Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

[Lundqvist]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Ni som varit duktiga och slutat och sen tagit upp ridningen kan väl ge mig tips och motivation.. Kände ni er lika usla som jag känner mig nu?

Jag var med om en hästolycka för ca 6 år sedan och resultatet blev att jag inte fick rida på 3 år och efter det så kändes det helt hopplöst att komma tillbaka till den punkten jag var så jag struntade i att ta det steget helt enkelt. Jag var väldigt duktig, trots att jag då bara var 12 år så tränade jag dressyr på MSV nivå och var med och red in hästar. Tog upp ridningen för ett år sedan och hamnade då på en nordsvensk 6 åring som är hetare än hetast och stressar lätt upp sig, jag kände mig helt värdelös första 3 månaderna och sen kom det tillbaka. Känslan när man helt plötsligt får allting att fungera, det faller på plats och hästen jobbar rätt den är oslagbar. Jag lovar dig att det är värt alla gånger man tvivlat!

Oftast var det så att jag kunde i teorin men inte riktigt i praktiken och nu då året har gått så är jag en bra bit på vägen, jag har tagit ett halvblodssto på foder (unghäst) som jag ska vidareutbilda och börja tävla med. Allting går om man vill och visst det finns stunder som man känner sig helt värdelös men det mest värdefulla för mig har varit att ha kunniga och snälla människor runt mig som har kunnat stötta mig och säga att det faktiskt går bra... Jag är inte där jag var men jag är en bra bit på vägen!

Du kan!

 

[Lundqvist]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Och sen kan jag lägga till att NH är ovärdeligt. Det ger dig en kontroll över din egna energi och ett otroligt självförtroende som är värt mycket när man ska börja rida igen då man ser att man har ett förtroende hos hästen och att man kan få hästen att göra det man vill. Har hållt på med NH sen jag var en liten skitunge och det har hjälpt mig massvis!

 

[Praefatio]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Jag kommer ihåg när jag hade haft riduppehåll på ett år och kom tillbaka till min tränare för att rida. Hon skrattade åt mig Jag kunde inte göra någonting, det såg rent ut sagt för jäkligt ut. Tog dock bara några gånger på hästryggen så började allt komma tillbaka. Se till att rida så mycket som möjligt bara så kommer du snart känna att du hittar tillbaka till dig själv!

 

[Mallan92]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Jag har hamnat i en liknande och ganska dålig situation! ^^
Jag sålde min ridhäst för ett och ett halv år sedan och köpte mig en tvååring att rida in själv. Nu har jag inte ridit på jätte länge eftersom mammas häst dessutom blev halt! Så nu ska jag rida in en unghäst och är osäker på om jag minns hur man rider! :O Förhoppningsvis kommer det tillbaka ganska fort. Om inte, får jag allt rida på ridskola några gånger för att hitta balansen igen!

 

[alegria]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Jag var med om en hästolycka för ca 6 år sedan och resultatet blev att jag inte fick rida på 3 år och efter det så kändes det helt hopplöst att komma tillbaka till den punkten jag var så jag struntade i att ta det steget helt enkelt. Jag var väldigt duktig, trots att jag då bara var 12 år så tränade jag dressyr på MSV nivå och var med och red in hästar. Tog upp ridningen för ett år sedan och hamnade då på en nordsvensk 6 åring som är hetare än hetast och stressar lätt upp sig, jag kände mig helt värdelös första 3 månaderna och sen kom det tillbaka. Känslan när man helt plötsligt får allting att fungera, det faller på plats och hästen jobbar rätt den är oslagbar. Jag lovar dig att det är värt alla gånger man tvivlat!

Oftast var det så att jag kunde i teorin men inte riktigt i praktiken och nu då året har gått så är jag en bra bit på vägen, jag har tagit ett halvblodssto på foder (unghäst) som jag ska vidareutbilda och börja tävla med. Allting går om man vill och visst det finns stunder som man känner sig helt värdelös men det mest värdefulla för mig har varit att ha kunniga och snälla människor runt mig som har kunnat stötta mig och säga att det faktiskt går bra... Jag är inte där jag var men jag är en bra bit på vägen!

Du kan!

Ja du har nog rätt.. Jag var nog kanske inte lika duktig som dig.. men nästan.. Kul att höra din historia.. det uppmuntrar och motiverar mig!

Jag hoppas få rida så mycket jag kan.. det är så fullt här i stockholm.. det enda alternativet känns som att hyra häst och träna för tränare.. men har svårt att tro att någon skulle vilja låna sin häst till mig i nuläget.. Hur ofta red du på dessa 3 månader? 1 gång i veckan eller mer? red du för instuktör då eller?
Tack för ditt svar, jag kan redan nu känna denna underbara känsla som du besriver!

 

[Lundqvist]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Jag svarade helt enkelt på en annons där jag skrev vad jag gjort och att jag inte hade ridit på lääänge och jag hittade helt enkelt rätt. Red först 2 gånger i veckan för ägaren, det är egentligen det man behöver i början någon som står bredvid och vet hur det ska se ut som Lange tips. Sen blev det upp till 4 dagar i veckan...

 

[Lilla_Gubben]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Känner så väl igen mig, hade ett uppehåll på 1½ år då min gamla häst blev sjuk och jag inte hade något ridbart hemma. Fick sen hem en superfin 4-åring och prestationsångesten var ett faktum...

Men av någon underlig anledning känns det mycket bättre att rida för någon som inte känner mig alls än för gamla tränare... Vet inte varför. Med de nya instruktörerna säger jag som det är, att jag haft häst i så många år och mina grundkunskaper ligger nog på LA/Msv men jag har inte suttit till häst på 1½ år. Har gått hur bra som helst.

Bästa lektionen jag ridit på år och dar var nu i våras för en gammal spansk farbror (fick ha tolk) då jag på hans gamla PRE fick prova piaff, passage, levad och spansk skritt. Jag som var supernöjd att få rida denna fina häst i skritt, trav och galopp och trodde min lektion var klar, sen kom överkursen. Och visst, hästen kunde säkert allt på kommando, men farbrorn tyckte jag var duktig. Och tolken (även hans elev) sa att han faktiskt tyckte att jag red bra, annars hade jag aldrig fått göra det. Det gav mitt självförtroende en riktig boost.

Så nu rider jag min fina 4 åring och det känns jättebra.

Jag har pm:at dig lite förslag på ridanläggningar som har ridutbildning/ryttarutveckling på just läromästare i Stockholm

 

[alegria]

Sv: Att ta upp ridningen igen...efter att ha varit duktig

Känner så väl igen mig, hade ett uppehåll på 1½ år då min gamla häst blev sjuk och jag inte hade något ridbart hemma. Fick sen hem en superfin 4-åring och prestationsångesten var ett faktum...

Men av någon underlig anledning känns det mycket bättre att rida för någon som inte känner mig alls än för gamla tränare... Vet inte varför. Med de nya instruktörerna säger jag som det är, att jag haft häst i så många år och mina grundkunskaper ligger nog på LA/Msv men jag har inte suttit till häst på 1½ år. Har gått hur bra som helst.

Bästa lektionen jag ridit på år och dar var nu i våras för en gammal spansk farbror (fick ha tolk) då jag på hans gamla PRE fick prova piaff, passage, levad och spansk skritt. Jag som var supernöjd att få rida denna fina häst i skritt, trav och galopp och trodde min lektion var klar, sen kom överkursen. Och visst, hästen kunde säkert allt på kommando, men farbrorn tyckte jag var duktig. Och tolken (även hans elev) sa att han faktiskt tyckte att jag red bra, annars hade jag aldrig fått göra det. Det gav mitt självförtroende en riktig boost.

Så nu rider jag min fina 4 åring och det känns jättebra.

Jag har pm:at dig lite förslag på ridanläggningar som har ridutbildning/ryttarutveckling på just läromästare i Stockholm

Tack!! det ska ja kolla på direkten!!

Ja.. ibland när man hittar rätt tränare så funkar det bra mycket snabbare.. inte för att va nedlåtande mot unga instuktörer men det har aldrig funkat med dom.. det handlar ibland inte bara om ridningen själv utan lite psykologi kunskaper också.. för ryttarens skull. Kommer ihåg sist jag satt upp på en helt okänd häst för 1 år sedan - läraren bara bablade oavbrutet på fel fel feeel!! och mitt självförtroende föll pladask.. såklart.. jag fick ju inte en chans att sätta mig till rätta ta ett andetag eller 2 för att vänja mig att sitta på hästen?! och så när jag ridit klart och betalningen ska ske så säger hon "Jätte bra jobbat" man bah... jaja.. hon har ju i en timme talat om för mig allt fel jag gjort och menar nu att jag ridit bra? klarar inte av sånt - håll klaffen ist.

Men jag red på farsta ridskola i måndags och fick rida en underbar häst, instuktören lät mig rida ganska fritt, dvs hon sa inget, inget alls! för att jag skulle kunna få njuta och bara vara och känna in mig - mjuka upp mig kanske för nästa ridlektion.. och det tycker jag att hon gjorde helt rätt i. Hon kom fram med lösningar om något inte funkade (böjningen i galopp på volt) och sa bra jobbat när det verkligen gick bra... En bra erfaren ridlärare säger jag bara!! som vet lika mycket om hästar som ryttare.. ska fortsätta där till sommaren hade jag tänkt.

Sen så kan jag inte hjälpa att få en riktig kick, då jag fick hem ett brev igår från Gaby Dew som skrivit mina referenser till hästskötar kursen som jag ansökt till hösten (kommer vilja ta alla kurser där) hon skrev så fint och beskrev min "potential" jag blev så stolt över mig själv och en tår föll på mamma (hahah*) hon beskrev mig som en guldstjärna som man inte allt för ofta får chansen att se i hästsporten.. ) Super glad - allt känns så mycket bättre nu..