Är det rimligt att vända ryggen åt något så viktigt och grundläggande som just rättighetsfrågor med motiveringen att javisst, jag kanske överväger att ta dig på allvar och titta lite närmare på de stora orättvisor du (samt åratal av forskning) beskriver, om du ändrar ditt sätt att formulera dig? Är det i det här sammanhanget rimligt att i princip säga att "jag tänker inte lyssna på dig eller den allvarliga sakfråga du tar upp om du inte beter dig precis som jag vill"?
Håller med. Det är inget mer än ett slappt sätt att skapa distans genom att gå in i meningslösa detaljer.
Ett liknande fenomen som retar mig är att ständigt förväntas ha ingången "feminismen gynnar även män" - tillsammans med en lång redogörelse för varför just specifikt män kan ha ett intresse i likalönsprincip, ekonomiskt stöd till kvinnojourerna, eller satsningar på säkrare utomhusmiljö. Det räcker liksom inte att lyfta kvinnors erfarenheter och kvinnors behov. Argumentet måste baseras i att män tjänar på det.
...vilket män som grupp i många fall också gör, ex individualiserad föräldraförsäkring eller satsningar på mansjourer och föreningar som MÄN. Men ingången i samtalet stör mig. Bedömningen av min erfarenhet och relevansen av mina behov ska inte vara relaterat till om det gynnar män eller inte.