Att vara feminist

[sjoberga]

Tack för ditt svar!

Jag tänker ju att humanitet och antirasism finns med i feminismen. Tack för att du ville förklara!


Hmm. Jag är lite pessimistiskt lagd och tror faktiskt inte att jag kommer få folk att ändra sig. Jag ser därför inte så stora poänger i att förklara lugnt och pedagogiskt. Jag argumenterar egentligen inte i syfte att få ”motståndaren” att ändra uppfattning utan oftast är det för min egen skull (det känns bra att stå upp för mina åsikter) och för ev åskådare som kanske lyssnar. Till viss del också för att väcka frustration och jobbiga känslor. Jag tror att det kan leda till mer förändring på sikt även om det mest blir låsningar kortsiktigt.

Jag tror helt enkelt inte att lugn logik gör någon större skillnad. Folk tycker som de gör ändå.

Jag ställde frågan utifrån hur det är att vara liberal feminist. Den frågeställningen hör absolut hemma i tråden och det var också sådana svar jag fick. Det fanns således ingen poäng med att du gick in och stoppade.

Jag stoppade bara mig själv eftersom jag svarat på frågan och tenderade att haka på ett ideologiskt spår som snuddar vid partipolitik. Ber om ursäkt om det uppfattades som ett försök till styrning av någon annan.

 

[cirkus]

Hmm. Jag är lite pessimistiskt lagd och tror faktiskt inte att jag kommer få folk att ändra sig. Jag ser därför inte så stora poänger i att förklara lugnt och pedagogiskt. Jag argumenterar egentligen inte i syfte att få ”motståndaren” att ändra uppfattning utan oftast är det för min egen skull (det känns bra att stå upp för mina åsikter) och för ev åskådare som kanske lyssnar. Till viss del också för att väcka frustration och jobbiga känslor. Jag tror att det kan leda till mer förändring på sikt även om det mest blir låsningar kortsiktigt.

Jag tror helt enkelt inte att lugn logik gör någon större skillnad. Folk tycker som de gör ändå.

Jag uppfattar detta som ett svar till mig även om jag inte kan koppla det du skriver till vad jag skrev i citatet. (antagligen mitt tillkortakommande)
Vilka pratar du om som "motståndaren" här? För mig blir det alltid mycket viktigare att både stå för mina åsikter och väcka tankar än i en diskussion vid en uttalat icke-feminist än för en som redan är på tåget (på sitt eget vis)- då vill jag hellre lyssna och få nya kunskaper än nödvändigtvis debattera.

 

[Petruska]

Tack för ditt svar!

Jag tänker ju att humanitet och antirasism finns med i feminismen. Tack för att du ville förklara!


Hmm. Jag är lite pessimistiskt lagd och tror faktiskt inte att jag kommer få folk att ändra sig. Jag ser därför inte så stora poänger i att förklara lugnt och pedagogiskt. Jag argumenterar egentligen inte i syfte att få ”motståndaren” att ändra uppfattning utan oftast är det för min egen skull (det känns bra att stå upp för mina åsikter) och för ev åskådare som kanske lyssnar. Till viss del också för att väcka frustration och jobbiga känslor. Jag tror att det kan leda till mer förändring på sikt även om det mest blir låsningar kortsiktigt.

Jag tror helt enkelt inte att lugn logik gör någon större skillnad. Folk tycker som de gör ändå.

Jag ställde frågan utifrån hur det är att vara liberal feminist. Den frågeställningen hör absolut hemma i tråden och det var också sådana svar jag fick. Det fanns således ingen poäng med att du gick in och stoppade.

Det där tänker jag på ibland, eller rätt ofta. Personer som inte tycker som jag i valfri fråga (kan vara men måste inte vara feministisk, egentligen) talar om för mig att jag borde göra ditt eller datt för att "få fler på min sida". Jag förstår inte det där, riktigt. Jag är sällan ute efter att "få folk på min sida". Jag är ute efter att säga vad jag tycker. Vad andra sedan gör med det, lämnar jag åt dem. (Jag har en hemmagjord kvasipsykologisk/kvasisociologisk teori om att det där är en av skillnaderna mellan liberala och vänsterfeminister. Typ liberala vill alltid bli fler på ett framtidsinriktat och liksom tävlingsaktigt vis, vänsterfeminister vill klargöra sin ståndpunkt på ett analytiskt övertygande vis. Dvs, teorin går ut på att det finns ett samband mellan personliga (typ psykologiska) egenskaper och ideologisk hemmahörighet. Kvasi, som sagt, men en liten lek jag roar mig med. )

 

[MiniLi]

Jag uppfattar detta som ett svar till mig även om jag inte kan koppla det du skriver till vad jag skrev i citatet. (antagligen mitt tillkortakommande)
Vilka pratar du om som "motståndaren" här? För mig blir det alltid mycket viktigare att både stå för mina åsikter och väcka tankar än i en diskussion vid en uttalat icke-feminist än för en som redan är på tåget (på sitt eget vis)- då vill jag hellre lyssna och få nya kunskaper än nödvändigtvis debattera.

Oj, det blev fel. Detta var svar till @SaraMara

 

[MiniLi]

Det där tänker jag på ibland, eller rätt ofta. Personer som inte tycker som jag i valfri fråga (kan vara men måste inte vara feministisk, egentligen) talar om för mig att jag borde göra ditt eller datt för att "få fler på min sida". Jag förstår inte det där, riktigt. Jag är sällan ute efter att "få folk på min sida". Jag är ute efter att säga vad jag tycker. Vad andra sedan gör med det, lämnar jag åt dem. (Jag har en hemmagjord kvasipsykologisk/kvasisociologisk teori om att det där är en av skillnaderna mellan liberala och vänsterfeminister. Typ liberala vill alltid bli fler på ett framtidsinriktat och liksom tävlingsaktigt vis, vänsterfeminister vill klargöra sin ståndpunkt på ett analytiskt övertygande vis. Dvs, teorin går ut på att det finns ett samband mellan personliga (typ psykologiska) egenskaper och ideologisk hemmahörighet. Kvasi, som sagt, men en liten lek jag roar mig med. )

Haha, spännande teori!
Jag köper det iaf

Jag vill också mest säga mitt. Argt och bestämt

 

[Ullmerkott]

Ja, min fundering handlar mer om vart feminismen står i prioordning i samarbetet.
Hur stora är chanserna att man får igenom någon feministisk politik alls när en samarbetspartner är antifeministisk alt särartsfeministisk? (KD alltså)

Det hade inte funkat för mig. Därav min undran om hur det är för er som känner er hemma i liberal feminism och liberal politik.

Ja, visst finns det en motsättning där. Helst hade jag velat se att C och L hade tillräckligt mycket mandat för att klara sig utan KD.

Dock är jag inte odelat positiv till att genomföra feminism genom politiska påbud, då det lätt begränsar folks möjligheter att göra egna val. Inte odelat negativ heller för den delen, då även rådande normer är begränsande. Jag tror bara att man når bättre resultat till lägre kostnad genom att uppmärksamma folk på rådande orättvisor, försöka vara ett föredöme själv, och diskutera möjliga vägar till förändring, jämfört med politiska åtgärder. Jag tror att de flesta vill ha jämställdhet, och bara inte är medvetna om hur de själva påverkar. Men jag kanske är naiv och har för höga tankar om folk.

Därför blir möjligheterna till radikal feministisk politik inte så högprioriterat för mig, även om feminismen i sig är viktig. Att begränsa de värsta dumheterna från KD tror jag att C och L klarar av.

 

[MiniLi]

@cirkus
Det jag hade tänkt skriva ang ditt inlägg var att det känns viktigt att inte bli kränkt bara för att man missat saker. ”Vit medelklassfeminism” är ju inte toppen, men inget att känna sig kränkt över. Självrannsakan passar bättre.

 

[Petruska]

Haha, spännande teori!
Jag köper det iaf

Jag vill också mest säga mitt. Argt och bestämt

Det bästa med teorin är att den inte genererar några prövbara hypoteser, så en kan tro på den i lugn och ro.

 

[MiniLi]

Ja, visst finns det en motsättning där. Helst hade jag velat se att C och L hade tillräckligt mycket mandat för att klara sig utan KD.

Dock är jag inte odelat positiv till att genomföra feminism genom politiska påbud, då det lätt begränsar folks möjligheter att göra egna val. Inte odelat negativ heller för den delen, då även rådande normer är begränsande. Jag tror bara att man når bättre resultat till lägre kostnad genom att uppmärksamma folk på rådande orättvisor, försöka vara ett föredöme själv, och diskutera möjliga vägar till förändring, jämfört med politiska åtgärder. Jag tror att de flesta vill ha jämställdhet, och bara inte är medvetna om hur de själva påverkar. Men jag kanske är naiv och har för höga tankar om folk.

Därför blir möjligheterna till radikal feministisk politik inte så högprioriterat för mig, även om feminismen i sig är viktig. Att begränsa de värsta dumheterna från KD tror jag att C och L klarar av.

Haha, jag har inte så höga tankar om folk som du har. Jag tar för givet att de flesta människor har noll koll och att det är alldeles för svårt för gemene man att förändra utan någon slags styrning. Jag tror definitivt inte att ”vanligt folk” gör obekväma förändringar på egen hand. Inte ens de mest hängivna feministerna orkar ju kämpa på och förändra sin egen vardag tillräckligt - varför skulle någon som inte ens ser problemet göra uppoffringarna som krävs för reell förändring?

 

[Sedna]

Det där tänker jag på ibland, eller rätt ofta. Personer som inte tycker som jag i valfri fråga (kan vara men måste inte vara feministisk, egentligen) talar om för mig att jag borde göra ditt eller datt för att "få fler på min sida". Jag förstår inte det där, riktigt. Jag är sällan ute efter att "få folk på min sida". Jag är ute efter att säga vad jag tycker. Vad andra sedan gör med det, lämnar jag åt dem. (Jag har en hemmagjord kvasipsykologisk/kvasisociologisk teori om att det där är en av skillnaderna mellan liberala och vänsterfeminister. Typ liberala vill alltid bli fler på ett framtidsinriktat och liksom tävlingsaktigt vis, vänsterfeminister vill klargöra sin ståndpunkt på ett analytiskt övertygande vis. Dvs, teorin går ut på att det finns ett samband mellan personliga (typ psykologiska) egenskaper och ideologisk hemmahörighet. Kvasi, som sagt, men en liten lek jag roar mig med. )

Haha, jag brukar ofta tänka att det är precis tvärt om.

 

[MiniLi]

Oj, det blev fel. Detta var svar till @SaraMara

@SaraMara

Hmm. Jag är lite pessimistiskt lagd och tror faktiskt inte att jag kommer få folk att ändra sig. Jag ser därför inte så stora poänger i att förklara lugnt och pedagogiskt. Jag argumenterar egentligen inte i syfte att få ”motståndaren” att ändra uppfattning utan oftast är det för min egen skull (det känns bra att stå upp för mina åsikter) och för ev åskådare som kanske lyssnar. Till viss del också för att väcka frustration och jobbiga känslor. Jag tror att det kan leda till mer förändring på sikt även om det mest blir låsningar kortsiktigt.

Jag tror helt enkelt inte att lugn logik gör någon större skillnad. Folk tycker som de gör ändå.

 

[Petruska]

@cirkus
Det jag hade tänkt skriva ang ditt inlägg var att det känns viktigt att inte bli kränkt bara för att man missat saker. ”Vit medelklassfeminism” är ju inte toppen, men inget att känna sig kränkt över. Självrannsakan passar bättre.

Det är vad jag också tänker. När vi som är vita medelklassfeminister får vår privilegierade position nerkörd i halsen, så är det antagligen för att vi förtjänar det.

 

[Petruska]

Haha, jag brukar ofta tänka att det är precis tvärt om.

Tvärtom som i att vänsterfeminister är optimistiska och tävlingsinriktade, medan liberala feminister är analytiska pessimister?

 

[vallhund]

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Bard, men nu tänkte han väl fel?
https://www.svd.se/bard-doljer-valdsamt-sprak-om-genusvetenskap/i/senaste

 

[Ullmerkott]

Haha, jag har inte så höga tankar om folk som du har. Jag tar för givet att de flesta människor har noll koll och att det är alldeles för svårt för gemene man att förändra utan någon slags styrning. Jag tror definitivt inte att ”vanligt folk” gör obekväma förändringar på egen hand. Inte ens de mest hängivna feministerna orkar ju kämpa på och förändra sin egen vardag tillräckligt - varför skulle någon som inte ens ser problemet göra uppoffringarna som krävs för reell förändring?

Jag upplever ändå att det går framåt, om än för långsamt. Förhoppningsvis går det fortare ju fler kvinnor (och annat än vita män) som kommer upp i maktpositioner. Ju fler som börjar dela lika på föräldraledighet, uppfostra sina barn till att de får leka som de vill men måste bete sig som folk oavsett könsorgan, mm, desto enklare kommer det bli.

För 25 år sedan fick en bekant höra av chefen att om han tänkte vara föräldraledig kunde han glömma att ha en framtid inom företaget (han var senare föräldraledig ett halvår men gjorde karriär ändå), idag har de istället problem med jämställdhetsmål så höga att de inte går att uppnå utan att avyttra lite gubbar.

Man får inte heller glömma att dagens makthavare är ett resultat av hur de uppfostrades för ca 50 år sedan, och vilka livsval som verkade rimliga för ca 30 år sedan. Jag ser det med andra ord som ok att det tar lite tid att åstadkomma stora förändringar på ett konstruktivt sätt.

 

[MiniLi]

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i Bard, men nu tänkte han väl fel?
https://www.svd.se/bard-doljer-valdsamt-sprak-om-genusvetenskap/i/senaste

Den här tråden handlar om hur det är att vara feminist. Bard hör nog hemma i någon annan tråd

 

[MiniLi]

Jag upplever ändå att det går framåt, om än för långsamt. Förhoppningsvis går det fortare ju fler kvinnor (och annat än vita män) som kommer upp i maktpositioner. Ju fler som börjar dela lika på föräldraledighet, uppfostra sina barn till att de får leka som de vill men måste bete sig som folk oavsett könsorgan, mm, desto enklare kommer det bli.

För 25 år sedan fick en bekant höra av chefen att om han tänkte vara föräldraledig kunde han glömma att ha en framtid inom företaget (han var senare föräldraledig ett halvår men gjorde karriär ändå), idag har de istället problem med jämställdhetsmål så höga att de inte går att uppnå utan att avyttra lite gubbar.

Man får inte heller glömma att dagens makthavare är ett resultat av hur de uppfostrades för ca 50 år sedan, och vilka livsval som verkade rimliga för ca 30 år sedan. Jag ser det med andra ord som ok att det tar lite tid att åstadkomma stora förändringar på ett konstruktivt sätt.

Ja absolut, jag ser också att det går framåt! Men hade gärna sett mer och snabbare

 

[SaraMara]

Det där tänker jag på ibland, eller rätt ofta. Personer som inte tycker som jag i valfri fråga (kan vara men måste inte vara feministisk, egentligen) talar om för mig att jag borde göra ditt eller datt för att "få fler på min sida". Jag förstår inte det där, riktigt. Jag är sällan ute efter att "få folk på min sida". Jag är ute efter att säga vad jag tycker. Vad andra sedan gör med det, lämnar jag åt dem. (Jag har en hemmagjord kvasipsykologisk/kvasisociologisk teori om att det där är en av skillnaderna mellan liberala och vänsterfeminister. Typ liberala vill alltid bli fler på ett framtidsinriktat och liksom tävlingsaktigt vis, vänsterfeminister vill klargöra sin ståndpunkt på ett analytiskt övertygande vis. Dvs, teorin går ut på att det finns ett samband mellan personliga (typ psykologiska) egenskaper och ideologisk hemmahörighet. Kvasi, som sagt, men en liten lek jag roar mig med. )

Haha, på just den här (social)liberala feministen stämmer det iaf. Jag skiter egentligen i argumentationen som sådan på ett samhälleligt plan vill jag endast se förändring. För förändring - på demokratisk väg - krävs förståelse och acceptans, fler likheter än olikheter, och då upplever jag det som så himla kontraproduktivt att ödsla kraft på att gräla på andra kvinnor i det här fallet. Men så är jag inte ultravänsterfeminist heller.

 

[mandalaki]

Jag har väldigt lite energi över till folk som är feminister men lägger mer tid på att hacka på feminister än på patriarkatet

Jag ligger flera dagar efter men försöker tugga i mig tråden. Och lite det som niffe skriver där poppar upp hela tiden i tråden, tycker dag. Feminismen är exkluderande, någon tycker att feminister med vissa åsikter inte borde få kalla sig feminist, en träffade en otrevlig vänsterfeminist, en annan får slängar av teoretiskt insatta feminister, vita medelklassfeminister får välförtjänt sina privilegier nedkörda i halsen osv.

Jag tycker att det är synd! Det skulle inte behöva vara ett krig. Men det är som om det förväntas mer av en för att man är feminist, är man feminist ska man alltid göra rätt. Jag kan ju bli utskälld av en otrevlig gubbe på spårvagnen, men blir jag utskälld av en otrevlig feminist, då jäklar.

Med tanke på vad vi har att kämpa mot - patriarkatet - borde det vara bättre att skapa färre i stället för fler konfliktytor sinsemellan. Patriarkatet är liksom konfliktyta nog.

Och med sagt tycker jag att detta är en superbra tråd, @MiniLi och alla andra!

 

[SaraMara]

@SaraMara

Hmm. Jag är lite pessimistiskt lagd och tror faktiskt inte att jag kommer få folk att ändra sig. Jag ser därför inte så stora poänger i att förklara lugnt och pedagogiskt. Jag argumenterar egentligen inte i syfte att få ”motståndaren” att ändra uppfattning utan oftast är det för min egen skull (det känns bra att stå upp för mina åsikter) och för ev åskådare som kanske lyssnar. Till viss del också för att väcka frustration och jobbiga känslor. Jag tror att det kan leda till mer förändring på sikt även om det mest blir låsningar kortsiktigt.

Jag tror helt enkelt inte att lugn logik gör någon större skillnad. Folk tycker som de gör ändå.

Jag har kanske en ständig övertro till min förmåga att få människor att ta reson, men hade haft väldigt svårt att finna meningen i att liksom stå på ett tomt torg med en megafon och vråla om jag inte tror att det finns en chans att någon hör. Där kommer kanske den avgörande skillnaden in, argumentationen i sig är inte ett mål för mig - och kanske är det därför jag har så svårt att hitta min plats i vissa segment - den är bara ett rätt tröttsamt medel för att söka bryta ny mark. Typ. Förutom då när diskussionen är ett tidsfördriv, eller själva funktionen (som typ Buke eller ett snack över en lunch med kollegor) men det är inte sådana sammanhang jag främst reagerat över och snuddat vid i mina anekdotiska redogörelser. Kanske är jag också mer för breda penseldrag än att bryta ned i detaljer, vilket ytterligare skiljer, men främst värjer jag mig mot det för mig upplevt onyttiga i att arbeta på ett sätt som sänker en rörelse som jag annars upplever är på uppsving genom att få folk att tappa modet och känslan av samhörighet.