar sig nog inte vad man än gör, och de som redan är nyfikna och intresserade kommer nog lyssna oavsett hur man uttrycker sig. Men den stora massan, de som ser sig själva som normala och trevliga men aldrig reflekterat över att de är en del av strukturer som ger olika människor olika möjligheter, de tror jag lätt går i försvar om de får hård kritik innan de förstått vad de gör fel.

Sen tycker jag inte att du eller någon annan har någon som helst skyldighet att vara snäll och pedagogisk jämnt, så det här är absolut inte menat som någon kritik mot ditt förhållningssätt.

 

[the_connemara]

Jag antar att det ngnstans finns förhoppning om förändring, men jag tror helt enkelt att känslor är bättre än logik för att komma dit. Plus att jag som persom har lite de här dragen generellt. Om jag vet att jag inte kommer få som jag vill så tänker jag iallafall vara obekväm mot andra på vägen!

Generellt delar jag nog upp mina diskussions”motståndare” i två läger - de som är ovettiga och aldrig kommer ändra sig (mansgrisar och andra hopplösa fall) och de som är nyfikna och faktiskt intresserade.

De ovettiga mansgrisarna är jag skoningslös mot. Ju mer jag kan få dem att skämmas desto bättre typ. Ingen ide att vara pedagogisk för de kommer aldrig ändra sig ändå.

De nyfikna och intresserade är såklart en annan sak. Om de faktiskt är nyfikna. Annars tröttnar jag.

Det kanske är dig jag läst tidigare Numera älskar jag engagemanget!

 

[Badger]

Någonstans vill väl alla påverka världen till det bättre.. Men jag betvivlar starkt att så många tänker till och genomför förändringar bara för att de blir upplysta lite lugnt och pedagogiskt.

Men det händer definitivt. I lajvvärlden ändrades ett helt sjok av lajv under 90-00 talet på precis det viset. Från stereotypa roller som förstahandsval till alla, till att roller föreslogs ostereotypt och uppmuntrades mot det tydligt. Behövdes förklaring, pedagogisk, bara.

 

[Sedna]

Tvärtom som i att vänsterfeminister är optimistiska och tävlingsinriktade, medan liberala feminister är analytiska pessimister?

Ja. Optimistiska som i en övertro på vad man kan genomföra med politiska styrmedel, som i föräldraförsäkringen. Den går att dela lika idag, det blir inte lättare för att staten säger att det är det man ska göra. Tävlingsinriktade för att jag förknippar vänsterfenimism med väldigt starka resultatinriktade uttryck som kvinnokamp och att krossa patriarkatet. Detta är såklart bara min associationer.

Men jag förstår hur du tänker med optimistiska liberalfeminister som resultatinriktat försöker övertyga människor om att göra vettiga val. Men som liberalfeminist är ju det den givna vägen så jag brukar inte tänka på det som optimistiskt utan som realistiskt. Därför jag skrattade till när jag läste det du skrev. Ens eget perspektiv färgar såklart hur man ser olika fenomen.