Att utvecklas som ryttare

[bettysmatte]

När jag började rida hade jag bara ett mål. Jag skulle inte ramla av, väldigt realistiskt . Sen när jag ändå gjort det och det var ok höjde jag till att jag ska inte skada mig när jag ramlar av. Mina mål var så lågt satta sen att jag aldrig blev missnöjd. Naturligtvis blev jag aldrig nån bra ryttare i mångas ögon , jag ville ju inte tävla. Jag tävlade med mig själv att bli bättre för varje sak jag ville förbättra och var nöjd med det. Jag såg honom inte som ett tävlingsredskap vilket många i min närhet gjorde med sina hästar. Ibland var det roligare att peppa och "träna" nån annan , en tjej gick och vann en tävling där INGEN trodde på henne .

Samma här. Jag ville inte heller tävla, men tyckte att det var jättekul att träna. Känna samspelet med hästen, osv. Vare sig min tränare eller mina föräldrar verkade kunna förstå poängen med att träna om man inte också skulle tävla.......

 

[aiquen]

Jag drog till med MsvC och 120 hoppning för att det känns som mer än vad jag någonsin kommer att räcka till. Det blir mål att försöka nå även om jag inte gör det i slutändan i alla fall. Men skulle jag komma i närheten så kan jag absolut revidera målet. Skulle jag i stället säga att jag vill rida GP eller 140-150 hoppning, så känns det direkt som att det är så löjligt högt att det är naivt att tro att jag kan nå dit. Ingen idé att ens försöka.

Men första delmålet är väl att kunna ratta runt en LC med drygt 60% med regelbundenhet. Det kan t.o.m. vara realistiskt att nå inom ett halvår om jag har rätt förutsättningar. Jag har gjort det en gång för 4-5 år sedan men det var verkligen inte min förtjänst utan hästen ska ha all ära. Sen tröttnade jag på den ridskolan och efter det så har mina träningsmöjligheter varit begränsade, även om jag gått lite kurser och tagit lektioner sporadiskt.

Bra att ha ett delmål. Att bara ha siktet inställt på ett mål ”som känns mer än vad jag någonsin kommer räcka till” hade i alla fall fått mig rätt frustrerad i längden.

Jag tror att det är jättebra ha mål för att driva sig framåt och hålla motivationen uppe, men det måste ju vara realistiska mål, tänker jag. Något man kan OCH har förutsättningar att nå inom en rimlig tid.

Framför allt med en tuff sjukdom med i bilden. Det är inte alltid det lättaste; men ibland måste man vara snäll mot sig själv - ibland extra mycket.

Det hade ju varit trevligt om jag kunde hitta en häst direkt som kan ta mig till msv, men det kan jag inte räkna med.

Nej, det kanske inte är realistiskt att räkna med. Men fastna inte i att det känns hopplöst eller något för det. Du HAR ju möjligheter! Flera hästar som du får rida (som jag förstår det?) och en ridskola inom rimligt avstånd. Det är väl verkligen möjligheter att ”komma igång”.

 

[Luff]

Maken rider på ridskola två gånger i veckan. Han rider alla dessa olika hästar i rätt form och utvecklas hela tiden - och det är ju otroligt olika individer. Dom rider övningar på medelsvår nivå. Jag är superimpad av hans ridning.
Han började rida som 35-åring och har nu ridit i 20 år. Periodvis har han haft egen häst här hemma men då har det rört sig om skogsmulleridning 1-2 ggr i veckan. Så nog kan man bli duktig och utvecklas på ridskola.

 

[Magiana]

När jag började rida hade jag bara ett mål. Jag skulle inte ramla av, väldigt realistiskt . Sen när jag ändå gjort det och det var ok höjde jag till att jag ska inte skada mig när jag ramlar av. Mina mål var så lågt satta sen att jag aldrig blev missnöjd. Naturligtvis blev jag aldrig nån bra ryttare i mångas ögon , jag ville ju inte tävla. Jag tävlade med mig själv att bli bättre för varje sak jag ville förbättra och var nöjd med det. Jag såg honom inte som ett tävlingsredskap vilket många i min närhet gjorde med sina hästar. Ibland var det roligare att peppa och "träna" nån annan , en tjej gick och vann en tävling där INGEN trodde på henne .

Jag ser inte heller hästen som ett tävlingsredskap. Hästen är ingen "sak", det är en individ. Alla hästar har sin personlighet och har något att ge, oavsett om de ridmässigt ger mig vad jag vill ha eller inte. Men sen vill jag ju hellre rida hästar som tycker det är kul att träna och tävla, därför att de ur sportslig synvinkel ger mer av det jag vill ha.

Nej, det kanske inte är realistiskt att räkna med. Men fastna inte i att det känns hopplöst eller något för det. Du HAR ju möjligheter! Flera hästar som du får rida (som jag förstår det?) och en ridskola inom rimligt avstånd. Det är väl verkligen möjligheter att ”komma igång”.

Ja, det finns fler hästar än bara islänningen, men i det andra stallet har jag bara varit tre gånger. Jag ska dit i morgon. Men 3 av 4 hästar är projekthästar där och jag vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig av hästar/ägare. En av D-ponnysarna är jag lite sugen på att rida. Den var mager som ett staket när den kom dit i somras. Nu har den gått upp i vikt men är fortfarande för tunn och omusklad för att jag ska kunna rida den. Jag väger lite för mycket, men har skrittat lite på ridbanan en stund med den och känt hur den känns och jag gillade den.

 

[Saeta]

Jag har inte ens frågat om jag får tävla den. Jag kommer ändå inte kunna mäta mig med större hästar med den, så det känns lite poänglöst. Möjligen kan jag rida ett program hemma, filma det och få det bedömt via en sajt på nätet.

Poängen med olika grenar kan omöjligt vara samma då de omöjligt kan ge samma känsla.

Okej, om du har bestämt dig för att det inte går så går det nog inte. Jag tror att allt är möjligt, efter hästens förmåga såklart. Men känner du att du inte vill så ska du ju inte göra det.

Det jag menar med poängen är att oavsett vilken gren/inriktning/disciplin vi sysslar med, så är vi ju hästmänniskor hela högen. Oavsett vad vi tävlar, OM vi tävlar, så är ju hästen det gemensamma vi har. Jag tycker att alla olika inriktningar har sin charm och även om jag inte är hoppintresserad så är det ändå kul att hoppa ibland (nåja, med skräckblandad förtjusning...) för att hästarna brukar bli så glada av det. Oavsett ras jag haft.

Jag tror att den glädje och energi jag får av att rida en underbar taktren tölt är jämförbar med att hoppa ett högt hinder/en bana, eller något annat. Sorry för flummigt inlägg. Har mensfeber

 

[Magiana]

Okej, om du har bestämt dig för att det inte går så går det nog inte. Jag tror att allt är möjligt, efter hästens förmåga såklart. Men känner du att du inte vill så ska du ju inte göra det.

Det jag menar med poängen är att oavsett vilken gren/inriktning/disciplin vi sysslar med, så är vi ju hästmänniskor hela högen. Oavsett vad vi tävlar, OM vi tävlar, så är ju hästen det gemensamma vi har. Jag tycker att alla olika inriktningar har sin charm och även om jag inte är hoppintresserad så är det ändå kul att hoppa ibland (nåja, med skräckblandad förtjusning...) för att hästarna brukar bli så glada av det. Oavsett ras jag haft.

Jag tror att den glädje och energi jag får av att rida en underbar taktren tölt är jämförbar med att hoppa ett högt hinder/en bana, eller något annat. Sorry för flummigt inlägg. Har mensfeber

Att hästen är den gemensamma nämnaren känns rätt ointressant faktiskt. Det är som att jämföra curling med hockey. Båda utförs på is, men är verkligen inte samma sak.

Jag har i alla fall vid ett tillfälle hittat en bra tölt där jag upplevde att hästen bara flöt fram, men jag tyckte inte det var någon fantastisk känsla över det. Mjukt och behagligt förvisso men annars mest "jaha". Hoppning är helt klart roligare.

 

[Pilot]

@Magiana
Kontakta den tränaren du hade fått rekommenderat. Har man möjlighet att träna på hens hästar två gånger i månaden och varva med medishäst så kommer du komma en bra bit. Om inte är det en bra början tills saker faller på plats.
Och kolla in ridskolan, vissa ridskolor har mer (eller mindre) välridna hästar. En del har skötersystem/ medryttarsystem och kan du då varva med CR- ridning då och då så kommer du i.a.f. utvecklas rätt bra.

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker att ofta är det inte så optimala förhållanden som vi önskar och då får man göra det bästa av det som finns.
Om jag var du hade jag kollat in ridskolan. Finns det ingen lämplig grupp hade jag kollat om man kan ta privatlektioner så ofta som jag har råd. Sen hade jag bett ridläraren om tips på övningar jag kan göra emellan lektionerna och att vi gemensamt gör upp en plan över hur vi ska gå framåt. Mellan lektionerna hade jag ridit på de hästar som finns i närheten dvs medishästarna. Här tror jag det finns mkt att öva på även om man tex bara kan skritta så kan man öva på sin sits och annat.

 

[Magiana]

Jag har idag ridit en av medishästarna och fått instruktioner av ägaren att bredda händerna och ha dem vid knäna för att guida hästen att komma ner med huvudet . Och så skulla jag luta mig bakåt för att flytta vikt till bakbenen.

Det är svårt för mig att bli konsekvent med min ridning när de instruktioner jag får är i konflikt med varandra.

 

[carlssonpataket]

Jag har idag ridit en av medishästarna och fått instruktioner av ägaren att bredda händerna och ha dem vid knäna för att guida hästen att komma ner med huvudet . Och så skulla jag luta mig bakåt för att flytta vikt till bakbenen.

Det är svårt för mig att bli konsekvent med min ridning när de instruktioner jag får är i konflikt med varandra.

Man måste ju anpassa ridningen efter situation och häst.. Vad som är optimalt för en häst är inte det för en annan. Likaså kan det ju variera från dag till dag på samma häst, ibland krävs en typ av ridning, ibland en annan. Mycket beroende på vad man vill uppnå med.

 

[Magiana]

Man måste ju anpassa ridningen efter situation och häst.. Vad som är optimalt för en häst är inte det för en annan. Likaså kan det ju variera från dag till dag på samma häst, ibland krävs en typ av ridning, ibland en annan. Mycket beroende på vad man vill uppnå med.

Det här var inte i närheten av vad jag lärt mig tidigare och på ridskolor och dylikt finns många sorters hästar och situationer.

 

[Luff]

Hade en ridlärare på Strömsholm som var på som en hök om någon jicklade med händerna. Sen en gång satt han upp på en istadig märr och jag har aldrig sett någon ta igenom tygeltag på det viset. Armrörelser på 50 cm i sidled....Finns inte en ridlärare som lär ut samma. Och ingen häst är lik den andra.

 

[tuaphua]

Hade en ridlärare på Strömsholm som var på som en hök om någon jicklade med händerna. Sen en gång satt han upp på en istadig märr och jag har aldrig sett någon ta igenom tygeltag på det viset. Armrörelser på 50 cm i sidled....Finns inte en ridlärare som lär ut samma. Och ingen häst är lik den andra.

Sen är det många som lär ut helt annan ridning än de själva rider. Man måste ha rutin och timeing nog för att snabbt och effektivt kunna korrigeringsrida. Och ha en en oberoende sits/hand. Därav lär man inte ut det till folk annat än då de kommit en bra bit.

Man får också skilja på det färdiga resultatet och vägen dit. Det är inte alltid man kan rida med GP-hjälper på en oskolad häst. Speciellt inte om det finns någon form av problematik.
Men smartast kan ju vara att ta igenom formproblematik avsuttet för hand tex. Att få dem att söka sig framåt/nedåt blir då mycket enklare än uppsuttet.

 

[Magiana]

Sen är det många som lär ut helt annan ridning än de själva rider. Man måste ha rutin och timeing nog för att snabbt och effektivt kunna korrigeringsrida. Och ha en en oberoende sits/hand. Därav lär man inte ut det till folk annat än då de kommit en bra bit.

Man får också skilja på det färdiga resultatet och vägen dit. Det är inte alltid man kan rida med GP-hjälper på en oskolad häst. Speciellt inte om det finns någon form av problematik.
Men smartast kan ju vara att ta igenom formproblematik avsuttet för hand tex. Att få dem att söka sig framåt/nedåt blir då mycket enklare än uppsuttet.

Vad är poängen med framåt-nedåt förutom att det ger stretch?

 

[bettysmatte]

Vad är poängen med framåt-nedåt förutom att det ger stretch?

Att förmå hästen att hitta sin egna balans och börja bära sig själv, innan man börjar kräva samling, som jag har förstått det.

 

[AW]

Jag har idag ridit en av medishästarna och fått instruktioner av ägaren att bredda händerna och ha dem vid knäna för att guida hästen att komma ner med huvudet . Och så skulla jag luta mig bakåt för att flytta vikt till bakbenen.

Jag blir så himla ledsen när jag ser/hör om/läser sånt här! Det är en instruktion från någon som inte har koll, hästens form är så mycket mer än bara var den har huvudet. Och att att luta sig bakåt har inget med att få mer vikt på hästens bakben, det ända man åstadkommer är mer broms i hästen.

Jag har absolut bredare och lägre händer när jag värmer upp men inte så att jag tappar min sits helt. Jämför gärna bilden (framridning, rider lätt) med den på min avatar där vi är mitt i ett pass.

Jag har massor att jobba vidare på i min sits men balans kommer först. Det är superviktigt att man tränar på en så korrekt sits man kan, så mycket man kan. Avvikelserna som tex ett ledande tygeltag måste ske under några steg för att sedan gå tillbaka till sin grundposition. Problemet för många är att de blir så fixerade vid hästens huvud och hals att man glömmer allt annat och har man lärt sig att rida genom att "hålla nere" huvudet måste man backa massor längre fram när man på riktigt vill bli en duktig ryttare.

Min känsla är också att man kommer ofta inte vidare med korrigeringsridning (om den inte har satt någon dumhet i system som inte beror på smärta men då krävs det en riktigt duktig ryttare) utan precis som @tuaphua skriver kan det vara både bättre och lättare att ta det från marken.

 

[Magiana]

Jag blir så himla ledsen när jag ser/hör om/läser sånt här! Det är en instruktion från någon som inte har koll, hästens form är så mycket mer än bara var den har huvudet. Och att att luta sig bakåt har inget med att få mer vikt på hästens bakben, det ända man åstadkommer är mer broms i hästen.

Jag har absolut bredare och lägre händer när jag värmer upp men inte så att jag tappar min sits helt. Jämför gärna bilden (framridning, rider lätt) med den på min avatar där vi är mitt i ett pass.
Visa bifogad fil 22204
Jag har massor att jobba vidare på i min sits men balans kommer först. Det är superviktigt att man tränar på en så korrekt sits man kan, så mycket man kan. Avvikelserna som tex ett ledande tygeltag måste ske under några steg för att sedan gå tillbaka till sin grundposition. Problemet för många är att de blir så fixerade vid hästens huvud och hals att man glömmer allt annat och har man lärt sig att rida genom att "hålla nere" huvudet måste man backa massor längre fram när man på riktigt vill bli en duktig ryttare.

Min känsla är också att man kommer ofta inte vidare med korrigeringsridning (om den inte har satt någon dumhet i system som inte beror på smärta men då krävs det en riktigt duktig ryttare) utan precis som @tuaphua skriver kan det vara både bättre och lättare att ta det från marken.

När jag började rida så präntades det in i oss elever att en poäng med dressyren var att få hästen att flytta mer vikt till bakbenen, därför att de är anatomiskt mer lämpade att bära vikt med bakbenen, men en häst har ju mer vikt på frambenen när den står i neutralposition.

Därför har jag aldrig förstått mig på tygelridning. Hur kan man aktivera bakbenen med tyglarna? Bakdelen är det liksom ingen som har pratat om, förutom Lotta Månsson-Söderström då.

Hon som gav mig instruktioner har en bakgrund inom western och det jag sett av detta genom videosnuttar på youtube är att en välriden westernhäst är balanserad och har aktiva bakben. I annat fall skulle den inte kunna utföra det man ber den om.

Men sen är det ju andra aspekter inblandade i dressyr, förutom att flytta mer vikt till bakbenen. Och dessa kan jag för lite om.

Jag har i alla fall vid några tillfällen fått känna hur det känns att ha hästen i en ärlig form. Hästen jag red på i första filmen i tråden var en högutbildad läromästare som inte gav något gratis. Hans ursprungsläge var "giraff-läget". När han började mjukna, kunde han i stället kröka för mycket på halsen och jag hade inte kontakt med bakbenen i alla fall. Men sen kunde jag ju lyckas hitta rätt någon gång också.

 

[AW]

När jag började rida så präntades det in i oss elever att en poäng med dressyren var att få hästen att flytta mer vikt till bakbenen

Huvudsyftet med dressyr är att gymnastisera hästen, dels för att hålla sig sund men också för lättare kunna bära oss. Jag kan tycka att många uttryck inom ridsporten som t ex ta mer vikt på bakbenen krånglar till det onödigt mycket för många ryttare. Det kan istället leda till det konstiga rådet som du fick (man har dessutom visat med forskning att det inte blir någon direkt viktförflyttning även vid stor samling motsvarande Grand Prix.

En aktiv häst i balans skulle vara ett bättre mål att sträva efter.

Även om du inte har hört dina tidigare instruktörer/tränare prata om bakdelen så vet du ju bättre nu

Hans ursprungsläge var "giraff-läget". När han började mjukna, kunde han i stället kröka för mycket på halsen och jag hade inte kontakt med bakbenen i alla fall.

Det är inte lätt att rida men kul är det!

 

[Magiana]

Huvudsyftet med dressyr är att gymnastisera hästen, dels för att hålla sig sund men också för lättare kunna bära oss. Jag kan tycka att många uttryck inom ridsporten som t ex ta mer vikt på bakbenen krånglar till det onödigt mycket för många ryttare. Det kan istället leda till det konstiga rådet som du fick (man har dessutom visat med forskning att det inte blir någon direkt viktförflyttning även vid stor samling motsvarande Grand Prix.

En aktiv häst i balans skulle vara ett bättre mål att sträva efter.

Även om du inte har hört dina tidigare instruktörer/tränare prata om bakdelen så vet du ju bättre nu




Det är inte lätt att rida men kul är det!

Jo, jag har hört det påstås det, att det inte blir någon viktförflyttning. Samtidigt kan jag inte låta bli att ifrågasätta det. I den vanliga dressyren ingår inte levad, pesad eller skolor ovan mark. Men ser man till de två förstnämnda så är vikten till 100% på bakbenen eftersom frambenen är i luften. Det närmaste man kommer detta inom den vanliga dressyren är piaff. Kvalitén på piaffen är nog rätt betydelsefull. Det är alltför många gånger som hästar på svår nivå inte riktigt har styrkan till en korrekt piaff, där de bär för lite på bakbenen så att frambenen är in under magen på hästen och hästen är framtung.

Även om man på låg nivå (eller medelnivå) inte är i närheten av detta, så tycker jag ändå det är värdefullt att ha den målbilden i huvudet. Och visst är det en skillnad i känsla mellan en häst som är framtung och en som använder bakbenen aktivt.

Jag red f.ö. några gånger för en tränare som var inriktad på akademisk ridkonst. Jag förstod inte att det var hennes inriktning från början. Det var väldigt mycket handridning. Man skulle göra både ditten och datten med händerna. Jag blev helt förvirrad. Och ändå så kan de som kommit långt inom detta göra levad/pesad. Jag får inte riktigt ihop det.

 

[AW]

Jo, jag har hört det påstås det, att det inte blir någon viktförflyttning. Samtidigt kan jag inte låta bli att ifrågasätta det.

Visste att detta skulle komma upp, därför skrev jag motsvarande Grand Prix. Forskningen är gjord utan förutfattade meningar och de blev själva förvånade över resultatet. Jag tycker att bakbenen komprimeras är ett bättre sätt att tänka, men det är min egna känsla.

Jag skulle råda dig att ta till dig det som passar på din nivå. Som jag skrev innan, försök att inte krångla till det så mycket. Gör där du är riktigt bra! Det finns saker som man måste vara på en viss nivå för att faktiskt förstå. Jag hade t ex tävlat med placeringar i MsvA i nästan två år innan jag förstod på riktigt och hur det i praktiken känns att rida varje steg framåt i en piruett och inte bara åt sidan (liten förenkling) trots att jag både hört och läst att det var så under massor av år.