Jag är för brutalt rak på sak för att inte vara en bitterfitta. Så jag får helt enkelt vara en bitterfitta jämt.
Önskar jag också pallade det!
Jag är för snäll och inskolad i konsensuskraven. Alla ska vara glada...
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag är för brutalt rak på sak för att inte vara en bitterfitta. Så jag får helt enkelt vara en bitterfitta jämt.
Det går utmärkt att vara feminist, att jobba för feminismen UTAN att ta det till "hysteriska fruntimmers-nivåer". Jag gör det hela tiden...
I mitt inlägg #302 så undrar jag seriöst över detta med olika feminism, men ingen kunde/ville/ hade lust att ens bemöta det. Hur ska jag tolka det tror du?Du är ju den som sågar andras feminism? Ingen annan.
Läs det som står och vad det var svar till, gör aldrig egna tolkningar på det jag skriver och ta inte lösryckta ord eller meningar och gör dom till huvudfrågor. Det bygger bara missförstånd och strax hamnar diskussionen någon annanstans (och vips så har fokus flyttats från tråden och frågorna).Så istället ska man tyst låta det förbipassera? Sen när har ignorans någonsin löst något alls?
Att det står dig "upp i halsen", ser jag inte som argument nog till varför protesten på något sätt skulle underkännas inom feminismen. Då får du nog utveckla argumentationen, rejält.
Ditt inlägg #550 är för övrigt hysteriskt otrevligt om du vill bjuda in till någon som helst diskussion.
Precis, du sågar andras feminism.Jag sågar ingen feminism. ag sågar sätten som viss typ av feminism framför på, därför att den leder inte framåt.
Ja att jag väljer ordet underkänna är för att det är så jag uppfattade ditt inlägg - att det alltså inte är ett sätt du tycker är okej och ett sätt du inte önskar att protesten genomförs på. Skulle du hellre vilja kalla det något annat?Jag vill underkänna (ditt ord) just protesten som jag länkat till därför att det står mig upp i halsen. Det KAN vara medias fel och hur dom framställer det, men faktum är att det blir "för mycket", det känns mer som påhopp än som protest. Det blir som om "anfall är bästa försvar" och det ställer inte jag upp på.
Hur kan du påstå det?Precis, du sågar andras feminism. (hela meningen kom inte med och telefonen strular, sorry!)
Jag är på resande fot så vill du att jag ska läsa ett inlägg långt bak i tråden får länka till det . För övrigt har jag också skrivit inlägg som ingen svarat på, i många trådar. Jag tolkar inte det på nåt särskilt vis.
Jag gör som bla Minili skrev: ignorerar. Iaf på nätet. IRL och i kombo med en sämre dag kan jag nog inte avhålla mig från bitterhet som till någon form av uttryck (vilket dock oftast bemöts med ngn form av totalt oförstående ”eeeh?”).Förstår dig. Men jag gör ett försök att komma igång igen:
En företeelse jag har svårt att hantera är när par i min omgivning, både på fb och IRL, agerar extremt stereotypt och aningslöst skojar om det.
Typ en man:
Haha sitter på Ikeas parkering och väntar på henne, det var verkligen inte min idé att åka hit!
Eller kvinnor till varann:
Nu har han just dragit fram dammsugaren, han är så himla duktig!
Men vad säger du, det skulle min aldrig göra, vilken tur du har!
Inte min heller, hihi, men han är bra på annat. I går kom han hem med en blombukett!
——
Vad gör ni i såna lägen? Detta är ju snälla människor som jag gillar och jag vill inte vara bitterfittig jämt.
Det står ju redan i den text du citeradeOch vad tycker du är den stora skillnaden mellan instagram-alternativet?
Ja att du tycker det är superbra, men vad är den stora skillnaden? Att det är ett ”påhop”? För jag kan inte se någon jättestor skillnad mellan dom olika alternativen men kanske är jag blindDet står ju redan i den text du citerade
Jag ser att du tycker olika om de båda initiativen. Men jag tycker mig inte riktigt hitta några argument som förklarar varför du tycker om det ena men inte det andra.Det står ju redan i den text du citerade
Nej inte att det ÄR ett påhopp, utan att det initiativet KÄNNS som ett påhopp. Stor skillnad. Det sänder inte ut rätt signaler helt enkelt.Ja att du tycker det är superbra, men vad är den stora skillnaden? Att det är ett ”påhop”? För jag kan inte se någon jättestor skillnad mellan dom olika alternativen men kanske är jag blind
Jag förstår inte riktigt heller hur du får det till påhopp när dom faktiskt är tydliga att det inte handlar om Persbrandt som person?
Och det känns som ett påhopp för att det inte är män med i det kritiserade initiativet men inte i Instagram-initiativet?Nej inte att det ÄR ett påhopp, utan att det initiativet KÄNNS som ett påhopp. Stor skillnad. Det sänder inte ut rätt signaler helt enkelt.
I det fall där jag gillar initiativet så finns där BÅDE kvinnor och män. För mig känns det som ett steg framåt. Det handlar om att få båda könen med i rörelsen för att båda könen ska kunna ta till sig protesten.
Svaret även riktat till @Petruska
Läs det som står och vad det var svar till, gör aldrig egna tolkningar på det jag skriver och ta inte lösryckta ord eller meningar och gör dom till huvudfrågor. Det bygger bara missförstånd och strax hamnar diskussionen någon annanstans (och vips så har fokus flyttats från tråden och frågorna).
Var har jag skrivit att det ska ignoreras?
Ordet underkännas skrev jag t.o.m. att jag lånade av den jag svarade.
Otrevlig, ja kanske. Det beror på att man tolkar istället för att läsa.
I mitt inlägg #302 så undrar jag seriöst över detta med olika feminism, men ingen kunde/ville/ hade lust att ens bemöta det. Hur ska jag tolka det tror du?
Jag sågar ingen feminism. Jag sågar sätten som viss typ av feminism framför på, därför att den leder inte framåt. Åter igen, det blir en kamp i kampen.
Hur har rörelsen tänkt få med sig "alla" när den är exkluderande? Eller är den bara till för feminism-eliten?
Så svarade iaf jag på det i detta inlägg:Jag lånar ditt inlägg @MiniLi för det innehåller orden jag behöver hänvisa till
Det här tycker jag är den konstigaste delen av feminism (OBS! jag är inte ironisk, utan tycker det verkligen).
Varför är feminismen politisk? Varför dessa uppdelningar inom feminism?
Det om något känns så typiskt kvinnligt, "vi" hittar gärna olikheter men sällan likheter som gör att kampen blir trovärdig... det blir en kamp i kampen som inte leder framåt, det blir bara destruktivt.
Jag är feminist men kallar mig inte det för jag vägrar bli klassificerad.
Feminismens inriktningar är ju mer än bara politik. De inkluderar olika teoribildningar kring vad som orsakar ojämställdhet och generellt vad jämställdhet är för något. Sen innehåller de ju också ideer om hur man bör gå tillväga för att nå jämställdhet, det är väl inte så konstigt? Feminismen skulle ju vara ganska fattig utan förändringsarbetet.
Alla är inte överens och då har det uppstått behov av olika inriktningar. Det handlar inte alls om att dela in i fack eller att någon skulle bli tvångsklassificerad.
Nu är det långbänk över detta, för jag har redan svarat på frågan tidigare.Och det känns som ett påhopp för att det inte är män med i det kritiserade initiativet men inte i Instagram-initiativet?
Nej, jag tar inget ur sitt sammanhang. Hur kan du säga det?Du själv tar ju ett skeende ur en feministisk kontext och blir bestört över att det skulle vara så som feminism bedrivs. Jag kan inte se annat än att du kanske skulle börja ta dig själv på orden innan du kräver att andra ska det.
Oj, allså jag är ute efter att förstå eftersom inte alls har sett det så. Det handlar alltså inte om att ifrågasätta vad du tycker utan jag undrar verkligen varför du reagerar så på det.Nu är det långbänk över detta, för jag har redan svarat på frågan tidigare.
Fullkomligt OT (och förlåt @MiniLi för det) men Varför får jag inte tycka som jag tycker när ni som ifrågasatt mitt tyckande uppenbarligen ska få tycka som ni tycker? Och tycker att det är det enda rätta dessutom...
Varför anser ni att ni har rätt att ifrågasätta mig, men jag får inte ifrågasätta hur saker framställs i en debatt?
Varför får inte jag lufta mina "annorlunda" tankar kring det hela? När ni nu är försvarare av olika debattsätt?!
Nej, jag tar inget ur sitt sammanhang. Hur kan du säga det?
Nu är det långbänk över detta, för jag har redan svarat på frågan tidigare.
Fullkomligt OT (och förlåt @MiniLi för det) men Varför får jag inte tycka som jag tycker när ni som ifrågasatt mitt tyckande uppenbarligen ska få tycka som ni tycker? Och tycker att det är det enda rätta dessutom...
Varför anser ni att ni har rätt att ifrågasätta mig, men jag får inte ifrågasätta hur saker framställs i en debatt?
Varför får inte jag lufta mina "annorlunda" tankar kring det hela? När ni nu är försvarare av olika debattsätt?!
Nej, jag tar inget ur sitt sammanhang. Hur kan du säga det?
Ekstrabladet i Danmark har fortfarande sina sidan 9-pigerSitter och funderar på det där med diskurs och vad som är vad i en kultur. Vad vi är vana vid att se och därför inte ifrågasätter. Guuud varför är hen alltid sådär jobbig och ska tjafsa om det där som är helt normalt... Sådant.
När jag bodde i centraleuropa så var det till exempel alltid en (mer eller mindre) avklädd kvinna på bild i Gratistidningen varje dag. Det liksom ingick att det skulle vara det, alltid en slank kvinna på tjugo-nåt år, i snofsiga underkläder. Någon gång ibland en ung man.
Det är en sådan sak som jag tror aldrig skulle hända i Sverige. Gratistidningen Metro skulle aldrig typ införa en återkommande nakenbild på sidan tre. Å andra sidan är det ju ungefär samma sak som att titta på trosreklam. Även om reklamen har som syfte att sälja kläder. Medan nakenbilden bara är där för att åses.
Finns det fler sådan skillnader, positiva/negativa, som nån kan komma att tänka på? Normalt är så kontextbundet, det kan vara bra att sätta saker i relation till annat ibland.