Att vara feminist

[MiniLi]

@Scata Jag förstår nog inte riktigt hur du menar. Varför tycker du att specifika feministiska protester förstör för hela feminismen?
Jag förstår att du inte håller med dem och att du tycker att protesten är larvig. Så får du ju tycka. Alla måste inte vara med på alla initiativ. Men jag förstår inte varför du blir så upprörd över det?

Du skrev ngt om att din feminism inte duger, vem har sagt det? Jag hänger inte med.

 

[Raderad medlem 6459]

Hur kan du påstå det?
Att såga feminism är inte samma sak som att såga sätt den framförs på, anser jag. Tycker du det? När sättet det framför på misslyckas med syftet?
Jag vill ju att den ska leda framåt... men det kanske är fel det också

Alltså för min del får man ha hur många åsikter man vill . Men det blir ju lite märkligt när du i ett och samma inlägg skriver att 1) Feministerna X och Y gör fel, de borde göra annorlunda, hur är det här feminism? och 2) "nu får jag väl kritik igen eftersom min feminism inte duger". Är du med på hur jag menar? I ett och samma inlägg lyckas du både kritisera hur andra feminister gör feminism OCH andras (enligt dig då) kritik mot dig.

För min del får du kalla dig hur mycket feminist du vill och du får tycka hur mycket då vill. Men då får man också vara beredd på att andra tycker annorlunda, diskuterar och bemöter. Jag tycker din attityd i tråden känns minst sagt märklig, du liksom "lash out" väldigt mycket, låter lite raljant och irriterad. Jag förstår inte vem i tråden du är så arg på, eller varför.

 

[Petruska]

Ekstrabladet i Danmark har fortfarande sina sidan 9-piger

https://ekstrabladet.dk/side9/

Att ha utländska vänner i flödet på fb är nyttigt. Acceptansen för sexistiska skämt verkar mycket mindre i Sverige än i Grekland, t ex. Följer mycket grekiskt och några gånger i veckan.

Tack! Jag har grubblat på vilken sida det är halva dagen. Utan att komma på att googla.

 

[mandalaki]

Tack! Jag har grubblat på vilken sida det är halva dagen. Utan att komma på att googla.

Jag hade för mig att det var sidan 3 men det var visst hos The Sun.

 

[stjarnhimmel]

Jag hade för mig att det var sidan 3 men det var visst hos The Sun.

Har de fortfarande page 3 tjejer?

 

[mandalaki]

Har de fortfarande page 3 tjejer?

Nej, tydligen tog de bort det för några år sedan.

 

[aiquen]

Jag vet inte om det här egentligen hör till trådens urspungliga ämne, men något som slog mig i går, när jag skulle tvätta min bil i en automattvätt, är att jag ofta känner en viss osäkerhet i sådana situationer.

Alltså jag har gjort det massvis med gånger och jag VET att jag är en bra bilförare och inte heller dum i huvudet, men jag får ofta lite av någon slags oroskänsla vid sådana tillfällen; att något tekniskt ska gå fel eller att jag kör av en sidospegel på vägen in i tvätten.

Och det som STÖR mig i detta är att osäkerheten framför allt grundar sig i att jag är kvinna bland - nästan alltid - en stor majoritet män. Och att en fadäs antagligen inte bara hade resulterat i att andra ansett mig vara korkad, utan en korkad KVINNA. Ni vet, den där ”kvinnliga bilföraren”.

Hade jag, som identifierar mig som feminist, inte tänkt så aktivt på sådana - även lite mer diffusa - saker än typ ”lika lön för lika arbete” - i kombination med en ibland kanske lite allmänt mindre självsäker personlighet - hade jag antagligen varit helt obrydd för det. Men jag tycker att min kvinnlighet gör sig så påtaglig i just sådana situationer, när jag liksom rör mig på ”mäns domäner”. I övrigt vad gäller bilkörning är jag helt trygg i min förmåga.

Eller som när jag skulle pumpa däcken på min cykel vid en pumpstation för ett tag sedan och en man kom fram och skulle hjälpa mig för att något krånglade. Men jag kan ju pumpa ett cykeldäck ... Det var förstås gjort i all välmening från hans sida och det hade ju så enkelt kunnat stanna där för min del, men det här att frågan inte ens ställdes, utan han bara antog att jag behövde hjälp och liksom lite försökte vifta bort mig.

Sådana vardagliga saker kan jag tycka är jobbiga eftersom det alltid leder till vidare tankar hos mig. Och ibland känslor om att jag automatiskt är lite underlägsen för att jag är kvinna.

Jag tycker att det kan vara lite svårt att hantera faktiskt. T.ex. sätta ner foten när en man så självklart ska hjälpa till - och inte genom att ge en direkt möjlighet att säga nej tack, utan bara tar över situationen?

 

[A_NN_A]

@aiquen
Jag är något av en ett riktigt klantarsle och kan lyckas fördärva även saker jag kan riktigt bra. Det hjälper till att hantera situationerna du beskriver. Viktigast är nog att inte ta sig själv på så stort allvar. Går det åt helvete. Le och börja om från början.

När det gäller ej efterfrågad hjälp där en person tar över brukar jag säg: Tack, men jag försöker gärna lösa det själv. Ser du att jag gör något helt galet får du gärna säg det och tipsa om hur jag ska göra för att det ska bli rätt.

Ibland kan det ju vara så att det är någon specialgrej med just den pumpen som man inte känner till. Oftare blir man överkörd, men då har man bromsat den manövern.

Och det finns inga "mäns domäner". Sudda den tanken.

På jobbet brukar jag och en arbetskamrat roa oss med att helt kasta om könsrollerna när vi är ute på jobb.
Folk håller på att gå i taket när jag bär allt tungt och han kommer med en liten plastmapp. Det ger lite rosa skimmer på den dagen Vi delar på alla uppgifter annars.

 

[MiniLi]

Jag vet inte om det här egentligen hör till trådens urspungliga ämne, men något som slog mig i går, när jag skulle tvätta min bil i en automattvätt, är att jag ofta känner en viss osäkerhet i sådana situationer.

Alltså jag har gjort det massvis med gånger och jag VET att jag är en bra bilförare och inte heller dum i huvudet, men jag får ofta lite av någon slags oroskänsla vid sådana tillfällen; att något tekniskt ska gå fel eller att jag kör av en sidospegel på vägen in i tvätten.

Och det som STÖR mig i detta är att osäkerheten framför allt grundar sig i att jag är kvinna bland - nästan alltid - en stor majoritet män. Och att en fadäs antagligen inte bara hade resulterat i att andra ansett mig vara korkad, utan en korkad KVINNA. Ni vet, den där ”kvinnliga bilföraren”.

Hade jag, som identifierar mig som feminist, inte tänkt så aktivt på sådana - även lite mer diffusa - saker än typ ”lika lön för lika arbete” - i kombination med en ibland kanske lite allmänt mindre självsäker personlighet - hade jag antagligen varit helt obrydd för det. Men jag tycker att min kvinnlighet gör sig så påtaglig i just sådana situationer, när jag liksom rör mig på ”mäns domäner”. I övrigt vad gäller bilkörning är jag helt trygg i min förmåga.

Eller som när jag skulle pumpa däcken på min cykel vid en pumpstation för ett tag sedan och en man kom fram och skulle hjälpa mig för att något krånglade. Men jag kan ju pumpa ett cykeldäck ... Det var förstås gjort i all välmening från hans sida och det hade ju så enkelt kunnat stanna där för min del, men det här att frågan inte ens ställdes, utan han bara antog att jag behövde hjälp och liksom lite försökte vifta bort mig.

Sådana vardagliga saker kan jag tycka är jobbiga eftersom det alltid leder till vidare tankar hos mig. Och ibland känslor om att jag automatiskt är lite underlägsen för att jag är kvinna.

Jag tycker att det kan vara lite svårt att hantera faktiskt. T.ex. sätta ner foten när en man så självklart ska hjälpa till - och inte genom att ge en direkt möjlighet att säga nej tack, utan bara tar över situationen?

Om en man kommer och tar över utan att ens fråga först så blir jag jättearg. Jag hade fräst alt nästan skrikit på människan.
Jag vet ju att han vill vara snäll men det skiter jag i. Det är fan inte okej.

 

[aiquen]

@aiquen
Jag är något av en ett riktigt klantarsle och kan lyckas fördärva även saker jag kan riktigt bra. Det hjälper till att hantera situationerna du beskriver. Viktigast är nog att inte ta sig själv på så stort allvar. Går det åt helvete. Le och börja om från början.

När det gäller ej efterfrågad hjälp där en person tar över brukar jag säg: Tack, men jag försöker gärna lösa det själv. Ser du att jag gör något helt galet får du gärna säg det och tipsa om hur jag ska göra för att det ska bli rätt.

Ibland kan det ju vara så att det är någon specialgrej med just den pumpen som man inte känner till. Oftare blir man överkörd, men då har man bromsat den manövern.

Och det finns inga "mäns domäner". Sudda den tanken.

Jag känner inte att jag normalt tar mig själv på särskilt stort allvar, utan lever mycket efter ”shit happens”.

Och jag har så sett inga problem med att tvätta min bil även om det bara är män i tvättkön; jag vet att jag har lika stor rätt som någon annan att vara där och att det heller inte är något särskilt normbrytande i sig.

Det som stör mig i just sådana situationer är de uppenbara man/kvinna-rollerna (och utifrån det betraktat tycker jag visst att en del områden är mer manliga än andra, precis som det finns områden som enligt normen anses mer kvinnliga) och när jag känner mig betraktad som ”kvinna” i första hand. Jag tycker inte att det handlar om att jag inte skulle kunna bjuda på mig själv när jag gör något mindre smart.

Om en man kommer och tar över utan att ens fråga först så blir jag jättearg. Jag hade fräst alt nästan skrikit på människan.
Jag vet ju att han vill vara snäll men det skiter jag i. Det är fan inte okej.

Ja jag känner ju så, men kliver så lätt in i rollen. Inte alltid men de sociala reglerna angående att vara trevlig - och lite tacksam, men det har jag mycket lättare för att inte spela med i - tycker jag tyvärr kan kännas så svåra att bryta. Det är det som gör mig så frustrerad.

Det kan ibland vara mycket lättare att hantera konkreta ”feminismfrågor/feministdiskussioner” (även fast det kan leda till att man får en massa skit kastat rakt på sig...) än de här små vardagliga situationerna, som jag ofta känner krockar med ”förväntat socialt uppförande”.

Att säga ”tack, men jag fixar det” kan ju vara ett enkelt sätt att markera lite, men inte särskilt starkt. Men i den aktuella situationen blev jag så överrumplad att jag helt enkelt inte kom mig för egentligen någonting, mer än att jag inte gick med på att kliva åt sidan.

 

[MiniLi]

Jag känner inte att jag normalt tar mig själv på särskilt stort allvar, utan lever mycket efter ”shit happens”.

Och jag har så sett inga problem med att tvätta min bil även om det bara är män i tvättkön; jag vet att jag har lika stor rätt som någon annan att vara där och att det heller inte är något särskilt normbrytande i sig.

Det som stör mig i just sådana situationer är de uppenbara man/kvinna-rollerna (och utifrån det betraktat tycker jag visst att en del områden är mer manliga än andra, precis som det finns områden som enligt normen anses mer kvinnliga) och när jag känner mig betraktad som ”kvinna” i första hand. Jag tycker inte att det handlar om att jag inte skulle kunna bjuda på mig själv när jag gör något mindre smart.



Ja jag känner ju så, men kliver så lätt in i rollen. Inte alltid men de sociala reglerna angående att vara trevlig - och lite tacksam, men det har jag mycket lättare för att inte spela med i - tycker jag tyvärr kan kännas så svåra att bryta. Det är det som gör mig så frustrerad.

Det kan ibland vara mycket lättare att hantera konkreta ”feminismfrågor/feministdiskussioner” (även fast det kan leda till att man får en massa skit kastat rakt på sig...) än de här små vardagliga situationerna, som jag ofta känner krockar med ”förväntat socialt uppförande”.

Att säga ”tack, men jag fixar det” kan ju vara ett enkelt sätt att markera lite, men inte särskilt starkt. Men i den aktuella situationen blev jag så överrumplad att jag helt enkelt inte kom mig för egentligen någonting, mer än att jag inte gick med på att kliva åt sidan.

Ja jag håller med dig. Det är allra svårast att förändra småsaker som dessutom sitter djupt inpräntat i oss. Även fast man VET att man klarar saker så kanden där lilla känsnormativa självkritiken smyga in. Och att gå emot sociala regler som säger att man ska vara snäll och tacksam.

Jag tror inte att det räcker att lite lugnt säga ”tack men nej tack” när en man kommer och oombett försöker rädda en kvinna från en inbillad nöd. Han kommer förmodligen stå på sig eller inte fatta. Han kommer definitivt inte lära sig något för framtiden.
Jag tänker istället att vi behöver se hans agerande för vad det verkligen är - han idiotförklarar en ju när han antar att jag inte reder saker själv. Det är ju HAN som är oförskämd! Även om han inte förstår det själv
Då blir det kanske lättare att säga ifrån på skarpen? Bli arg eftersom han beter sig som en riktig mansgris!

 

[A_NN_A]

Jag känner inte att jag normalt tar mig själv på särskilt stort allvar, utan lever mycket efter ”shit happens”.

Och jag har så sett inga problem med att tvätta min bil även om det bara är män i tvättkön; jag vet att jag har lika stor rätt som någon annan att vara där och att det heller inte är något särskilt normbrytande i sig.

Det som stör mig i just sådana situationer är de uppenbara man/kvinna-rollerna (och utifrån det betraktat tycker jag visst att en del områden är mer manliga än andra, precis som det finns områden som enligt normen anses mer kvinnliga) och när jag känner mig betraktad som ”kvinna” i första hand. Jag tycker inte att det handlar om att jag inte skulle kunna bjuda på mig själv när jag gör något mindre smart.

Givetvis finns den allmänna uppfattningen om manligt/kvinnligt där.
För mig är enda sättet att motarbeta det att neutralisera det för mig. För mig finns inte den uppdelningen.


Jag känner inte att jag måste vara otrevlig eller bemöta en främling "starkt" för att markera.
Om mitt avböjande om hjälp inte respekteras säger jag ifrån, men jag startar inte upp på den nivån.

 

[aiquen]

Ja jag håller med dig. Det är allra svårast att förändra småsaker som dessutom sitter djupt inpräntat i oss. Även fast man VET att man klarar saker så kanden där lilla känsnormativa självkritiken smyga in. Och att gå emot sociala regler som säger att man ska vara snäll och tacksam.

Jag tror inte att det räcker att lite lugnt säga ”tack men nej tack” när en man kommer och oombett försöker rädda en kvinna från en inbillad nöd. Han kommer förmodligen stå på sig eller inte fatta. Han kommer definitivt inte lära sig något för framtiden.
Jag tänker istället att vi behöver se hans agerande för vad det verkligen är - han idiotförklarar en ju när han antar att jag inte reder saker själv. Det är ju HAN som är oförskämd! Även om han inte förstår det själv
Då blir det kanske lättare att säga ifrån på skarpen? Bli arg eftersom han beter sig som en riktig mansgris!

Ja precis. Och de jag har lite grann nämnt händelsen för verkar inte se det på samma sätt, vilket gör det ännu svårare. Någon blev rentav lite upprörd varför jag inte bara kände tacksamhet när jag fick hjälp. Men jag tycker inte att jag är otacksam som person (tvärtom) och tacksamhet är ju heller inte alls det som det handlar om. Utan jag gillar inte när jag får hjälp samtidigt som jag - om så mer indirekt - blir idiotförklarad och ännu värre när det är män som följer ett så givet mönster.

Bra tips att bara försöka vända på vad som är mest oförskämt i sammanhanget. Att tänka så gör det kanske lite lättare att kunna vara mer tydlig med att man klarar det bra själv. Jag skulle nog ändå inte kunna bli riktigt skarp om den andre inte är rent otrevlig, men det känns liksom viktigt att ändå kunna säga ifrån.

 

[MiniLi]

Ja precis. Och de jag har lite grann nämnt händelsen för verkar inte se det på samma sätt, vilket gör det ännu svårare. Någon blev rentav lite upprörd varför jag inte bara kände tacksamhet när jag fick hjälp. Men jag tycker inte att jag är otacksam som person (tvärtom) och tacksamhet är ju heller inte alls det som det handlar om. Utan jag gillar inte när jag får hjälp samtidigt som jag - om så mer indirekt - blir idiotförklarad och ännu värre när det är män som följer ett så givet mönster.

Bra tips att bara försöka vända på vad som är mest oförskämt i sammanhanget. Att tänka så gör det kanske lite lättare att kunna vara mer tydlig med att man klarar det bra själv. Jag skulle nog ändå inte kunna bli riktigt skarp om den andre inte är rent otrevlig, men det känns liksom viktigt att ändå kunna säga ifrån.

Du får öva på att bete dig som en riktigt ilsken liten bitterfitta
Det är en livsnödvändig feministfärdighet!

 

[cirkus]

Ja jag håller med dig. Det är allra svårast att förändra småsaker som dessutom sitter djupt inpräntat i oss. Även fast man VET att man klarar saker så kanden där lilla känsnormativa självkritiken smyga in. Och att gå emot sociala regler som säger att man ska vara snäll och tacksam.

Jag tror inte att det räcker att lite lugnt säga ”tack men nej tack” när en man kommer och oombett försöker rädda en kvinna från en inbillad nöd. Han kommer förmodligen stå på sig eller inte fatta. Han kommer definitivt inte lära sig något för framtiden.
Jag tänker istället att vi behöver se hans agerande för vad det verkligen är - han idiotförklarar en ju när han antar att jag inte reder saker själv. Det är ju HAN som är oförskämd! Även om han inte förstår det själv
Då blir det kanske lättare att säga ifrån på skarpen? Bli arg eftersom han beter sig som en riktig mansgris!

Detta ska jag ha med mig.
Inbillad nöd - gahhhh

Jag blir påmind om senaste besiktningen jag gjorde (det är alltid jag som besiktigar familjens bilar). Jag kommer till stationen och ska köra in, då vinkar snubben åt mig att kliva ur, vilket jag mitt jävla mähä gör. Jag borde skitit i honom och bara kört på. Sen underkände han bilen för att dragkroken inte var framme, då exploderade jag för jag var ju redan irriterad på honom och sa att han hade kunnat be mig plocka fram krokjävlen. Jag tvingade honom att besiktiga om bilen på plats.

 

[MiniLi]

Detta ska jag ha med mig.
Inbillad nöd - gahhhh

Jag blir påmind om senaste besiktningen jag gjorde (det är alltid jag som besiktigar familjens bilar). Jag kommer till stationen och ska köra in, då vinkar snubben åt mig att kliva ur, vilket jag mitt jävla mähä gör. Jag borde skitit i honom och bara kört på. Sen underkände han bilen för att dragkroken inte var framme, då exploderade jag för jag var ju redan irriterad på honom och sa att han hade kunnat be mig plocka fram krokjävlen. Jag tvingade honom att besiktiga om bilen på plats.

Men wtf

 

[cirkus]

Men wtf

Jag hade dålig bitterfitts dag.

Jag minns fortfarande hur han vinkar att jag ska kliva ur för att han tror att jag är en inkompetent bilförare som inte kan köra in bilen i hallen. Jag körde långsamt för att komma rätt på skenorna - men inte fan behövde jag hans hjälp

 

[MiniLi]

Jag hade dålig bitterfitts dag.

Jag minns fortfarande hur han vinkar att jag ska kliva ur för att han tror att jag är en inkompetent bilförare som inte kan köra in bilen i hallen. Jag körde långsamt för att komma rätt på skenorna - men inte fan behövde jag hans hjälp

Du skulle kört på honom

 

[Lager]

https://www.arbetaren.se/2016/10/12...rzNDcn2RG0W8Yx888ZYIjJ98ICTcRsNAHRAJjw_8Tcp3E


Fräscht. Varför inte bara ställa upp för husfridens skull. Kvinnor har ju ändå ett ansvar!

 

[Fiorano]

Angående detta med "hjälpsamma män" handlar det väldigt mycket om mitt humör för dagen hur jag reagerar. När det handlar om bilkörning och folk ska har åsikter är mitt intränade svar "ja vad vet jag, jag jobbar ju bara med det här". Det brukar få de flesta att tänka till faktiskt. Men när det kommer till att ta hjälp är jag fan en dålig feminist. Självklart hade jag kunnat lära mig att byta lampor, byta torkarblad och fixa insteget på min bil som hoppar ur läge. Men jag orkar inte och utnyttjar den "manliga välviljan" att hjälpa den stackars kvinnan som inte kan. Borde väl skämmas egentligen.

Appropå @cirkus och besiktningen var jag med om en liknande grej. Skulle besikta taxin (stor Renault Master-buss), blir urvinkad ur bilen och jag kliver lydigt ur, gubbe hoppar in-men hoppar lika snabbt ur och säger "det är nog bättre du gör detta som är van vid bilen" .