Att vara feminist

Det är så horribelt - och så normaliserat att många inte alls reagerar. Och vips så är man killjoy på ett område till... (Jag har försökt hitta nått att se på streamingtjänsten HBO på sistone, men det är verkligen ett lågvattenmärke när det kommer till detta...)

Jag fattar nog inte din fråga. Och inte riktade du den till mig heller. Men jag lägger ut texten ändå.

I MIN feminism ingår en sorts dröm om att inget alls överhuvudtaget skulle vara genuskodat. Att vem som vill kan ha klänning. Inga könsroller överhuvudtaget. Men det tror jag inte att de flesta feminister vill.

Själv går jag klart hellre i kostym än klänning, och jag ser INTE det som att jag närmar mig mansrollen. Jag ser det som att jag föredrar kostym framför klänning. (Oftast har jag så klart inte kostym, utan mer vanliga kläder.)

Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten igen. Less på att bli bannad hela tiden, trots att jag inte brutit mot några forumregler.

Men jag håller inte med ! Jag tycker det är massor med serier där Män allt från nördar till hunkar bara behöver gå in på ett fik så kommer det en tjej och sätter sig och raggar, osv. Känns helt verklighetsfrånvänt då mannen är oftast den som tar initiativ i verkligheten. Kolla Ray Donovan tex, han skiter oftast i kvinnorna och behandlar dom illa. Ändå faller dom som furor vart han än går och försöker få han i säng...
Bates Motel är en annan serie. Nördig och töntig kille som hela tiden får snyggaste tjejen. Händer liksom inte heller i verkligheten.
 
Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten igen. Less på att bli bannad hela tiden, trots att jag inte brutit mot några forumregler.

Men jag håller inte med ! Jag tycker det är massor med serier där Män allt från nördar till hunkar bara behöver gå in på ett fik så kommer det en tjej och sätter sig och raggar, osv. Känns helt verklighetsfrånvänt då mannen är oftast den som tar initiativ i verkligheten. Kolla Ray Donovan tex, han skiter oftast i kvinnorna och behandlar dom illa. Ändå faller dom som furor vart han än går och försöker få han i säng...
Är det ur ett feministiskt perspektiv du tycker annorlunda?
Annars hör nog det här hemma i en annan tråd :)

Att se på film/serier som feminst hör till tråden. Inte huruvida icke-feminister ser på film/serier.
 
Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten igen. Less på att bli bannad hela tiden, trots att jag inte brutit mot några forumregler.

Men jag håller inte med ! Jag tycker det är massor med serier där Män allt från nördar till hunkar bara behöver gå in på ett fik så kommer det en tjej och sätter sig och raggar, osv. Känns helt verklighetsfrånvänt då mannen är oftast den som tar initiativ i verkligheten. Kolla Ray Donovan tex, han skiter oftast i kvinnorna och behandlar dom illa. Ändå faller dom som furor vart han än går och försöker få han i säng...
Bates Motel är en annan serie. Nördig och töntig kille som hela tiden får snyggaste tjejen. Händer liksom inte heller i verkligheten.
Tråden handlar om att vara feminist. Ditt inlägg handlar inte om det, vad jag kan se.
 
Jag har enorma problem med det där när det gäller hur kroppskontakt och sex skildras på film och i serier. Jag ser i minst 80-90% av sådana skildringar att det är viktigt att det går fram att HAN är starkast och har initiativet. Och detta när det FÖRESTÄLLER lycklig kärlek. Jag står inte ut med det.

I den mån jag ser folk småhångla i verkligheten, ser jag tyvärr samma mönster.

Att vara feminist: att inte tro på att andra är jämbördiga med varandra bara för att de själva tror eller låtsas det.
Jag har konsumerat tv-serier ett tag och oavsett vad de handlar om så stör jag mig våldsamt på hur kvinnor böjer nacken lite framåt när de tittar upp på längre män. Det ser vädjande och underdånigt ut och det kan förstöra hela scener för mig. Jag kan titta upp på en man utan att böja fram huvudet.

Någon i början av tråden, tror det var @Emtherlia, skrev om hur mycket lättare allting var innan man fick på sig feministglasögonen. Jag kan inte hålla med mer. Det var lättare innan de opererades fast, nu går de inte att bli av med.
 
Usch, ja. Jag är så grinig att jag vägrar se annat än serier där kärleksrelationer är i stort sett obefintliga, för att det här är så hemskt vanligt. Det blir mest dokumentärer nuförtiden, av förklarliga skäl...
En del på hbtq-tema funkar också. Tyvärr med undantag för de många heteroskådisar som inte kan spela bög/lesbisk.

MEN jag blir helt lycklig att fler tycker som jag! Jag brukar knappt våga säga det här.
 
Jag har konsumerat tv-serier ett tag och oavsett vad de handlar om så stör jag mig våldsamt på hur kvinnor böjer nacken lite framåt när de tittar upp på längre män. Det ser vädjande och underdånigt ut och det kan förstöra hela scener för mig. Jag kan titta upp på en man utan att böja fram huvudet.

Någon i början av tråden, tror det var @Emtherlia, skrev om hur mycket lättare allting var innan man fick på sig feministglasögonen. Jag kan inte hålla med mer. Det var lättare innan de opererades fast, nu går de inte att bli av med.
Jag har turen att inte ha några minnen från tiden före och således inget att jämföra med.
 
Jag hade inte tänkt ge mig in i den här debatten igen. Less på att bli bannad hela tiden, trots att jag inte brutit mot några forumregler.

Men jag håller inte med ! Jag tycker det är massor med serier där Män allt från nördar till hunkar bara behöver gå in på ett fik så kommer det en tjej och sätter sig och raggar, osv. Känns helt verklighetsfrånvänt då mannen är oftast den som tar initiativ i verkligheten. Kolla Ray Donovan tex, han skiter oftast i kvinnorna och behandlar dom illa. Ändå faller dom som furor vart han än går och försöker få han i säng...
Bates Motel är en annan serie. Nördig och töntig kille som hela tiden får snyggaste tjejen. Händer liksom inte heller i verkligheten.

@MiniLi och andra, detta är en diskussionstråd, ingen förutom moderatorerna kan bestämma vika inlägg som är ok. Självklart får man önska och påpeka för att försöka hålla tråden på rätt spår.
Jag ogillar dock starkt om man försöker mota bort användare från tråden eller forumet.

När det gäller just ovanstående citat gör jag ett litet undantag. @Hero du skriver om något som inte har med tråden att göra, det verkar som vanligt som ett försök att få en diskussion om ett av dina favoritämnen av typen hur synd det är om mannen Hero. Försöker du med liknande igen här kan du räkna med en varning och banning. Och ja det finns klara anledningar till att du varnas, det gäller alla som varnas även om vi kanske inte alltid lyckas med att nå fram med informationen till den som varnas/bannas.
 
@MiniLi och andra, detta är en diskussionstråd, ingen förutom moderatorerna kan bestämma vika inlägg som är ok. Självklart får man önska och påpeka för att försöka hålla tråden på rätt spår.
Jag ogillar dock starkt om man försöker mota bort användare från tråden eller forumet.

När det gäller just ovanstående citat gör jag ett litet undantag. @Hero du skriver om något som inte har med tråden att göra, det verkar som vanligt som ett försök att få en diskussion om ett av dina favoritämnen av typen hur synd det är om mannen Hero. Försöker du med liknande igen här kan du räkna med en varning och banning. Och ja det finns klara anledningar till att du varnas, det gäller alla som varnas även om vi kanske inte alltid lyckas med att nå fram med informationen till den som varnas/bannas.

Skämtar du ? Vart läste du om att det är synd om mannen Hero ?
Jag skrev att många serier och filmer är helt verklighetsfrånvända...
Även om man vill vara feminist korrekt. Så känns det fel om det inte skulle hända i verkligheten.
 
Jag brukar se Rupauls dragrace eftersom jag slipper se den där tröttsamma dansen som man redan sett 1000 ggr. Ironiskt att just det teveprogrammet känns mest genuint och äkta !
Jag ÄLSKAR RuPaul's Drag Race, men... sett ur ett feministiskt perspektiv så vet jag att många har problem med programmet. Sedan är väl den gode RuPaul inte världens mest genuina människa och har uttryckt sig tråkigt om transsexuella bland annat.
 
Jag ÄLSKAR RuPaul's Drag Race, men... sett ur ett feministiskt perspektiv så vet jag att många har problem med programmet. Sedan är väl den gode RuPaul inte världens mest genuina människa och har uttryckt sig tråkigt om transsexuella bland annat.
Det kan du ha rätt i faktiskt. Såklart. Va fan. Jag ger upp.
 
Jag vet inte alls om jag håller med om dina åsikter när det gäller liberalfeminismen. Det kämpas för att underlätta för kvinnor att starta företag till exempel och med väl medvetenhet om att det är svårare. Det pratas om glastak som kvinnor slår i så att det blir fler manliga chefer även i kvinnodominerande organisationer. Jag tycker själv faktiskt att det är intressant det här med statistik om löneskillnader eftersom löneskillnader ju också ger olika möjligheter i övrigt. Sedan samma rättigheter till kunskap och skolor och alla arbetsplatser är väl att kämpa för att folk ska få samma möjligheter.

Sedan vet jag inte om jag känner igen det där med rösträtten, att liberalfeministerna skulle ge blanka sjutton i om folk faktiskt lyckades komma åt att rösta, det inskränker ju deras frihet. Har du ett exempel på när det har utvecklat sig så i Sverige?

Liberalerna vill väl förse alla med samma tillgång till information och utbildning, men jag kan hålla med om att de Sociala nog är bättre på att tänka på att stödja upp med hjälp när medel och kapacitet saknas. Men jag tror att det är få i Sverige idag som inte tycker att man ska hjälpa dem som behöver det.


Det var ju liberala över- och medelklasskvinnor som drev kvinnokamp, redan från Wollstonecraft sent 1700-tal var det liberala medelklasskvinnor som drog igång kraven på myndighet, på utbildning, på rösträtt, på rätten till kontroll över sin ekonomi - ett fint exempel är Fogelstagruppen och medborgarrättsskolan. Jag ser hur viktig liberalismen var för de kvinnor (som tack vare privilegier och ekonomisk trygghet) kunde utbilda sig och ta på sig den enorma arbetsbördan som rösträttskampen och den fortsatta kampen för jämlikhet i välfärdssamhällets framväxt var (är).

Men med nästa feministiska våg kom radikalfeminismen bland annat, och där tycker jag att det går att lyfta fler aspekter än den första vågen gör, likaså med socialistisk teori kring fördelning och arbetsrätt, och en problematisering av samhällets individualism med hjälp av intersektionella perspektiv som black feminism, queer eller disability studies. Vad är ex individens fria val? Var finns gränserna; vi har förbud mot sexköp i Sverige men inte i Tyskland - där går en uppenbar normativ skiljelinje i synen på det fria valet.

Teorier ska dra en ideologi framåt, så att den inkluderar fler frågor och fler individer än de som konstruerade den. Att vi idag ska behöva argumentera för att kvinnor ska ha samma lön som män är bedrövligt - likaså är det bedrövligt att de som behöver hjälp inte får den i Sverige idag, en kommentar som tangerar partipolitik som vi (nu när jag läst ikapp) skulle hålla oss undan. Det betyder inte att jag har problem med liberal feminism som sådan, däremot att jag tycker att den har brister.

Jag ser feminism som en del i att överblicka och sätta ord på makt och maktdynamik på samhällelig och privat nivå, och jag ingen självklar linje mellan de två.
 
Jag lyssnar just nu på boken ”en annan historia” och alltså jag blir dels väldigt väldigt peppad över alla fantastiska kvinnor som lyfts fram i den!

Men också så himla beklämd att jag aldrig hört talas om så många av kvinnorna, trots att många har gjort stordåd. Och det tycker jag också är en sådan grej som är jobbig när en väl börjar inse - hur mycket som skrivs om/kring män och hur mycket kvinnor suddas ut. Jag är förvisso inte superengagerad i historia men det är pinsamt att jag aldrig ens hört talas om majoriteten av kvinnorna, trots att så många har påverkat samhället så mycket och där effekten av mångas livsgärning fortfarande märks av i dagens samhälle.
 
Jag lyssnar just nu på boken ”en annan historia” och alltså jag blir dels väldigt väldigt peppad över alla fantastiska kvinnor som lyfts fram i den!

Men också så himla beklämd att jag aldrig hört talas om så många av kvinnorna, trots att många har gjort stordåd. Och det tycker jag också är en sådan grej som är jobbig när en väl börjar inse - hur mycket som skrivs om/kring män och hur mycket kvinnor suddas ut. Jag är förvisso inte superengagerad i historia men det är pinsamt att jag aldrig ens hört talas om majoriteten av kvinnorna, trots att så många har påverkat samhället så mycket och där effekten av mångas livsgärning fortfarande märks av i dagens samhälle.

Med tanke på under vilket motstånd och vilka svårigheter som dessa kvinnor i samtliga fall möttes av i deras omgivning gör det prestationerna enormt imponerande. Det är beklämmande att de även i den historiska beskrivningen åt eftervärlden möts av fortsatt motstånd.
 
Jag lyssnar just nu på boken ”en annan historia” och alltså jag blir dels väldigt väldigt peppad över alla fantastiska kvinnor som lyfts fram i den!

Men också så himla beklämd att jag aldrig hört talas om så många av kvinnorna, trots att många har gjort stordåd. Och det tycker jag också är en sådan grej som är jobbig när en väl börjar inse - hur mycket som skrivs om/kring män och hur mycket kvinnor suddas ut. Jag är förvisso inte superengagerad i historia men det är pinsamt att jag aldrig ens hört talas om majoriteten av kvinnorna, trots att så många har påverkat samhället så mycket och där effekten av mångas livsgärning fortfarande märks av i dagens samhälle.

Jag var på Skarhults slott i somras på en av deras visningar om just kvinnor i historien - Skarhults historia - det var väldigt intressant och väldigt tydligt att männen fått cred för det kvinnorna åstadkommit i århundradens tid.
 
Vet inte riktigt var jag ska börja, jag har egentligen en del att säga om upplevelsen av att vara feminist i den feministiska rörelsen, problematiken med att "enas" osv, för mitt intryck är att feminismen absolut kan vara exkluderande och jag håller inte riktigt med om en vanligt förekommande problembeskrivning där kritik inom rörelsen blir ett slags hot mot en enad front gentemot patriarkatet, men det är lite sent så jag tror jag sparar det till sen.

Något som diskuterades tidigare av flera är det här med att nå fram med sitt budskap, att det kan vara lättare att nå ut med sina argument på diplomatiska vis osv. Nog för att det absolut finns ett stort värde i att vara pedagogisk oavsett ämne, men vad jag kan tänka när människor säger saker i stil med "Du skulle få över fler på din sida om du gjorde si" eller "Fler kanske skulle lyssna om du sa så" är att det, utöver att det luktar argumentationsfel, i många fall kan tolkas som en form av maktutövning.

Genom att fokusera på någons sätt att uttrycka sig, istället för sakfrågan, undkommer man att reflektera över det faktiska problemet och det säger också mycket om prioriteringar. Motiverar man en ovillighet att reflektera över en grupps rättigheter eller utsatthet med att någon har "ett högt tonläge" eller liknande, då måste andra människors rättigheter vara relativt lågt prioriterade. Om sådant som bekvämlighet värderas högre i en debatt.
Är det rimligt att vända ryggen åt något så viktigt och grundläggande som just rättighetsfrågor med motiveringen att javisst, jag kanske överväger att ta dig på allvar och titta lite närmare på de stora orättvisor du (samt åratal av forskning) beskriver, om du ändrar ditt sätt att formulera dig? Är det i det här sammanhanget rimligt att i princip säga att "jag tänker inte lyssna på dig eller den allvarliga sakfråga du tar upp om du inte beter dig precis som jag vill"?

Vid det här laget är ju feminism såpass välkänt och brett diskuterat att man faktiskt inte måste välja att snöa in på sådant som enskilda människors tonläge, eller hitta på hemma-snickrade extrema hopkok av diverse fördomar, som en ursäkt att undvika hela ämnet. Vanlig, enkel respekt inför den självklara existensen av andra människors rättigheter borde egentligen räcka gott och väl för att motivera en något närmare undersökning av ämnet feminism för att sedan kunna bilda sig en uppfattning som har någorlunda verklighetsförankring. Förhoppningsvis kommer man då fram till att giltigheten hos rättighetsfrågor inte står och faller med andras agerande, att det finns ett fullständigt fristående egenvärde i frågor som rör människors rättigheter och som man kan välja att respektera tillräckligt för att reflektera över snarare än avfärda, alldeles oavsett hur diskussionen går.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Den perfekta sällskapshunden
  • Katthår
  • Annonsera mera hundar 2

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp